GEMENSAM EKONOMI???? Hur blir det när man gifter sig??

Vi har haft olika lösningar vid olika tider. När vi pluggade hade han mer inkomster (inte lika mycket schemalagt och därmed möjlighet att jobba extra) så jag gjorde mer av hushållsarbetet och han betalade mer. Då hade vi olika grejer som vi betalade. Han betalade alla räkningar, jag köpte all mat...

När vi började jobba så skaffade vi ett gemensamt konto, där vi båda sätter in lika mycket varje månad. Jag tror vi tjänar ganska lika, med hans extrajobb inräknade. Annars har jag högre lön. Gemensamma utgifter går från det kontot, vi har varsitt kort tilld et kontot. Övriga pengar är kvar på våra egna konton... Tror vi kommer fortsätta så även efter att vi gift oss, funkar bra för oss.

Våra inkomster varierar från månad till månaden, av olika skäl. Vi har dock haft gemensam ekonomi redan från början av vår relation.

Just nu har vi ett gemensamt servicekonto, och därifrån betalas räkningarna. Vi sätter in den summa som behövs, samt avsätter en del till sparande. Sedan delar vi lika på pengarna som är kvar. Det funkar bra för oss.

Ingen av oss har dock några stora tillgångar eller skulder (förutom CSN ) som vi tar med oss in i boet, vilket underlättar.

När vi träffades började vi med gemensam ekonomi ganska omedelbart och jag tyckte inte alls om det först, var helt inne på mina pengar och hans pengar. Nu förstår jag inte hur jag har tänkt förut, det är så otroligt mycket smidigare. Jag tror att mitt problem innan har varit att jag inte velat dela mina pengar och saker med någon, inte ens när jag varit sambo förut. Nu känns det naturligt och det fungerar hur bra som helst. Skulle aldrig gå tillbaka till det eviga delandet och dealandet. Vi är ett team och pengarna är våra pengar, inte hans och mina.

Men men, vi är alla olika och så länge båda tycker likadant är det väl ok. Jag blir bara lite beklämd av att höra (obs! ingen här i tråden, bara allmänt) kvinnor vars män vägrar att gå med på delad ekonomi och det är kvinnornas ansvar att köpa allting till barnen för "hon har ju barnbidragen" - argument i den stilen fast männen tjänar dubbelt så mycket för de har inte varit hemma med barn och försakat karriär och hög lön. Usch, det tycker jag är riktigt illa.

Vi har precis slagit ihop våra ekonomier, och det är nog sååå smidigt och toppen! jag tjänar mer än min sambo, plus har mera andra ekonomiska förmåner, men det tycker jag inte spelar någon roll. Vill jag ge honom min vardag så kan vi nog dela på mina pengar också tycker jag! Sedan så känner vi varandras köpbeteenden bra, vi har våra hobbies som kostar si och så mycket, och alla stora köp diskuterar vi i förväg. Inget mera krångel med ditt och mitt, utan varsitt betalkort från samma konto - underbart! Har definitivt stärkt VI känslan för oss!

Nu har jag inte läst alla inlägg så risk finns att jag upprepar vad andra redan sagt.

Enligt äktenskapsbalken skall gifta makar leva på samma levnadsnivå. Att du tjänar 6500 kronor mindre i månaden skall alltså inte innebära att din levnadsstandard skall vara lägre än din makes.

Eftersom du har tillgångar med dig innan bör du se till att upprätta ett äktenskapförord eftersom dessa blir giftorättsgods vid giftermålet och därför skall delas lika mellan er vid en eventuell skilsmässa.
Nu kanske inte tomten är din men säga att du får den och den är värd tre miljoner, även om det inte är pengar du har tillgång till kan du bli skyldig att betala honom halva värdet vid ev. skilsmässa.
Man kan skydda sina tillgångar genom äktenskapsförord eller genom att personen som skänker eller testamenterar något till dig skriver att tomten eller lägenheten är din "enskilda egendom".

LJUNGFRU
Du tycker alltså att Milla ska se till att så mycket som möjligt blir enskild egendom av det hon hade innan, men hennes man ska minsann dela sin lön med henne....

För mig är det självklart att dela lika och ha samma standard, men att äga en lägenhet som enskild egendom innebär ju redan att man har accepterat att man inte delar lika. Jag tycker nog att man åtminstone kan fundera över om inte hennes man borde få möjlighet att undanta lika stora värden som sin enskilda egendom. Om han fn har mindre tillgångar kanske han borde få behålla mer av sin lön nu så att han kan spara ihop till egen enskild egendom till ett värde som motsvarar bostadsrättens värde.... Bare en tanke alltså... Om äktenskapet inte håller har Milla en lägenhet att bo i medan makens lön konsumerats av dem båda. I mina ögon är det lika orättvist som att inte dela lika på de löpande inkomsterna. Om allt går åt till att leva på ska man självklart dela lika, men om man har råd att spara kanske mannen borde få spara mer eller?

Är det inte så enligt lag att om man är gifta så är man skyldig att försörja varann? Bra att tänka på om nån skulle bli arbetslös eller så... Vi delar redan allt. Det finns inga dina o mina pengar trots att min sambo tjänar mer än mig. Visserligen har jag pluggat nu, men i framtiden kanske jag tjänar mer än honom... Förstår inte hur man gör upp praktiskt med delad ekonomi om man är gifta?? Den dagen man får barn då? Skulle m2b vilja ha delad ekonomi skulle det kännas som att han inte satsar helt på oss. Om man ska köpa hus eller åka bort, delar man på kostanaden då??? Jag kanske är gammaldags men tycker att gifter man sig så delar man allt...

Är det så att ni ska ha delad ekonomi ska ni väl skriva förord? Verkar som att ekonomisk skulle du ha mer att förlora om det inte skulle funka. Peppar peppar....

Nymåne - hur man gör har jag svarat på tidigare i tråden.

Juridiskt sett ska man inte dela lika. Det är en missuppfattning. Båda ska bidra efter egen förmåga till hushållet. Om man sen skiljer sig skall man dela lika efter att ha dragit av skulder. Mest så att den som har betalat mjölken i stället för de tekniska prylarna under hela äktenskapet inte skall förlora orättvisa pengar.

Så nymåne - jo man kan säga att det är enligt lag att man skall försörja varandra om det händer något dvs. någon blir arbetslös, barnledig eller liknande.

forts.

Var noga med så att ni har koll på hus, mark och ägor som går i arv, så att det inte är skrivet specifikt som en en gåva till den ena parten. Då räknas den till bara ena parten.

Jungfru sa det bra.
sorry.