Hur ska ni gå in/gick ni in? Marskalkar och tärnor..

Vi har tänkt att prästen, m2b samt bestman står framme vid altaret. Sedan går näbbarna (2 flickor och en pojke in), sedan mina 3 tärnor var för sig. Om näbbarna blir blyga så får de hålla hand med varsin tärna istället. Sedan kommer jag tillsammans med min pappa. Samma låt kommer spelas hela tiden, men när näbbar och tärnor går in kommer det endast vara piano/orgel och sedan när jag går in kommer det även blir fiol. I min brudbukett kommer jag ha tre extra rosor som inte sitter fast, så vi kommer stanna till och ge en till min mamma och min pappas fru på invägen, sedan möter jag min m2b och vi går fram till altaret. Sedan på utvägen så ger jag en ros till min svärmor.

Jag förstår all diskussion om symbolik för detta osv, men för mig är det inte det som det handlar om. Jag tycker det är ett fint sätt att gå in i kyrkan och möta den man ska gifta sig med, likväl som jag tycker det är jättefint att gå in tillsammans (jag önskar jag fick göra, med samma man såklart). Om man tycker det är fel att gå in på detta sätt tycker jag också man ska respektera symbolen för julafton och påsk osv, annars blir det lite dubbelmoral (bara ta till sig symbolen ibland och inte alltid). Det viktigaste är att man respekterar prästens åsikter om detta, och att det känns bra för de som gifter sig.

Jag och min make gifte oss nu förra helgen och gick in tillsammans strax efter våra brudnäbbar och sen gick prästen in efter oss då han inte tyckte att någon var intresserad av att titta på honom, utan på oss.

För oss var det självklart att gå in tillsammans eftersom att vi båda valt att ingå äktenskap med varandra och efter min egen upplevelse av den stunden var det ett helt rätt val vi gjort. Vi fick vårt "moment" innan vigseln då vi skulle fotograferas eftersom att vi gjort oss iordning på olika ställen och inte sett varandra innan dess. Att dessutom få några minuter tillsammans bara vi innan vigseln var till mycket hjälp mot nerverna. När det sedan var dags att gå in och dörrarna öppnades och alla gäster ställde sig upp och vände sig mot oss var det helt överväldigande! Jag var väldigt glad att få dela just DET ögonblicket med min man.

Sen kan jag förstå att man tycker det är fint att hedra sin pappa/mamma/bror etc. med överlämning, men min fundering är då, om man har en god relation med hela sin familj (syftar nu på föräldrar och syskon), varför vill man då bara hedra en av dem med ett sådant uppdrag?

Min man kommer stå och vänta där framme med sina masalker. Sen när vigseln börjara så kommer jag och tärnorna i en bil så när vi går ur bilen kommer Tärnorna gå först sen så kommer jag bli inlädd. =)

Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska göra med ingången än. Vi kommer ha en borgerlig vigsel vid en sjö och ha totalt två maskalkar och två tärnor. Eftersom att de är ojämna till antalet funderar jag på om de ska få gå in varannan, dvs tärna 1, maskalk 1, tärna 2, maskalk 2 och sen tärna 3. 

Jag tänkte från början att de skulle gå in före mig och min blivande man men efter att ha lläst en del inlägg här blir jag fundersam. Det vore ju synd om det blir som någon sa att de skymmer oss när vi kommer gåendes men jag vet att musiken vi ska ha är över 4 min lång så det finns ju lite tid att ta av och om de hinner gå halvvägs iaf innan vi börjar gå borde det vara ok med fotografering...eller?

För mig och mannen har vi tänkt att vi ska komma från varsin sida av slottet, vars baksida ner mot sjön vi kommer att gifta oss vid, och mötas upp vid gången fram mot VF och gå den tillsammans. Vi tänker att det blir en fin symbolik över hur det har blivt...att vi levde på varsitt håll och hade två olika liv och sedan träffades vi och har valt att fortsätta livets resa tillsammas. Låter det för cheesy eller kan det bli bra??

 

Vår präst gick in först och ställde sig framme vid altaret, sen öppnades dubbeldörrarna för oss och vi tågade in, jag och maken först och sen tärnan och marskalken tillsammans. Tror det är det vanligaste.

Kan inte förstå de som vill gå in själva eller med pappan just för jag själv var så otroligt nervös(slog till 10 minuter innan vigseln ungefär efter att ha varit kolugn hela dagen...) och den enda jag just då ville klamra mig fast vid var min man :) Men det är ju olika hur nervösa man blir!

Vi har funderat mycket fram och tillbaka på hur vi vill att "intåget" ska se ut och detta var vad vi kom fram till.

Först kommer våra tre föräldrapar (jag skilda föräldrar) gå in tillsammans med en kyrktärna och en kyrkmarskalk. Totalt tre grupper.

Sedan kommer stråkkvartetten börja spela ett stycke. Då går först min lillebror in bärandes på ett kors. Bakom bokom går fästmannens två systrar som håller varsett ljus (tänk konfirmationsprocession).

Efter dem kommer vår brudnäbb vilken består av tre flickor som går tillsammans.

Efter dem kommer alla tärnor och marskalkar intågandes (brudföljet har då blivit ett brudföre).

När sista paret är framme vid altaret byter kvartetten till ett annat stycke och jag och min fästman går in tillsammans till den.

En bit bakom oss går pästen.

Nu har vi varit i samtal med prästen och kommit på hur vi ska göra..

Under klockringningen:

Prästen

3 brudnäbbar

Bestman

Ingångsmusiken:

Vi, brudparet.

Vi ska ha som så att min blivande man och hans best man kommer stå färdigt där framme.

Sen kommer min "brudtärna" eller maid of honor.. (blandar ihop) och sen kommer jag in med pappa. Jag struntar i symboliken av överlämnandet, jag vill ha det så för att det betyder någonting speciellt för mig och min pappa.

På våran vigsel den 28 juli så gick först prästen in föltj av min blivande man och bestman.Sen gick jag med min pappa längs altar gången efter oss gick tärnorna.

Våran präst godkände det här med att min pappa leder mej fram till altaret.Hon sa att om hennes kollegor hört detta skulle det blivit protester.Dom skulle inte godkänt detta.

Jag gick också in med min pappa men det där är det många präster som inte uppskattar och de har rätt att säga nej och det är för att det inte är en svensk tradition som många brukar hänvisa till. Sen menar en del att det står för något gammalt som att kvinnan är ägd, osv...

Hur som helst så väntade min man inne i kyrkan tillsammans med marskalken och sen gick min tärna in först och jag och min pappa kom några steg efter.

Vår präst sa att om jag och min man gått in tillsammans hade hon gått bakom men nu tyckte hon det var bättre om hon stod och väntade tillsammans med min man och marskalken.

Hur vi går in har ingenting att göra med kyrkan. För att det ska räknas som en kyrklig vigsel har de bara vissa krav på ordningen i vigseln och vilka moment som ska vara med. Man kan gifta sig kyrkligt även utomhus så länge du har en präst. (min bror är präst så vi fick reda på reglerna när vi ville att han skulle viga oss). Kyrkan har väldigt fritt så att cermonin ska bli som man själv vill ha det.

Jag funderar med på att göra som ni säger för att tycker det är fint och jag tror pappa skulle bli jättestolt om han fick leda mig in i kyrkan. Visst det är inte en svensk tradition men som sagt kronprinsessan tyckte jag satte ribban för att det är helt ok även i sverge.

Sedan får man väl fundera över om man vill bry sig om vad det symboliserar. Dina gäster vet nog knappast om heller vad det symboliserar så. Jag hade ingen aning vad det stod för förrän jag läste detta forum så jag får fundera igenom det med men o andra sidan har jag alltid varit pappas flicka så det kanske fungerar som symbolisering också :)

Gör precis som ni vill.

Förresten en tilläggsfråga. Vad spelade ni för musik när ni gick in. Inte börjar väl bröllopsången redan när präst och brudgum går in?

Nu har ju sambon inte friat än men vi har bestämt väldigt mycket kring bröllopet ändå (jag vet, lite bakvänt men iaf).

Under förutsättning att prästen går med på det så vill vi göra såhär:

Det spelas en låt som betyder väldigt mycket för oss
Prästen går in
Marschalkerna
M2B

Klockorna ringer
annan låt som vi valt
Jag och min pappa
Tärnor

Pappa följer mig ungefär 2/3 av gången (fram till sin plats)
Han får en kram el. liknande
Jag går sista biten själv

---------------------------
Såhär vill vi ha det pga att vi inte vill se varandra innan (vi kommer inte träffas innan M2b har gått in)
Att pappa följer mig en bit på väg är för oss en symbol för livet. Som liten flicka var det pappa som var tryggheten (iofs oftast bägge föräldrarna men jag har lite hatkärlek till min mor), sen växte man upp till en stolt och stark vuxen kvinna som slutligen landar i tvåsamhetens trygghet.

typ

Jag tycker att det är helt ok om man vill gå ifrån det traditionella svenska.

Det gjorde ju vårkronprinsessa när hon och Daniel gifte sig, så varför ska det vara fel eller konstigare för oss vanliga?