Brudgummens engagemang...

Huvudet på spiken!

Jag tror helt enkelt att detaljerna är mer viktigt för oss än för dem. Jag är helt övertygad om att om min m2b skulle tycka det t.ex var superviktigt vilken färg vi har på servetterna, så skulle han absolut fixa den lilla detaljen men jag tror helt enkelt att de inte tycker att det är så himla viktigt, och att de gärna låter oss pyssla med det.

Hur vi åker från vigseln överlåter jag däremot till honom att fixa eftersom det spelar större roll för honom än för mig (han är bil-nörd)

Det som känns lite jobbigt är bara inställningen "det ordnar väl sig". Känns inte som om det skulle kännas så roligt om han den dagen han får tummen ur och ringer, får till svar att alla de transportmedel vi kan tänka oss redan är uppbokade. Detsamma gäller övernattning...

Vill nu skrev 2009-01-25 14:12:16 följande:

Jo, men han vet ju att du fixar det!

Om du inte gjorde det skulle han själv bli tvungen att engagera sig mer. Men det är klart, det skulle antagligen inte bli som om du gjorde det själv.

Vill han ha mat och dryck och underhållning så fixar han det. Nu behöver han ju inte eftersom du gör det.

Vi bestämde datum i slutet av maj 2007 och gifte oss 1 september samma år med (55 gäster närvarande) - vi gjorde tidigt en to-do-lista med allt som skulle fixas, satte ansvarspersoner (han eller jag) och deadline för varje uppgift, hade typ veckomöten om planeringen. Helt enkelt hanterade vi det som om det hade varit ett (väldigt roligt) jobb. Och det gick hur bra som helst.

Visserligen höll vi på att glömma tårtan (beställde två veckor innan) men allt ordnade sig! Det var en helt fantastisk fest och en dag vi aldrig glömmer!

Min blivande man är mycket hjälpsam och tycker det är sååå kul att planera och fixa! Lyckos mig! :)

Jag har samma problem som TS. Har nyss spytt ur mig galla i "Idag är jag arg" tråden.
Jag försöker att vara en sådan med listor och koll, men jag brukar överplanera och så tröttnar jag när jag inte förstår. Då kan det vara bra att en m2b som faktiskt visar lite intresse..

Han har fått ansvar för lokalen och cateringen, de är samma person att prata med. Men det är ändå jag som måste pusha på honom. Och jag får alltid svart "men jag vet ju inte vad jag ska säga..Jag har aldrig gjort sånt här förr." Men herregud! Det har väl inte jag heller!!

Åh, ännu mer arg nu än inlägget i den andra tråden.. Morr!!

*skrattar*
Precis så sa min m2b... "men jag vet ju inte vad som behövs göras, jag har ju aldrig gjort det här förut"...
Har reflekterat en del runt ämnet sedan jag startade denna tråd, och någonstans är det mest att gilla läget. Blir, och kommer bli, irriterad över bristen på "doer" i min blivande, å andra sidan älskar jag ju honom just för att han är så mycket "det löser sig" i livet i övrigt.
Som i så många andra irritationsmoment i livet; ska man skratta eller gråta?! Tror jag väljer att garva!
Boys, boys, boys, man får ta dem för vad de är! ;)

Citaten blev helt konstiga nu..men första svaret var till Livsvinst inne i citattexten..och texten längst ner riktade sig till Twixiee!

Jag gör så att jag väljer ut 2-3 olika alternativ och sen väljer vi tillsammans!! DET FUNGERAR!! - självklart har han inget att säga om det jag ska ha på mig... :) :)

Uh min m2b försöker stötta så gott det går och hjälpa till, men det är definitivt jag som får sköta det mesta administrativt och hålla i trådarna. Iof tycker jag att det är rätt skönt också, jag får det ju som jag vill ha det. Jag har fått bestämma utseende på bröllopstårtan, festlokal, vigsel osv. I vissa fall har vi kompromissat, bröllopsinbjudningarna delade vi upp så att jag skickade 'traditionella' till alla utom hans vänner, som fick lite 'manligare/häftigare' inbjudningar. Men hade min kille börjat tycka till om det mesta hade det slutat med att tårtan såg ut som en döskalle och kyrkorgeln spelade 'highway to hell' så... hrrm.. jag är glad att jag bestämmer det mesta ;)

Min kille får fixa allt annat i hemmet medan jag ringer och bokar och fixar och har mig.. för vi gör det vi gör bäst!

Nej, jag har det inte så. Jag och min fästman planerar tillsammans och han funderar också på detaljer. Han hade absolut inte lika mkt koll på det här med bröllop när vi startade men jag accepterade inte att falla in i en traditionell kvinnlig projektledarroll (jo, det är en jämställdhetsfråga, man behöver inte ens ha läst en grundkurs i genus för att veta att kvinnor av tradition får ta projektledar-/planerarrollen i allt allt allt som rör hemmet/förhållandet).

Vi löste det således med att han fick läsa på lite och sedan har vi diskuterat varje litet beslut (ok, min ring bestämde jag helt själv men han får å andra sidan välja sig en också  ). Det är så kul att planera tillsammans- värt att kämpa för!

Ett tips till TS och alla andra, som precis som jag, har en man som känns oengagerad: Ta på dig rollen som projektledare och dela ut uppgifter. Sätt en deadline för när uppgiften ska vara klar.

Det kan låta stelt och trist och man önskar kanske att det ska vara romantiskt och spontant att planera ett bröllop, men det är så skönt och praktiskt och underlättar så mycket! Min m2b är exakt som ni beskriver, i allt, och vi pratade om det och han förklarade att han hade svårt att ta tag i sakerna som rör bröllopet eftersom han inte är där än, mentalt. Han har svårt att säga hur han vill ha vigseln t ex, för han har inte kommit så långt i tankarna.

I alla fall, jag insåg att det enklaste var att jag tog på mig rollen som projektledare. Så jag skickar ut små kallelser till bröllopsmöte på mail och där skriver jag vilka frågor vi ska ta upp så att han hinner fundera lite på det. Exempelvis: Hur vill vi utforma vigseln? Vilken musik vill vi ha?
Ja allt som ska planeras, men självklart inte på samma möte. Utan några stora poster och några små.
Sen sitter vi ner och pratar. Ibland har vi kunnat bestämma på en gång, ibland har vi fått skjuta på frågan till nästa möte.
Eftersom jag är projektledare är han cateringansvarig. Jag har ansvar för att kontakta vf, han för något annat osv.

Vi har haft våra möten varannan månad, men nu när det börjar närma sig blir det oftare.
Jag upptäckte att det här var ett bra sätt att få honom att engagera sig, och för oss att dela upp arbetet. Bara att jag har huvudansvaret.

Jag tror att om det inte är uttalat vem som ska göra vad så blir det inte gjort alls. Det är precis som vilket annat projekt som helst på jobbet eller så.

För oss har det här verkligen funkat, och vänner som precis har gift sig blir avundsjuka och önskar att de gjorde likadant, för det hade sparat på mycket stress, tårar och bråk.

Lycka till!

Jag blev så glad när jag hittade den här tråden! Jag tror att det är många som känner precis som du love4life, så även jag..
Min första känsla var/är att min m2be inte bryr sig! Eftersom han inte engagerar sig och vill planera detta så kan han inte heller bry sig så mycket om bröllop o vigsel som jag. Då blev jag jätte ledsen, arg och besviken. Vi hade ju bestämt tillsammans att vi ville gifta oss!! Det är vi ju så himla överens om, men när det kommer till planeringen är det precis som han "skiter i det".

Jag tog faktiskt upp ämnet en gång och frågade hur det kunde komma sig att han inte visade mer engagemang och att det gjorde mig hemskt ledsen. Vad som kom fram ifrån det samtalet var att hans uppfattning kring bröllop var nått stelt hollywood-bröllop med en massa "måsten". Han kände sig helt enkelt inklämnd i nån slags mall där han inte hörde hemma. Men jag försöker nu få honom att förstå att vårt bröllop blir ju som VI vill ha det!! Vi gör ju precis som vi vill!!!
Jag vill helst undvika en massa gräl o tårar inför denna dagen så därför tänker jag gå på den linjen som många av er föreslog och planera upp detta, där han sen kan välja utifrån mina alternativ.

Som sagt, skönt att det finns en tråd som denna så man kan prata av sig lite ibland!
/kram

Va skönt att det finns fler i samma situation som jag. Jag känner igen mig väldigt mycket i det ni skriver. Jag planerar bröllop till den 4 juli i sommar och har precis börjat med förberedelserna. Så fort jag försöker prata om bröllopet så får jag samma typ av svar, "du kan det här bättre än jag". Jag har inte heller planerat ett bröllop förut, jag har knappt varit på nåt bröllop förut. Dessutom tycker min m2b att jag är lite väl tidigt ute som börjar planera redan nu "det är ju 5 månader kvar!"... Hahaa.. Men jag kör med samma princip som någon annan skrev, jag planerar nånting och visar för min m2b hur jag har tänkt, sen får han säga vad han tycker. Det funkar rätt bra!

Det är lätt att känna sig ensam när man får planera en sån här stor fest alldeles själv. Men då är det bra att ha underbara vänner, en underbar familj och alla ni på BT som stöttar..

Jag har bara läst TS så jag hoppas att jag inte upprepar vad någon annan skrivit.

Mitt förslag är att du släpper allt för ett tag. Lägg allt planerande på hyllan, prata inte om det, tänk inte på det; vänta bara ut din fästman. På ett sätt så håller jag med dig om att det är dålig stil att bara dumpa ena partnem ed allt planerandet, å andra sidan får vi inte glömma att det krävs två för att dansa tango; anledningen till att han lämnar det till dig kan mycket väl vara att han vet att du gillar att planera och han tror att du inte kommer vara nöjd med det han gör och beslutar. Ge honom lite space, låt verkligheten komma ikapp honom så han inser att det finns en del att göra. När han kommer på det så är det bara att ge honom ansvaret för hälften av det som är kvar med en deadline.

fru AM:

Låter otroligt klokt att lägga upp planeringen som ni gjort. Jag skall se hur sambon agerar närmaste dagarna, känns det som att det inte kommer flyta på så ska jag göra precis som du skrev. Enkelt, smärtfritt (förhoppningsvis) och man kan koncentrera sig på att njuta istället för att bli irriterad.

Kram

Vi har precis i helgen suttit och gått igenom allt. Och gjort ett tjustigt schema i excel med deadlines och vem som är ansvarig. M2b vill gärna vara med och bestämma, men jag är väldigt mycket mer planerande och fixande än vad han är så jag blir projektledare och får driva på. Måste bara inte glömma att fråga honom ibland

Det är inte så att han inte är intresserad utan bara att han inte riktigt förstår att det kräver viss planering och att man helst inte vill göra allt sista månaden. Han kör också med "jag vet ju inget om bröllop...?!?"