Makens kamrat tycker att jag är en bitch (lite OT)

Ni har uppenbarligen olika nivå hur undanplockat det ska vara. Då får du väl utforska vad han anser rimligt, annars blir du ju en mamma? Mammor mopsar barn sig emot så ni riskerar att fastna i ett tröttsamt mamma-barnmönster. Klart att han fortsätter vara rebell och är ute och super då, du är ju en mamma han gör uppror emot....

Personligen har jag aldrig lyckats få en man att städa, mitt ex var helt hopplös och istället för att utveckla relationen såg han till att vi stod och stampade vid tröttsamma konflikter angående städning. Det passade honom perfekt, att inte komma vidare i vår realtio, plus att vi männsikor är lata. NU, efter att det tog slut, har han ändrat sig, för att han ville.

En relation kräver en hel del, att älska räcker liksom inte. Många fastnar vi att känna attraktion och starka känslor, när man kanske i första hand borde leta efter något som man verkligen kan leva ihop med hyfsat konfliktfritt. Följdaktligen har jag numera en sambo och blivande man som städar, tar ut sopor, bäddar osv. Att jag ens kunde slösa bort tid på att tjafsa om städning är något jag faktiskt skäms över. Att gnälla är itne roligt för någon. Förklara det för honom; att du känner dig som en tjatig mamma och att du tröttnat på det. Sen lägger du alla hans saker han lämnar efter sig i en stor svart säck som han får ta hand om själv.

Tack för dina råd, Bride in the city. Men... grejen är faktiskt verkligen inte den att vi inte har ett fungerande förhållande.

Och ang. "gnället" med städning och hushållssysslor så är det inte frågan om att jag vill ha det mer städat än honom, utan att vi irriterar oss på olika saker. Jag blir arg då han lämnar smutsiga sockor på bordet och han blir arg på mig då jag lämnat smutsig disk på bordet. Ingen big deal, men sånt man blir irriterad på hos varandra. Så det är sånt som vi "gnäller" om till varandra. Så det jag vill säga är att "gnället" inte enbart är ensidigt. Han kan vara lika mycket mamma till mig, som jag är till honom.

Vi har varit tillsammans i nästan 7½ år och levt ihop i 7 år, så vårt vardagsliv osv. så har vi nog rett ut redan. Så frågan är, som sagt var, inte huruvida vi har ett "bra" förhållande eller ej, och jag känner därför att jag inte vill behöva försvara mig själv här. Förstår att du menar väl och jag är tacksam för din omtanke

Det som var poängen med mitt inlägg var alltså bara det att jag blev rätt arg på kompisen som tycker att han kan läxa upp mig för hur jag beter mig mot min man, när han aldrig ens har umgåtts med oss båda två samtidigt. Så hur kan han då veta att jag är så hemsk och elak som han beskyller mig för att vara? Kan väl förstå om han tror sig hjälpa, men jag tycker ändå att hans beteende var rätt "magstarkt".

Din sambos kompis får ju tycka vad han vill om er relation och om dig men inte ska du behöva lyssna på långa moralpredikningar från honom. Förklara ingenting för honom, ge dig inte in i någon diskussion. Han har ingenting med er relation att göra. Man kan inte ha en diskussion ensam - bara en monolog. Om han börjar tjata om nåt tycker jag du ska gå till några andra personer. Förhoppningsvis slutar han eller om han fortsätter som framstår han ju som en idiot om han står och maler på utan att du ger dig in i en diskussion. Jag tror att du bara kommer bli mer upprörd ju mer du pratar med honom eller försöker få någon ursäkt. Dessutom tror jag att det kommer göra saker kompicerade mellan dig och din sambo. "Don´t wrestle with pigs - you will only get dirty and the pig likes it!"

Lägg dig inte i deras umgänge när det inte involverar dig. Man gillar inte alla ens partners vänner, men om de ska bjudas in till ens hem är det en annan sak. En person som uppenbarligen inte gillar mig skulle jag inte vilja ha i mitt hem. Jag kan ju tycka att om din sambos kompis ogillar dig och tycker att det är dumt av er att gifta er så borde han ju tacka nej till att gå på bröllopet. Vad ska han där att göra, liksom?

Jag tycker det är ett problem om din sambo inte kan stå upp för dig och er relation. Oavsett om det är han som klagat på dig inför den där kompisen, eller om kompisen fått för sig något så har det gått överstyr när du får stå ut med en massa skit på fyllan. Borde väl räcka med att säga "vi löser våra egna problem, tack så mycket".

Jag vill ju inte försätta dig i en position där du får försvara dig inför mig, det är inte tanken. Det är självklart jobbigt att någon lägger sig i som denne kompis gjort. Han borde ha tänkt till och frågat sig vad han skulle uppnå innan han drog igång och mästrade dig.

Samtidigt så tror jag ändå att det fråga om lojalitet här, din man har uppenbarligen sagt en hel del till denne kompis. Det är kanske han som ska ställa saker tillrätta genom att dels sluta snacka (denna vän kan ju inte förvalta ett förtroende) och dels förklara för sin kompis att han inte accepterar att det han sagt i förtroende ska bollas till dig.

Ha det gott och hoppas att du hittar ett bra sätt att tackla detta.

Jo, ni har nog rätt i att det kanske är min man som borde "reda ut" dethär.

Han tenderar faktiskt att gå lite i försvarsställning så fort hans kamrater kommer på tal, alltså ifall det är frågan om nån som gjort nåt fel. Och jag kan ju förstå det på sätt och vis. Men samtidigt borde han ju lära sig, både för sin egen skulle och för vår skull, att sätta ner foten när det blir för mycket.

För presonligen så tycker jag faktiskt att kompisen inte bara förolämpade mig med sina tirader, utan också min man. Han tycker ju tydligen att min man är ett ryggradslöst mähä så min man borde ju stå upp för sig själv och bevisa honom motsatsen.

För det första, acceptera aldrig att bli utskälld av nån för nåt som inte rör den personen. Dvs i de här fallet, snoppa av kompisen genom att konstatera typ "du har åsikter om min och X's relation. Vad jag vet är du inte del i den och kan hålla dina åsikter för dig själv." och avsluta samtalet där. Gå därifrån, sätt dig vid andra sidan bordet eller prata demonstrativt med någon annan om det behövs, men låt honom inte gå vidare i tiraderna.

För det andra, prata med din man/sambo om det. Om han inte kan kommunicera eller prioritera så är det hans problem, inte ditt. (jag skällde ut min man efetr noter häromdan, efter att han sagt ungefär såhär till en kompis i telefon: "ja, min fru är ju hemma så då måste vi umgås så mycket med släkten, så då kan jag inte gå ut med dig på lördag". Ursäkta, är det mitt fel att han tackat ja till att äta kräftor hos sina föräldrar? Nä, den prioriteringen får han stå för själv...)

För det tredje, skilj på konflikterna. Det låter som att ni kanske både behöver sortera lite i vad som är viktigt i relation till vad och vem här.

Tack för visdomsorden anne på grönkulla!
Du har så rätt, så rätt...

Märkligt nog så är rak kommunikation bland det svåraste vuxna kan ägna sig åt, både att själv ge och att ta emot.

Men huvudprincipen här är ju att du inte kan stå för vad han eller din blivande gör, bara för vad du gör och hur du hanterar deras agerande.

Löjlig kompis som uppenbart är AVUNDSJUK på att din kille har nån i sitt liv (du)som betyder mer än vad han gör. Kompisen är han singel? Kan inte tänka mig att nån som har tjej skulle bete sig så här. Har han tjej så är det inte en seriös relation kan jag lova, för om han nånsin hade upplevt hur det är att vara riktigt kär och verkligen älska nån så skulle han aldrig bete sig sådär. Typiskt singelkillar som blir sotis när en kompis från förr är så "vuxen" att han ska gifta sig och har nån som betyder mer än vad alla kompisar i världen nånsin kan göra. Snacka om att kompisen känner sig "hotad" av dig och er relation. Ha ha ha löjliga barnsliga singelkillar! Din kille ska helt klart STÅ UPP för dig och er relation! Det är inget att vifta bort eller försöka slingra sig ur. Och nästa gång kompisen gör nåt liknande: lägg på luren. Och gör han det face to face: gå därifrån alt kasta ut honom om ni är hemma hos er. Ta ett snack med din kille om att detta gör dig arg, ledsen och heligt förbannad och att det är hans sak att försvara sig. Han ska inte att att kompisen snackar skit om dig. Om din kille försöker vifta bort det så ska du inte ge dig. För det ÄR precis så "farligt" som du tycker, om din kille menar att det inte är "så farligt" , så jo det är det. Verkligen,

Här har sagts så mycket klokt redan så jag tänkte bara inflika med ett litet tips:
Eftersom han är bjuden på bröllopet, snacka med några stora stöddiga killar bland gästerna som är beredda att kasta ut honom om du ger tecken.
Då har du en plan ifall han skulle vara så korkad att han häver ur sig något olämpligt på ert bröllop. Ut med honom bara, och fattar han inte galoppen efter det så ger jag inte mycket för hans hjärnkapacitet.