han vet inte om han vill ha barn..

fru trul

tack va gullig du e..=))
Jag vet att jag verkligen vill ha barn..det vet jag och jag vet att jag aldrig skulle kunna leva med att aldrig få barn.
För det känns som min största dröm....som jag inte vill vara utan.

Varför jag känner så starkt för detta nu plötsligt vet jag inte..antar att det blivit så iom. att jag älskar hoonom och känner nu att jag har rätt ålder...han har det också,...vi har bra ekonomi och allt annat som är bra förutsättningar som väl gör att det kommit som en så otroligt stark önskan från min sida.

är ju bara rädd att vi går ngt år till och så inser han att "nä jag ville aldrig ha barn" och om jag då blir ledsen eller så så kan han ju bara säga "nä men du visste ju att jag inte ville"...eller ngt istil med det..

fasen mig och mina känslor =(

Det gör ont i magen när folk på jobbet kommer och berättar att de e gravida..jag e sååå avundsjuk..

Du får som sagt fråga dig själv vad som är viktigast, men jag tror redan du vet svaret innerst inne...

fru trul

ja det är väl så...blir bara så ledsen då detta är första gången jag verkligen känt att han "is the one" som jag vill va med "forever and ever"

därför blir jag väl så ledsen också..då för mig att skafaf barn ihop är det ultimata kärleksbeviset att svetsa ihop oss..att jag känner att jag verkligen vill göra detta med honom..och att han inte vet om han vill det med mig...ja då känner jag mig sårad..han gjorde ju det med sitt x...

jag vet att det inte är logiskt tänkande men kan liksom inte låta bli =(

chubbyis

Vilket dilema. Men det är som alla säger det är ditt val och ingen annans om du ska stanna.

Tycker att han är barnlig som inte vill prata om det. Och svaret du får, det är ditt val. Känns väldigt kallt, precis som om han är så säker på att du inte kommer att lämna honom. Man ska aldrig ta någon för givet.

Jag hoppas att du hittar det svar du söker

Catta

Ett förhållande handlar om ge å ta vilket innebär att man inte alltid får som man vill, vissa uppoffringar kan vara nödvändiga för att få ett förhållande att funka men man måste samtidigt ställa sig frågan vad det är man offrar och om man är beredd att offra det.

Jag är lycklig med min m2b och för mig är barnfrågan en tagg i förhållandet men om man ser på det stora hela så är vi mer lyckliga än vi är olyckliga tillsammans. Jag vet att det är honom jag vill leva med oavsett hur framtiden ser ut för oss. Givetvis hoppas jag han ändrar sig, men gör han inte det så kommer jag troligtvis acceptera hans beslut...

Nu måste jag rusa iväg å handla lite men jag återkommer senare idag om du vill..

Kram.

fru trul

ooh du e så snusförnuftig ;) varför kan jag inte tänka som du? =(
Kanske jag borde ge det ngt halvår/år till och inte ta upp frågan bara...göra klart för honom vad jag känner och sedan låta det bero med hoppet om att han inte känner sig pressad då och kanske känner själv att han vill..
men jag vet inte om jag klarar det...heller vill jag ju inte göra slut bara pga. att han KANKSE inte vill ha barn...tänk om han kommer på att han vill det då och så har jag dragit? =(

Canta

jag håler med dig..det e väl lite det som fått mig att fundera...det kalla konstiga svaret...som 38åring borde man kanske va lite vuxnare än så

Hej TS! Jag förstar absolut din kânsla och besvikelse, men jag haller ända med Lady fullt ut. Man kan inte tvinga nagon annan och man BÖR heller inte göra det om man hade kunnat.. Jag satt själv i din sits pa sätt och vis, för nagra ar sedan. jag som aldrig hade velat ha barn kom slutligen fram till att jag ville, men da ville inte min nuvarande make! (Ingen av oss har barn sedan innan) Det är helt klart en jättesmäll, men jag bestämde mig för att lata framtiden utvisa.. IDAG är vi bada pa samma spar, 33 och 36 ar, efter att ha varit tillsammans i 14 ar och gifta i 1 men det fanns absolut ingen säkerhet för det och det kunde lika gârna varit tvärt om. Du maste helt enkelt ta beslutet om du kan leva med honom âven utan barn. Du kan inte vara säker pa att han kommer att vilja det i framtiden. OM barn är sa viktigt för dig och du inte kan vara säker pa att han kommer att ändra sig, sa finns det egentligen bara en sak att göra... Det är ett jättesvart val.

Jag hänger bara upp mig lite pa det du sa ovan:
"skafaf barn ihop är det ultimata kärleksbeviset att svetsa ihop oss..att jag känner att jag verkligen vill göra detta med honom..och att han inte vet om han vill det med mig...ja då känner jag mig sårad..han gjorde ju det med sitt x..."

För mig är ett barn ett barn, en person.. och inte nagot bevis eller symbol.. Att han "gjorde det med sitt ex" är heller inget argument för att skaffa barn.. Det är inte för DIG han ska skaffa barn, utan för barnet, för att han vill ha det.. Om du förstar hur jag menar?

Zozo

ja nej alltså ..förlåt..inser att det lät lite dumt..det jag menar som gör mig sårad är att jag älskar ju honom så mkt och känner att jag vill ha barn med honom..
Han känner inte likadant och på ngt sätt får det mig att känna att han inte älskar mig lika mkt...

Jag vet också att det inte är för min skull..men att han inte känner att han vill dela den glädjen med mig..ooh vet inte hur jag skall förklara utan at det låter fel...

skall fundera lite på hur jag skall formulera mig så att ni förstår och inte missförstår =)

Gällande hans ex så känns det ju lite som att vad fick honom att vilja ha barn med henne och inte mig..? ooh jag vet att jag e fånig men ändå =(

Naj men allvar, jag FÖRSTAR vad du menar!! men jag haller inte med i tankegangen.. att han vill eller inte vill ha barn är ju inte bara bundet till relationen han har med dig (eller hade med exet för den delen). Det handlar ju om att VILJA HA BARN över huvud taget. Jag tycker nog inte du ska känna dig "bortvald" av den anledningen.
Jag älskade absolut min make lika mycket när jag inte ville ha barn. Det var inte det att jag inte ville ha barn med HONOM; jag ville inte ha BARN alls.. Hänger du med?

zozo

jo jag vet...säger ju att jag e ologisk ;)

Har läst igenom denna tråden å den andra tråden du skrev, å jag måste få säga att vad som än händer så bör du nog vänta med att skaffa ett eget barn. Mår man så dåligt att man hotar å ta livet av sig så ska man inte ha barn. Jag är hård nu jag vet, men du vet att jag har rätt eller hur?

Mitt bästa tips är familjeterapi, prata igenom vad ni vill ha ut av erat förhållande. Kanske löser allt sig å ni kommer överens till slut, eller så löser det sig inte å ni får gå skilda vägar.. Men du MÅSTE må bättre själv först å ni måste få ett fungerande förhållande innan du ens tänker tanken på att skaffa barn.

Styrkekramar i massor!

Har ni satt er ner och VERKLIGEN diskuterat igen frågan?
Inte bara det här....jag vill ha barn...varför vill inte du?
Utan på djupare plan där ni båda får gå in på för och nackdelar samt tala om VARFÖR ni vill si eller så.

Personligen skulle jag tycka det var mycket lättare för båda då att efter det fatta ett beslut om förhållandets vara eller inte.

Jag lider med dig Chubbys. Och jag kan mycket val forsta vad du menar nar du sager att du kanner dig "bedragen" eftersom han nog visste (?) hur mycket detta betyder for dig. Kanns lite som om han tar for lattvindigt pa sina "beslut" som for dig betyder hela livet och lite till. Tycker att ni ska diskutera detta ordentligt tillsammans, sa att han verkligen far veta hur viktigt detta ar for dig och hur ont det gor nar han sager att han inte vill ha barn. Ta reda pa vad det ar som ligger bakom hans plotsliga beslut och klargor for honom hur viktigt det ar for dig. Forstar verkligen din kansla att det GOR ONT i dig av langtan, det kanner jag med. Jag vet att min m2b vill ha barn, hade han inte velat det hade det gjort annu ondare. Kram pa dig o lycka till med samtalet med honom!

fru Trul skrev 2007-11-23 18:38:24 följande:

..Om du, TS, känner dig hotad av hans relation till dottern, samt exet plus utspelet som nu fått allvarliga konsekvenser för honom så är det kanske inte så kontigt om han ändrat sig i frågan ang barn samt inte kan svara på hur framtiden kommer se ut för er..

Det låter som att du har en del att reda ut, både med dig själv och med er relation.

Oj vad svårt. Jag har inte läst tråden utan ville bara inflika med hur jag hade tackat den situationen.

Jag hade satt mig ner och "brainstormat" med m2b först. Försök få fram varför han INTE vill ha barn och varför du VILL ha barn. Det bästa är om ni båda kan förstå varandra.

Om du förstår hans sätt att tänka behöver du inte vara ledsen i onödan, tex att det är pga dig han inte vill ha barn, dt är det säkert inte. Men det är ändå viktigt att förstå honom på djupet.

När ni brainstormar är det viktigt att INTE kommentera den andras inlägg. Säg inte "ja men det kan vi lösa genom..." för då kommer han (och du) begränsa er. En brainstorm är en metod att få fram alla tankar på bordet. Skriv upp dem. Sen i efterhand kan man gå igenom och sålla. När allting är framlagt, då kan man kommentera och svara på dem.

Att inte vilja ha barn kan ju bero på så många anledningar: man vill inte ha det ansvaret, ekonomisk stress, man känner sig otillräcklig, man vill ägna sig helt åt det barn man har, man känner sig som en dålig far... ELLER så klart att det bara inte är "ens grej". Men i det här fallet har ju din m2b redan barn så det är ju inte aktuellt.

Försök komma underfund med hur han känner.

Och sen får han lyssna på hur du känner. Varför du vill ha barn. Och gå igenom vad det betyder för just ER TVÅ att ha barn.

Kanske att hans ex inte tog ansvar för deras 12 åriga dotter och han är bränd av det? Eller att nåt gick snett i deras förhållande och han inte vill att det ska hända igen med er? Mänskliga psyket är så komplext... lägg mest tid på att förstå honom. Mer tid än på att övertala honom. Förstå först, övertala sen.

Tex kanske allting bottnar i att han inte vill förlora dig, som han förlorade sitt ex, pga den stress ett barn kan skapa? Eller att han känner att föräldrarollen gick dåligt första gången? Då kanske ni kan bena ut hur ni kommer vara som föräldrar, ansvarsfördelning, ekonomiskt ansvar, era synsätt på barnuppfostran, på skolgång osv osv... ni kanske kan diskutera igenom alla viktiga punkter. Då kanske han till slut känner sig tryggare och vill skaffa barn? helt utan "övertalning".

Hoppas det hjälper... lite kanske?