• Moirie
    Äldre 4 Oct 20:44
    9714 visningar
    26 svar
    26
    9714

    Överreagerar jag?

    Vi har från en annan ort flyttat och förstås varit tvungna att sortera bland gamla grejer för att bestämma vad som ska slängas eller behållas. Jag blev verkligen paff när jag hittade en bunt gamla brev från makens ex bland de saker han (aktivt) valt att behålla. (Obs. Jag snokade inte utan packade om lådor och de låg i en bunt helt öppna utan kuvert). Breven är gamla men jag blev väldigt ställd och kände mig sårad på något vis. Han sa att anledningen till att han behöll breven var för att det vore kul att läsa genom dem nån gång "av historiskt intresse".


    Jag har svårt att rättfärdiga varför jag tycker att han borde göra sig av med dem och jag är inte säker på att det ens är rätt av mig.


    Jag tror att min känsla var att nu när vi valt varandra och är gifta så skulle vi ha lämnat alla andra relationer bakom oss. Hur tycker ni? Vad är det ok att spara på? Vart går gränsen?

  • Svar på tråden Överreagerar jag?
  • 1700ta­l
    Äldre 8 Oct 18:13
    #11

    Jag sparade en massa brev och annat förut och jag hängde fast vid det förflutna på det viset. Men när jag träffade min blivande blev de till slut mindre och mindre värda. Slutligen kastade jag allt, mina minnen finns ju kvar ändå, jag slutar ju inte minnas för att jag gör mig av med de praktiska tingen. Men kände inte att de behövdes längre.

    Svartsjuka brukar ju grundas i dålig känsla och är inte inte trevligt.. Och ibland (i mitt fall) sparar man saker för att man inte kan släppa det förflutna helt. Och då känns det befriande när man tillslut gör det. Men kan bara tala för mig...

  • Piiiip
    Äldre 9 Oct 10:03
    #12

    Jag tycker det är roligt att vi båda sparar saker från tiden innan vi blev tillsammans. Han har sitt, jag har mitt.

  • skojma­rran
    Äldre 9 Oct 14:24
    #13

    Jag tycker inte sånt känns okej. Jag tycker att förflutet är förflutet. Minnen och tankar finns alltid kvar, men materiella saker som brev och kort från ex tycker inte jag hör in i vårat förhållande. Som sagt möjligen gömt i en gammal låda uppe på vinden. Men ingenting som ska finnas som man kan ta fram och kolla på.

  • 1700ta­l
    Äldre 10 Oct 12:32
    #14

    Jag jag första ggn blev hembjuden till mitt ex familj (när vi alltså precis träffats) blev jag visad ett fotoalbum med exet och hans ex (massa ex här!) på badsemester tillsammans. Massa små bikinisar, solbränd hud och glassiga drinkar. Hmm. Kul indrodution... På nästa stora fest med ovannämnda familj var det maskerad och alla bar masker. Hans farmor slog då ihop händerna och utropade hennes (hans ex)namn när hon såg mig. När jag skakade hand och introducerade mig för en av hans släktingar på samma fest, svarade denna förnärmat att vi träffades faktiskt alldeles nyligen på en annan fest. Då hade jag ilskat till och bet av (mest riktat till min dåvarande som stod bredvid) "nooooo, same bloody ex again!" Snacka om att leva i någon annans skugga!

  • Emblas Mamma
    Äldre 10 Oct 12:40
    #15

    Jag hade nog mått lite dåligt om jag hittade brev från min sambos ex..


    jättejobbigt!


    Kan verkligen förstå hur du känner dig.. samtidigt vill man inte bestämma över sambons grejer heller.


    Jag har bara haft ett förhållande och jag har kastat precis allt från det eftersom han inte var någon bra kille alls som slog och misshandlade mig vareviga dag. Till och med ringen i guld har jag kastat bort och orkar inte se. Mådde mycket bättre när jag kastat allt!


    Som sagt, man ska inte gräva i det förflutna. man lever faktiskt i nuet.


     


    Däremot kan jag ju inte göra så mycket över att det finns bilder på hans ex i svärmors fotoalbum någonstans eller att vi har en talva på väggen som hans ex's pappa gjort. Först kändes det väligt olustigt men jag har nu vant mig vid det. vissa saker måste ju vara okej,


    men brev.. nej jag hade nog inte alls gillat det,,


    men vi är ju olika som männikor, men jag tycker över huvud taget inte om att spara på gammla saker som bara tar plats:) det är ju inte så att man har brev framme och läser dom titt som tätt.. scary..


    men det är som det är. du överreagerar inte alls, vi är olika som människor och får tycka och känna olika saker. för vissa är det okej och för andra sårande.


    Det är absolut ingen annan som ska tala om för dig om du överreagerar eller inte :)


     


     

  • 1700ta­l
    Äldre 10 Oct 12:56
    #16

    Emblas mamma, om det var mitt ex svärmors fotoalbum du refererade till, och det antar jag, så nej, de fotona kunde jag självklart inte göra nåt åt men är det verkligen så lämpligt att visa dem när den "nya" kommer och hälsar på första gången? Jag störde mig inte märkvärt just då men när jag tänker i efterhand verkar det inte så schysst liksom...

  • Moirie
    Äldre 10 Oct 13:11
    #17

    1700tal, nej det låter inte särskilt taktfullt att visa upp bilder på hans ex första gången. Hur pratade familjen om exet? Var det  mer som en tillfällighet att exet råkade finnas på bild i det album som man visade upp eller var det typ "nu ska du få se hur mysigt Kalle hade det på sin romatiska semester förra året"?


    Jag kan ibland störa mig lite på när min svärmor pratar om min mans ex, och jag tror det nog var det som gjorde mig extra känslig när jag hittade korten. Svärmor är kompis med exets mamma, så ibland vill hon (svärmor) berätta för min man om vad som händer i den familjen. Morgonen efter att vi varit ute och käkat middag med svärisarna, och jag suttit tyst och lyssnat på en lång uppdatering om familjen Ex, så hittade jag breven och det blev nog en sorts overload. Klart att svärmor ska vara kompis med exets mamma och inte alls konstigt om svärmor tror att min man vill höra lite skvaller, men måste detta meddelas över huvudet på mig när vi är på restaurang tillsammans? Visst, det är ett ilandsproblem men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite taktlöst det också.

  • 1700ta­l
    Äldre 10 Oct 13:15
    #18

    Förresten, måste berätta om det nog mest extrema exminne jag var med om. Dejtade en mycket snäll och trevlig man under nåt halvår. Han hade en 1x1 m stor tavla, ett närbildsfotografi (förstorat bröllopsfoto) på sin förra fru i sovrummet. Det var placerat på motsatt vägg från sängen, lagom så man från sängen hade full syn på henne i full brudutstyrsel och intensiva vackra ögon. :-O

    När jag hade sovit över där ett antal gånger påpekade jag skämtsamt en kväll över några glas vin att jag tyckte det var lite ovanligt (och lite besvärande) med hennes intensiva blick och denna ständiga oundvikliga ögonkontakt jag hade med hans vackra brud varje gång vi... ja... ni vet... däruppe i sängen.

    Han höll på att skämmas ihjäl och erkände att tavlan bara hade hängt kvar där i alla år sen de separerade för att sonen tyckte att mamma varit så fin. Han hade inte haft en tanke på den eller att den skulle besvära mig. Kände att han verkligen menade vad han sa och vi skrattade gott åt vår ofrivilliga "trekant", han fortf högröd i ansiktet av pinsamhet.

    Tavlan hängdes raskt in i sonens sovrum - jag blev nöjd, mannen blev nöjd för att jag blev nöjd och nöjd för att sonen blev ännu mer nöjd över att få mammans tavla och hans exhustru var nöjd för att den inte hamnade på soptippen!

  • 1700ta­l
    Äldre 10 Oct 13:23
    #19

    Moirie; nu skrev jag samtidigt som du så lät som jag ignorerade ditt inlägg .

    Förstår att det svider när man har känslan av att ens nuvarandes familj har hans ex på en piedestal. Det var nog lite så i mitt fall, det där med semesterkorten. Tror tanken var att visa semesterbilderna, inte henne. Men det var ju ex-exets gemensamma semester så nog f*n kan man räkna ut och inse att hans ex därmed fanns med på varenda bild! Nu i efterhand inser jag att de nog var ganska ledsna över att de gjorde slut, det var hans första seriösa tjej och de var tillsammans länge. Men den vetskapen gjorde det ju bara värre för mig. De pratade inte om henne "offentligt" när jag hörde men jag vet att hans både systrar förblev vänner med henne och de umgicks mycket under hela tiden jag var med i bilden.

  • 1700ta­l
    Äldre 10 Oct 13:33
    #20

    Men du, skulle det kännas jättekonstigt och jobbigt att bara säga som du känner till din svärmor? Min svärmor (eller blivande), sambons mamma upplevde jag som lite tvär i början. Hon tyckte det var jättejobbigt när vi flyttade ihop m.m och jag kände ofta att hon tyckte jag inte var bra nog. Allt var så påfrestande för oss alla.

    Men sen provade jag att säga vad jag tyckte, abland inlindat och ibland rakt på sak när jag märkte det var nödvändigt. Men oftast blir det väääldigt inlindat. Men tydligt! Det var SÅ läskigt och jag trodde hon skulle ogilla mig om jag hävdade min "plats" och vår integritet som par. Min sambo har inga spökande ex, bara en spökande mamma - så principen är nog detsamma. Men det blev precis tvärtom! Hon backar direkt för hon vet att jag menar det då. Jag säger sällan ifrån men när jag gör det, tas det på allvar.

    Kan du inte förklara för dem, både din man (men det har du väl redan?) och din svärmor. Säga som du sa nu - inget fel i lite skvaller men att du uppfattar det som att det pratas över huvudet på dig och att det kan bli för mkt av det goda. Var inte rädd för att medge att du kan känna dig utanför.

  • JustMe­AndMyL­ove
    Äldre 10 Oct 15:44
    #21

    Jag har mina gamla brev kvar. M har sina också. Kort och liknande finns nog i någon gammal låda med.


    Hittade för ett tag sen kort på mitt ex i datorn. Lät dem ligga kvar, de var från en semester som jag har väldigt fina minnen från.


    Man måste ha rätt till ett förflutet. Jag har tex kort på min pappa, trots att vi har brutit upp och jag inte vill ha med honom att göra. Det betyder ju inte att jag inte har vackra minnen från min barndom. Det är därför jag har korten kvar. För att minnas det fina.


    Detsamma med mitt ex. Vi är goda vänner idag och jag utvecklades mycket under mina år med henne. De fina minnena vill jag ha kvar! Precis som att M vill ha sina kvar :)


    Jag tycker inte man ska ta illa upp av en sån sak, men om du känner svartsjuka eller tycker det är jobbigt, prata med honom igen! Jag tror det kommer visa sig att han ser på de breven på ett helt annat sätt än du tänker. Precis som han säger.


     

  • Moirie
    Äldre 11 Oct 14:38
    #22

    Jag har aldrig skrivit att man inte har rätt till ett förflutet. Klart att alla har sina erfarenheter med sig in i ett nytt förhållande. Jag har försökt att definiera för mig själv vad jag tycker känns rimligt i detta och jag tror att det för mig handlar om vilken plats det förflutna får i nuet, rent konkret.


    Kärleksbrev i låda på vinden/i förrådet = helt ok


    Bunt med kärleksbrev utan kuvert som ligger i den väska jag ska packa om åt oss båda = inte ok.


    Foton på exet i album = helt ok


    Foton på exet i ram i sovrummet eller som bakgrundsbild på datorn = inte ok


    Svärmor som är kompis med exets familj = helt ok


    Timmeslånga uppdateringar om exets liv när jag träffar svärmor = inte ok


    1700tal: du har rätt, jag ska ta upp det med svärmor när nästa tillfälle dyker upp.

  • LisaEl­eonor
    Äldre 11 Oct 18:14
    #23

    Jag har kvar brev från en väldigt nära killkompis, någon som jag var väldigt kär i men som det aldrig blev något med. Min sambo vet om den där killen, och jag är säker på att han vet om att jag sparat alla brev.

    Jag ser det inte som något fel. Jag har ingen kontakt med honom idag men minns fortfarande relationen med värme, och varför inte kunna göra det? Det betyder ju inte att jag älskar min sambo mindre.

    Jag tycker det är okej att spara brev och andra minnessaker, men som någon sa innan: de behöver ju inte ligga framme i sovrummet.

  • JustMe­AndMyL­ove
    Äldre 11 Oct 18:43
    #24
    Moirie skrev 2010-10-11 14:38:54 följande:
    Jag har aldrig skrivit att man inte har rätt till ett förflutet. Klart att alla har sina erfarenheter med sig in i ett nytt förhållande. Jag har försökt att definiera för mig själv vad jag tycker känns rimligt i detta och jag tror att det för mig handlar om vilken plats det förflutna får i nuet, rent konkret. Kärleksbrev i låda på vinden/i förrådet = helt ok Bunt med kärleksbrev utan kuvert som ligger i den väska jag ska packa om åt oss båda = inte ok. Foton på exet i album = helt ok Foton på exet i ram i sovrummet eller som bakgrundsbild på datorn = inte ok Svärmor som är kompis med exets familj = helt ok Timmeslånga uppdateringar om exets liv när jag träffar svärmor = inte ok 1700tal: du har rätt, jag ska ta upp det med svärmor när nästa tillfälle dyker upp.
    Hehe, jag håller med. Tycker det är ganska normala värderingar på vad som är okej och inte.

    Skulle ju inte heller klara att min nuvarande hade bilder på väggen på suitt ex. Nä, det vore för mycket. 

  • Mymlan­16
    Äldre 13 Oct 16:22
    #25

    Jag har kvar mina gamla kärleksbrev, varför vet jag inte riktigt. Kanske därför att de på olika sätt var viktiga "när det begav sig" och därför har ett värde pga av det idag, ett "det var så stort och viktigt då", även om jag inte har några av känslorna från då kvar nu. Knepigt att förklara. Om man var lite starkare skulle man säkert må bra av att rensa i gerderoberna.

    Jag visste att min man hade kvar gamla kärleksbrev i garderoben från sitt barns mamma och en ful dag när vi hade grälat (om vårdnad, hus, relation osv) gick jag in i klädkammeren och läste dem. För att på något sätt försöka se och få kontroll över hur deras relation varit då kände osäkerhet över vissa saker i vår. Sedan SKÄMDES jag, jag hade inte fått syn på dem av en slump som TS, utan aktivt letat upp dem och läst dem. (Jag öppnar aldrig ens reklam adresserad till någon annan annars). På kvällen bertättade jag för honom vad jag gjort. Han blev inte arg, men slängde dem allihop och sa att de betyder inget längre; de har bara blivit liggande. Vad jag såg i breven mellan raderna var en relation mellan två mycket unga människor (hon stavade som en kratta och det gladde mig elakt nog). De gjorde mig inte svartsjuk, men jag har ju mina egna brev kvar och förklaringen till varför jag valt att spara dem, så kanske är det därför jag inte reagerade med svartsjuka över hans. Och så slängde han dem ju (utan att jag bett om det), vilket naturligtvis minskade risken för svartsjuka.

    Däremot har han sin gamla förlovningsring kvar i en ask, vilket irriterar mig. Han vill spara den så att han kan ge den till deras gemensamma barn när han blir lite äldre. Jag förstår hans (min mans) resonemang, men det stör mig (jag tänker sälj skiten! ;) ) Hon lever, de är bara separerade och det hela gör mig lite illa till mods. Men jag piggar upp mig med det var en förlovningsring. Nu bär han en vigselring ;)

  • Mymlan­16
    Äldre 13 Oct 16:24
    #26

     


    lule skrev 2010-10-04 21:04:42 följande:
    Jag tänker såhär. Så länge ni båda inte blev tillsammans under tidig tonår så är det förmodligen oundvikligt med tidigare relationer. Det är en del av ens förflutna och det vaporiseras inte för att man träffar en ny som man sedan väljer att vilja dela resten av sitt liv med. Det finns delar kvar minnen, fotografier, presenter och kanske brev. Att be den man älskar slänga delar av sitt förflutna tycker jag är dumt och vänd det till motsatt, om det skulle gälla dig. Jag själv skulle bli vansinnig om någon bad mig kasta gamla foton från mina album för att det råkar vara en gammal kärlek eller så. Själv har jag en fin låda på vinde med gamla kärleksbrev som jag tycker är roligt at spara, definitibt inte för att jag har något intresse av de killarna idag utan för att det handlar om min tid som tonåring, min tid som ung vuxen osv. En del av den jag är idag. Sålänge det inte är av känslig art, att det är personer han inte kommit över eller nyligen separerat med så tycker jag att du ska lugna dig lite, han kommer förmodligen inte tycka mindre om dig för att han någon gång läser de där gamla breven. Hans känslor för dig är inte mindre för att han väljer att spara minnen från hans tidigare liv. Tänk vilken grym tjej du är istället för att han väljer att gifta sig med just DIg och ingen av de där andra!franfrokentillfru.blogg.se/

    Det var förklaringen jag sökte för varför jag sparat mina gamla brev! Tur att andra kan formulera sig... ;)

Svar på tråden Överreagerar jag?