Ex ...?

det har jga gjort men han tycker bara att jag e larvig... vist förflutet e förflutet men jag anser inte att man behöver ha kvar skiten..

Jag hör/läser att du är super arg. Och det är tråkigt att han inte förstår dig. även när du vänder på det.
Tycket att han är okänslig som inte förstår dig.....om nu förflutet är förflutet för honom kan han ju ta ner det för din skull...Men det är vad jag tycker

Sitter i en liknande situation. Min m2b hade oxå ett stormigt och enligt mig inte ett lyckligt förhållande, som tog slut efter 10 år och hennes otrohet så valde Hon att flytta. Jag och min blivande blev tillsammans och strulade lite fram och tillbaka, "vi" tog slut eftersom han inte kunde bestämma sig. Ett år senare kom han tillbaka och menade på att det bara var jag som gällde.

Efter ca 2 månader in i vårt förhållande ångrar exet sig?! Och vill har honom tillbaka... Och vi pratar om en kvinna som inte drar sig för att ringa hem till oss halv tre, tre på natten när hon är ute och festar, skicka sms till min m2b att hon saknar honom och undrar vart han är på lördags kvällar (efter att vi gick ut med att vi skulle gifta oss blev det ännu värre och det blev mer ett faktum än undantag att hon skulle ringa...)
Min m2b förkunnade att det var bara jag som gällde och han kunde inte ta något ansvar för vad hon gjorde och att det gällde hennes vilja.

Där tog mitt tålamod slut! Att låta en vuxen människa få bete sig på det viset utan att sätta ner foten och reagera är något jag inte kan acceptera.
(speciellt inte mot henne- det räcker att han har "lämnat" mig en gång för henne, hon är direkt otrevlig när vi har träffat henne ute, slänger sig runt halsen på MIN m2b när hon redan är sambo och förlovad med en annan man...)
Det blev en låååång diskution efter detta, som till slut gick till spetsen att han fick välja- antingen acceptera hennes betende och låta allt vara- men att då står inte jag kvar som en dum kossa och tittar på eller sätta ner foten och göra det helt klart att hon inte har en suck i helvete att komma tillbaka och att hon har gjort sitt val en gång i tiden.

Som tur var valde han det sista- och peppar, peppar det har varit tyst nu i snart tre månader...

Jag tror också att det tyvärr är lätt att ibland stirra sig blind på om ens blivande har haft ett lång förhållande innan, eller kanske inte ens ett lång, men ett som man vet har betytt mycket för honom på ett eller annat sätt. Självklart måste man göra sina känslor klara för sin blivande och han måste faktiskt lyssna och ta till sig. Men om nu situationen är att han inte har någon kontakt med exet, då borde det ju hjälpa rent mentalt när man skall bearbeta bort de tankarna. Eller?

TS säger de varit ihop i ett år och killen säger han älskar henne och vill ha henne. Hon får nog tro honom för det är henne han är med nu och inte den andra tjejen. Det finns så oerhört många "om" här i livet och jag är själv expert på att överanalysera, men här handlar det om att hantera sina egna känslor. Och ja, kanske lite att ta ansvar för sina egna känslor. Om TS blir fast i tankarna för mycket så är det ju inte bra för hennes förhållande i längden, och sjävklart inte för henne själv. Hoppas det löser sig! *kram*

08agusti08, i ditt fall kan jag förstå du är riktigt arg! Det är en sak att han kanske vill behålla korten på sitt ex (jag är själv typen som inte klarar av att slänga saker), men av respekt till dig ska han ju för farao inte ha dem uppe i ERT hem! Har han verkligen inget bättre argument än "det är historia, inget att bry sig om"?? Jag hade nog gjort som FoxyLoxy i det fallet och satt ett ultimatum eller något. Eller letat upp bilder på mina gamla ex och satt ut...hehe

Mitt bästa tips till dig, är att du måste fokusera på att inte låta din svartsjuka på hans ex bubbla upp överhuvudtaget.
Lättare sagt än gjort förvisso, men faktum är, att han kan ju aldrig ändra på det som har varit, och han kan inte göra något åt din svartsjuka. Jag utgår från att du litar på honom, och det bästa du kan göra är att bita ihop ordentligt när du känner av svartsjukan, och hellre än att prata med honom av det prata med en kompis om du behöver få prata av dig. Jag har också kännt svartsjuka vid lite olika tillfällen och alltid vetat att den är helt obefogad. För mig har det funkat bäst att bita ihop faktiskt, och inte utsätta honom för detta. Svartsjuka är ingen rolig känsla, och inte heller för den person som får den riktad emot sig utan att kunna göra något konkret åt det hela.

För det mesta så leder det till tjafs eller bråk om man ältar det hemma, den person som blir "utsatt" för svartsjukan går ju direkt in i försvarsläge för det mesta och känner sig ofta anklagad om man ältar det hemma. Bit ihop tycker jag - med tiden så lär man sig faktiskt att hantera det hela, och det blir enkare för var gång. Lyssna på förnuftet och inte på hjärnspöken.

Är du svartsjuk eller avundsjuk?

Det nämligen fullkomligt normalt att vara avundsjuk på att ex:et har så mycket historia tillsammans med DIN kille. Det är också lättare för dig att acceptera dessa känslor och därmed lägga dem bakom dig. Med tiden så kommer du ju "ikapp"! Om du dessutom satsar på kvalitetstid så kommer den "putta undan" gammal historia.

Svartsjuka är jobbigare - för mig handlar det oftast om bristande tillit eller kanske dåligt självförtroende, men det är olika från person till person. Vad är det som orsakar svartsjukan? Kan din kille göra något åt saken? Om ja, sätt er ner och prata om det (sätt gärna en tidsbegränsning). Om nej, bit ihop... tjat som inte leder till något förstör bara er relation.

Tack så mkt tjejer, för era hjälsamma svar!

Jag har inte hunnit svara på ngt..

Jeslin:

Nej, ja tror inte han skulle vara med mig om han fortfarande är kär i sitt ex. Jag tror inte han är kär i henne än. Jag är bara rädd att jag var ngn slags ersättning. Givetvis vet jag att han älskar mig och han har aldrig någonsin gjort eller visat på ngt sätt att jag ska tveka på hans kärlek. ALLT är i mitt huvud, där ligger problemet. Jag har oxå en bakgrund, rätt liknande hans faktiskt, men mitt ex bor inte i denna stad, så lite tur för honom där.

AnnaochHenrik:

Det är sant. Jag var själv tillsammans lr sambo/förlovad med mitt ex i flera år, men ja antar att eftersom det inte blivit mkt prat om mitt förflutna, utan bara om hans (inte han som dragit upp det, utan omgivningen osv mer lr att jag frågat) så blir de så att de inte går att "glömm" så lätt. Men ja, ja måste fokusera å få in i skallen att han faktiskt är med MIG nu.. =)

Mirri:

ja precis, man hakar väl upp sig på deras historia. Jag hoppas verkligen allt lägger sig med tiden. Jag vet nu också att det beror nästan helt på min egna självbild och osäkerthet. Det är den jag måste jobba med för att "komma över" detta.

Lycklig78:

Nej, som tur är har de ingen kontakt alls. Annars hade jag nog aldrig klarat detta faktiskt.

Bling75:

Ja har försökt tänka om på alla sätt å vis. Tankens kraft är stor. Jag gör mitt bästa. Men osäkerheten sitter djupare än så. Men med tiden så går det.

Canta:

Nee att man har kort osv på ett ex förstår jag inte heller. Inte kontakt heller faktiskt, bara vid vissa situationer, beror på. Men hade min pojkvän haft kontakt med sitt ex efter deras långa historia, de hade jag personligen inte tyckt om. Jag skulle aldrig tvinga ngn till något, men jag hade nog inte kunnat acceptera det, på samma sätt som när jag släpper mina ex helt å hållet. För de tillhör ändå mitt förflutna.

FoxyLady:

Usch, va hemskt det låter! Som tur är är hans ex iallfall mogen och hon har också gått vidare. De har inget med varandra att göra längre. Jag skulle aldrig palla om hon var efterhängsen och betedde sig på de viset.

GURA:

ja håller med om det du skriver. Mitt bästa "knep" är faktiskt att bita ihop. Jag har pratat med honom om en del av mina tankar/oro, för ja kände att det bara var han som kunde ge mig svaren jag behövde höra. Men jag inser ju att det även blir jobbigt för honom att höra samma visa å oro om å om igen. Han har haft mkt tålamod och varit stöttande och förklarat sin kärlek till mig om och om. Jag försöker istället prata med min bästa vän om detta bara. Jag måste arbeta med mig själv och mina spöken i huvvet.

Tack för svaret! =) Kram

TROPP-P:

Hmm, nee de nog mer svartsjuka. eller kanske lite både ock faktiskt. Det är min egen fantasi som går lös när jag bara tänker på något litet. Det som orsakar svartsjukan är mina egna tankar. Tankar om deras förflutna, var hon "bättre" än jag, hur var dom ihop, vad var så bra med henne.. antar det är lite både svartsjuka och avundsjuka nu när jag tänker på det. Men det är tankarna ja måste jobba med. "skjuta" bort dom när de spökar.

Lider med dig, jag vet att det är så fruktansvärt jobbigt med svartsjuka och att ha dom plågsamma tankarna och bilderna i huvudet som du har.
En tröst kan vara att du inte är ensam, det verkar vara ett väldigt vanligt problem!

I början på mitt förhållande var jag rätt så svartsjuk på min sambos ex. Nu handlade det inte ens om ett "seriöst" förhållande direkt och båda var rätt så unga men iallafall så fanns känslan av svartsjuka där. Innan vår första midsommar tillsammans tog jag upp mina osäkerhetskänslor med min pojkvän eftersom jag visste att hon skulle finnas på plats vid midsommarfirandet.
Då sa han något som etsade sig fast i mitt huvud, " Om jag är helt ärlig så har jag aldrig varit så kär i nån som jag är i dig".
Efter det så försvann mina svartsjuka känslor och så fort jag kände mig svartsjuk så plockade jag fram den meningen i mina tankar..

Vet inte hur mycket du pratat om dethär med din kille, tycker ändå att det kan vara bra att han vet om dina känslor och kanske kan hjälpa dig med att ändra dina tankegångar.
Men jag håller med de andra att du ska akta dig för att börja älta det inför din pojkvän.

Lycka till!

Jag tycker det är ganska självklart att om man träffar en kille lite senare i livet, det vill säga efter gymnasiet, är det ganska stor chans att han har haft andra innan. Likaså är det ganska stor chans att man själv har haft någon annan innan men alla dessa förhållanden har ju ändå tagit slut av en eller annan anledning. Man får helt enkelt fokusera på det förhållandet man är i...det går ju inte att radera någons förflutna. Tyvärr är det ju risk att det förhållande man är i just nu förstörs om man hela tiden håller på och ser tillbaka på andra förhållanden och startar olyckliga diskussioner över detta....jag tycker man ska lita på att killen man är tillsammans med är det för att han älskar bara mig och vill gifta sig med mig av just den anledningen.

Det är svårt att lägga saker och ting bakom sig om man hela tiden påminns om hans "svunna tider". Man påminns hela tiden och tänker, blir osäker och sedan blir man arg vare sig han bemöter det eller ej vilket inte är optimalt för ett förhållande oavsett hur länge man varit tillsammans med. en normal reaktion.

jag tycker att man kan ha lite respekt för varandra och det bästa är att tona ner kontakterna med sina ex och plocka bort bilder. Visst är det bra att ha ett "nätverk" men i detta fall handlar det om folk man haft ömma känslor för. Jag menar den andra parten skulle tycka samma sak men nu exponeras han inte för det faktum. Det har hänt att jag har hittat något vykort i någon bok eller någon lapp från någon, inkilad någonstans med men då har jag lugnat mig och slängt det. Att jag hetsar upp mig över något som hänt i dåtid och som gör mig osäker och sedan spiller över på honom gör bara saker komplicerade helt i onödan. Man kan alltid spekulera varför det fanns där ochvarför han inte gjort sig av med det men är man seriös vilket de flesta jag varit tilsammns med varit har det nmest varit att de glömt bort att det fanns där eller inte vetat om det själva.

Jag har grubblat väldigt mycket i mina tidiga förhållanden men sedan har jag insett att man lever i nuet. När man äntligen hittar sin partner som man passar ihop med så har jag försökt tänka i banor som inte påverkar förhållandet och förändrat mitt sätt att vara, göra saker som inte får mig att grubbla och fundera så mycket över struntsaker. Jag tror detta inlägget blev lite längre än vad jag tänkt mig och det skall ses som en reflektion än ett svar på tråden. Det finns inga bra svar på de fölesta av dessa inläggen för det är så speciella situationer. Jag har känt att ju fler man vänder sig till desto fler options får man utifrån deras perspektiv och då har jag sökt svaren hos de som känt mig hela mitt liv vilket har skapat en stabilitet och trygghet. mm, det var lite brett inlägg, som sagt en reflektion om lite allt möjligt.