Vet inte om jag klarar av att träffa min tärna igen...

Vad har ni för relation? Tex. Vänner, syskon, kusiner? När du lugnat dig så ring upp henne och fråga om ni kan träffas och prata. Brukar vara lättare att reda ut missförstånd Face to Face. vem vet hon kanske mår lika dåligt som du och oxå vill reda ut allt. Man har en förmåga att vräka ur sig en massa dumt man inte menar när man är arg och ledsen. Bara ett tips du gör som du vill. Lycka till

Jag känner att det äldrig är bra att ha såna här samtal annat är ansikte mot ansikte, möjligtvis p telefon om man har svårt att träffas. Det är så lätt att det blir missförstånd. Sedan borde det ju faktiskt vara hon som ska känna sig hedrad av att bli utvald. Du står inte i tacksamhetsskuld till henne.

Vi är vänner. (hon är tillsammans med min bästa vän) Till saker är att hon är en ganska speciell person som gärna lägger saker på andra.
Hon är en jätte fin människa men med vissa egenskaper som jag gärna underviker att stöta på..
Jag klarar inte av att träffa henne, eller prata med henne alls just nu. Vet att jag bara skulle falla i tårar, för jag VET att hon inte skulle se hur hon sårat mig, utan hon tycker faktist att det bara är mitt fel, hon har inte gjort något alls..

Känner mig helt förkrossad. Har hoppats nu i några dagar att hon faktist skulle ta första steget och be om ursäkt eller något.. men inser att jag väntar förjäves.. hon tycker ju inte att hon har något att be om ursäkt för (som hon sagt tidigare) Hon förstår inte att jag mår dåligt över detta!
Om jag skulle gå till henne och vilja prata om vad som hänt så vet jag exakt vad som skulle hända : hon skulle säga att ''jag gjorde inte klart från början vad jag menade, så hon försvarade sig bara och hade då tekniskt sett inte gjort något fel'' o.sv (även om det faktist är så att det var hon som missförtod från början med att hon tyckte jag kallade henne otacksamt fast att jag bara skrev att det kändes otacksamt)
Och jag orkar inte ha den diskutionen igen...

Vet inte alls vad jag ska göra.. varför kan hon bara inte se att hon gjort fel och be min om ursäkt?
Känns som så länge jag har detta i huvudet som ligger och sårar mig gång på gång så kan jag inte fullt ut njuta av mina bröllopsplaneringar.. Men jag orkar faktist inte vara den stora mannen igen och prata med henne. orkar inte heller se henne. orkar inte be om en ursäkt igen när jag vet att jag ingen kommer få...

Om hon nu inte gjort något fel? Vad är då att försvara?! Jag tycker du ska prata med henne. Det är DIN Stora dag och du valde henne som tärna för att du vill ha med dina vänner. Men kan inte hon acceptera det du känner är hon ingen riktigt vän!

Har du en tärna eller är dom flera? Vill du ha denna vän som tärna? Det är en ÄRA för HENNE att du har velat att hon ska vara din tärna. Inte en ära för dig att hon vill vara det.
Det allra bästa är att alltid ta sådana här konflikter ansikte mot ansikte. Men om det inte går så tycker jag att du kan skriva ett brev till henne där du förklarar hur du känner.

Om jag var du skulle jag faktiskt säga till henne att jag mådde jättedåligt över allt som hänt. Jag skulle sagt att oavsett vems "fel" det är att det har blivit som det har blivit så är det nu bara en månad kvar till bröllopet och jag skulle gjort klart för henne att jag inte orkade med mer tjafs eller mer drama under den månaden. Det här är precis som du skriver en tid som ska vara rolig och lycklig för dig, inte en tid fylld med tjafs.
Jag skulle inte heller vilja ha denna vän som tärna längre. Men det kanske inte är så du känner?
Förklara vad du har för önskemål / krav på henne som tärna. Och fråga om hon vill uppfylla dina önskemål eller om hon tycker att du bör anspassa dig efter henne och alla andra inför ert bröllop. Du måste få ihop all planering och du kan inte ödsla tid på någon som håller på på det här sättet.
Vill hon ställa upp för dig eller inte?

Öhm, det är hon som ska vara tacksam för att hon får vara tärna, du kommer vara bruden, men hon kommer inte vara ett dugg viktig den dagen om hon inte är tärna, då är det väl inte du som ska tacka henne? (Alltså, klart man kan tacka, men det är ju hon som har privilegiet att vara tärna, det är ju inte som att du ska vara glad som får vara brud till den tärnan...)

precis så tänker jag med, att hon borde väl se det som en ära att få vara min tärna? inte att hon ''är snäll och ställer upp som min tärna''.

Jag har två tärnor. Ville ha henne för att jag tycker att hon är rolig och en tjej kan man umgås med. och hennes pojkvän (min bästa vän) kommer vara marshalk så det kändes lite naturligt att hon var tärna.

Just nu känns det inte som att jag vill direkt ha henne som tärna, men jag kan inte plocka bort henne. dels för jag kommer då sakna en tärna i tåget, dels för att det skulle sätta min bästa vän (hennes pojkvän) i en otroligt hemsk situvation och det vill jag inte utsätta honom för. Känns som det endast skulle skapa mer kaos än vad det redan är!

Har funderat på att bara strunta i allt som rör henne, inte tänka på henne och inte prata om det. hon får komma och prova klänningen när f*n hon vill. allstå att jag inte lägger någon vikt på bråket och allt runt om kring det. För att kanske hoppas på att tiden har sin gång och saker och ting kan bli ''normalt'' igen. Men risken är att det inte blir så, så kvällen inann plus den stora dagen kommer det vara spänt (vi tärnor, brud och näbbar ska sova tillsammans och så dagen innan) och dels är jag rädd för att när vi väl träffas igen och jag ''låssas allt är bra'' och hon då säger någon kommentar om ''att jag fick ju skylla mig själv, hon har inte gjort något fel'' (som jag vet att hon skulle kunna säga, och skratta efteråt) så vet jag att jag skulle spricka! Känns inte heller så bra..

Vet inte alls vad jag ska göra än! pratade av mig med min familj (plus er här, tack för att ni lyssnar!!) och dem tycker hennes beteende är sjukt, (dem har läst våran diskution vi hade över facebook) det kändes bättre efter att ha fått gnällt av mig lite ordentligt. så jag känner inte mig helt deprimerad över det längre, börjar inte gråta så fort jag tänker på det. Men problemt kvarstår ju ädnå... hon är min ena tärna, hon måste prova klänningen mist två gånger till, och hon ska tillbringa dagen innan och den stora dagen med mig... hur kommer detta bli???

Känner mig helt förvirrad och vet inte vad jag ska göra för att hantera detta... Kan bara inte stå ut med osynen av henne just nu... (hon försöker låssas som ingenting, genom att skriva roliga svar på mina nya statusuppdateringar och allt... hon fattar verkligen inte!!!!)

Jag tycker framförallt att det är hon som ska vara tacksam över att du valt henne till din tärna. Sån himla uppoffring är det väl inte från hennes sida?

Jag tycker att du ska ta tag i det så fort som möjligt. Förstår att det är jättejobbigt att behöva prata med henne men ju förr desto bättre.
Du behöver inte ta bort henne som tärna om du inte vill. Men tala med din vän och tala med din tärna. Säg som det är, att du tycker om henne. Men att du den här månaden innan ditt bröllop inte vill ha en massa tjafs. Tala om vilka önskemål / krav du har på henne som tärna och fråga henne om hon tror att hon kan gå dig till mötes när det gäller dom.
DU kan inte hålla på och anpassa dig efter dina tärnors lust att ställa upp och prova klänningar som du både syr och betalar (givetvis kan du vara flexibel om det är en viss dag eller tid som inte passar, men det är en helt annan sak!). Det här är ditt bröllop och du måste få planering att gå ihop och då bör hon som tärna vara där och hjälpa dig med det, inte stjälpa. Säg att du behöver hennes stöd och att hon hjälper dig att få i alla fall hennes egen klänning färdig i tid. Är hon villig att ställa upp på det? Om hon inte är det så borde även din bästa vän förstå att det inte fungerar för dig att hon ska vara din tärna.

Era ord är precis allt det jag vill säga till henne. precis så jag känner!
Men jag är så dålig på att liksom 'konfontera öga mot öga''. vet att jag kommer inte få sagt att jagt vill ha sakt, kommer börja gråta och så vidare.. är verkligen så dålig på det (och då är jag ändå pedagog) men det är liksom som när det handlar om mej, mina privata känslor så blir det mycket svårare, och mot en människa som då inte alls vill försöka förstå min synvinkel så känns det som det kommer sluta i tårar eller att jag bara håller käften och går.. att man är tillbaka på ruta ett igen..
Vet inte om jag klarar av att ta det med henne.. att åka till henne och säga allt det dära och vänta på att se om hon förstår eller (högst troligt) brusar upp och startar ett nytt bråk...

Vilken ångest!!