Vem friade?

Ingen här heller. Vi kom överens om det, helt enkelt. Sedan beställde vi ringar och växlade ringar några veckor senare. För min del var det som jag ville ha det - ett gemensamt beslut och inte någonting som någon av oss behövde gå runt "oroligt" och vänta på.

Jag frågade honom spontant i soffan en gråmulen tisdag. Tog hans hand och förklarade hur jag kände. Vi började gråta båda två. Jag var inte alls säker på att få ett ja, vi har båda varsitt mindre lyckat äktenskap bakom oss så jag tänkte att han kanske var bränd, men han har sagt att han förstod i det ögonblicket hur mycket det betydde för mig och att han ville göra allt för att göra mig lycklig. Och sen när väl den stora dagen kom så insåg han hur mycket det faktiskt betydde för honom också. Nu kallar han mig för sin älskade fru så fort han får tillfälle. :)

Här var det han som friade.
Vi hade visserligen pratat om det innan o så, men jag visste inte något om det, eller att han hade köpt ringar, bestämt dag osv.. Bara att vi nån gång skulle göra det.
Till saken hör att jag hade börjat nytt jobb på måndagen, och var helt slut mentalt när fredagen kom.. Vi gick till banken för att fixa så jag fick ett konto där (bytte till hans bank av olika skäl) och sedan gick vi ut o åt på "vår" restaurang.. Inget "fint" men speciellt för oss och med god mat - thaimat.
När vi satt där o han beställde in en flaska vin reagerade jag lite smått på det, men inte så att jag fattade några misstankar utan bara konstaterade att det inte var likt honom att beställa alkohol till maten (även om vi båda dricker ibland).
Han var även väldigt noga med att jag skulle få den maten jag ville ha, samt att vi skulle äta trerätters...
Tänkte som sagt inte så mycket på det, vi hade en del att fira i och med mitt nya jobb mm.

Efter att vi ätit och delat vinflaskan var jag lite snurrig, så vi tog en promenad genom stan.. Vi tittade i mäklarnas fönster, gick på de lite mysigare bakgatorna.. Nyktrade sakta men säkert till..
Så småningom hamnade vi på torget. Han drog med mig till statyn som står där, pratade om hur mycket han älskar mig.. hur han vetat flera år innan vi träffades att det var mig han skulle leva med.. och en massa annat som jag inte kommer ihåg längre! Allt försvann när han plockade fram en ask ur bröstinnerfickan i rocken, gick ner på knä samtidigt som han öppnade den - med ringarna vända mot mig, och sa att "därför - av kärlek - frågar jag dig Vill du gifta dig med mig?"
Svarade så klart Ja.. han reste sig och vi trädde ringarna på varandras fingrar :)

I efterhand har han berättat att han hörde kyrkklockorna slå samtidigt som han gick ner på knä, men det kan jag helt ärligt säga att jag aldrig hörde!

Vad tror ni att killar tycker om att tjejen är den som "frågar"? Romantiskt tycker jag Men en del män tror kanske att det är de som mååste fria på ett knä för att det ska vara macho och som på riktigt. Fast man känner ju sin egen man bäst så klart!
Här var det jag som förde saken på tal med första maken, med andra var det faktiskt mannen ifråga.. Nog var det mer romantisk första svängen, vi hade inte alls känt varann länge men det var två själar som fann varann ögonblickligen och det stod kärlek skrivet i stjärnorna så det var inte så mycket att snacka om.. 2 månader tog det innan klockorna klämtade för oss!

Puffar upp lite

Baby S skrev 2009-01-25 13:37:30 följande:

Min m2b skulle inte ens drömma om att säga ja om tjejen frågade honom, det är alldeles jättefel i hans ögon.
Varför det är så?
Tjaaa har nog en del att göra med att han är född några hundra år för sent hehehe

Jag friade! På vår 2-års dag (snart 1 år sen faktiskt)och orsaken till att jag gjorde det vara att inte hade lust att gå och förvänta mig ett frieri och bli besviken - kände att jag var på väg att inte uppskatta mysiga, härliga saker eftersom han ju inte friade då. Bättre att ta saken i egna händer

Vi åt gott, drack champagne och sen när barnen lagt sig gick jag ner på knä och friade. Storgrät när han dröjde på svaret lite för länge, säkerligen mycket vackert..., men sen kom ett "ja det är klart!!". Hade köpt 2 silverringar till oss som vi använde tills vi köpte ringar ihop.

Han säger nu att jag "förstörde hans plan" men jag vet inte riktigt om det inte bara är nåt han säger för att få pluspoäng

Av mina vänner är det vi 4 st tjejer som friat. Kan själv!

Han friade. jag väntade och väntade och det visste han om *L* och jag tror inte att han ville att jag skulle göra det.

men nu på nyårsafton när vi stog uppe i skidbacken med alla andra folk och tittade på 4verkei DÅ ser jag att han tar fram en ask och säger om det inte vore så jäkla kallt skulle jag gå ner på knä. sen hör jag ärligt talat inte allt han säger pga av allt liv men jag hörde *ska det vara så ska det va på riktigt*
sen säger ta nu den här och viftar med ringen *s* hörde aldrig riktigt vill du gifta dig med mig
Så, jag kanske är kräsen med det va inte mitt drömfrieri men visst det va romantikst men jag hade velat höra alla hans ord

Åh, blir helt nervös av att läsa tråden. Sitter bara och väntar på att han ska fria, även om de dröjer 6-8 veckor minst eftersom ringen tar den tiden

Baby S: Min sambo skulle inte gilla om jag friade och tur är väl det för jag skulle avskytt att fria. Det känns liksom som att jag är född in i att bli friad till och det skulle kännas jäkligt konstigt om jag skulle göra det..helt omvänt!

För oss var det ett gemensamt beslut.
Vår 5 års dag närmade sig och vi pratade igenom allt. För oss är förlovning så klart ett löfte om äktenskap.
Vi letade upp våra ringar och förlovade oss på morgonen på vår 5 års dag under en mysig brunch.

Tanken var att gifta oss på vår 10 års dag, trodde det skulle ge oss tid nog. Men vi blir man och fru först nu till sommaren, efter 11,5 år ihop.