Anonym (Ledsen & Trött)

Äldre 17 Sep 18:24

58 svar

Så trött & frustrerad på blivande! :(

Jag måste bara få ventilera lite, är så himla trött, ledsen och irriterad just nu! :(

Min blivande make är fantastisk på de flesta sätt; han är ödmjuk, rolig, omtänksam och kärleksfull. Han är världens bästa pappa till vår lilla knodd och är väldigt engagerad när det kommer till allt som rör barnet. MEN. Han är verkligen SLARVIG - och då snackar vi inte lite slarvig, utan så där slarvig som en tonårskille kan vara, så att det blir äckligt. Jag är ingen galen pedant och bryr mig inte så mycket om det är lite halvstökigt till vardags; han jobbar, jag pluggar, vi har ett litet barn - det ska väl synas att det bor en familj i vårt hus! Vad jag dock avskyr är när det är smutsigt och äckligt. Det verkar han däremot inte ha några som helst problem med tyvärr...

Jag klev upp tidigt imorse för att springa ärenden och tog med mig vårt barn eftersom blivande kom hem sent igår och började vid lunch idag, tänkte att han skulle få vila sig lite. Bad honom dock att hjälpa mig med två saker. 1 - hänga upp tvätten när maskinen var färdig & 2. skölja ur en skål med knoddens frukostrester, då jag var sen till bussen. Detta lovade han att göra.

Nu när jag kom hem för en stund sedan så finner jag att; 1. Jag måste tvätta om all tvätt eftersom den legat instängd blöt i maskinen hela dagen och luktar sunk! 2. det har hunnit bosätta sig drygt två miljoner bananflugor i skålen jag bad blivande att skölja ur, för den står fortfarande snyggt placerad på bordet med resterna i. 3. han har totalt vänt upp och ner på vårt sovrum, vardagsrummet och köket innan han gått till jobbet! Det ligger smutsiga, stinkande blivande-kläder och skitiga kalsonger överallt, han har bara lämnat all disk på köksbordet (inklusive från gårdagens middag - komplett med rester & allt! - jag gick och lade mig tidigt, han kom hem vid 21 och åt själv), det står ketchupflaskor, tomma juicepaket och kladdiga glasspapper mm. på golvet, på vardagsrumsbordet och i soffan. Och listan bara fortsätter. Alltså, det ser verkligen förfärligt ut och jag, som är ganska långt gången i min andra graviditet med både foglossning och ischias, har det jättetufft med att plocka undan och greja eftersom jag har så ont. Detta vet han gott och väl om, eftersom han hör mig gråta av smärta varje kväll.

Till saken hör att hans släktingar och familj kommer hit på besök nästa vecka, i omgångar. Den ena avlöser den andra. Han jobbar, så det är mitt ansvar att hitta på saker tillsammans med dem, vilket jag gärna gör i vanliga fall, men just den veckan har jag två stora prov, en stor uppsats att lämna in + läxor samt att jag måste förbereda allt inför vår knodds kalas till helgen. Har i alla fall inte klagat och haft mig angående detta, utan enbart sagt att då måste han verkligen hjälpa till att hålla det snyggt här hemma, för jag kan inte gå och storstäda varje dag. Imorgon har jag redan ett fullspäckat schema, men nu måste jag ju städa återigen eftersom gästerna kommer på måndag.

Ibland känns det verkligen som att, hur mycket jag än älskar blivande, så skulle det vara så himla mycket lättare att bo ensam. Jag har full respekt för att han jobbar mycket och inte orkar städa och hålla på när han kommer hem och det har jag sagt till honom. Allt jag begär är att han enbart plockar undan efter sig själv; sköljer sin tallrik efter att han ätit & lägger sina kallingar och strumpor i tvätten. Men det verkar vara för mycket begärt? Överreagerar jag? Ibland är det svårt att veta när man är hög på graviditetshormoner, men jag känner mig bara så jäkla trött, ledsen och frustrerad över att han bara verkar skita i allt vi pratat om och kommit överrens om angående hemmet :(

Dejli

Äldre 23 Sep 10:24

#41

Anonym (Trött) skrev 2011-09-23 10:14:04 följande:

Det är verkligen en svår konst! Min slashas tycker jag gnäller för mycket och berömmer för lite, men jag tror ingen av oss vill att jag ska klappa honom på huvudet för självklara saker. Tyvärr blir mitt beröm ofta sarkastiskt, typ "Men titta, den här gången har du lyckats få tallriken nästan ända fram till diskmaskinen, några decimeter längre ner bara så är du framme!".

Men ibland kan det komma naturligt (ofta när jag blir lite förvånad över att något faktiskt är gjort). Då kan jag utbrista "aha, du hade diskat stekpannorna redan, vad skönt!".

Ja, det ska ju komma naturligt, annars känns det inte så mkt värt tycker jag. Jag blir ju glad när han tackar för hjälpen med att vika tvätten, och jag blir glad när han bäddat rent i sängen eller något som jag kanske inte riktigt förväntat mig då. Ett "vad fint det blir" kastar jag ofta ur mig när han gör något i hushållet (och det säger han också), för det är mer ett beröm för resultatet än att han faktiskt gör något - för det förväntar jag mig.

Sedan tycker jag ju också att man måste "förtjäna" sitt beröm. Varför ska man beröma nåt som inte är noggrant gjort? Tanken kanske kan räknas när man är 15 och håller på att lära sig, men en normalbegåvad vuxen människa kan faktiskt lära sig att se saker som de kanske inte ser "naturligt, precis som att man får lära sig andra saker man kanske inte tycker är så roliga. När det börjar bli hälsovådligt så har det gått alldeles för långt, och det är ju ett nästan sjukligt beteende från en vuxen karl.

Anonym (Trött)

Äldre 24 Sep 20:39

#42

Min älskade sambo har just diskat en stor disk med bl.a. flera stekpannor, läbbiga ugnsformar osv. Nu tycker han det är fint i köket. Vad säger ni, berömma eller gnälla...? (Eller både ock?)

Anonym (xzx)

Äldre 24 Sep 21:14

#43

I mitt första äktenskap gjorde jag allt. En gång bad jag honom hänga upp tvätten men sen var jag tvungen att stryka alla barnkläder eftersom han bara knölade upp dem i torkskåpet, så sen gjorde jag det alltid själv. Min nya man har bott själv med sina barn. Han gör allt här hemma, mycket mer än jag, vilket får mig att ha dåligt samvete,men å andra sidan är han hemma mycket mer än mig som egenföretagare. Det händer att jag tvättar, men det är inte ofta.

I början var det svårt att tappa kontrollen för den har jag definitivt inte. Jag upptäckte en dag hur det var att bara stänga dörren och inte bry mig. När jag gick därifrån så tänkte jag att det är så här många män har det, de har ingen kontroll och då tappar man på sätt och vis ansvaret också, mycket lärorikt för mig. Dvs. om någon alltid ligger före så är det inte så lätta att ta kontrollen. Så mitt råd är helt enkelt att släppa kontrollen som kvinna och låta mannen komma in och bli två om hemmet, men då måste man också släppa kontrollen vilket var svårt för mig. Det kanske är bra att ha olika ansvarsområden. Här hemma funkar det på något sätt ändå, men jag tror att det är bra att vi båda levt själva med barn.

Nu tror jag kanske inte att det är TS problem, men ett sätt kanske skulle vara att ta semester en vecka och låta mannen ta hand om allt, han är ju inte medveten om allt jobb som ska utföras i hemmet.

Aleta

Äldre 25 Sep 01:09

#44

Anonym (Trött) skrev 2011-09-24 20:39:52 följande:

Min älskade sambo har just diskat en stor disk med bl.a. flera stekpannor, läbbiga ugnsformar osv. Nu tycker han det är fint i köket. Vad säger ni, berömma eller gnälla...? (Eller både ock?)

Berömma och förklara att det är en liten detalj till bara....
Kanske berätta hur det kommer sig att disktrasor börjar lukta?

Anonym (Trött)

Äldre 26 Sep 09:38

#45

Aleta skrev 2011-09-25 01:09:57 följande:

Berömma och förklara att det är en liten detalj till bara....
Kanske berätta hur det kommer sig att disktrasor börjar lukta?

DET skulle han verkligen uppfatta som nedlåtande. I hans fall är det inte alls ett kunskapsproblem, utan något slags oförmåga att göra saker riktigt färdigt. Det är som flera har varit inne på någonting i blicken för vad som behöver göras och när det ser bra ut som saknas. När jag hade tog bilden ovan undrade han förstås vad det handlade om, så han tittade en extra gång, och då såg han faktiskt disktrasan och sköljde ur och hängde upp den. Men matresterna på kanten såg han inte...

Nu är exemplet ovan inte det bästa, den gången var det ju faktiskt riktigt fint. Oftast ligger det mjölkpaketsflikar och lökskal kvar och är ännu mer geggigt på kanten.

Det är så frustrerande för oss båda att jag aldrig bara kan få säga "å vad fint du har gjort!" utan att samtidigt fortsätta med "skulle du bara kunna ta bort... också?".

Anonym (Trött)

Äldre 26 Sep 09:46

#46

Nudax skrev 2011-09-22 21:01:12 följande:

usch, blir helt galen av att läsa den här tråden =P Förstår inte ens hur det kommer sig att flera av kvinnorna verkar vara de som sköter ALL tvätt hemma, tex. Verkar ju så eftersom det pratas om att tvätta eller inte tvätta mannens kläder om de hamnar/inte hamnar i tvättkorgen. Tvättar mannen aldrig i era förhållanden?

Vi tvättar som sagt varannan gång, jag gissar att det är ganska vanligt. Så ja, jag tvättar hans kläder, varannan vecka. Varannan vecka tvättar han mina.

Fast jag har flera gånger övervägt att införa skilda tvättkorgar eftersom han inte tvättar mina kläder "rätt" och dessutom tycker han att han är färdig när tvättkorgen med ren tvätt står innanför ytterdörren. Dessutom måste jag VARJE gång påminna honom genom att fråga när han hade tänkt tvätta den här veckan... Ja, jag har provat att låta bli att säga något, det brukar resultera i att han efter ett par veckor, när tvättkorgen börjar svämma över, till slut frågar vems tur det är att tvätta. (Som om inte det var ganska uppenbart.) Det har t.o.m. hänt att jag har smugit ner och kört en maskin med de kläder jag behöver mest, eller att jag har köpt nya kläder för att alla har varit i tvätten.

Och sen gnäller han över att det är så mycket tvätt när han äntligen kommer sig för med att masa sig ner i tvättstugan...

Nudax

Äldre 26 Sep 10:14

#47

Anonym (Trött) skrev 2011-09-26 09:46:20 följande:

Vi tvättar som sagt varannan gång, jag gissar att det är ganska vanligt. Så ja, jag tvättar hans kläder, varannan vecka. Varannan vecka tvättar han mina.

Fast jag har flera gånger övervägt att införa skilda tvättkorgar eftersom han inte tvättar mina kläder "rätt" och dessutom tycker han att han är färdig när tvättkorgen med ren tvätt står innanför ytterdörren. Dessutom måste jag VARJE gång påminna honom genom att fråga när han hade tänkt tvätta den här veckan... Ja, jag har provat att låta bli att säga något, det brukar resultera i att han efter ett par veckor, när tvättkorgen börjar svämma över, till slut frågar vems tur det är att tvätta. (Som om inte det var ganska uppenbart.) Det har t.o.m. hänt att jag har smugit ner och kört en maskin med de kläder jag behöver mest, eller att jag har köpt nya kläder för att alla har varit i tvätten.

Och sen gnäller han över att det är så mycket tvätt när han äntligen kommer sig för med att masa sig ner i tvättstugan...

Hua, inte kul! Jag skulle inte orka med det... man blir så frustrerad när man alltid måste vara den som tänker i ett förhållande (på sådant i vart fall). Min M2B bodde 2 år själv med sina barn innan vi träffades så han har lika bra öga som jag för vad som behöver göras, känner mig lyckligt lottad. Vi behöver inte hålla på och dela upp vem som ska göra vad utan ser han att det är mycket tvätt i tvättkorgen sätter han på en maskin, ser jag att diskmaskin behöver tömas tömmer jag den etc... jätteskönt!!! Vet inte hur man ska lösa det när det inte funkar, har haft sådana förhållanden också och man blir ju inte annat än frustrerad och galen =P Kanske vore det en jättebra lösning såsom du skrev? Att ni har varsin separat tvättkorg och när du vill/behöver tvätta dina kläder gör du det och vice versa... då är det ju bara han själv som påverkas av att inte tvätta, vilket borde göra att han börjar få in en rutin på att faktiskt köra relativt regelbundet? Lakan, handdukar och sånt som är gemensamt kanske ni bara kan dela upp på nått sätt i varsin korg också?

Aleta

Äldre 26 Sep 22:22

#48

Anonym (Trött) skrev 2011-09-26 09:38:46 följande:

DET skulle han verkligen uppfatta som nedlåtande. I hans fall är det inte alls ett kunskapsproblem, utan något slags oförmåga att göra saker riktigt färdigt. Det är som flera har varit inne på någonting i blicken för vad som behöver göras och när det ser bra ut som saknas. När jag hade tog bilden ovan undrade han förstås vad det handlade om, så han tittade en extra gång, och då såg han faktiskt disktrasan och sköljde ur och hängde upp den. Men matresterna på kanten såg han inte...

Nu är exemplet ovan inte det bästa, den gången var det ju faktiskt riktigt fint. Oftast ligger det mjölkpaketsflikar och lökskal kvar och är ännu mer geggigt på kanten.

Det är så frustrerande för oss båda att jag aldrig bara kan få säga "å vad fint du har gjort!" utan att samtidigt fortsätta med "skulle du bara kunna ta bort... också?".

Men något måste han väl ändå ha missat på hemkunskapen?

Där fick man ju lära sig att torka av allting innan man var klar. Jag tänker som så att det är en metod, något mekansikt som kanske kan användas. Istället för att se vad som behöver göras så genomför man ett visst moment. I det här fallet: Efter diskning kommer moment två, torka av hela diskbänken (så att den skiner).

Kirsi84

Äldre 28 Sep 15:51

#49

Älskar denna tråd!
Men måste erkänna att om inte din karl kan börja städa efter sig när ni har barn o väntar ett till. Bo någon annanstans en månad eller två så kanske han börjar inse verkligheten lite.
Har hört om vissa karlar som bor själv som bor i sophus. Och Jag skojar inte!!!! Toaletter som är svarta, skräp överallt och matrester.... Betalar syskon för att städa åt dem... Det är skrämmande....

Vad jag inte håller med om att man ska berömma sin partner. Han är inget barn (åldersmässigt iaf) Inte fasen får jag beröm. Men när min m2b har städat efter sig i köket så ger jag honom en jättekram och säger uppriktigt hur tacksam jag är att han sköter efter sitt skit.
Jag har helt enkelt börjat slänga grejer som ligger mer än 3dagar framme. Matlådor, porslin, stekpannor... ALLT.
Sen gnäller han för att det fattas saker. Ja, köp nytt då för jag tänker inte ha mossa och blomflugor växande i lägenheten för att du inte orkar skölja av o stoppa in saker i diskmaskin säger jag då ${#emotions_dlg.djavulsk}$

Idag hade han återfall. När jag klev upp i morse fick jag glatt ställa mig o diska upp, kasta och torka av alla ytor i köket för att ens kunna äta frukost. Sen så måste jag påpeka att p-pillren jag äter gör mig till ett monster för tillfället (ska byta nästa vecka) så karln fick utstå en smärre utskällning. Vart bara så less.

Får se om det bättras på nu...... vågar man hoppas?

Här är en superbra historia, med fakta, att läsa
www.theglobeandmail.com/life/family-and-relationships/mens-dirty-secret-were-lazy/article1352892/page1/

Den bästa delen är där en läkare/professor säger att i ett hushåll med delad hushållning är kvinnan mera positiv och villig sexuellt då en man som delar bördan och tar hand om hem och barn är mera attraktiv i en kvinnas ögon, medans i ett hushåll där kvinnan gör allt så lider de ofta av deppressioner, ångest och fantiserar oftare om separation.

Mycket i artikeln får en att fundera. Den handlar om en skild man som i efterhand kommit underfund med hur lat och egoistisk han var.

Aleta

Äldre 28 Sep 22:04

#50

Kirsi84 skrev 2011-09-28 15:51:51 följande:

Älskar denna tråd!
Men måste erkänna att om inte din karl kan börja städa efter sig när ni har barn o väntar ett till. Bo någon annanstans en månad eller två så kanske han börjar inse verkligheten lite.
Har hört om vissa karlar som bor själv som bor i sophus. Och Jag skojar inte!!!! Toaletter som är svarta, skräp överallt och matrester.... Betalar syskon för att städa åt dem... Det är skrämmande....

Vad jag inte håller med om att man ska berömma sin partner. Han är inget barn (åldersmässigt iaf) Inte fasen får jag beröm. Men när min m2b har städat efter sig i köket så ger jag honom en jättekram och säger uppriktigt hur tacksam jag är att han sköter efter sitt skit.
Jag har helt enkelt börjat slänga grejer som ligger mer än 3dagar framme. Matlådor, porslin, stekpannor... ALLT.
Sen gnäller han för att det fattas saker. Ja, köp nytt då för jag tänker inte ha mossa och blomflugor växande i lägenheten för att du inte orkar skölja av o stoppa in saker i diskmaskin säger jag då ${#emotions_dlg.djavulsk}$

Idag hade han återfall. När jag klev upp i morse fick jag glatt ställa mig o diska upp, kasta och torka av alla ytor i köket för att ens kunna äta frukost. Sen så måste jag påpeka att p-pillren jag äter gör mig till ett monster för tillfället (ska byta nästa vecka) så karln fick utstå en smärre utskällning. Vart bara så less.

Får se om det bättras på nu...... vågar man hoppas?

Här är en superbra historia, med fakta, att läsa
www.theglobeandmail.com/life/family-and-relat...

Den bästa delen är där en läkare/professor säger att i ett hushåll med delad hushållning är kvinnan mera positiv och villig sexuellt då en man som delar bördan och tar hand om hem och barn är mera attraktiv i en kvinnas ögon, medans i ett hushåll där kvinnan gör allt så lider de ofta av deppressioner, ångest och fantiserar oftare om separation.

Mycket i artikeln får en att fundera. Den handlar om en skild man som i efterhand kommit underfund med hur lat och egoistisk han var.

Tack för länken, den var toppen!

Och när jag tänker efter så är det helt sant. Jag har mycket mer plats i hjärnan för kul saker (som sex

) när min man städar. Eller snarare när vi har städat, för vi är lika goda kålsupare båda två!

ElinFalk85

Äldre 29 Sep 16:03

#51

ok jag är fullt medveten om att jag kanske kommer bli hatad nu, men varför du ihop med denne karln? hade det vart min karl, så hade jag gett han en chans och punkt slut. herregud han är ju vuxen, dags att ta tag i sitt liv. sen beror det ju på hur mkt curlar också.
låt honom känna på hur det är att vara du: fös ihop allt i en hög. tvätta inte hans kläder, laga inte mat till honom, osv osv.
så kanske han lär sig.
personligen skulle jag inte stanna en sekund med en som inte kunde diska, tvätta och städa huah!

Anonym (Ledsen & Trött)

Äldre 3 Oct 12:13

#52

ElinFalk85 skrev 2011-09-29 16:03:29 följande:

ok jag är fullt medveten om att jag kanske kommer bli hatad nu, men varför du ihop med denne karln? hade det vart min karl, så hade jag gett han en chans och punkt slut. herregud han är ju vuxen, dags att ta tag i sitt liv. sen beror det ju på hur mkt curlar också.
låt honom känna på hur det är att vara du: fös ihop allt i en hög. tvätta inte hans kläder, laga inte mat till honom, osv osv.
så kanske han lär sig.
personligen skulle jag inte stanna en sekund med en som inte kunde diska, tvätta och städa huah!

Jag tycker det känns lite väl drastiskt att flytta isär och splittra den fina familj vi faktiskt har, där vi båda älskar varandra otroligt högt, har en liten och en till på väg, på grund utav något sådant. Man kan inte alltid bara vända ryggen till jobbiga eller irriterande saker, utan en del saker får man jobba på. Hade han slagit mig eller varit elak hade det varit en annan sak, en sådan människa stannar man inte hos.

Jag har förövrigt börjat att lämna hans tvätt och disk nu, väntar på att han ska se det och ta tag i eländet. Saker som hamnar på golvet eller i vägen för vårt barn tar jag hand om, för jag känner inte att h*n ska behöva lida för en principsak.

Dansmusen

Äldre 8 Oct 11:41

#53

Sådant där är verkligen frustrerande.
Min fd var sådär, han städade aldrig, diskade aldrig osv.

Hans mamma åkte hem till honom och hämtade hans tvätt och tvättade ÅT honom!
Då var han ändå nästan 30. När vi träffades hade vi fest i hans lägenhet, när jag kom dit en månad senare
stod allt kvar. Pizzakartonger, ölburkar, matrester, allt! Samma sängkläder osv. Men då fick jag nog och fick honom faktiskt att städa. Hur man kan vilja leva så är obegripligt. När vi tömde ur hans lägenhet inför flytt hittade vi döda råttor i ett skåp.

Vi levde sedan ihop i två år och jag gjorde allt hemma. Skötte hela hushållet, barn osv.
Sedan fick jag skit för att jag bara var hemma och inte gjorde något. I vårat fall var det en nyttig väckarklocka
att jag stack och senare hittade en annan. Det är väl inte städat hos honom direkt, men det är rent och han har fått lära sig att sköta sitt eget skit.

Nuvarande m2b kunde ingenting om hur man sköter ett hushåll när vi träffades.
Men viljan finns där och han frågar och lär istället för att strunta i det. Så skönt!
Även om jag många gånger varit irriterad över att en man på 27 år inte kan tvätta.
Han gör det men blandar ljust och mörkt, kläder och lakan hur som helst. Inget har blivit förstört än men ser ju gärna att tvätten sorteras. Men men, det blir ju tvättat alla fall så jag blundar för det.

Dansmusen

Äldre 8 Oct 11:44

#54

På tal om berömma så känns det lite dagisnivå att gå runt och kolla och säga "duktig man som kan dammsuga"
Min m2b skulle nog ta det som nedlåtande istället för positivt, jag också.
Däremot bekräftar vi varandra, kommer jag hem och köket är skinande rent osv så får han en kram och ett "vad fint du har gjort" eller "tack för att du redan har städat" Han gör likadant.

Sonen på 3½ år får beröm när han städat undan sina saker. Men som sagt, han är 3.

Nudax

Äldre 8 Oct 18:09

#55

Dansmusen skrev 2011-10-08 11:44:33 följande:

På tal om berömma så känns det lite dagisnivå att gå runt och kolla och säga "duktig man som kan dammsuga"
Min m2b skulle nog ta det som nedlåtande istället för positivt, jag också.
Däremot bekräftar vi varandra, kommer jag hem och köket är skinande rent osv så får han en kram och ett "vad fint du har gjort" eller "tack för att du redan har städat" Han gör likadant.

Sonen på 3½ år får beröm när han städat undan sina saker. Men som sagt, han är 3.

Håller med!

Lenblo

Äldre 2 Nov 20:02

#56

Jag har inga problem med att berömma min man när han gör sin del av hushållsarbetet. Å andra sidan är det inte så svårt när han ger mig beröm för att sköta min del. ;)

förlovadflicka

Äldre 2 Nov 20:09

#57

Lenblo: precis, det är underbart att få och ge uppskattning även för småsaker tycker jag! :)

giftdigmedmig.bloggplatsen.se

Anonym

Äldre 3 Nov 19:08

#58

När hans familj kommer.... städa inte... plocka inte undan... låt det ligga...säger dom nått så är det ju faktisgt han som skulle hjälpa till men ej gör det.

Enkelt!

Så trött & frustrerad på blivande! :(

INNEHÅLL