Vem friade?

Varför Paris eller Alcudia? *nyfiken*

Varför Paris eller Alcudia? *nyfiken*

Varför Paris eller Alcudia? *nyfiken*

Varför Paris eller Alcudia? *nyfiken*

Jag är inte såndär att jag vill ha västa frieriet och blommor och fin restaurang värsta talet mm. Jag blir faktiskt obekväm av sånt. Så vi har gemensamt kommit överens om att gifta oss sommaren 2010. Det är så härligt och mysigt mellan oss varje dag endå,så ett stort frieri känn för mig...BLÄ. Men härligt för er andra att ni fåt som ni velat :)

Är rädd för att det här kan bli ett långt inlägg... ;)

Min sambo och jag har alltid haft samma idé om hur saker och ting skulle gå till. Vi skulle förlova oss, gifta oss och sedan skaffa barn. Så blev det inte riktigt, för vi blev gravida. När vi fick veta det frågade sambon om jag tyckte att vi skulle förlova oss. Vi kom överens om att vi inte skulle göra det "bara" för att vi skulle ha barn. Så vi väntade, och nu är dottern nästan ett halvår.

Sedan har vi ju pratat "rent allmänt" om bröllop, men sambon har oftast skämtat bort det med kommentarer som "när vi gifter oss - om 20 år..." o.s.v. Därför kom frieriet som en stooor chock.

Efter en mysig filmkväll la vi oss i sängen som vanligt. Han frågade om jag trodde att vi kommer vara tillsammans resten av livet, och det sa jag att jag tror och hoppas. Då plockade han fram en ask med en ring och ställde den magiska frågan "Vill du gifta dig med mig?" Tårarna började forsa längs mina kinder, och jag snyftade fram ett "ja!". Gissa om det tog lång tid för mig att somna den kvällen!

Missade visst en del av frågan...

Var det som jag drömt om? Nej, det var inte levande ljus, god mat och champagne och en kille som gick ner på knä. Det var så mycket bättre - han gjorde det på sitt eget vis. Mycket bättre att han gjorde det på ett sätt som han kände sig bekväm med, istället för på det sättet jag - med hjälp av många romantiska hollywood-filmer - fantiserat ihop.

Jag har alltid drömt om att mannen ska fria och gå ner på knän, gärna lika romantiskt som i en film men jag väntade och väntade och på skottdagen friade jag själv... (fick det så så romantiskt som jag ville ha det...)

Vi var uppe i Scotland och hälsade på hans mormor och var ute och gick i ett naturområde högt upp med vacker utsikt ner över byn och vattnet. Där stannade han och gick ner på knä och friade.. Jag blev så paff att han fick fråga två gånger innan det faktiskt gick upp för mig vad det var han sa.
(Kanske ska lägga till att vi har varit tillsammans i 7 år och jag har velat gifta mig rätt länge, men hade nästan börjat tro att han aldrig skulle fråga.) :)
Sen gick vi till puben och firade med en öl...
2010 blir det bröllop!

Vi hade diskuterat förlovning och en gång kollade han upp min ringstorlek men sen var det lugnt länge. Sen hade han bokat en weekend på LOKA-brunn, jag visste inget utan satt i bilen med ögonbindel. När vi kom fram drack vi champagne på rummet, gick en promenad, fick parbehandling (massage och bad, bubbelbadade, drack afternoon tea. Sedan gjorde vi oss i ordning för middag och hade finkläder på oss och på vägen dit i ett litet charmigt lusthus gick han ner på och friade. Sedan åt vi trerätters middag med vin och resten av kvällen drack vi mer vin och satt och pratade om framtiden, drömmar och förhoppningar.Det var den 7/6-2008, det var årets finaste dag. Bästa dagen i mitt liv hittills, det var helt perfekt enligt mig!

Här var det min sambo som frågade "den stora frågan". Vi hade pratat om det innan och små tittat lite på olika ringar, och vi sa vilka vi gillade osv. Men månaderna gick och jag födde vår son på vår 1-års jubileumsdag tillsammans feb-04 (ingen dålig present he he)

Men sen en vacker dag i september (17:e september -04) Så betedde han sig lite annorlunda...han sa att han skulle gå o handla mat på affären, men han ville inte att vi (jag o sonen) skulle följa med honom, vilket jag tyckte var konstigt för det var en fin solig dag och är trevligt med en liten promenad till affären. Men han gick iaf. iväg och jag var "orolig" över hans beteende, varför han var så "skum" och inte riktigt ville svara på vad det var han skulle handla osv.

Det tog lite lång tid på "affären" så jag ringde till hans mobil, men han var så kort mot mig och kunde inte prata sa han...jösses, tänkte jag...vad håller på att hända?!

Men så kom han hem iaf. och sonen hade somnat. Då kom min sambo fram till mig och gick ner på knä och berättade först hur mycket jag betyder för honom och att jag är hans "liv" och så till sist så ställde han "den frågan"! Tårarna bara sprutade på mig av glädje, och givetvis fick han ett "JA"!

Då förstog jag ju att han hade varit o hämtat ringarna som han hade beställt hos guldsmedsaffären någon vecka innan, men nu var det med gravering...men saken är den att guldsmeden har skrivit in fel datum i ringarna...vi förlovade oss den 17/9-04 men i ringarna står det 17/10-04..men men vi vet ju vilken månad vi förlovade oss i

Oj ett långt inlägg till he he

Det va han som friade. Vi hade väl pratat lite om förlovning ja så där allmänt. Hade ju inte varit tillsammans så länge (träffades i okt 07) juni 08 flyttade vi ihop, innan dess hade vi haft distans förhållande på 20 mil.

Vi hade en parisresa planerad sen en tid tillbaka, själv fantiserade jag väl lite om att han skulle fria där. Samtidigt hade jag en känsla av att det lite var vad folk förväntade sig så kändes inte så kul...Parisresan passerade och inget frieri, kände mig faktiskt lite snopen :P

Efter paris åkte vi till halmstad med hans föräldrar, hälsa på hans kusiner o så. Sista kvällen föreslår jag att vi ska gå ner till stranden (bodde precis vid tylesand) så vi tog en filt och gick ner och satte oss, tittade på en underbar solnedgång och senare stjänor...

...då helt plötsligt börjar han prata om några steg på en trappa (typ livets trappa) och att vi kanske skulle ta nästa steg. Jag fattade inte riktigt vad han pratade om kommer inte heller ihåg allt han sa. Men så plockar han fram en lite rint, en jätte söt ring me lite stenar och hjärtan på (leksaks ring) och frågar om jag vill gifta mig med honom. Jag svarade ja i en skrattande gråtande kram.

Senare berättade han att han hade tänkt fria vid eifeltornet en kväll när vi satt där och drack vin, men det vara smock fullt med personer som gjorde samma sak så han tyckte inte det kändes tillräckligt privat.

Oj sorry för väldigt långt inlägg
Om det var som jag hade drömt om vet jag inte, har mest tänkt att jag vill ha nått romantiskt och det var det verkligen, vi köpte sen ringar gemensamt. Och firade med middag den dag vi bytte ringar. datumet i ringarna är kvällen i halmstad

Min historia är lite lik föregående inlägg. Vi var också utomland i höstas och firade vår 7 årsdag där. Alla trodde att vi skulle förlova oss där, även jag hade väl på känn att han kanske skulle fråga. Men så blev inte fallet.

När vi sedan hade varit hemma en dryg vecka friade han till mig när vi var ute på en mysig kvällspromenad nere vid havet. Det var fantastiskt romantiskt och jag hade inte alls väntat mig det där. Många glädjetårar blev det den kvällen.

Jag har bara vetat att jag vill att han ska fria och att jag ska bli överraskad, och det blev jag verkligen så för mig var det perfekt!

Haha det är ju som om jag skulle ha skrivit detta inlägg!!

Nalle Puh 40 skrev 2009-02-05 10:31:26 följande:

Vi var ute på en lång hundpromenad en lördag. Babblade på om allt möjligt, bl a om att jag borde bli medlem i WDA (VÄÄÄLDIGT nördigt, det är en förening för folk som forskar på/är intresserade av trollsländor (!!) - vi är biologer båda två och träffades faktiskt pga av dessa små djur... Det förklarar en del iaf... ) Han sa plötsligt att det billigaste är ju att bli familjemedlem - "Fast då måste vi gifta oss!" Jag svarade "Okej, då gör vi det!". Efter massa skratt pratade vi seriöst om det hela och kom fram till att båda tänkt på detta ett tag. Han hade planerat att fråga "seriöst", på knä och allt, fast nu råkade det bli på ett lite mer humoristiskt sätt... Vi gick raka vägen till guldsmeden och beställde ringar. Jag tycker faktiskt att det hela var ganska romantiskt. Precis min stil!

Vi hade pratat och skämtat om att gifta oss länge.
och Förra året va i New york och DÄR trodde jag att han skulle fria men nope inget frieri. Kände mig lite besviken på vägen hem och efter det vart det inte så mkt prat om det.

Men sen nu på nyårsafton kände jag för att driva lite med min systerdotter och säga att vi åkte ner på stan till rådhuset och gifte oss,så jag fixade mig ( vi skulle ju iaf ut på middag ), tog bilder och mms henne.

Det haaaagla in grattis sms och jag hade så roligt och min m2b sa Tänk om det där blir verkligenhet då- ähh sa jag nu har jag väntat så länge.Hela den kvällen hade han gått med en ring i fickan och på 12 slaget mitt under ett REGN av vitt fyrverkeri DÄR tog han fram ringen. Det va så romantikst, men lite synd för det va sånt jäkla liv så jag hörde inte allt han sa
Jag vart så chockad *s*

och 2010 ska vi gifta oss nu

Vi åkte scooter upp på fjället, grävde en solgrop och gled ner på fällarna...så frågade han mig om jag kunde hjälpa till med en grej så vi klev upp och då gick han ner på knä :) (något komprimerad version... :) sen skålade vi skumpa som han smugglat med och drack i medhavda kåsor. Solen gassade och jag blev nog lite onykter men LYCKLIGAST i världen såklart!!