Så trött & frustrerad på blivande! :(
Jag måste bara få ventilera lite, är så himla trött, ledsen och irriterad just nu! :(
Min blivande make är fantastisk på de flesta sätt; han är ödmjuk, rolig, omtänksam och kärleksfull. Han är världens bästa pappa till vår lilla knodd och är väldigt engagerad när det kommer till allt som rör barnet. MEN. Han är verkligen SLARVIG - och då snackar vi inte lite slarvig, utan så där slarvig som en tonårskille kan vara, så att det blir äckligt. Jag är ingen galen pedant och bryr mig inte så mycket om det är lite halvstökigt till vardags; han jobbar, jag pluggar, vi har ett litet barn - det ska väl synas att det bor en familj i vårt hus! Vad jag dock avskyr är när det är smutsigt och äckligt. Det verkar han däremot inte ha några som helst problem med tyvärr...
Jag klev upp tidigt imorse för att springa ärenden och tog med mig vårt barn eftersom blivande kom hem sent igår och började vid lunch idag, tänkte att han skulle få vila sig lite. Bad honom dock att hjälpa mig med två saker. 1 - hänga upp tvätten när maskinen var färdig & 2. skölja ur en skål med knoddens frukostrester, då jag var sen till bussen. Detta lovade han att göra.
Nu när jag kom hem för en stund sedan så finner jag att; 1. Jag måste tvätta om all tvätt eftersom den legat instängd blöt i maskinen hela dagen och luktar sunk! 2. det har hunnit bosätta sig drygt två miljoner bananflugor i skålen jag bad blivande att skölja ur, för den står fortfarande snyggt placerad på bordet med resterna i. 3. han har totalt vänt upp och ner på vårt sovrum, vardagsrummet och köket innan han gått till jobbet! Det ligger smutsiga, stinkande blivande-kläder och skitiga kalsonger överallt, han har bara lämnat all disk på köksbordet (inklusive från gårdagens middag - komplett med rester & allt! - jag gick och lade mig tidigt, han kom hem vid 21 och åt själv), det står ketchupflaskor, tomma juicepaket och kladdiga glasspapper mm. på golvet, på vardagsrumsbordet och i soffan. Och listan bara fortsätter. Alltså, det ser verkligen förfärligt ut och jag, som är ganska långt gången i min andra graviditet med både foglossning och ischias, har det jättetufft med att plocka undan och greja eftersom jag har så ont. Detta vet han gott och väl om, eftersom han hör mig gråta av smärta varje kväll.
Till saken hör att hans släktingar och familj kommer hit på besök nästa vecka, i omgångar. Den ena avlöser den andra. Han jobbar, så det är mitt ansvar att hitta på saker tillsammans med dem, vilket jag gärna gör i vanliga fall, men just den veckan har jag två stora prov, en stor uppsats att lämna in + läxor samt att jag måste förbereda allt inför vår knodds kalas till helgen. Har i alla fall inte klagat och haft mig angående detta, utan enbart sagt att då måste han verkligen hjälpa till att hålla det snyggt här hemma, för jag kan inte gå och storstäda varje dag. Imorgon har jag redan ett fullspäckat schema, men nu måste jag ju städa återigen eftersom gästerna kommer på måndag.
Ibland känns det verkligen som att, hur mycket jag än älskar blivande, så skulle det vara så himla mycket lättare att bo ensam. Jag har full respekt för att han jobbar mycket och inte orkar städa och hålla på när han kommer hem och det har jag sagt till honom. Allt jag begär är att han enbart plockar undan efter sig själv; sköljer sin tallrik efter att han ätit & lägger sina kallingar och strumpor i tvätten. Men det verkar vara för mycket begärt? Överreagerar jag? Ibland är det svårt att veta när man är hög på graviditetshormoner, men jag känner mig bara så jäkla trött, ledsen och frustrerad över att han bara verkar skita i allt vi pratat om och kommit överrens om angående hemmet :(
Även om min inte är värst av dem alla, så stämmer en del av det ni skriver ändå in på honom. 