När man låtit sig förfalla..
Jag har låtit mig förvandlas till något som jag en gång svor dyrt och hederligt att jag inte skulle bli. Har nästan hela mitt liv varit smal, förutom en period i senare tonåren då jag lade på mig några extra kilon. Min längd har alltid gjort att jag kunnat väga rätt mycket, utan att ens se mullig ut.
Men nu sitter jag där..med en mage som väller över byxlinningen, lår och rumpa som börjar få celluliter och fläsk som dallrar över hela kroppen. Jag är ca 1,80 lång och väger 75 kilo. Så här mycket har jag aldrig tidigare vägt och jag känner mig som ett monster. Jag vet vad det är som krävs för att jag ska börja gå ner i vikt, men jag kommer bara inte igång.
Jag borde sluta äta godsaker här och där och istället äta nyttiga saker. Fram med grönsaker och frukt.. bort med choklad, chips, bakelser, vitt bröd, cola. Men det är tufft! Varje dag dricker jag ca 1 liter cola och äter minst 1 bakelse och några chokladbitar.
Och att motionera.. jag har helt enkelt inte någon motivation att traska klockan 5 på morgonen innan jag går till skolan. Och när jag väl kommer från skolan är jag så trött att jag inte orkar annat än att lägga mig på soffan. Där ligger jag sedan och läser läxor och tittar på tv.
Jag skulle kunna börja imorgon med att äta havregrynsgröt och dricka flera liter vatten... men jag blir så lätt extrem med sådana här grejer. När det kommer till att gå ner i vikt, kan jag tappa väldigt mycket på väldigt kort tid. Och efter bara ett par veckor med ny livsstil tappar jag suget för mat helt. Jag vågar ju inte äta något för att inte förvandlas till denna hemska monster igen. Och när man bor tillsammans med en man som verkligen inte tänker på sin vikt eller hälsa, utan stoppar i sig allt utan att ens blinka, blir det svårt.
Jag vill ju kunna njuta av mitt liv. Vet inte hur länge till jag orkar hålla på och jojo-banta. Förra året gick jag upp först 6 kilo. Sen bantade jag bort 10 kilo..och nu har jag gått upp 13 kilo sedan förra året. Blir så deprimerad varje gång jag försöker få på mig kläder och inget i min garderob passar längre. Jag ser andra som är smala och kan ha på sig vad som helst. Min garderob består mesta dels ut av en ändlös massa toppar och tröjor som slutar precis vid naveln.. ja, sånt kan jag ju inte ha på mig nu när jag fått en valk där - det är inte estetiskt.