Hej! Vi har bestämt att gifta oss :) så glad... tils jag fick reda på att han vill bara han och jag typ, på sin höjd våra föräldrar och syskon.. jag har alltid drömt om stort, alla våra vänner och dansa ha kul hela natten - typ.. vad jag förklarat är att det inte behöver bli dyrt då jag mer än gärna gör allt själv (eller mycket iaf). Hur går vi vidare?! Någon som varit i samma sits?
Det beror ju lite på orsaken till hans önskan om ett litet bröllop... Dvs. Är det för att han vill ha det litet och personligt? Eller för att han inte vill spendera för mycket pengar på det? I första fallet kan ni ju mötas i mitten, i andra fallet kan man ju ha ett större budgetbröllop :)
Om min blivande hade velat ha ett litet bröllop pga att han ville spara pengar så hade jag blivit stött. Anledningen är att jag vet att vi har pengarna och att det endast vore en prioriteringssak. Vårt bröllop blir den största festen vi någonsin kommer ha och den firar det finaste vi har, vår kärlek!
Mina tips:
*Även ett stor budgetbröllop kostar (mycket) mer än man tror, men du kan ju räkna på det och sedan ge din sambo ett förslag på hur mycket pengar ni vill lägga.
*Är det hans dröm att ha det litet och personligt så får du respetera hans dröm också, då får ni kompromissa.
*Finns pengarna men han anser att ert bröllop inte är värt att lägga pengar på? Säg att du väntar med bröllop tills han lär sig prioritera ;)
*Finns inte pengarna så får ni göra ett budgetbröllop eller vänta och spara (det är inte hela världen att vänta ett år för att spara till sitt livs största fest ;) )
*Ta inte lån!
Ni skulle ju tex kunna ha en vigsel där ni bjuder in alla och har eventuellt bröllopsfika efteråt, men spenderar kvällen med bara era närmaste eller helt ensamma. Alternativt göra tvärtom, ha en liten och intim vigsel med bara ni och era föräldrar och sedan ha middag och/eller fest på kvällen för alla. Ja, ni kan ju ha middagen och/eller festen någon vecka efter också, så ni får hela bröllopsdagen bara för er.
Men jag tycker också att du bör fråga varför han vill ha ett så litet bröllop, vad anledningen är. Om det är att han inte vill spendera pengar, att han inte känner sig bekväm med att vigas inför så många (stå i centrum osv) eller vad det kan tänkas vara och sedan får ni spåna utifrån det.
Sätt er ner och prata om era olika förväntningar och värderingar inför bröllopet och vilka kriterier som är de viktigaste milstolparna. Bröllop handlar om kompromiss iannatfall finns risk att bröllopet blir mer den enas fest än den andras.
Ja, ni behöver ju båda förklara varför ni vill ha det som ni vill - och utifrån det försöka hitta en variant som fungerar för er båda. I vårt fall var det nästan tvärtom, maken hade en mer traditionell uppfattning om hur det "skulle" vara - men när vi klurat ut vad som eg var viktigt i vars och ens huvud kunde vi hitta ett format som tillät det. Lite research om möjligheter och alternativ kräver det också.
Är kostnaden problemet, t ex? Ta reda på vad det ni vill ha kostar och vad är alternativen.
Tack för svar!
Tror han är lite "snål", eller han är inte direkt festartypen som jag drömt om att ha bröllop som. Eller rättare sagt han tycker det är onödigt att lägga pengar på en fest. Jag har gjort en ungefär budget och visat honom och räknat på ca 80-85 pers (men gästlistan kan ses över och dra ner på en del om vi så vill).
Men som den mannen han är i mitt liv, säger han att han gör allt det stora för min skull, men jag vill inte ha det till MIN fest utan det är ju VÅRAN fest och dag som jag vill att vi båda ska kunna se tillbaka på om några år och minnas lyckan, glädje och allt det som ett bröllop innebär :)
Känner igen mig lite. Min sambo och jag har diskuterat en del fram och tillbaka. Vi har funderat på att resa bort och gifta oss, men jag kom fram till att jag helst ville ha ett mer "traditionellt" bröllop med middag osv. Vi är båda överens om att gifta oss borgerligt. Men ingen av oss är såna som gillar att stå i centrum. Jag har ändå börjat fundera över vigselceremoni, vilka sånger man kan ha och så. 
Men min sambo vill helst att vi gör det själva (med vittnen). Så nu blir det nog en kompromiss; en privat vigsel, ev med de närmaste, och sen en bröllopsmiddag och fest. Jag tror också att det är viktigt att prata om sina förväntningar. Min sambo tycker inte att det är lika "speciellt" att gifta sig som jag gör. Han tycker att vi redan levt ihop så länge och har barn ihop så ett bröllop förändrar inget. Det är ju lite trist att han inte ser på det lika romantiskt som jag, men inget jag kan göra något åt utan vi får helt enkelt mötas nånstans på mitten.
Tack fru forsmark! När han är så snäll är de lätt att bli bridezilla men försöker hålla fötterna på jorden ;)
Känner igen problemet! Vi var överrens om giftemål, men inte mycket mer. Jag har alltid drömt om en bröllopsfest för familj och vänner medan sambon konsekvent vägrat allt utom en privat vigsel i stadshuset följt av ett restaurangbesök för två på kvällen. Ingen fest, ingen familj, inga vänner. Hemligt, såklart, eftersom han inte vill riskera uppmärksamhet/svensexa/gratulationer/presenter etc.
Det har tagit oss två år att komma överrens, har väntat på att han skulle ge upp för att vara helt ärlig och i alla fall gå med på någon form av "fest" för de närmaste. Har erbjudit mig att skippa middag och köra bara kaffe och kaka, champange och snittar, vad som helst, flyttafesten en månad efter vigseln, men han har vägrat. För oss är det ingen kostnadsfråga eg, vi har pengarna för att ha ett "ordentligt" bröllop, men han känner sig inte bekväm med konceptet och tycker därför det är slöseri och meningslöst. I stället har vi löst problemet med att jag kastat in handuken. Jag har gett upp. Det blir ingen fest, inga tal, ingen dans.. Men det blir bra ändå, skönt också att få ett slut på allt väntande.
Tror man får ta sina strider och inse att en kompromiss bygger på att båda ger, tyvärr, och inte att sambon ger upp, haha. Det är dessutom svårt att mötas halvvägs när "allt" är oacceptabelt, dvs mottagningens format och storlek blir bara grader i helvetet. Kompromissen är istället att vi gifter oss i stadshuset, själva, och går på restaurang på kvällen, som sambon vill, MEN jag har krävt att vi tar bröllopsfoto (några dagar innan, men det kan jag acceptera pga priset - hade kostat oss tredubbla priset att få vår (läs:min) valda fotograf en lördag isf vardag) och kommer berätta för syrran innan, så får hon iaf hjälpa till att leta klänning, även om den inte blir vit, haha. Kanske låter som en ynklig kompromiss, men har insett att det finns mycket viktigare frågor för mig är den om vårt bröllop, och eftersom jag kan inte kräva att få min vilja igenom jämt är det lika bra att släppa det här. Behöver varken pysslet, brudbukett, vit klänning etc, var festen som sved mest, och då snarare känslan av att inte få "bjuda tillbaks", det är alltid kul att gå på fest så hade kännts fantastiskt att få bjuda på ett riktigt hejdundrande kalas :D Å andra sidan får jag behålla mina illusioner att det skulle blivit den bästa och roligaste festen någonsin, haha.
Ni får helt enkelt sätta er ner och komma fram till en kompromiss där ni båda blir så nöjda det går. Oftast tror jag att tjejer drömt om sitt bröllop sen barnsben medans vi killar kan nog se det mer ur praktisk/ekonomisk synvinklar många ggr. Fråga honom vad ett bröllop betyder för honom och förklara hur du ser på det. Finns ett bra test du kan göra www.lovetestnow.com
Jag tackar för allas åsikter och tips! Jag har tänkt lite och kommit fram till att det känns inte bra om bara jag njuter av festen så kompromissen ser ut följande: (obs samma budget ungefär) lunchbröllop där den som vill får komma och titta i kyrkan! Jag vill ha min drömklänning och tänker inte tona ner för att det är lunch eller så:p Om man får bjuder vi alla på en skål på trappan, annars åker vi till en fin plats och skålar. Sedan tar vi med närmsta släkten (21 pers) och äter lunch på vårt favoritställe! Efter tårta, antingen på restaurang eller något annat fint ställe, åker jag och m2b till ett hotell där vi tillbringar kvällen och natten. På morgonen unnar vi oss en massage, sedan komme barnvakten med barne och så går familjen på Liseberg! Det känns klockrent, så oss och jag lääängtar!!!!
Vad roligt att ni lyckats hitta en kompromiss som ni båda kan känna er bekväma med och glada över :) Jag hoppas att ni kommer få en toppendag!
