Anonym (Ledsen & Trött)

Äldre 17 Sep 18:24

58 svar

Så trött & frustrerad på blivande! :(

Jag måste bara få ventilera lite, är så himla trött, ledsen och irriterad just nu! :(

Min blivande make är fantastisk på de flesta sätt; han är ödmjuk, rolig, omtänksam och kärleksfull. Han är världens bästa pappa till vår lilla knodd och är väldigt engagerad när det kommer till allt som rör barnet. MEN. Han är verkligen SLARVIG - och då snackar vi inte lite slarvig, utan så där slarvig som en tonårskille kan vara, så att det blir äckligt. Jag är ingen galen pedant och bryr mig inte så mycket om det är lite halvstökigt till vardags; han jobbar, jag pluggar, vi har ett litet barn - det ska väl synas att det bor en familj i vårt hus! Vad jag dock avskyr är när det är smutsigt och äckligt. Det verkar han däremot inte ha några som helst problem med tyvärr...

Jag klev upp tidigt imorse för att springa ärenden och tog med mig vårt barn eftersom blivande kom hem sent igår och började vid lunch idag, tänkte att han skulle få vila sig lite. Bad honom dock att hjälpa mig med två saker. 1 - hänga upp tvätten när maskinen var färdig & 2. skölja ur en skål med knoddens frukostrester, då jag var sen till bussen. Detta lovade han att göra.

Nu när jag kom hem för en stund sedan så finner jag att; 1. Jag måste tvätta om all tvätt eftersom den legat instängd blöt i maskinen hela dagen och luktar sunk! 2. det har hunnit bosätta sig drygt två miljoner bananflugor i skålen jag bad blivande att skölja ur, för den står fortfarande snyggt placerad på bordet med resterna i. 3. han har totalt vänt upp och ner på vårt sovrum, vardagsrummet och köket innan han gått till jobbet! Det ligger smutsiga, stinkande blivande-kläder och skitiga kalsonger överallt, han har bara lämnat all disk på köksbordet (inklusive från gårdagens middag - komplett med rester & allt! - jag gick och lade mig tidigt, han kom hem vid 21 och åt själv), det står ketchupflaskor, tomma juicepaket och kladdiga glasspapper mm. på golvet, på vardagsrumsbordet och i soffan. Och listan bara fortsätter. Alltså, det ser verkligen förfärligt ut och jag, som är ganska långt gången i min andra graviditet med både foglossning och ischias, har det jättetufft med att plocka undan och greja eftersom jag har så ont. Detta vet han gott och väl om, eftersom han hör mig gråta av smärta varje kväll.

Till saken hör att hans släktingar och familj kommer hit på besök nästa vecka, i omgångar. Den ena avlöser den andra. Han jobbar, så det är mitt ansvar att hitta på saker tillsammans med dem, vilket jag gärna gör i vanliga fall, men just den veckan har jag två stora prov, en stor uppsats att lämna in + läxor samt att jag måste förbereda allt inför vår knodds kalas till helgen. Har i alla fall inte klagat och haft mig angående detta, utan enbart sagt att då måste han verkligen hjälpa till att hålla det snyggt här hemma, för jag kan inte gå och storstäda varje dag. Imorgon har jag redan ett fullspäckat schema, men nu måste jag ju städa återigen eftersom gästerna kommer på måndag.

Ibland känns det verkligen som att, hur mycket jag än älskar blivande, så skulle det vara så himla mycket lättare att bo ensam. Jag har full respekt för att han jobbar mycket och inte orkar städa och hålla på när han kommer hem och det har jag sagt till honom. Allt jag begär är att han enbart plockar undan efter sig själv; sköljer sin tallrik efter att han ätit & lägger sina kallingar och strumpor i tvätten. Men det verkar vara för mycket begärt? Överreagerar jag? Ibland är det svårt att veta när man är hög på graviditetshormoner, men jag känner mig bara så jäkla trött, ledsen och frustrerad över att han bara verkar skita i allt vi pratat om och kommit överrens om angående hemmet :(

Nudax

Äldre 19 Sep 09:52

#21

pierredouglas skrev 2011-09-18 13:52:22 följande:

Intressant att läsa allas inlägg:) jag tror inte att det går att ändra nån när man håller på med att påperka negativa beteender hela tiden. Om du vill se din karl bli bättre börja nu med att göra uppmärksam på det han gör bra eller mindre bra. Till expl när han halfdiskar säg '' waooooooooo vad duktig du är Kalle. Du är grym. What a man. Du anar inte alls hur stort det betyder för mig det du gjorde idag.'' När man gör det, nästa gång han kommer inte att göra det bara för att han tycker att det är roligt med också för att han kommer att få så många komplimanger från sin stora kärlek. När man nu snackar om sakerna han gör slavigt då kommer han att anstränga sig. Jag är en karl själv och vet vad jag snackar om nu :) Lycka till

Jag förstår din poäng och håller med till viss mån. Samtidigt känner jag att som kvinna ska man inte behöva prata till en man på barn-pedagogiskt vis. Herregud, det är en vuxen man vi pratar om, han måste väl växa upp och ta ansvar över sina egna saker? Hon är ju inte precis hans mamma...

Anonym (Ledsen & Trött)

Äldre 19 Sep 10:32

#22

pierredouglas skrev 2011-09-19 08:52:38 följande:

Det är något bra med. Men att inte kunna städa efter sig handlar mest enligt min egen uppfattning om lathet & slarvighet tyvärr någon skrivit att det kan vara en dödlig sjukdom :( Han bör försöka anstränga sig lite mer.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande ,inte självisk den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den ,allt tror den, allt hoppas den ,allt uthärdar den. Men nu består tro ,hopp och kärlek dessa tre, och störst av dem är kärleken. Nu menar inte alls att du bör hålla tyst nej inte alls men som sagt förut han behöver ditt stöd och det kan du ge honom medan du uppskattar det lilla han gör. Lycka till

Nu vill jag inte försvara min blivande för mycket, men jag kan säga som så att han verkligen inte är lat. Slarvig - JA, lat - nej. "Någon skrivit att det kan vara en dödlig sjukdom :(" - vad betyder det egentligen? Jag håller absolut med att om att han måste anstränga sig mer, men frågan är som sagt HUR man får honom att göra det. Han lyssnar som sagt på vad jag säger och vet vad det är jag vill att han ska göra, men han SER inte saker. Han lägger inte märke till om det ligger smutsiga sockar på golvet eller inte. Det är väl där det största problemet ligger. Inte i att han är lat.

Jag tycker du säger emot dig själv lite grann, när du å ena sidan menar att han är lat och slarvig och bör anstränga sig mer, men å andra sidan tycker att jag ska ge honom mitt stöd och min uppskattning för det lilla han gör. Han är en vuxen man, med ett (snart två) barn och hus, jobb, hela kitet. Att tala om för honom att jag uppskattar att han hjälper till med det jag bett honom om när han kommer hem sent är en sak, men jag känner inte för att börja behandla honom som vår 3-åring. Den här kärleken har varit ytterst tålmodig, men orkar tyvärr inte bära blivande och hans snuskigheter mycket längre på grund av stor mage och foglossning. Den glädjs inte åt det faktum att blivande, en vuxen människa, inte kan få in "the message" hur många gånger kärleken än upprepar det. Kärleken har däremot hopp om att han, utan att behandlas som ett förskolebarn, på något sätt ska inse vad det är han sysslar (eller inte sysslar) med och växa upp några år.

Anonym (Ledsen & Trött)

Äldre 19 Sep 10:34

#23

Kan tillägga att jag pratade med honom om Aletas förslag i går kväll och han tyckte det lät bra. Jag tror verkligen det kan ligga någonting i det där, för när jag tänker på det är det många saker han är bra på teoretiskt, men inte praktiskt. Han är tex. en fena på byggkonstruktion - på papper! Han skulle aldrig faktiskt kunna bygga någonting i praktiken, men alla vinklar, matematiska uträkningar osv. fixar han lätt som en plätt. Om han får läsa om det, så kanske det äntligen går in på rätt sätt. Testa kostar ju ingenting i alla fall!

Dejli

Äldre 19 Sep 11:16

#24

pierredouglas skrev 2011-09-19 08:52:38 följande:

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande ,inte självisk den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den ,allt tror den, allt hoppas den ,allt uthärdar den. Men nu består tro ,hopp och kärlek dessa tre, och störst av dem är kärleken. Nu menar inte alls att du bör hålla tyst nej inte alls men som sagt förut han behöver ditt stöd och det kan du ge honom medan du uppskattar det lilla han gör. Lycka till

Det här verkar vara något du klistrar in i flera av dina inlägg, och som jag läser i en annan tråd så har du inte bott ihop med en partner tidigare.

Tyvärr kan man inte överleva på enbart kärlek om inte vardagen fungerar ens i sina mest grundläggande delar - som att leva i en miljö som inte är hälsofarlig för en själv och ens barn. Man kan älska någon gränslöst och ändå inte kunna leva ihop (nu syftar jag inte på dig TS, utan på texten ovan) och det är lätt att dra till med något fint bibelcitat när man inte upplevt hur frustrerande det kan vara.

Jag tycker faktiskt inte man ska behöva ge stöd "uppskatta" att ens partner gör det minsta man kan förvänta sig av dem - att plocka undan sina skitiga kläder från golvet. Gör han det motsatta? Förmodligen inte... jag hade fått gå efter som en papegoja om jag skulle berömma varenda bra sak min sambo gjorde. Det hade ju blivit pinsamt... "Åh vad du är duktig som gör några procent av hushålssysslorna".

Till TS: Nä, sluta dalta med karln. Han är kanske, som någon sa, bortskämd sedan tidigare och det är ett beteende som är svårt att bryta, särskilt som man själv inte vill leva i skiten och curlar honom omedvetet för att slippa problemet. Han har kanske inte ens fått lära sig hemma hur man sköter ett hem, och om så är fallet är det kanske där ni behöver börja. Inte som morsa, utan kanske mer som hemkunskapslärare...

När vi har storstädning sätter vi oss ner och skriver ner exakt vad som behöver göras i respektive rum. Jag är själv dålig på att hålla undan i vardagen, men äckligt är det verkligen inte hemma... rörigt, men inte dammigt eller smutsigt. Han kanske behöver en "instruktionsbok" i hur man dammsuger, plockar undan i köket, diskar etc. Om du hela tidan sopar rent efter honom så ser han ju aldrig att han slarvat, för nästa gång han plockar ut den där tallriken så är den ju ren.

Och om han lovar saker han inte håller, ge honom en lista (som ni skriver tillsammans - inte så du ger honom en to do-lista...) och sedan går ni igenom den tillsammans i efterhand och så får han motivera varför han inte gjort det. Kanske lite dagislärarfasoner, men om det är det skrivna som funkar för honom så är det kanske den vägen ni får gå. Kan du kanske hyra in en städare från någon städfirma några timmar och gå igenom allt med honom och lär honom lite tips och tricks?

Aleta

Äldre 19 Sep 15:23

#25

Anonym (Ledsen & Trött) skrev 2011-09-19 10:34:38 följande:

Kan tillägga att jag pratade med honom om Aletas förslag i går kväll och han tyckte det lät bra. Jag tror verkligen det kan ligga någonting i det där, för när jag tänker på det är det många saker han är bra på teoretiskt, men inte praktiskt. Han är tex. en fena på byggkonstruktion - på papper! Han skulle aldrig faktiskt kunna bygga någonting i praktiken, men alla vinklar, matematiska uträkningar osv. fixar han lätt som en plätt. Om han får läsa om det, så kanske det äntligen går in på rätt sätt. Testa kostar ju ingenting i alla fall!

Hoppas att det fungerar.
Jag är själv ganska teoretisk av mig och vet att om jag har läst något så sitter det mycket bättre än om någon har sagt det.

Det där med att se strumporna är verkligen något han behöver träna upp, för han har säkert tränat sig i att inte se dem från början.

Anonym (Morsgris)

Äldre 19 Sep 16:00

#26

I mitt fall är min blivande såklart också helt fantastiskt på de allra flesta vis. Vi delar ganska lika på matlagning och han är hjälpsam och omtänksam, MEN, han verkar inte fatta vad som finns att göra i ett hem och jag måste tyvärr skylla detta på hans mor. Han förstår inte att tvätt inte tvättar sig själv, viker sig själv och hoppar in i garderoben helt själv. Han tänker aldrig på att man måste fixa i ordning hemma innan man åker bort över helgen, att disk blir äcklig på två dagar och att soporna måste tömmas. Han förstår inte att lakan inte byter sig själv i sängen och att dammsugarna behöver fysisk hjälp för att suga upp damm. För hela hans liv har någon tvättat, vikt, (tom hämtat den smutsiga tvätten i hans rum), dammsugit, förberett och donat, han har inte behövt lyfta ett finger. Han har heller aldrig förstått vad som faktiskt måste göras i ett hem, att tvål tar slut, att badrum måste tvättas.

Han blir bättre och bättre, men jag känner mig som en morsa som tjatar, får utbrott och fäller syrliga pikar.

Jag har iofs bott hemmifrån sedan jag var 16 men även innan dess fick jag hjälpa till hemma, och mamma och pappa var tydliga med att man inte ska behöva bli tillsagd för att göra saker. Är diskmaskinen ren plockar man ut den utan att någon behöver säga till. Jag har fått hämta min tvätt i tvättstugan, vikt och lagt in i garderoben.

Man hjälper INTE sina barn genom att curla dem i hushållssysslor!!! Man stjälper dem!!

Aleta

Äldre 21 Sep 17:59

#27

Anonym (Morsgris) skrev 2011-09-19 16:00:30 följande:

I mitt fall är min blivande såklart också helt fantastiskt på de allra flesta vis. Vi delar ganska lika på matlagning och han är hjälpsam och omtänksam, MEN, han verkar inte fatta vad som finns att göra i ett hem och jag måste tyvärr skylla detta på hans mor. Han förstår inte att tvätt inte tvättar sig själv, viker sig själv och hoppar in i garderoben helt själv. Han tänker aldrig på att man måste fixa i ordning hemma innan man åker bort över helgen, att disk blir äcklig på två dagar och att soporna måste tömmas. Han förstår inte att lakan inte byter sig själv i sängen och att dammsugarna behöver fysisk hjälp för att suga upp damm. För hela hans liv har någon tvättat, vikt, (tom hämtat den smutsiga tvätten i hans rum), dammsugit, förberett och donat, han har inte behövt lyfta ett finger. Han har heller aldrig förstått vad som faktiskt måste göras i ett hem, att tvål tar slut, att badrum måste tvättas.

Han blir bättre och bättre, men jag känner mig som en morsa som tjatar, får utbrott och fäller syrliga pikar.

Jag har iofs bott hemmifrån sedan jag var 16 men även innan dess fick jag hjälpa till hemma, och mamma och pappa var tydliga med att man inte ska behöva bli tillsagd för att göra saker. Är diskmaskinen ren plockar man ut den utan att någon behöver säga till. Jag har fått hämta min tvätt i tvättstugan, vikt och lagt in i garderoben.

Man hjälper INTE sina barn genom att curla dem i hushållssysslor!!! Man stjälper dem!!

Något att tänka på för alla oss som är föräldrar, det är alldeles för lätt att skämma bort sina små. Nu ska det bli bättring här hemma!

Sara 120707

Äldre 21 Sep 18:17

#28

Anonym(Ledsen och trött):

Ska försöka vara lite konstruktiv nu genom att berätta hur jag gör med min sambo. Det verkar som vi har lite samma problem så de här kan vara något att testa.

Först har jag gett honom några grundregler i stil med att innan man går o lägger sig plockar man av köks och vardagsrumsbord. M fl.

Men i de fallen som jag tycker att han missar detaljerna (typ diskning, städa badrum, bäddning) så har jag slutat gå efter honom och bara göra de själv för jag insåg att då blir det aldrig någon ändring.

Istället berättar jag för honom att jag uppskattar det han gör men att jag vill ha det gjort på ett ordentligt sätt(ber om ursäkt om jag låter som en satmara, de tror jag inte jag e). Jag har insett att de inte kommer naturligt för honom och därför har jag blivit noga med att visa hur det ska göras.

Ex. Badrummet behöver städas: Ja tar med sambon och visar hur jag går till väga när jag städar det ORDENTLIGT. Nästa gång låter jag honom göra det själv men säga till mig när han är klar så kollar jag över och visar vad han missat. Detta tar tid men de funkar faktiskt!

Jag tror på "learn by doing" men har insett att man måste visa ordentligt.

Gullig parantes:

Häromdagen hade han bäddat sängen med nya lakan som råkade vara skrynkliga och eftersom han vet hur mycket jag tycker om skrynkelfria lakan så tog han fram strykjärnet och strök mitt lakan i sängen efter att han bäddat =)

Hur underligt och supersött va de!

Anonym

Äldre 21 Sep 22:03

#29

Jag hänger upp mig på frukostskålen. Det tar fem sekunder att skölja ur och du hann inte göra det själv men du hann säga det? Humm..

Hanna05

Äldre 21 Sep 22:12

#30

Bra tråd :)

Så trött & frustrerad på blivande! :(

INNEHÅLL