Varför sambo?

När vi köpte bostadsrätt tillsammans för ett par år sen så skrev vi skrev ett testamente på att vi skulle ärva den av varandra. Dessutom skrev vi ett separat papper på att om vi sålde den utan att lägga pengarna i ett nytt gemensamt boende (dvs om vi gjorde slut) så skulle min man (då sambo) ha rätt till en lite större procent av vinsten, då han lade större delen av kontantinsatsen ur sina sparade pengar. Lånen tog vi gemensamt på 90% av värdet, men bara jag hade fast jobb så jag står som huvudlåntagare. Detta tyckte vi var en juste deal, och nu när vi är gifta så har vi rivit de där papprena - vi tycker liksom att det har reglerat och jämnat ut sig nu när vi är gifta.

Detta tyckte vi var bra nog skydd för oss då - men så har vi inga barn. Då blir det ju genast mycket viktigare också. Men vi reser båda rätt mycket och ville ge varann det skyddet angående bostaden om nån av oss hade typ suttit på fel flygplan eller nåt.

En annan sak man kan göra för efterlevandeskydd är ju att försäkra sina lån.

Sorry, slutade abrupt - en låneförsäkring betyder att banken (mot en avgift som ofta är en procentsats på lånet, som då läggs på kostnaden för räntan) löser lånet gratis om huvudlåntagaren går bort. Man kan alltså ge sina efterlevande möjlighet att bo kvar i en bostad utan att ärva skulderna på det sättet.

Jag gillar inte riktigt att äktenskap och familj är inbyggda i samhällssystemet, som om det vore det perfekta och mest önskvärda. Det är tydligt att lagar osv underlättar för gifta och inte för andra, som om äktenskapet vore en högre samlevnadsform, jag tycker att det är suspekt (även om jag inte har förslag på exakt hur det skulle ändras) och därför är jag kluven till äktenskap.

Dessutom är jag stolt över att det inte är några konstigheter att skaffa barn som ogift i Sverige, att samboförhållanden har liknande status som äktenskap osv, så är det inte på alla håll i västvärlden. Tycker det är underbart att en ogift kvinna kan vara höggravid utan att nån kommenterar det, och därför hoppas jag kunna göra så själv - eventuellt äktenskap får komma senare =)

Och för att kommentera det juridiska, så är jag helt medveten om skillnaderna, men äktenskap behövs inte för att fixa allt, det är bara paketlösningen. Speciellt innan ev barn ser jag inget problem med att skriva papper om lägenhet osv men ändå låta släkten ärva mina ljusstakar och vad det nu kan vara.

För mig är et juridiska inget skäl att gifta sig, det känns mest som ännu ett trick av kyrka och stat för att få folk att knyta hymens präktiga band :D
(hoppas ingen tar illa upp, jag är inte emot äktenskap, jag gillar bara inte "måsten" och "halvmåsten" ).

Tattar-Emma, jag håller helt med dig. Men icke desto mindre betydde det jättemycket att gifta sig. Iallalfall att gifta sig med min man - innan hade jag liksom aldrig tänkt tanken. Jag kan inte förklara varför, faktiskt - det är nog egentligen mest en känslomässig grej om att man visar hela världen att man hör ihop, men när jag försöker analysera det så är det ändå de juridiska/praktiska fördelarna som kommer högst på listan.

Kul att några fler har hittat den här tråden. Tack för alla tankar och synpunkter.

Tattar-Emma

Eftersom det enligt flera är så att många inte inser hur oskyddade de kan vara i ett samboskap verkar det ju bra att staten och kyrkan har en paketlösning.

Är man emot att gifta sig - och det respekterar jag till fullo, så kan man ju faktiskt skriva papper, den kostnaden är ju en billig försäkring om man ser hela perspektivet.

Det juridiska spelade in när vi gifte oss, maken och jag, men det som vägde tyngst var att vi kände att vi hör ihop och vi ville fira det med bröllop och fest, så inte var det enbart juridik. Jag har studerat juridik en gång i tiden (ingen examen dock) och är medveten om att man kan skriva på papper i stället.

Citat Buslinna "underhållsskyldigheten -kan man avsäga sig den genom samboavtal?"

Nej, det kan inte regleras via avtal (samboavtal reglerar i princip bara vem som har rätt till vilka ägodelar) och börjar gälla så fort man börjar dela adress.
Det rättsfall praxisen bygger på var nåt i stil med att paret bott ihop en väldigt kort tid (typ några veckor högst) och han åkte ändå på att försörja henne.

anne på grönkulla, jag är ganska blöthjärtad och skulle säkert älska att gifta mig just av känslomässiga skäl, men det skulle kännas bättre att göra det efter att vi eventuellt skaffat barn, bara för att det går =).

Janka, det är väl bra men för att gifta sig av juridiska skäl måste man ju känna till de skälen, så om man väl fattat beslutet att gifta sig så är man kanske insatt ändå? =)

tattar-Emma

Håller med om att det är bra att det bara finns äkta barn i Sverige (alltså inget prat om oäktingar)

Berättade för min mamma igår att jag just sett min personbevis och att det stod gift. Då börjad ehon upprört minnas hur det på mitt första personbevis (född i mitten på 70-talet) stod född u ä (dvs utom äktenskapet)... Håller helt med om att jag är stolt över att det inte är en issue numer.

Tattar-emma - i teorin hade jag kunnat resonera som du och gjorde nog det förr också. Men sen jag träffade maken o han tog för givet att vi skulle gifta oss,s amtidigt som barn inte känns aktuellt än, tja... ! Några principer får man då ge upp!

Det vore inte hela världen för mig att gifta mig om det var så, men frågan var varför sambo och jag har berättat lite om varför jag gillar min ogifta status =).

Mycket att tänka på... Jag tror dock att man verkligen ska tänka till gällande de här sakerna, oavsett om man gifter sig eller lever som sambos.

Såg ett skräckexempel på tv en gång för länge sedan.. Det var ett homosexuellt par, dvs de hade inte fått gifta sig trots att de ville. När ena tjejen sedan gick bort så tog hennes släkt allt de ägde. Dvs, hon förlorade sitt hem och de flesta ägodelar som möbler osv... Men lånen som de tagit tillsammans stog hon med helt själv. Så hon var totalt ruinerad och hade förlorat precis allt... :(

Jag såg även en sannskildring för länge sedan där ett lesbiskt par hade skaffat barn och tjejen som inte burit barnet adopterade inte barnet... Dumt men sant. Många tror ju att de har all tid i världen och även när mamman till barnet blev sjuk så vägrade de att inse vad som kunde hända. Hur som helst så förlorade tjejen (efter den biologiska mammans död) barnet pga att hon inte var släkt med barnet. Efter en långs rättsprocess osv fick hon till slut tillbaka sin dotter, gudskelov....

Men vilka skräckcenarion man kan hamna i om man inte tänker till.... Huah!