Makens kamrat tycker att jag är en bitch (lite OT)

Jag vill verkligen inte trampa på några ömma tår men vis från en tidigare egen väldigt osund relation med en missbrukare så får jag missbrukarvibbar direkt av ditt huvudinlägg.

Har ingen långsiktig lösning på problemet men säger som någon annan redan sagt, sätt personen i vettigt sällskap med starka viljor och armar som kan lyfta ut om så behövs.

yessa76: Tro det eller ej så har han faktiskt en flickvän! Vet inte hur länge de varit tillsammans, men nog i flera år.
Dock kan jg tro, efter saker man hört, att deras förhållande knappast är helt perfekt. Så det som man borde ha sagt är ju bara "sopa framför egen trappa först".
Men, jag får sätta det bakom örat ifall det blir en nästa gång...

Aleta: Det kan ju vara en smart reservplan! Vill ju inte börja nåt stort gräl/bråk förstås. Men ifall han börjar tjafsa på festen så kan man ju faktiskt be honom gå därifrån. Och då är det ju bra att ha lite bärhjäp ifall man behvöer ta till reservplanen

eizne: Är det på kompisen eller min man som du får missbrukarvibbar? Hoppas inte det är min man... då har jag nog framställt honom i lite för dålig dager här...

Pratade med maken igår och förklarade (än en gång) att jag faktiskt tagit illa upp av detdär. Han sa att då det hela utspelade sig på lördagskvällen hade han först inte förstått avd det var frågan om och så var han väl inte i bästa skick att lyssna på några logiska resonemang i söndagst...

Äh... orkar inte skriva ner allt vi pratade om. Det blir så långt och omständigt Men jag och maken är iaf i stort sett överens om att kompisen betedde sig som en idiot och om han tänker fortsätta på dethär sättet så är han inte så mycket kompis att ha. Synd men sant, eftersom jag vet att maken och kompisen kommer väldigt bra överens då de umgås annars, och kompisen faktiskt är väldigt trevlig då han är nykter.
Själv tycker jag ju att min man förtjänar bättre kompisar än såna som kallar honom för toffel.

Jag har skummat igenom denna tråden och som många redan har skrivit tidigare så ska inte du behöva stå till svars inför den här kompisen.

Du skrev tidigare att din man var konflikträdd, troligtvis så har han ventilerat hos sin vän och vännen har i sin tur "ställt upp" för sin kompis och försökt sig på en diskussion med dig, vilket inte blir bra..

Varken dina eller hans vänner har egentligen med Er relation att göra. Istället för att prata med varandra verkar det som att ni hellre tar upp problemen med andra.
Har du sagt till honom att du uppskattar om han kommer och pratar med dig istället för att ta upp problemen med sin vän?

Jag tror att ni måste börja prata med varandra.

Det intressanta här är att han faktiskt INTE har pratat om oss med kompisen!

Vi har haft problem tidigare med att han inte velat prata om sina känslor, problem o.dyl. Men då det har varit så så är det inte bara mig han inte pratat med, han har inte pratat med någon ÖHT.
Men det är ett glömt kapitel nu och vi har inte problem med det mera. Också massa detaljer som jag inte orkar gå in på här nu. Men tror mig då jag säger att vi har det riktigt bra

Det är därför jag liksom blev så himla paff av kompisens anklagelser mot mig. Redan första gången han "skällde ut" mig så frågade jag av maken ifall han diskuterat vårt förhållande på nåt sätt med kompisen. Svart var "nej"
Det är fortsättningsvis "nej". Och han ljuger nog inte.

Så problemet här är ju verkligen inte vår relation, utan kompisens missuppfattning om den. Kan ju förstå om kompisen menar väl och vill hjälpa min man. Det som dock irriterar mig är varför han tror att min man behöver hjälp över huvud taget!?
Varför tror han att min man inte kan "fight his own battles", om det finns några slag att slåss ÖHT? = förolämpande mot min man
Varför har han fått för sig att jag är sådär himla hemsk? = förolämpande mot mig
Han har tydligen bara, på basen av sina egna "iakttagelser" av oss, bildat sig en uppfattning om vårt förhållande och tycker att han sån någon slags allmän polis/förmyndare ska behöva komma och uppfostra mig i hur man som kvinna ska bete sig i ett förhållande. Tror egentligen att det som skon mest klämmer på är att min man inte är "familjens överhuvud" och den som "bär byxorna" osv, då kompisen själv nog är något av en karlakarl. Han kanske tycker att sålänge min man inte är världens machokille som gör precis vad han vill och skiter i mig och sålänge jag inte ensam tar hand om allt hushållsarbete och står vid spisen dagarna i ända, så är min man en toffel.

Och ja, jag brukar diskutera vårt förhållande med mina kompisar. Det är väl det tjejkompisar gör
Därför skulle jag inte bli förvånad ifall min man gör samma sak.
Men det betyder INTE att vi inte diskuterar med varandra också.

Med risk att bli skjuten...

Men är du hans fru/blivande fru eller hans mamma? Vad har du att göra med om han väljer att dricka öl kl 09:00 eller 21:00 ?
Som vuxen individ så skall det vara din rättighet att besluta över dig själv. hade han informerat dig om att han skulle umgås med sin vänn, Och åkt till honom så inser jag verkligen inte vad problemet är alls. Han åker till sin vän, Och umgås med honom, Han väljer att dricka öl, Varför inte respektera hans vilja och sluta agera hans omdömme.

Ang hans vän som tar upp saker med dig så håller jag dock med dig, Han har inte nått alls med att göra erat förhållande.

Då var jag hans flickvän, nu är jag hans fru.

Min fråga var aldrig "snälla anlysera vårt förhållande", egentligen hade jag ingen fråga alls, utan ville bara gnälla av mig lite, eftersom vi (jag och min man) då ännu inte hunnit diskutera saken ordentligt.

Ja, en vuxen individ har rätt att ta sina egna beslut. Men om du själv valt att leva i ett förhållande med en annan människa så tycker jag (förlåt om man då verkar vara egoistisk) att man också måste ta hänsyn till den andra parten.
Ja, det är helt och fullt hans eget beslut ifall han vill supa som en gris. Men vem är det som måste hämta honom mitt i natten då han inte hittar hem/glömt numret till taxin/inte vet var i helvete han bor/poliserna tagit honom eller vad fan som helst? Och som måste sitta och titta på spillrorna nästa dag etc. etc. Jo, det är jag!
Han fattar sina egna beslut, men jag måste lida av konsekvenserna.
Att jag inte vill att han ska supa skallen av sig är dels för hans egen skull, dels för min egen skull, för jag orkar inte se på skiten.

Ja, en vuxen människa har rätt att fatta sina egna beslut och göra bäst f*n de vill, men en vuxen männsika som inte kan ta hänsyn till sin partnern ÖHT borde inte leva i ett förhållande med någon annan.
DÄRFÖR blev jag arg för att han gjorde som han gjorde.

Så svaret på din fråga är väl kort och gott detta:
Jag har med hans öldrickande att göra därför att jag bor med honom och tvingas ta/dela på de pissiga konsekvenserna av hans handlingar.

Och snälla, jag betackar mig för vidare slutsatser om att min man t.ex. är en alkis/missbrukare, att vi inte kan prata med varandra ÖHT osv. osv.
Hela grejen jag var arg över var att denna "kompis" som inte känner oss så bra, och inte vet vad allt vi gått igenom, gjorde en så "utmärkt" (lägg här märke till min ironi...) analys av vårt förhållande att han tycker att han kan komma med dylika äktenskapliga råd till mig. Då vill jag inte heller få likadana "råd" här. Detta eftersom jag inte anser att någon här, på basen av den information jag här delat ut om oss, är kapabel att kunna göra en tillräcklig analys av vårt förhållande för att kunna dela ut sådana råd.

Så, poängen med mitt inlägg var inte den att vi har ett dåligt förhållande. Kanske snarare tvärt om.
Poängen var den, att om varken jag eller min man inte själva tycker att vårt förhållande är dåligt, hur kan då denna "kompis" tycka att han kan ha rätten att sätta sig över våra egna åsikter, döma ut vårt förållande och sen börja läxa upp mig för att jag är den som "förstör" det?

Förhoppningsvis och antagligen menade han väl. Men jag tycker ändå att hans beteende gick över gränsen för vad som kan anses vara vanligt hyfs.

Tycker den "kompis" detta handlar om har förbrukat sin status till 100%... kompis betyder ungefär vän om man översätter det och vänner bär sig inte åt som svin!

Många män har ofta EN kompis som tycker att deras kompis flickvän är en bitch.

Och dom flesta män har en kompis som har "dåligt inflytande" över dom men dom använder ju deras egna hjärnor själv hoppas jag. Så även om han beter sig som en omogen snorunge tillsammans med kompisen så har ju inte han tvingat honom att bete sig så under pistolhot. Och han får väll säga ifrån till kompisen om respektlösheten i att analysera ett förhållande som inte är hans eget.

Så sant som det är sagt!
Men ibland undrar man nog vart mäns hjärnor försvinner då de befinner sig i grupp. Lämnar dom in den i garderoben månne?

Flygande taxen skrev 2009-08-25 14:44:26 följande:

Haha, ja. Min, dom får gånger det inträffar, lämnar sin fullt synlig på hatthyllan innan han går ut.

Flygande taxen skrev 2009-08-25 14:44:26 följande:

Nej, vi gömmer undan dem så att dessa horder med kvinnor inte stjäl dem och offrar dem på sina kultmöten de har på toaletten, för det är väl det ni har när ni går på muggen i grupp? Sedan finns det värre saker än män i grupp och det är kvinnor i grupp.

Flygande taxen skrev 2009-08-25 09:24:28 följande:

Det är klart att man ventilerar med någon av sina vänner, tänkte bara att det kanske var så att ni inte diskuterade med varandra alls och pratade vid sidan av istället. Bra i vilket fall som helst att det är bra i er relation

Tråkigt bara att er vän verkar ha missuppfattat er relation (vilken jag fortfarande anser att han inte har att göra med, vilket vi verkar vara överens om).
Kan tyvärr vara så att han anser att din man är en "toffel" och han tror sig ha rätt att "ingripa", vilket vare sig du eller din man vill antar jag. Nu vet inte jag om din man varit närvarande vid dessa tillfällen, men om han skulle vara det så kanske han förslagsvis kan säga ifrån? det är ju ändå hans kompis som blandar sig i er relation.

Tja... han var väl lite sådär halvt närvarande, kan man säga Den första gången, när kompisen ringde, så var han nog på plats, rent kroppsligt alltså. Men han var väl så aspackad vid det laget att han nog inte riktigt hängde med i det hela.
Förra lördagen så var han heller inte riktigt med, men då var han faktiskt inte alls på plats till en början. När han sen kom och såg mig och kompisen i hetsig diskussion så trodde han att det var jag(!) som startat nåt dumt gräl *tack för det*
Men du har ju nog rätt i att det bästa skulle ju vara ifall maken själv var den som sa ifrån. Det hade kanske gått fram bättre (eller så hade kompisen bara trott att han är väldigt väldresserad, typ... )
Jonä... men jag tror han har lite svårt att hävda sig mot just denhär kompisen. Så min högst opartiska(...) åsikt är ju den att om det är någon som kör över min man och "har honom under toffeln" så är det kompisen och inte jag. Men det är ju en hel bautadiskussion alldeles själv också, och kanske man inte ska börja psykoanalysera sin äkta hälft på nätet heller. Så jag får lämna det vid det.

Flygande taxen skrev 2009-08-25 14:01:25 följande:

Jag har inte lusläst tråden, men;
Jag tycker inte att du är det minsta egiostisk om du tycker att man måste ta hänsyn till den andra parten i ett förhållande! Och jag tycker inte heller att din blivande man visade speciellt mycket hänsyn till dig när han var på väg att supa sig redlös tillsammans med sin kompis. Skulle polisen ringa till mig och sagt att de haffat blivande (eller något av de andra "underbara" alternativen du besrkiver) skulle jag ha exploderat.

Ah, då förstår jag. Är han halvt närvarande så är det nog inte mycket som han kan säga eller göra.. :/

Men om tillfälle ges och din man är medveten om situationen, så kanske det hade varit bra om han sa ifrån till sin vän istället. Framförallt då det verkar vara anklagelser som är tagna ur luften som uppenbarligen påverkar Er relation.