Så ledsen på H2B

Ähh lyssna inte på de övre som tror sig ha diagnoser på din blivande! 
Förklara lugnt och fint att du börjar balla ur av detta och att det känns inte så kul att fortsätta planeringen utan honom. Måste ni göra saker på håll? Kan ni inte sitta tillsammans en timma varje dag så blir ju någonting gjort! Det kan finnas många förklaringar till att han gör som han gör men ingen här på BT kan svara på varför... det måste du själv lirka fram! 

Jag ska själv gifta mig snart och mår illa av tanken för jag blir så nervös och jag är ändå en sån som gillar att stå i centrum, jag siktar på festen som ska bli så kul och om jag var dig så skulle jag hota lite med att "det är vi som bestämmer  hur denna fest ska bli" , fest är något alla gillar att planera! 
Men gör det tillsammans!!!

Köp hem ert favorit öl/vin & nå färdig mat så har ni sparat lite tid... STÄNG av tvn och lyssna på nån bra skiva...

LYCKA TILL!!! 

Har inte läst hela tråden, men min karl gör inte ett dugg han heller, han friade och VILL gifta sig, det vet jag.
Har pratat med honom och tjatat men det händer ingenting.

När JAG har tagit tag i saker och ting så har han fått varit delaktig i allt, men när någon frågar nåt om bröllopet eller så, så har han noll koll.

De har hänt att han frågat om någonting, som vi redan bestämt och då står han där som ett stort jäkla fån (ursäkta, är lite arg just nu).
Är så jäkla trött på honom rent ut sagt.
Detta har tyvärr blivit MITT bröllop, sitter allvarligt och funderar just nu om vi ska gifta oss överhuvudtaget....fast det kommer vi ju att göra förståss.

Hade vår toastmaster här i går och han frågade några frågor och han svarade direkt på dem frågorna utan att fråga mig vad jag tyckte. Bagatell kanske men nog så irreterande.

Det enda han VILL ta tag i så är det spriten till festen för han är så jä.....la sugen på att dra till Tyskland.

Ursäkta mitt neg just nu men det kändes skönt att skriva av sig.
Jag får iaf det bröllop som JAG vill ha det....så fördel NJA.....

Jag ställde min karl mot väggen och frågade om han ångrat sig, haha! För han verkade inte engagerad alls och då hade han ändå själv föreslagit vilka saker han skulle ta tag i. Det var åxå han som friade.

Han blev helt häpen över min fråga och undrade vad jag fått den befängda idén ifrån? :D Jag är stresskänslig och måste planera saker långt i förväg annars mår jag dåligt. Han, däremot, jobbar bäst under tidspress. Nu när det bara är ett par månader kvar till bröllopet har han satt igång att fixa både det ena och det andra.

Herrejisstanes, det här kunde jag ha skrivit för två veckor sedan.
Och det gjorde jag faktiskt, i ett mejl till min kompis där jag skällde av mig angående det lata jävla pucko till karlslok som jag varit dum nog att förlova mig med.  Efter en stunds funderande vidarebefordrade jag mejlet även till min karl.
Inom en timme fick jag listor från honom på vad som borde göras, vad han skulle göra, vad vi borde gå igenom tillsammans osv. Då fick han upp ögonen för hur mycket jag hade gjort och insåg att det kanske var dags att sätta lite fart. 
När vi senare diskuterade det hela visade det sig att han tyckt att det var lång tid kvar (vi gifter oss den 4e juni) och att  jag mest verkade planera bara för planerandets skull, inte kunde det vara nödvändigt att bestämma sig för saker så himla lång tid i förväg? Vi hade ju gott om tid kvar! Och eftersom jag verkade tycka att det var så hisklans roligt att planera bröllop (varför skulle jag annars ta upp och tjata om det hela tiden) så var det ju bra om jag - som uppenbarligen njöt av det - fick planera och fundera så mycket som möjligt utan att han störde. 

Så mitt tips är att visa honom vad du har skrivit i den här tråden. Han har förmodligen inte förstått hur du känner det, annars skulle han nog inte gjort så mot dig. Och åtminstone jag tar betydligt lättare in saker som står skrivna än om de sägs i upprört tillstånd.
Lycka till!

Men vad är det för fel på alla karlar egentligen, hur fan kan de vara så lata?? Jag har haft ett oändligt antal kollegor, pojkvänner, killkompisar etc som alla visar exakt samma beteende! De lovar att fixa något och sen skiter de i att göra det. Precis som TS skriver, kunde de inte bara låtit bli att lova från första början??

De flesta relationer jag känner till, min egen, vännernas och inte minst alla man läser om här på BT, uppvisar samma mönster. Männen gör INGENTING. Och när kvinnan påtalar detta blir HON boven i dramat för då är hon en gnällkärring! Så jävla orättvist.

Men visst, jag har lärt mig stå ut med att jag ALLTID får ta initiativet till städning etc, min karl har åtminstone lärt sig att GÖRA det jag säger att han måste göra, för han vet mycket väl att det slutar med stor dramatik och gråt och skrik om han inte håller det han lovat.

Sen är bröllopet en helt annan sak hemma hos oss. Det var jag som friade, och dessutom var han tydlig från början med att "jag tycker absolut att du är värd ditt drömbröllop, men jag vill helst inte planera alltför mycket". Nu råkar bröllop vara en sorts hobby för mig sedan flera år tillbaka så jag hade inget emot det upplägget. Fördelen är ju att jag inte behövt be om hans godkännande vid val av färgtema osv, det blir precis enligt min egen smak! =) Han har valt sina egna kläder och tillsammans har vi valt ut menyn och tårtan, det är allt.

Kan tillägga TS att du behöver absolut inte dumpa honom på grund av detta, de flesta karlar är likadana...! =)

Det jag tycker du ska göra är att "upphäva hans veto". Bröllopet blir så som DU vill ha det eftersom DU har gjort allt. Punkt slut!

Karlar är inte hopplösa eller lata. Jag vet om många män som städar  hemmet friviiligt, älskar att planera, tar hand om barnen och allt där till helt frivilligt.
Min man sliter gärna fram damsugaren och städar hemmet helt friviiligt, han tvättar  och diskar utan gnat men planera saker det får jag göra för det är jag mycket bättre på .
Det finns män som inte behöver mammor, de klarar sig själv, det har lärt sig av sina egna mammor att bli vuxna och ta hand om sig själv.   

Men när det kommer till TS make känns det som han inte vill vara med längre och han vet inte hur han ska stoppa det hela.  Det två behöver prata ut. 

Nej män är inte hopplösa. Självklart finns det undantag, som TS blivande. Så varför nöja sig med en sådan när det finns bättre?!

När jag berättade för bästa vännen att jag och min bättre hälft skulle gifta oss, så frågade hon hur han friade.
- Friade? sa jag, eeeh, tjaa, det kom vi liksom fram till på nått vis...... Visste inte vad jag skulle svara.
- Så han gick inte ner på knä då? frågade hon besviket. Nä, det gjorde han inte.

I tisdags kom m2b hem med utskriven och ifylld hindersprövan och bad mig signa. Detta på dagen exakt 4 månader innan vår vigsel. STENKOLL.

Idag är jag mest besviken på att vännen inte gratulerade mig.

Alla människor har olika styrkor, man måste lära sig leva med deras svagheter och livet blir lättare. Det finns ingen perfekt man, den slutsatsen kan jag dra redan efter 32 jordevarv

TS: Jag hoppas att det löser sig för er.

Men tjejer, sluta gnäll! Och vad är det för nån allmän skitkastning på ALLA män?! Jag tror att det VÄLDIGT ofta handlar om olika förväntningar, olika tidsuppfattningar (där såväl kvinnor som män kan vara både tidsoptimister och -pessimister) och för dålig kommunikation. 
Jag tycker ärligt talat synd om er för all denna bitterhet gentemot män. Var ärliga med vad ni vill ha, hur ni tänker, hur ni reagerar när de inte gör som ni önskar på precis det sättet ni önskar - på ett sakligt och diplomatiskt sätt!  Självklart finns det idioter till män som aldrig får ändan ur, precis som det finns idioter till kvinnor, men de flesta män är inte så. 

Min bivande gör merparten av städningen hemma, för att han helt enkelt hinner reagera snabbare och passar på att diska upp medan jag sminkar mig. Varken jag eller han behöver aldrig någonsin tjata, vilket jag för övrigt tycker att man inte ska göra i ett förhållande. Tjat tar ofta bara död på relationen och gör att vi som människor (både män och kvinnor!) går tillbaka till ett barnsligt beteende för att det påminner om ens föräldrars tjat när man var liten. Till slut gör man ingenting i ren protest, för att oavsett vad man gör blir det fel.  Vi engagerar oss båda likvärdigt i bröllopsplanerandet och han har precis lika starka åsikter som jag om vårt bröllop, och ännu starkare vad gäller vissa saker. Bara som ett exempel på att ALLA män inte beter sig som idioter och latmaskar!

Sakliga diskussioner mår alla bäst av, även anonyma forum på internet.