gemensam ekonomi som gifta?

Vi har gemensam ekonomi och har haft det sedan vi blev sambos trots att han tjänar mycket mer än mig. Vill vi shoppa så gör vi det, vi litar på att den andras shoppande är inom rimlig gräns. Sparandet sker dels till eget pensionsspar och gemensamt konto.
Vi lever tillsammans  och mot samma mål= gemensam ekonomi för oss.

Säger inte lagen ändå att om ni skiljer er ska han ha hälften av alla saker och pengar? Så varför inte dela från början?

Jag och min sambo har gemensamt, kan inte tänka mig ha det på något annat vis. Tänk vad jobbigt sen när barn kommer in i bilden att ha delat.

Uttan- Vi har 2 barn, varav 1 e gemensamt o min sambo har 1 dotter med sitt ex. För oss funkar det kanon med var sitt konto. Aldrig vart några problem :).  Vi spara oxå till båda barnen och det han sparar till sin dotter tar ju han från sitt konto så inte jag ska bli inblandad i dem pengarna. Sen det vi spara till vår son tar vi från vårt gemensamma konto. Detta passar oss perfekt men det e ju olika vad som passar en själv. :)

Men tror inte att bara för att vi har egna konto att jag inte köper saker till min underbara bonusdotter, kan säga att det e jag som köper nästan alla kläder till henne :). 

Man ska göra det som passar en själv bäst :)

Vi kommer att ha gemensam ekonomi som gifta, till största del. Dock har jag ett dyrt intresse så vi har tänkt att ha ett "intressekonto" där vi sätter in lika mycket eller lika många procent och sen får jag ha koll på hur mycket jag tar till mitt intresse varje månad så att fästmannen/mannen inte känner sig hindrad när han vill lägga pengar på något som intresserar honom även om det rör sig om större summor mer sällan.

Jag kan förstå ert dilemma då det kommer skilja mycket på era löner, jag vet inte om man ska tänka praktiskt eller romantiskt. Kanske kan ni se till så att ni får ett litet sparande var, t.ex. en viss procent av er lön.

Gemensamt, eftersom vi är på socialbidrag och det känns ytterst fånigt att dela upp det på två konton.

Vi har haft gemensam ekonomi sen vi flyttade ihop. Vi tjänar båda ungefär lika mycket. Vi delar solidariskt på alla räkningar och allt gemensamt sparande, typ till buffert, bil och resor. Varje månad räknar jag ihop våra inkomster och kostnader och gemensamt sparande och sen det som blir kvar delar vi på. Det blir våran egen "fickpeng" som man kan göra vad man vill med. Vi har våra egna lönekonton och jag tycker att det känns bra att ha mitt konto med mina fickpengar.

Jag tycker att det viktigaste är att den valda lösningen känns rättvis för båda så att pengar inte skapar bitterhet och kanske förstör relationen så småningom.

Vi tjänar ganska lika. Varje månad ser vi till att vi har lika mycket över på respektive konto till att spendera på det vi själva vill efter att vi överfört pengar till räkningar, barnens utgifter och eventuellt gemensamt sparande. Detta fungerar för oss! I och med att min make har dyrt intresse och jag mest spenderar pengar på kläder eller mitt sparande så fungerar det bra. Då slipper vi fråga var andra om vad som är okey att köpa!

Diskussionen har hittills bara handlat om hur ni gör med inkomster från tjänst.

Hur gör ni som fört in kapital i boet, t ex en aktieportfölj, en bostadsrätt eller en ärvd sommarstuga? Äktenskapsförord?

Jag är student och sambon jobbar, får ut lite mer än dubbelt så mycket som jag efter skatt. Vi har alltså total inkomst ca 25 000, boendekostnad på ca 10 000 (inkl värme, vatten, el, försäkring, internet, tidning), så jag för över 5000 till honom varje månad. Sedan betalar han sina egna räkningar och all mat, vilket ju gynnar mig (jag handlar bara en liter mjölk eller ett bröd när jag akut behöver det).

Jag har alltså drygt 3000 över och det är till mina egna utgifter. Jag har alltid pengar över men jag vill inte ta mindre CSN heller för det är krångligt som systemet är upplagt nu så jag för över allt som blir över till vårt gemensamma sparkonto. Jag har ett eget sparkonto också men det använder jag inte just nu för allt vi sparar är till bröllopet.

Han har alltid också pengar över även efter nöjen, kläder och sådant; vi köper det vi behöver utan att ha en summa "fickpengar".  Så på ett sätt har vi skild ekonomi eftersom vi inte vet på kronan vad den andra gör med sina pengar förutom boendeutgifterna och maten, men på ett sätt gemensam eftersom jag bara betalar min halva och han sedan betalar all min mat. Vi bråkar aldrig om pengar så detta funkar för oss men vi kanske gör annorlunda när vi får barn för då är det ju inkomstbortfall för den som är föräldraledig och sedan gemensamma utgifter för barnen. 

Jag tycker det är viktigt att den som tjänar mindre inte ska behöva känna att man skäms över det eller att man snyltar på den andre, förutsatt att man jobbar så mycket man kan. Om man däremot själv väljer att bara jobba deltid, ja då tycker jag man ska göra mer i hemmet för att gottgöra för att man drar in mindre pengar. Det handlar ju också om hur mycket mindre den andra tjänar, om han/hon aldrig har pengar över till kläder, nöjen så är det ju inte kul, då känns det för mig som att man har alltför olika levnadsstandard.

TS, din sambo kanske kan skaffa ett extrajobb som ger mer konkreta pengar så han drar in lite mer, musiken kanske inte tar 40 h i veckan?

Vi kommer att ha gemensam ekonomi, trots att en utav oss har stort sparkonton.

Vi är inte gifta än men har gemensam ekonomi. Vi lever tillsammans och vill ha samma vilkor ekonomiskt.

Vi har oxå gemensam ekonomi fast skilda konton. När jag får pengar handlar vi på mitt kort, när min sambo har pengar handlar vi på hans kort. Vi har ett huskonto där båda sätter över 2200.- till huslånet. Eftersom han tjänar mer än dubbelt så mycket som mig så står han för de flesta räkningar, jag betalar det jag anser ha råd med & han betalar resten. Eftersom vi har barn & barnbidrag betalar jag allt för barnen eftersom de pengarna kommer in på mitt konto. Ridavgifter & innebandyn + andra dyra saker delar vi på. Det har aldrig varit några problem för oss utan det har löst sig automatiskt. Han vill inte byta till bank när vi gifter oss & jag tänker inte byta till hans så därför fortsätter vi ha det som det är! det funkar för oss.

Vi har gemensam ekonomi. Jag pluggar och får inte in särskilt mycket pengar i månaden medan min sambo har ett heltidsjobb och därför tjänar betydligt mer än mig.

Varje månad för vi över det mesta av våra pengar till ett gemensamt konto där vi sparar och betalar alla räkningar. Men en viss summa sparar vi på våra egna konton och använder som vi vill. Då kan jag gå och shoppa vad jag vill utan att han behöver oroa sig vart pengarna kommer ifrån och han kan göra likadant.

Vi sparar i kapitalförsökring, den är i vårt fall enskild egendom. Vi har köpt hus tillsammans, Allt vi fick över på gammalt hu/lägenheter är insatt på kapitalförsäkring. I övrigt skickar vi en summa till ett matkonto och en summa till huskonto varje månad, resten av vår lön är egna penngar. Känner att vi måste ha det så eftersom vi har barn på olika håll och hur mycket pengar de ska ha får vi själva sköta om.

Alltså, för mig är det självklart att man har gemensam ekonomi... Vi bor inte ihop, jag bor hos mina föräldrar fortfarande och de har inte så mycket pengar så min fästman köper allt jag behöver, det är en självklarhet för honom, han skulle inte stå ut med att jag inte skulle kunna få det jag behöver...

För vår del har det varit viktigt att båda behåller sin "individualitet" även efter vi gifte oss, så vi har därför valt att ha separata ekonomier. Vi betalar dock procentuellt på de gemensamma räkningarna (han tjänar 55% av vår gemensamma inkomst och betalar således 55% av de gemensamma räkningarna) och vi har ett gemensamt sparande där vi petar in pengar efter samma procentsats. Hade vi haft väldigt skilda inkomster så hade vi nog gått över till gemensam ekonomi för att inte en skall få leva på nudlar och den andra på oxfilé...
Jag tycker att det skulle kännas jättekonstigt att köpa grejer till mig själv med hans pengar och vill kunna unna mig en dyr handväska eller en ansiktsbehandling utan att han skall behöva lägga sig i mina inköp. Likaså köper min man gärna en massa prylar till hemmabion som han är väldigt intresserad av (och jag mindre...).
Om det blir barn i framtiden, så kör vi på gemensam ekonomi, men då är det ju inte den personliga individualiteten som går först utan barnet