• Äldre 13 Sep 08:29
    3626 visningar
    10 svar
    10
    3626

    Ständiga skuldkänslor

    Har alltid varit en person som går runt och ältar och har skuldkänslor för mycket, men nu det sista har jag känt att det börjar gå överstyr. Jag får skuldkänslor för det minsta lilla (saker som jag inte borde må så dåligt över) men jag kan inte ta mig ur den negativa tankespiralen... Har funderat över att gå och prata med någon men känner att det känns "löjligt" att be om hjälp över lite skuldkänslor, men det påverkar mig så mycket i min vardag att jag ofta går flera dagar i sträck utan att känna mig glad, det är som att jag tänker att jag inte förtjänar att vara glad och nöjd med livet för att jag har skuldkänslor över ngt...

    Någon som har några tips på vägen?


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • Svar på tråden Ständiga skuldkänslor
  • Anneli­256
    Äldre 13 Sep 09:28
    #1

    Inte alls dumt att be om hjälp. Jag skulle vilja tipsa om KBT där man fokuserar på hur man reagerar och aggerar i olika situationer du får "verktyg" som kan hjälpa dig att ta dig ur en negativ spiral.


    Lycka till

  • Aniara­4
    Äldre 13 Sep 09:35
    #2

    Kognitiv terapi! (Eller KBT) Du behöver få hjälp att styra om dina tankar.

    Det kan också vara så att du har en depression, då är det karaktäristiskt att ha mycket skuldkänslor och förstås att inte känna sig glad. Men oavsett så tror jag du behöver hjälp att ta dig ur dina tankemönster.

    Du kan börja med att gå till vårdcentralen och be om en remiss till en psykolog, i bästa fall finns det en på vårdcentralen, annars kan du få remiss till öppenpsykiatrin, och du kan också söka direkt dit. Att ta kontakt med psykiatrin innebär INTE att man är knäpp eller att man kommer att bli inspärrad, vilket en del är rädda för! I själva verket har en stor del av befolkningen någon typ av psykologiska problem under sitt liv, det är inget märkvärdigt.

    Om du har råd kan du gå till en privat psykoterapeut. Det är rätt dyrt, vilket är ännu en anledning till att KBT är bättre eftersom det är mer tidseffektivt.

    Se bara till att den du träffar är legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut. Visst, det kan finnas personer även med legitimation som inte är så bra, men går du till någon som bara är "diplomerad" eller liknande finns det ingen som helst kontroll, och det finns många klåpare därute tyvärr.

    Du kan förstås också börja med att leta upp självhjälpsböcker (något av Åsa Nilsonne kanske), men det kan vara svårt att göra större förändringar på egen hand.

    Lycka till! Du förtjänar att må bättre än så här, oavsett vad tankarna säger!

  • Äldre 13 Sep 09:41
    #3

    Tack för tipsen! Har finderat på KBT ett tag eftersom det är vänner till mig som har använt sig av detta och tycker att det fungerar, men det blir liksom inte att man tar tag i det...

    Sedan känns det dumt att komma hem till en person man älskar och säga att man mår dåligt och ska gå till en psykolog, det känns som att man säger att han inte räcker till... =/ Men det är ju det att om det är någon som får mig ur den negativa spiralen så är det han, men det känns orättvist att alltid lasta honom med det...


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • aviman
    Äldre 13 Sep 10:01
    #4

    KBT kan säkert vara en bra lösning.. Men det är inte din partners ansvar att få upp dig ur ditt dåliga mående, det är du som har ansvar över dina egna tankar och känslor och jag önskar verkligen att du älskade dig själv nog mycket för att ge dig själv hjälpen du vill ha.

    Och sen vill jag bara poängtera att det är faktiskt inte "man" som kommer hem till den "man" älskar - det är DU som kommer hem till den DU älskar. Var inte rädd för att säga "jag". Det är ju du som känner allt, den där "man" som alla i sverige talar om verkar vara en riktigt tråkig typ i allmänhet som hela tiden sätter sig före människors egna jag.

    Kram till dig, du är viktig och allt du känner räknas precis lika mycket som vad alla andra känner {#emotions_dlg.flower}  Att vara ledsen är en precis lika viktig känsla som att vara glad.


  • Äldre 13 Sep 10:10
    #5
    aviman skrev 2012-09-13 10:01:39 följande:
    KBT kan säkert vara en bra lösning.. Men det är inte din partners ansvar att få upp dig ur ditt dåliga mående, det är du som har ansvar över dina egna tankar och känslor och jag önskar verkligen att du älskade dig själv nog mycket för att ge dig själv hjälpen du vill ha.

    Och sen vill jag bara poängtera att det är faktiskt inte "man" som kommer hem till den "man" älskar - det är DU som kommer hem till den DU älskar. Var inte rädd för att säga "jag". Det är ju du som känner allt, den där "man" som alla i sverige talar om verkar vara en riktigt tråkig typ i allmänhet som hela tiden sätter sig före människors egna jag.

    Kram till dig, du är viktig och allt du känner räknas precis lika mycket som vad alla andra känner {#emotions_dlg.flower}  Att vara ledsen är en precis lika viktig känsla som att vara glad.
    Tack! Det kändes verkligen som att det var det jag behövde höra. Som du skrev, roligt att jag använder "man" så mycket för att beskriva ngt som faktiskt jag känner. Känns som att det är ett försök att distansera sig från verkligheten i situationen genom att generalisera den. =/
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • Aniara­4
    Äldre 13 Sep 10:16
    #6

    Även om det är fint att du har en partner som får dig att må bättre, men det är ett tungt ansvar att vara den som håller uppe en annan persons mående. Det är därför du behöver skaffa dig stöd utanför relationen så att relationen inte börjar handla om bara att han stöttar dig, utan att ni bidrar och stöttar varandra på ett jämbördigt sätt.

    Och "man" är ett klassiskt sätt att distansera sig från det man beskriver (nu använde jag "man" mer generellt eftersom det är många människor som gör likadant). Ibland kan det vara ok om det blir lättare att få fram det då, men det är också bara att vara medveten om vad det är man gör då.

  • amelia­n
    Äldre 13 Sep 10:17
    #7

    "Lite skuldkänslor" får du när du råkade slänga ett IKEA-glas i golvet så det gick sönder hemma hos en kompis på fyllan. 

    För mig låter det som att du eventuellt kan ha någon form av ångest. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp för alla människor förtjänar att må bra och det inkluderar dig. Prova KBT först eftersom att det inriktar sig på att förändra tankemönstret hos dig och hjälper dig att komma ur ditt nuvarande tankemönster. Var inte heller rädd för att ta hjälp av medicinering ifall det skulle föreslås, det kan vara en bra grund för att orka med arbetet med sina tankar och känslor. Medicineringen behöver inte på något viss bli livslång utan kan ses som en tillfällig hjälp på traven.

    Lycka till och kom ihåg att det inte är något fel på dig! 

  • Äldre 13 Sep 10:26
    #8
    amelian skrev 2012-09-13 10:17:27 följande:
    "Lite skuldkänslor" får du när du råkade slänga ett IKEA-glas i golvet så det gick sönder hemma hos en kompis på fyllan. 

    För mig låter det som att du eventuellt kan ha någon form av ångest. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp för alla människor förtjänar att må bra och det inkluderar dig. Prova KBT först eftersom att det inriktar sig på att förändra tankemönstret hos dig och hjälper dig att komma ur ditt nuvarande tankemönster. Var inte heller rädd för att ta hjälp av medicinering ifall det skulle föreslås, det kan vara en bra grund för att orka med arbetet med sina tankar och känslor. Medicineringen behöver inte på något viss bli livslång utan kan ses som en tillfällig hjälp på traven.

    Lycka till och kom ihåg att det inte är något fel på dig! 
    Kan ju även tillägga att jag har en mor som har extremt höga krav på mig (och min bror för den delen) och ofta är det henne som skuldkänslorna involverar, t.ex. så kan jag få skuldkänslor i flera timmar om att hon frågade om jag ville ha en klänning som hon hittat men jag sade nej för att jag inte tyckte den var fin. Jag kan inte riktigt heller slänga klädesplagg/skor som hon har köpt eftersom hon "kanske frågar om dem någon dag" el dyl.

    Just att jag tar upp det idag kan kanske bero på att jag nu har ångest för att jag inte hann anmäla hennes och min familj till Göteborgsvarvet som vi hade planerat springa nästa år, innan det var fullt igår... Så när jag ringde och sade att det var fullt ca 3 månader innan det normalt brukar vara fullt så sa hon att det var henens sista chans att springa det osv, vilket såklart gav mig ångest som gör att det känns som att jag knappt orkar träffa henne på måndag...
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • Äldre 13 Sep 10:26
    #9

    *henne och resten av min familj


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • Äldre 13 Sep 13:42
    #10
    Aniara4 skrev 2012-09-13 10:16:24 följande:
    Även om det är fint att du har en partner som får dig att må bättre, men det är ett tungt ansvar att vara den som håller uppe en annan persons mående. Det är därför du behöver skaffa dig stöd utanför relationen så att relationen inte börjar handla om bara att han stöttar dig, utan att ni bidrar och stöttar varandra på ett jämbördigt sätt.

    Och "man" är ett klassiskt sätt att distansera sig från det man beskriver (nu använde jag "man" mer generellt eftersom det är många människor som gör likadant). Ibland kan det vara ok om det blir lättare att få fram det då, men det är också bara att vara medveten om vad det är man gör då.
    Precis, det är därför jag inte vill belasta honom med det, eftersom han liksom har sina egna problem att brottas med... Vill inte att det ska kännas som att jag kräver allt stöd i relationen. =/
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
Svar på tråden Ständiga skuldkänslor