• Pixelina

    När man låtit sig förfalla..

    Jag har låtit mig förvandlas till något som jag en gång svor dyrt och hederligt att jag inte skulle bli. Har nästan hela mitt liv varit smal, förutom en period i senare tonåren då jag lade på mig några extra kilon. Min längd har alltid gjort att jag kunnat väga rätt mycket, utan att ens se mullig ut.

    Men nu sitter jag där..med en mage som väller över byxlinningen, lår och rumpa som börjar få celluliter och fläsk som dallrar över hela kroppen. Jag är ca 1,80 lång och väger 75 kilo. Så här mycket har jag aldrig tidigare vägt och jag känner mig som ett monster. Jag vet vad det är som krävs för att jag ska börja gå ner i vikt, men jag kommer bara inte igång.

    Jag borde sluta äta godsaker här och där och istället äta nyttiga saker. Fram med grönsaker och frukt.. bort med choklad, chips, bakelser, vitt bröd, cola. Men det är tufft! Varje dag dricker jag ca 1 liter cola och äter minst 1 bakelse och några chokladbitar.

    Och att motionera.. jag har helt enkelt inte någon motivation att traska klockan 5 på morgonen innan jag går till skolan. Och när jag väl kommer från skolan är jag så trött att jag inte orkar annat än att lägga mig på soffan. Där ligger jag sedan och läser läxor och tittar på tv.

    Jag skulle kunna börja imorgon med att äta havregrynsgröt och dricka flera liter vatten... men jag blir så lätt extrem med sådana här grejer. När det kommer till att gå ner i vikt, kan jag tappa väldigt mycket på väldigt kort tid. Och efter bara ett par veckor med ny livsstil tappar jag suget för mat helt. Jag vågar ju inte äta något för att inte förvandlas till denna hemska monster igen. Och när man bor tillsammans med en man som verkligen inte tänker på sin vikt eller hälsa, utan stoppar i sig allt utan att ens blinka, blir det svårt.

    Jag vill ju kunna njuta av mitt liv. Vet inte hur länge till jag orkar hålla på och jojo-banta. Förra året gick jag upp först 6 kilo. Sen bantade jag bort 10 kilo..och nu har jag gått upp 13 kilo sedan förra året. Blir så deprimerad varje gång jag försöker få på mig kläder och inget i min garderob passar längre. Jag ser andra som är smala och kan ha på sig vad som helst. Min garderob består mesta dels ut av en ändlös massa toppar och tröjor som slutar precis vid naveln.. ja, sånt kan jag ju inte ha på mig nu när jag fått en valk där - det är inte estetiskt.

  • Svar på tråden När man låtit sig förfalla..
  • Pixelina

    Nu har jag bestämt mig för att verkligen inte sitta still längre. Sedan två dagar äter jag havregrynsgröt på morgonen och går en promenad varje morgon (innan frukost). Till lunch brukar det bli fiberrikt-nyttighets-bröd med tonfisk. Och till middag äter jag enligt tallriksmodellen. Saknar godis och snacks något enormt, men istället käkar jag en massa frukt, puffat ris och grönsaker.

    Jag har ju ett beroende av Cola-drycker. Har ju druckit en längre tid nu minst 1 liter/dag. Tror ni att jag verkligen måste sluta tvärt, eller kan jag istället dricka typ 1 glas/dag? Hur farligt är det egentligen för mitt förbättrade liv?

    Jag känner verkligen att min kropp redan börjat påverkas av det hela. Känner mig lättare på något sätt. Men är konstant hungrig, yr och trött. Får jag för lite mat i mig? Eller suktar min kropp efter socker?

  • f.d. Svart brud

    Pixelina.

    Först vill jag gratulera dig till att ha tagit ett viktigt och stort steg!

    Ett litet råd:
    Sluta tvärt med colan. Ät oftare. Se till att ha 3 huvudmål som du har nu, men pilla in 2-3 mindre mellanmål. Se till att du får lite mat i dig var 3:e - max 4:e timme! T ex en frukt på förmiddagen och en frukt på eftermiddagen och keso eller en liten fullkornsmacka med magert pålägg... Dessa mellanmål gör att du håller blodsockret i balans och begäret efter socker blir lättare att stå emot. Det är inte lätt, det är ett rent h-e i början, men jag lovar att det blir lättare allt eftersom! Och glöm inte att dricka vatten!!!

    Lycka till!

  • Elin1

    maniko

    Du är absolut inte ute och cyklar när du säger att man bör anstränga sig för sin partner. Så skrev jag tidigare i tråden tror jag!

    Det är snarare en självklarhet. Om man struntar i sin vikt/sitt utseende/beteende gentemot sin partner anser jag att man är illa ute. Ett förhållande handlar om att anstränga sig och inte ta någon för givet.

    Thats it.

  • Rystall

    Pixelina: Jag tycker att det är bra att du har ändrat dina kostvanor, men jag måste ändå säga att du har faktiskt bara har ett BMI på 23 vilket ligger i normalvärde.

  • maniko

    Åhhh jag ser så många i min ålder (32) som börjar tanta till sig och jag VÄGRAR!!!
    Den bästa komplimangen jag fått på mycket länge fick jag här om veckan då min vännina berättade att vår lesbiska väns nya flickvän hade sagt att när jag kom till festen så hade hon tänkt att vad är det där för bimbo men efter festen så hade hon tyckt att jag var både jättetrevlig och jätterolig!!!
    Kan man få en bättre komplimang?!! Att först få någon lite sotis men sedan få denna person att gilla än utan att ens anstränga sig, det kommer jag att leva på länge....fånigt va?

  • Mastermind

    Jag tänkte också skriva att du är helt normalviktig. Så jag tar faktiskt illa upp när du skriver att du ser dig själv som ett monster (vad skulle du isf se mig som om du såg mig på stan? ). :( Det är helt ok om du känner att du behöver ta tag i dig själv och börja leva hälsosammare, men att kalla dig själv för monster är ju faktiskt att ta i lite väl mycket.

  • Pixelina

    Mastermind

    Jag har verkligen inte försökt att få folk att känna sig ledsna eller ta illa upp över mitt inlägg. Jag skriver bara hur jag känner och vad jag tycker om min kropp. Huvudpoängen med det som jag säger om min vikt handlar egentligen om min längd. Visst, jag älskar att alltid vara längst och många ger mig komplimanger för det. Men så vet jag att det inte ser så attraktivt ut när en lång tjej (som redan utan att vara det minsta tjock kallas stor) har bilringar som väller över byxlinningen. Jag har tidigare känt mig stolt över min kropp och vill kunna känna det igen. Med lite jobb kan jag uppnå det och utan jobb förfaller min kropp bara ännu mer.

    Till saken hör att jag aldrig riktigt gillat att idrotta eller motionera. *bläh* Detta har gjort att jag hellre alltid suttit framför datorn eller tv:n och stoppat i mig lite vad som helst. Jag är inte någon som har lätt att gå upp i vikt, men i sommar har jag verkligen bara suttit still och inte rört mig nästan alls. Annars bränner jag ju mycket kalorier genom att ta mig överallt till fots. Alla mina kompisar tränar på gym eller håller på med något sport. Det får mig att få så dåligt samvete.. hur ser dem inte då på mig som är en total soffpotatis?

    Jag har tagit ett beslut som gör att jag kommer att gå ner i vikt och få bort mina bilringar igen. Det kommer inte ta lång tid, utan jag satsar på några veckor. Detta vet jag , då jag tidigare gjort samma sak och då har jag alltid haft väldigt lätt att gå ner i vikt och trimma kroppen.

    I det hela handlar det väl om att jag är väldigt fåfäng och det kan väl inte vara helt fel, då hel vårt samhälle säljer oss denna bild varje dag. Ett skäl till att jag vill ha en smal midja är att jag tänkt skaffa mig en piercing i naveln. En grej som jag ville gära redan när jag var tonåring, men fick aldrig för mina föräldrar. Nu har jag insett att jag måste göra det i närmaste framtiden, då jag inte direkt är jätteung längre. Och när jag väl blir gravid en dag måste jag ju plocka ut min piercing, så.. det handlar väl om ett race mot åldrandet också.

    Jag ska lägga av med colan helt. Dock tänkte jag ha en dag i veckan då jag belönar mig själv med lite godis och annat gott.

  • Pixelina

    Hej tjejer!

    Tänkte bara rapportera in här och berätta hur mitt "bättre liv" går. Jag har sedan i måndags skippat Colan nästan helt. Jag erkänner, jag har tagit två klunkar från två olika cola flaskor.. men jag drack ju inte ens 1 dl dessa gånger. Så jag är stolt över mig själv.. Colan är mitt största beroende.

    Har inte riktigt kommit igång med motion än. Mest beror det på att jag hatar tidiga morgnar och efter en hel dag på skolan + efter alla läxor är jag helt slutkörd. Fast under dagen väljer jag nuförtiden att gå över allt istället för att ta bussen (även i skyhöga klackar). Så sammanlagt går jag ändå mycket varje dag.

    Förra veckan kände jag mig hungrig konstant och pga det blev jag väldigt grinig. Den här veckan har jag lärt mig att äta så att jag blir/är mätt länge, men stoppar i mig riktig mat istället för sockerbomber. Så till lunch kan jag ta två fiberrika mackor + ägg + frukt. Och det håller mig väldigt mätt framtill middagen. Till middag äter jag riktig husmanskost utan onödig fett och så lite socker som möjligt. Självklart äter jag då också grönsaker (något som jag inte gjorde alls förr).

    Jag har inte känt än att jag blir smalare, men jag känner mig nyttigare, piggare och jo, måste erkänna att jag är stolt över mina nya framsteg. Har upptäckt att det finns så mycket annat gott än godis och bakelser. Varje lördag skämmer jag dock bort mig och äter lite sötsaker.. då känns det inte som en stenhård diet, utan mer som något jag kan tänka mig leva med resten av mitt liv.

    Vad tror ni om motion? Har en rockring.. bränner man något om man "rockar" loss någon halvtimme eller så varje dag? Simning i min kommun är dyrt och öppetiderna passar mig väldigt dåligt. Har tänkt på dans, men alla kurser har startat länge sedan.. Jag gillar inte sport så mycket alls och vill inte gärna komma hem från någon aktivitet och flåsa som en döende noshörning.

    Några tips?

  • Elin1

    Pixelina

    Det är nog faktiskt en förutsättning att du rör på dig för att kunna gå ned i vikt/bli starkare. Att du inte gillar motion tror jag beror på att du inte har testat något och fastnat för det!

    Du kan promenera, men gå då en lång runda (ca 1 timme) på kvällen. Det är viktigt att du håller ett högt tempo och att det är ansträngande. Det är faktiskt uppfriskande efter en dags pluggande!

    Det bästa vore även om du tränade mer aktivt och inkluderade styrka, tex på gym. Du skriver att dina vänner tränar, varför inte följa med dom på något pas eller lyfta lite vikter på gymmet?

    Alla är vi svettiga noshörningar (!) i början, men efter ett tag kommer du att märka resultat! Det gäller bara att ta tag i det.

  • Pixelina

    Men det där med motion på kvällen.. jag läste i den engelska Cosmopolitan, att våra kroppar egentligen inte trivs med att motionera på kvällen. Enligt artikeln är det mest olämpligt att hålla på med fysiskt ansträngande aktivitet mellan klockan 18 - 21. Något som väldigt många, alla fall i Sverige, gör.

    Jag känner mig visserligen mer motiverad att gå en lång promenad på kvällen än på morgonen, men bränner det verkligen lika effektivt som en morgonprommis?

    Det där med att träna på gym är verkligen inte min grej. Har gjort det ett par gånger, men kände mig bara helt uttittad av andra som såg ut som värsta muskelberg. Jag vet ju inte hur man använder olika maskiner och vill ogärna göra bort mig i en sådan miljö. Känner mig så underlägsen i ett gym, eftersom alla andra är så otroligt vältränade. Samma sak med andra "vi-gör-det-i-grupp" motionsgrejer. Förutom då dans. Det är det enda som jag verkligen trivs med att göra i grupp.

    Egentligen handlar det ju för mig inte om att gå ner så värst många kilon.. skulle gärna väga typ 68 kilo.. så en sådär 6-7 kilo. Bästa magmusklerna vet jag att jag får hemma genom att göra situps och köra en 20 min/dag med rockring (har prövat förut).

    Men alltså söker jag efter någon form ut av motion som man kan göra själv helt privat och som inte kräver jättestora ekonomiska resurser.

  • Elin1

    Pixelina

    Hur ska man annars hinna träna, om inte mellan kl 18 - 21, när man jobbar till 5? Det där med morgonträning passar vissa, men inte alla.

    Dina magmuskler kommer fram mer om underhudsfettet minskar, så kondition ihop med sit ups (och styrka) är oslagbart om du vill ha en snygg mage!

    Det är synd att du inte gillar gym, ofta får man en genomgång av en personlig tränare första gången så att man lär sig använda maskinerna.

    Om folk är jättevältränade och stirrar på dig tycker jag att du ska gå till ett annat gym, det finns många att välja på!

    Om du verkligen inte vill gå på gym så tycker jag att du ska börja jogga, det ger resultat och det kan du göra ensam. Köp hem några hantlar också, så att du kan träna lite styrka.

    Lycka till!

  • Pixelina

    Tack Elin1 för dina tips!

    Ska ta och kolla runt lite på hantlar, så kan jag köra sånt hemma. Och så ska jag försöka att orka gå ut på en promenad på kvällen o så småningom börja jogga kanske.

    Ja, jag undrar också lite hur de kommit fram till att kroppen inte gillar motion under kvällen och när man i sådana fall skulle kunna ta sig ut och träna. Inte så många som har möjlighet att sticka iväg mitt på dagen och motionera.. om man ändå hade det.

  • Nonika

    Pixelina;
    Ja, jag sitter i samma sits...fattar inte heller hur jag kunde hamna här. Har gått upp ca 6 kilo sen förra sommaren (då var jag nykär och kunde knappt äta alls, gick ner 3 kilo på en vecka...).

    Men jag har ändå lyckats gå ner 14 kilo på ett år! Sen har jag alltså lagt på mig 6 kilo efter det.
    Och då är ändå inte min last läsk, godis eller bakelser, vilket jag aldrig (eller sällan) äter! Det är vanlig mat som är boven för mig! Jag äter för mycket helt enkelt...
    Och det är inte lätt att träna när man har familj, varav den yngsta är snart 4 år, och min sambo jobbar 3-skift, och jag själv ofta jobbar 8-20.

    Men, man kan ju alltid hitta nåt att skylla på. Vill man - så kan man, det handlar om prioritering och planering.

    Det är sant att morgonpromenader bränner bra med fett. Min x gick ner 27 kilo med hjälp av det + min kost...

    Jag är kunnig vad gäller kost och träning, har varit en mycket aktiv träningstjej förut. Men det är som du säger - man orkar inte, och det är så lätt att välja det slappa alternativet.

    Just nu sitter jag här med byxorna oknäppta, för jag får inte igen dem

    Hade precis kommit igång med träningen så blev jag sjuk.

    Vikt är så individuellt - själv är jag nöjd om jag väger 70 kilo till mina 165,5 cm. Har mycket muskler av naturen.

    Lycka till...jag har också lovat mig själv att bli bättre på mat och träning nu.

  • maniko

    Man kan visst gå ner UTAN motion, men man kanske inte blir lika fast och fin utan träningen!
    Jag gick ner 13kg utan motion med enbart kostförbättring och helt vanlig vardagsmotion men absolut ingen ökning!
    Nu har jag med hjälp av kosten gått ner 5,4 kg på 4 veckor. Men jag vägrar lägga av med allt jag gillar, sitter just nu och äter 100g smågodis. Åt en barnpizza plus godis i fredags och vågen fortsätter neråt. Det gäller bara att äta allt i rätt mängder. sist tog jag hjälp av viktväktarna och nu viktklubb.se men så fort jag gjort mina 3 mån i viktklubb och kommit ner till min målvikt ska jag börja gå hos vv igen.
    Jag klarar det inte själv måste ha något som peppar mig! Men just ikväll är jag deppig så jag tröstäter men under kontrollerade former, inte som förrut!

  • Pixelina

    Idag har jag faktiskt syndat.. kunde inte motstå frestelsen längre, utan gick på vägen hem till en himmelsk godisbutik och köpte 500g lösviktsgodis. Väl hemma har jag nu suttit och ätit några, men är inte lika sugen på det som jag vanligtvis har varit. Nu har jag lagt ifrån mig påsen som fortfarande är jättefull och är inte alls godissugen längre.

    Jag resonerade som så att det kanske inte är så jätte farligt att äta några godisbitar, eftersom jag dricker ett par liter vatten med dessa. Och så tyckte jag imorse att jag såg så bra ut i spegeln i undekläderna så.. ja, man kommer väl alltid bra ursäkter.

    Igår dammade jag också av min gamla rockring och var helt slut i hela kroppen efter bara 20 min. Det måste väl betyda att min kropp tränas på något sätt i alla fall. *blundar och hoppas*

  • Elin1

    Pixelina

    Ha, ha, precis så är jag ibland oxå.
    Det är ju jättebra att ditt godissug går över! Och rocka på, det är säkert jättebra (äger ingen rockring själv, men tror att det kan vara bra).

    Du verkar vara en livsnjutare precis som jag! Imorgon ska jag föresten äta goda ostar och dricka rödvin, kan det bli bättre?

    Ha en bra helg!

  • Maira

    Här är en till som förstår vad trådstartaren menar. Jag väger absolut inte för mycket (55-55,5 kg till 170 cm) men vill så gärna bli av med magen innan bröllopet om tre veckor. För några år sedan gick jag ned ca 15 kg genom att börja träna och äta rätt, men nu har jag gått upp 2-3 kg och vill bryta den trenden. Jag vet att mitt BMI är lågt, tyvärr så är detta med BMI olika för olika människor beroende på vad man har för förutsättningar. Jag lägger aldrig på mig någonting på underkroppen utan bara på magen och sedan på ryggen, vilket gör att jag ser oproportiornerlig ut. Om jeansen sitter snyggt över låren och den obefintliga rumpan så hänger magen över linningen... Egentligen handlar det inte om att jag vill gå ned i vikt, utan om att jag vill få bort det extra som sitter på magen, om det sedan är muskler som väger mycket så är det bara bra. Ofta ser jag större tjejer som är jättesnygga med kurvorna på rätt ställe. Som sagt, väldigt få ser ju hur man ser ut naken, men på bröllopsresan blir det mycket bikini!

  • Maira

    Glömde:

    Ovasett vikt så tror jag som flera andra att rätt mat ofta och mycket motion gör under för allmänhälsan.

    Kämpa på alla duktiga tjejer! Se det inte som att ni syndar när ni tar ett glas vin, utan som att ni unnar er något eftersom ni varit så duktiga!

  • Chapliin

    Jag har alltid varit överviktig.
    Har provat WW, gick då ner från 93,4 till 82. Tröttnade, gick upp en hel del igen.
    Körde Sahlgrenska (ni vet, två dagar med banan el annanas o de andra dagarna med en massa stekt ägg,bacon, korv osv).
    Gick ner 8 kg på 4 veckor, vilket jag höll i många år....
    Tog ut skilsmässa (sorry att nämna det på detta forumet, men så är det) och gick då ner till 78 kg.
    lyckades gå ner som mest till 76,1.
    Tränade en hel del på Friskis o svettis, var ute o sprang.
    Sen fick jag nytt jobb, träffade ny man, som hängde med på mina joggingrundor och promenader. MEN sen gick det över mer o mer till soffsittande lathet.
    Mitt problem ligger inte heller i godiset, utan i maten.
    Jag vet hur jag ska äta, men orkar inte!

    Skit också! Har gått upp till 90,8 på 5 år. Jag som lovade mig själv att inte gå upp kilona igen.

    det är lätt att stanna kvar i förfallet, men jag tycker ju egentligen att träning är kul, o prommenader är jätteskönt.
    F-n ta bekvämligheten!!!

Svar på tråden När man låtit sig förfalla..