Vet inte om jag klarar av att träffa min tärna igen...

TACK för ert enorma stöd och era goda råd! Betyder så mycket för mig i denna student!

Efter att jag försökt få en tid med henne, men att hon då inte kunnat/viljat och sedan sagt så där som jag skrev i tidigare, så kände jag att jag inte orkade mer. kändes bara som att jag inte orkar försöka gå tillmötes med en människa som helat iden sätter sig på tvären och bara ser ur sin egna synvinkel. (hon har ju gjort klart vid tidare gräl att hon minsan inte tänkte försöka tänka sig in i min situvation för det behövde hon inte!) och vi kom fram till att vi/jag inte orkar ha henne som tärna. Inte så som det är just nu. Vi bestämt för att säga tack, men nej tack till att hon var tärna. vi pratade också om att, kanske hon skulle förstå allvaret om jag sa så, och kanske ändrade sig då, och då kunde hon kanske få tillbaka rollen. Men att just nu orkar jag inte mer. Vi pratade längre om hur vi skulle göra för att inte riskera att hennes pojkvän/min bästa vän skulle bli indragen och kanske få ställa in sin roll i kyrkan pgr av henne. Sedan skrev jag ihop ett brev, som flera fick läsa igenom så inget var ''personangrepp'' och så mailade jag detta till henne (efterssom hon inte hade tid att ses under hela veckan, tyckte det var bättre att ta det nu än senare, det är så kort tid ändå...)

I mailet skrev jag rent sakligt, utan att anklaga, att jag upplevde det som att senare tiden fyllts med tjafs och bråk som jag önskade inte fanns så här nära bröllopet. och att jag tror att både hon och jag mår dåligt av dessa bråken. Så för bådas skull, och för våran vänskaps skull, så tror jag det vore bäst att hon inte var min tärna mer. Att vi tar ett steg tilbaka just nu för att alla ska må bra. Sedan skrev jag att jag hoppas att hon inte tog det som att jag ville bara elak, utan att jag bara försökte göra det rätta av situvationen. Och jag avslutade med att jag ändå hoppas att hon kom till bröllopet, för det skulle glädja oss så.

Samtidigt som jag skrikat mailet så skrev jag ett sms till hennes pojkvän/min bästa vän, om mailet och förklarade att det fick bli så efterssom hon inte ens kunde gå mig tillmötes att hitta någon tid för att prata ut och reda ut allting. Jag bad om ursäkt (vi hade pratat innan så han viste historien och vad jag kände) och hoppades att hon förstå att jag inte vill henne illa eller vara elak. Skrev också att jag hoppas att han ändå är kvar som marsalk för det betyder så mycket för mig.

Två minuter efter att mailet var skickat så brakar HELVETET lös...

Hon skriver sms på sms till mig. Om att jag är en fruktansvärd människa. Hon hade minnsan inte mått dåligt av vråa gräl, och det var ju gammalt tjafs som vi rett ut(!!??) och hon fattade inte hur jag kunde sjunka så lågt, att säga en månad innan bröllopet att hon inte fick vara tärna. Hon hade sett fram emot detta och är riktigt sårad nu. Hon vill aldrig mer se mig, prata med mig eller ens höra mitt namn. Jag är inte välkommen hem till henne. Och jag var dum i huvudet som trodde att vi skulle kunna vara vänner efter ett sånt här svek, och jag kunde glömma att hon dyker upp på bröllet o,.s.v

Jag svarade inte på något av dessa sms:en. Finns inget att säga när hon är sån här. Hon nämner inte ens det faktum att JAG skriver att JAG mår dåligt!! I min vildaste fantasti så trodde jag väl ändå att hon skulle vara lite vuxen och fråga om vi kunde prata om detta, se om det gick o reda ut eller något. Men hon bara går in i en femåringsroll och trycker ur sig skällssaker. Hon har även tagit bort mig som vän på facebook!

Hennes agerande gör att mitt beslut känns mer rätt och ger mig fantist lite mindre dåligt samvete. Men jag är lite orolig att hennes pojkvän/mi bästa vän, aldrig svarade på mitt sms, har inte hör något från han idag heller.. Vill inte tränga mig på nu heller, utan tiden får ha sin gång lite där. Tror att för allas skull så måste det få lugna ner sig lite i deras hem, för jag hoppas innerligt att hon lugnar ner sig...

Men lite orolig är jag för att han inte hört av sig :S

Men vist gjorde jag rätt? Var det elakt av mig att ta det på detta sättet??

Klart du gjorde rätt, vem vill ha en tärna som beter sig ens i närheten av så dåligt som hon gör?
Jag skulle varit nervös genom hela bröllopet för att hon skulle balla ur.
Låter som att hon är avundsjuk på din lycka, kanske har hon tjatat på din vän om att gifta sig? (eller är de redan gifta?). Det verkar iaf vara någonting som sitter på tvären i henne, som egentligen inte har med dig att göra, men som kommer ut. Kanske är hon avundsjuk på att du är bästa vän med hennes kille, en roll som hon hellre haft helt själv? Och kanske använder hon det här som en anledning till att få er att glida ifrån varandra, det är i så fall inte första gången i historien som en osäker flickvän försöker separera två vänner.

Skit i henne så gott det går, jag hoppas verkligen att din bästa vän är klok nog och ser vad allt handlar om, så att han gör rätt val, för antagligen pressar hon honom som bara den nu för att han ska ta henne parti och glida ifrån dig. Tyvärr kan det bli en större förändring än vad du någonsin tänkt, men om din vän väljer att stå bakom henne så får du finna dig i det, det är en otrolig sorg men han har ändå valt henne som flickvän och det är inte omöjligt att han då väljer bort en vän om det är vad hon kräver. Det är sjukt hur en del tjejer kan få sina pojkvänner så piskade, jag kan inte ens förstå hur man kan vilja slita sin pojkvän ifrån sin bästa vän men tydligen är en del så pass osäkra att de inte klarar av den "konkurrensen".

Lycka till!!

Tack för dem orden! Behövde höra det! känner precis så som du skriver!

Hon har lyckats sätta klorna i honom på ett sätt, det är nämligen så att dem känner ett annat par som gifter sig samma dag. Innan hade vi gjort en överrenskommelse om att dem efter våran vigsel och fotografering skulle åka iväg för att närvara vid den andra vigslen och sen åka iväg till våran fest. Dem skulle komma lite sent men ändå närvara vid festen. Nu har tydligen inte min bästa kompis något sätt att ta sig ut till festen, och innan jag hann komma på en lösning på hans ''problem'' så hade dem tackat ja till att närvara på det andra parets bröllopsfest. Viste hela tiden att det handlade om att hon hade sett till att han inte kunde komma på festen, tror att hon vill att jag ska bli sur på honom och ''kicka'' han från hans roll som marskalk. Jag ringde idag till min bästa vän (när han var på jobbet så inte hon skulle vara i närheten) och pratade ut. Han sa inte rent ut att det var hon som fixat det så här, men medgav att det hade blivit ''lite jobbigt i hans sits'' men vi pratade på och jag sa att jag förstår honom om han känner att han måste välja sin flickvänsparti, men att jag ändå var så glad över att han kom till vigslen. han svarade att ''vigslen släpper jag aldrig! kommer vara vid din sida!'' och det var det ända jag behövde höra! så vi är fortfarande goda vänner och pratar på. (vilket jag tror kommer reta upp henne ännu mer...)

Även om det känns jätte tråkit att han inte kommer finnas där under hela kvällen, missa att dansa med mig, se när jag dansar med min make för första gången os.v.. det smärtar att han inte kommer finnas där då. Men han kommer vara där när jag blir en gift kvinna, kommer leda mig fram till altaret och ge mig till min blivande. han är där då! Och det kändes så enormt skönt att få prata med honom, se att där inte fanns några agg någonstanns i våran vänskap. Det lättade mycket hos mig!

Det är nog mycket som du säger, att hon är avensjuk. Dem är inte gifta, utan varit tillsammans i tre år, bor ihopa och har hundar och katter tillsammans. Kanske är det så att hon igentligen ville vara den som gifter sig.. vet inte. Men jag tror också att hon är extremt osäker i sig själv, och när jag då inte orkar med henne längre så är det väl nästan att räkna med att hon försökter desperat att göra vad hon kan för att behålla sin ''makt''. och tuvärr är det då att det enda kortet hon kan ta av är just hennes pojkvän som är min bästa vän och marskalk på vårat bröllopet. Men en sak är säker : Våran vänskap ska hon inte lyckas ta!

TACK <3

Precis som ni alla säger så är felet hos henne, inte hos mig. Har fått in det i mitt huvud nu. Tänker inte låta henne förstöra min stora dag. inte heller min vänskap till min bästa vän! Jag hoppas hon bara en dag lugnar ner sig och inte vräker ur sig skällsord såfort hon hör mitt namn (blir så lättare att träffa min bästa vän om hon inte hatar mig!)

Men tack för erat stöd under hela denna ementionella resan! Ni har varit ett fantastiskt stöd. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade er att få prata av mig hos, och få stöd i. så TACK! Ni har hjälp mycket!

Förlåt om det jag kommer säga låter hårt, men.... Din bäste vän, om han är din bäste vän, måste prata med sin tjej och dig och visa att han tycker det här är fel! Det finns liksom situationer när man måste välja sida och han måste möta dig i detta. Även om han fortfarande är tillsammans med henne (av någon outgrundlig anledning så är många bra killar ihop med psykotjejer) så måste han ändå prata med dig och visa sitt stöd för dig på något sätt. Att dra sig undan i det här läget och bara vara tyst mot er båda, "för att inte välja sida" är inte sann vänskap i mina ögon. 

Hamnade faktiskt i en liknande situation med en vän för ett tag sedan. Det gick inte att reda ut och vänskapen tog slut pga att min fd vän var oresonlig vilket alla i omgivningen såg. Då hände något som jag absolut inte förväntade mig, en gemensam god vän till oss båda, sa åt henne på skarpen och frågade vad hon sysslade med. Tyvärr fick det ingen effekt med min ex-vän MEN min relation till vår gemensamma vän är nu mycket starkare och bättre för att hon stod upp för mig. Hon ska nu vara tärna på mitt bröllop nästa sommar. De har fortfarande en relation vilket är helt ok för mig, det var liksom inte deras konflikt, men att hon sa till när hon såg vad som hände gav henne sån respekt i mina ögon och det värmer mig fortfarande.  

Tyvärr händer saker i livet som gör att de man litade på och älskade ibland faller ner. Om det händer kanske man inte behöver göra det till en större sak än vad det är. Rycka på axlarna och liksom konstatera "ok, du var inte bättre än så ok". Då måste man inte hata dem, klippa band med folk osv utan mer se saker och ting för vad det är. Make sense? Jag hoppas det. Kram och lycka till!

Du förresten, grattis att du blev av med henne redan nu och att du slapp gå och undra. Nu är det ute i ljuset liksom.  

Förstår helt ditt resonomang, och håller mycket med dig. Men min bästa vän är inte riktigt den typen. Detta vet jag och accepterar. Kanske hade han gjort det om sakerna händer på en och samma gång - face to face. Men här var han inte riktigt involverad och fick bara ''höra'' om sakerna.. Så jag kan förstå honom med. Jag hoppas innerligt att han har sagt något till henne, det vet jag inte, men jag hoppas.

Men jag vet hur han är och det accepterade jag för länge sedan. Att han håller kvar såpass att han stannar för vigslen är lite av hans sätt att dels kompromissa men även visa att han finns för mig.

Sen kan man alltid hoppas att han själv en dag ser hur pass omogen och egocentrisk dend är bruden är! Men tuvärr är det inte med mina ögon han måste se det, utan med sina egna.

Men förstår helt din tanke! Är glad för din skull att du hade en vän som kunde stå upp för dig.. Vet att sådant betyder mycket! :)

KOmmer lite sent in här i tråden men efter allt jag läst av vad du skrivit så har du gjort helt rätt val. Det är ingen vän som gör så. Jag hoppas innerligt att du kommer ha den bästa dagen i ditt liv och att livet efter kommer vara fyllt av lycka!

Skönt att läsa att det löst sig till det bästa! Nu slipper du henne!

Hoppas du får en underbar månad av sista planering inför bröllopet och att Er dag blir precis så som ni vill ha den!

Jag är också sen in här men du gjorde så rätt, så rätt! Jag tror också att du hade gått och grubblat på om denna tjej skulle förstöra något annars!

Lycka till på dagen! :D

Tack tjejer <3 Känns faktist skönare nu..