• Anonym (grön)

    avund är en dödssynd....

    och jag verkar ha fått en förbannelse över mig att behöva leva med det för resten av mitt liv! 

    fick nyss reda på att en gammal kompis ska gifta sig i september.. och visst var jag väl glad för henne, men samtidigt slog avundsjukan till! samma sak när en kompis gifte sig för några år sedan, dom var väl ihop i ett år och så PANG, skulle dom gifta sig..

    jag tycker det är så orättvist ibland! jag känner mig samtidigt fånig och otacksam över livet, men känns ofta som att, här har jag och min fästman varit ihop i massor av år, vi har kämpat oss igenom både eld och vatten för att ta oss dit vi är nu, och min högsta dröm just nu är att gifta sig med honom, men ne.. han vill inte, han är inte redo, han tycker det är för dyrt (fast jag pressar priserna så långt jag kan) så.. för att jag älskar honom så mycket, så respekterar jag och accepterar jag det och får vänta, medan andra, kompisar och bekanta, är ihop i några månader och så PANG, barn och bröllop och hela fadderuttan! (avundsjukan gäller även barn, ibland, beroende på vem det är som fått) visseligen har jag bara varit i laglig giftasålder i 3 år.. men ändå!(vi har varit ihop i drygt 6år)
    det börjar kännas som att.. om vi gifter oss typ om 3 år, då kommer folk tro att vi gör det bara för att det knakar i fogarna och vi försöker pussla ihop förhållandet genom att gifta oss.. 

    jag VILL inte känna avund, men jag kan inte låta bli...  och tycker det är jättejobbigt.. ville bara gnälla av mig lite, och kanske be om råd.. 

  • Svar på tråden avund är en dödssynd....
  • CoG
    Anonym (Avis på exet) skrev 2012-06-27 13:17:07 följande:
    Tack CoG, för de fina och värmande orden Hjärta Jag brukar försöka tänka precis så där och nu gav du mig en liten puff i rätt riktning!
    Stor kram till dig

    Och det är mycket man inte förstår förrän efterråt.
    När du står där och får allt det där som du vill ha nu, då kanske du ser klarare på vissa saker och förstår varför vissa saker hände och varför andra saker inte hände.

    Lita på att det blir bra, vad som än händer.
  • Anonym ((en till här))

    Jag kan också känna mig avundsjuk ibland, speciellt då de vännerna som inte varit ihop lika länge som vi  t ex köper hus, förlovar sig eller skaffar barn... Självklart är jag glad för deras skull också men ibland känner man att det borde vara vi som gör det där eftersom vi har varit ihop mycket längre, det känns liksom orättvist på nåt sätt. 

    Blev jätteavundsjuk på en kompis då de förlovade sig förra sommaren, något de planerade tillsammans och berättade för alla långt i förväg att de skulle göra. Och vi har varit ihop 3 år längre än dem.. Men en vecka senare friade min sambo till mig och det kändes faktiskt som en liten vinst att han i alla fall planerade det utan mig och överraskade mig med ett frieri. Jag vet, jättelöjligt, men det var något jag väntat på ett tag.. Vi sa från början att vi planerar att gifta oss året därpå medans de sa att de får se när det blir, varpå jag misstänkte att detta bara var nåt de gjorde för att de var kära och inte alls för att de ville gifta sig, vilket jag kände mig lite nöjd med. Nu har de också börjat planera bröllop, då han friade till henne för ett tag sedan (jag fattade ingenting, trodde de redan var förlovade...) men vi kommer i alla fall att hinna gifta oss före dem då vårt bröllop blir ca 14 mån efter förlovningen och deras 1,5 år efter sin. Det känns ungefär som att "nåt hinner vi i alla fall före dem med". Usch, jag känner mig helknasig men det är så jag känner.. Mitt problem är nog som sagt att jag vill hinna göra dessa stora saker före kompisarna som inte har varit ihop lika länge, eftersom det därmed känns som att vi "borde" göra det först...

  • CoG

    Borde och borde....
    Allt är väl individuellt?
    Det finns väl ingen mall man måste följa att efter 2 år måste man bo ihop, efter 3 måste man förlova sig och efter 4 år ska man gifta sig och sen får ingen gå före i kön!

    Det kanske inte passar för de som blir tillsammans då dom är 14 eller för de som träffas då dom är 40.
    Allt beror väl på vem man är och vart man befinner sig i livet?

    Jag har en vän som varit tillsammans med sin kille i ett år ganska precis.
    Dom förlovade sig o flyttade ihop förra hösten,
    gifte sig för en månad sedan och får sitt gemensamma barn nu i sommar.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år,
    förlovade i ett år.
    Vi har en liten kille på snart ett år men giftemål blir först nästa sommar.
    Så dom hann förbi oss med själva bröllopet än fast vi varit tillsammans längre.
    Jag är glad för deras skull!

    Och jag är glad att vi gör en sak i taget.
    Det var stort att flytta ihop efter ett år,
    förlova sig och få barn efter två år och efter 4 år blir jag hans fru.
    Jag hade inte velat göra bort allt på ett år.

    Vi har vänner som varit tillsammans längre än oss som har barn ihop och är förlovade men inte pratat om giftemål.

    Är det inte bättre att sluta jämföra och tänka att man fick "mer" bara för att dom planerade att förlova sig medan din kille faktiskt friade.
    Och jo, man kan fria än fast man är förlovade.
    Då vi förlovade oss bestämde vi inte när vi skulle gifta oss, bara att det självklart ska ske.
    Och jag friade i mars i år med frågan om han vill gifta sig med mig nästa sommar (jag frågade inte om han ville gifta sig med mig eftersom att vi redan sagt att vi skulle det. Frågan var om han ville göra det nästa sommar).

    Spelar det ngn roll om din kompis och hennes kille kom överens om förlovningen medan din kille överraskade med ett frieri till dig?
    Är hon "sämre" för det?
    Går det att se ner på henne då?
    Känns det bra?

    Jag tycker att det låter jätte trist att tänka sådär.

    Glädjs med varandra och gör saker utan att det handlar om att göra något före någon annan.


    Anonym ((en till här)) skrev 2012-06-27 15:53:51 följande:
    Jag kan också känna mig avundsjuk ibland, speciellt då de vännerna som inte varit ihop lika länge som vi t ex köper hus, förlovar sig eller skaffar barn... Självklart är jag glad för deras skull också men ibland känner man att det borde vara vi som gör det där eftersom vi har varit ihop mycket längre, det känns liksom orättvist på nåt sätt.

    Blev jätteavundsjuk på en kompis då de förlovade sig förra sommaren, något de planerade tillsammans och berättade för alla långt i förväg att de skulle göra. Och vi har varit ihop 3 år längre än dem.. Men en vecka senare friade min sambo till mig och det kändes faktiskt som en liten vinst att han i alla fall planerade det utan mig och överraskade mig med ett frieri. Jag vet, jättelöjligt, men det var något jag väntat på ett tag.. Vi sa från början att vi planerar att gifta oss året därpå medans de sa att de får se när det blir, varpå jag misstänkte att detta bara var nåt de gjorde för att de var kära och inte alls för att de ville gifta sig, vilket jag kände mig lite nöjd med. Nu har de också börjat planera bröllop, då han friade till henne för ett tag sedan (jag fattade ingenting, trodde de redan var förlovade...) men vi kommer i alla fall att hinna gifta oss före dem då vårt bröllop blir ca 14 mån efter förlovningen och deras 1,5 år efter sin. Det känns ungefär som att "nåt hinner vi i alla fall före dem med". Usch, jag känner mig helknasig men det är så jag känner.. Mitt problem är nog som sagt att jag vill hinna göra dessa stora saker före kompisarna som inte har varit ihop lika länge, eftersom det därmed känns som att vi "borde" göra det först...
  • Anonym ((en till här))
    CoG: Varför tror du att jag skriver detta anonymt? Jo, för att jag skäms över hur jag känner. Jag vet ju hur det låter, hemskt! Så du behöver ju inte hoppa på mig och bara anta att det är så att jag ser ner på min kompis och tycker att hon är sämre än mig, för det stämmer inte. Isåfall är det jag som uttryckte mig lite fel, det kan jag säga. Det är ju faktiskt flera här som skriver att de känner liknande saker som jag och det är ingen här som är stolt över det, precis som jag...

    Självklart gläds jag med mina vänner också, det gör jag faktiskt! Jag skrev ju det..
    Nej det finns ingen mall för när man borde ha gjort saker och jag menar inte att ingen annan FÅR göra nåt före oss, det skulle bara kännas mer naturligt om vi gör dessa grejer före de som inte varit ihop lika länge som oss. Men det är bara vad jag känner om oss.

    Spelar ingen roll hur mycket alla säger att man inte ska vara avundsjuk och istället glädjas med dem, det är svårt att styra sina känslor...
  • CoG

    Även känslor börjar med en tanke om än omedveten ibland.

    Om du bestämmer dig för att ändra tanken så ändras även känslan.
    Om du inte vill känna den där avundsjukan kan du ju jobba med hur du tänker kring det hela.
    Så länge du har uppfattningen att ni borde göra sakerna först för att ni varit tillsammans längst
    så kommer den där avundsjukan som ett brev på posten.


    Anonym ((en till här)) skrev 2012-06-27 22:41:02 följande:
    Spelar ingen roll hur mycket alla säger att man inte ska vara avundsjuk och istället glädjas med dem, det är svårt att styra sina känslor...
  • Anonym (grön)

    äsch.. nu har min systers bästis gift sig...självklart är jag väldigt glad för hennes skull.. men...  vill oxå!! Skrikandes den här gröna häxan är svår att tygla... 

  • CoG
    Anonym (grön) skrev 2012-07-07 19:40:14 följande:
    äsch.. nu har min systers bästis gift sig...självklart är jag väldigt glad för hennes skull.. men... vill oxå!! Skrikandes den här gröna häxan är svår att tygla...
    folk gifter sig helatiden och bäbisar föds varje dag.

    Men det är inte alla som har någon att dela livets dagar med heller.
    Tänk de som skiftar i grönt då dom ser par gå hand i hand och se lyckliga ut.

    Kram :)
  • Anonym (grön)
    CoG skrev 2012-07-07 21:12:42 följande:
    folk gifter sig helatiden och bäbisar föds varje dag.

    Men det är inte alla som har någon att dela livets dagar med heller.
    Tänk de som skiftar i grönt då dom ser par gå hand i hand och se lyckliga ut.

    Kram :)
    true... ^^
  • Sofi K
    JesFre skrev 2012-06-26 12:35:19 följande:
    Jag förstår dig. Jag kan känna igen mig i det du skriver. Men i mitt fall är det värre med barn, mycket för att det är fler som får barn än gifter sig bland mina vänner just nu. Nu har jag och min fästman bara varit förlovade i 10 månader och våran plan är att gifta oss om 3 år. Men tre år känns väldigt väldigt väldigt långt bort ibland.

    Angående din rädsla för att folk ska tro att det kanakar i fogarna om ni gifter er om 3 år. Vore det inte värre om ni gifte er nu trots att din fästman inte är redo och det börjar kanka i fogarna av den anledningen? Jag vet att det är jobbigt att vänta när man själv är redo. Men ibland är det bättre att faktiskt vänta lite.

    Men om du vill få klaga av dig lite så är det bara att skicka ett pm Glad

    Vill bara tacka för din kommentar! Satt och skrollade runt här eftersom jag sååå längtar efter att min fästman ska känna sig redo att gifta sig och vilja planera datum. jag har velat planera bröllop ett bra tag men han säger att han inte är redo och att jag måste respektera det. Vilket jag ju absolut försöker göra! Han försöker säga till mig att han älskar mig och att vi ska gifta oss, men att han vill inte stressa, och jag har verkligen förståelse för det. Men jag blir så ledsen varje gång vi har en mysig dag på tu man hand och jag känner att "idag" vill han nog prata.... och så blr det ändå inget.


    Jag tvivlar inte alls på at han älskar mig.Jag vet att han älskar mig och det är jag inte orolig över.... men i alla fall


    Så läste jag din kommentar om "Angående din rädsla för att folk ska tro att det kanakar i fogarna om ni gifter er om 3 år. Vore det inte värre om ni gifte er nu trots att din fästman inte är redo och det börjar kanka i fogarna av den anledningen? Jag vet att det är jobbigt att vänta när man själv är redo. Men ibland är det bättre att faktiskt vänta lite."


    Kändes så nyttigt att få lite distans! Jag ska försöka tänka såhär i fortsättningen!


    Tack

  • Anonym (en till)

    Här är en till som också kan känna avundsjuka ibland. Vissa perioder är det väldigt jobbigt. Min avundsjuka gäller främst barn, fler barn. Jag skulle så gärna vilja ge vårt barn ett syskon. På något sätt känns det som att jag inte har någon rätt att känna avundsjuka gällande den saken eftersom jag redan har ett barn, vissa kan inte ens få det. Självklart uppskattar och älskar jag vårt barn, utan tvekan!, men saknade av fler barn är ändå stor. Jag kan också känna avundsjuka gällande jobb. Jag har inget jobb. Jag har aldrig haft ett jobb. Endast några små vick, men det är inte mycket att hänga i julgranen. Hur många jobb jag än söker, så nej. Tack vare den saken, så är vår ekonomi usel. Min man har visserligen ett jobb, men han tjänar inte bra alls. Jag skulle så gärna vilja köpa ett hus. Se vårt barn växa upp i ett kvarter bland andra barn, kunna leka ute på gården och min man kunna meka i garaget medan jag planterar blommor i rabatten. Att ha grannar att prata med, bjuda in på middag och umgås med.

    Allt känns så långt bort, att när vi väl kan få allt det där, som vi vill ha.. så är det försent.

    Våra vänner har barn, och väntar barn, många barn. De har hus och jobb och ett helt annat liv. Jag känner mig utanför och ensam. Vi hör inte hemma och passar in någonstans. Jag missunnar inte våra vänner allt det, utan jag är väldigt glad för deras skull.. trots det.. så kan den där jobbiga avundsjukan smyga sig på titt som tätt.

  • Anonym (jag med)

    Jag tror att det är väldigt olika saker vi avundas varandra för. Min mamma har alltid sagt till mej att alltid försöka tänka på vad jag har istället för vad jag inte har och då inser jag ju att jag har väldigt mycket. Det finns nog en och annan som avundas mej. Jag ser bra ut utan att behöva träna/tänka på vad jag äter/sminka mej, har ett väldigt bra och eftertraktat jobb, tjänar bra, har en superbra familj som alltid ställer upp, en snygg och helt underbar man. Men det finns några saker som jag inte har som jag skulle kunna ge mkt för...

    Jag avundas folk som har mkt vänner. Jag hade inte haft något emot att vara "fulare" eller tjäna mindre om jag bara hade haft några fler vänner...

    Jag avundas folk som har barn. Jag var med barn och gjorde abort och kan inte förlåta mej själv för det.

    Jag avundas folk som har gjort mkt i livet. Jag är uppväxt i en "strikt" familj och fick sällan gå ut, resa, festa osv. Jag har inga hobbys heller så jag är "ospännande" som person. 

    Så, saker är inte alltid som de ser ut att vara. Jag har hört flera människor säga till mej att de gärna skulle se ut som mej, ha mitt jobb, byta liv med mej. Men vem vill leva ett liv utan vänner? Ja, vi hade råd att lägga 200 000 sek på vårt bröllop. Men det är ju inte kul att ha ett stort bröllop utan några vänner...

  • Anonym (grön)
    Sofi K skrev 2012-07-09 14:01:38 följande:

    Vill bara tacka för din kommentar! Satt och skrollade runt här eftersom jag sååå längtar efter att min fästman ska känna sig redo att gifta sig och vilja planera datum. jag har velat planera bröllop ett bra tag men han säger att han inte är redo och att jag måste respektera det. Vilket jag ju absolut försöker göra! Han försöker säga till mig att han älskar mig och att vi ska gifta oss, men att han vill inte stressa, och jag har verkligen förståelse för det. Men jag blir så ledsen varje gång vi har en mysig dag på tu man hand och jag känner att "idag" vill han nog prata.... och så blr det ändå inget.


    Jag tvivlar inte alls på at han älskar mig.Jag vet att han älskar mig och det är jag inte orolig över.... men i alla fall


    Så läste jag din kommentar om "Angående din rädsla för att folk ska tro att det kanakar i fogarna om ni gifter er om 3 år. Vore det inte värre om ni gifte er nu trots att din fästman inte är redo och det börjar kanka i fogarna av den anledningen? Jag vet att det är jobbigt att vänta när man själv är redo. Men ibland är det bättre att faktiskt vänta lite."


    Kändes så nyttigt att få lite distans! Jag ska försöka tänka såhär i fortsättningen!


    Tack


    på tal om att tacka för kommentar: tack för DIN kommentar! det lät precis som att jag skrev de där! :P
  • Anonym (grön)
    Anonym (jag med) skrev 2012-07-09 15:22:42 följande:
    Jag avundas folk som har mkt vänner. Jag hade inte haft något emot att vara "fulare" eller tjäna mindre om jag bara hade haft några fler vänner...

    Jag avundas folk som har barn. Jag var med barn och gjorde abort och kan inte förlåta mej själv för det.

    Jag avundas folk som har gjort mkt i livet. Jag är uppväxt i en "strikt" familj och fick sällan gå ut, resa, festa osv. Jag har inga hobbys heller så jag är "ospännande" som person. 

    Så, saker är inte alltid som de ser ut att vara. Jag har hört flera människor säga till mej att de gärna skulle se ut som mej, ha mitt jobb, byta liv med mej. Men vem vill leva ett liv utan vänner? Ja, vi hade råd att lägga 200 000 sek på vårt bröllop. Men det är ju inte kul att ha ett stort bröllop utan några vänner...
    vad jobbigt på något vis att leva sånt liv.. har sett i många filmer (men filmer är ju inte verkligheten, men någonstans har det ju kommit ifrån) att de rika, snygga och med stora hus lever inte, medan de som kämpar med pengar och mat är de lyckligaste... ganska intressant, men ändå tragiskt.. 

    angående barnet, försök förlåta dig själv. ok, det kanske inte var det smartaste du gjort i ditt liv, men du hade nog dina skäl, och tänk, om du fått det barnet, kanske du inte skulle fått det barn du kommer älska i framtiden.  
  • Sofi K
    Anonym (grön) skrev 2012-07-09 16:22:38 följande:
    på tal om att tacka för kommentar: tack för DIN kommentar! det lät precis som att jag skrev de där! :P
    Det var så lite. Kom från hjärtat så att säga :) Härligt att vi är fler som känner så. Då är jag kanske inte så hemsk som jag känner mig. och inte du heller!!! Vi är ganska bra, så det så :)
  • Lenblo

    CoG har rätt. Det finns många ensamma personer som inte ens skymtar någon att dela livet med i horisonten. En gång i tiden gick jag omvägar kring lyckliga par.

    TS: En fundering - du tror inte han vill skjuta på äktenskap för att han tycker att vigsel + festande är en social påfrestning?

  • Anonym (grön)
    Lenblo skrev 2012-07-14 15:39:42 följande:
    CoG har rätt. Det finns många ensamma personer som inte ens skymtar någon att dela livet med i horisonten. En gång i tiden gick jag omvägar kring lyckliga par.

    TS: En fundering - du tror inte han vill skjuta på äktenskap för att han tycker att vigsel + festande är en social påfrestning?
    faktiskt myyycket möjligt. har haft den tanken oxå. han har ADHD/asbergers, och en av hans enorma problem är sociala tillställningar och folkmassor... men jag har sagt att, visst vill jag ha lite fest och så, men inte så många gäster... men tusan i mig, om han inte vill det så kan jag absolut gifta mig, bara vi två, och våra föräldrar som vittnen så skulle jag vara nöjd. men han vill ändå inte.. han är nog inte redo helt enkelt.. Obestämd
  • Anonym (.:.)

    En vän till mig förlovade sig och skulle gifta sig inom ett år. Samma år hade jag och min blivande tänkt gifta oss såklart, fast de hade gått ut med sitt och vi inte. Har varit förlovad med min blivande sex år! Så vi har hållt ihop längre. Blev rädd att folk skulle tro att vi gifte oss för att dom gör det, visade sig att de nu ställt in allt och att de inte är ihop längre!!! Så kan det gå :/ Och att folk ska tro att vi gifter oss för att vi har det lite dåligt och hoppas att det ska bli bättre.. Den tanken slog inte mig förrens nu! Hoppas inte folk tror det!

  • lovisa86

    jag skulle snarare tycke att dom måste verkligen älska varandra som efter nio år tillsammans gifter sig.
    tror att folk snarare tittar konstigt på de som gifter sig vid 21 och tidigt, många har ju åsikter om att det går för fort då och de åsikterna slipper ni ju. det kommer uppfattas mer moget och genomtänkt om ni gifter er om tre år och då är du 24 tänker jag? blir inte det skitbra?
    ingen kommer tänka att det knakar i fogarna!

  • Anonym (grön)
    CoG skrev 2012-07-20 12:13:50 följande:
    En liten tanke...

    "Det är ingen tävling"
    true
Svar på tråden avund är en dödssynd....