• Pixelina

    När man låtit sig förfalla..

    Jag har låtit mig förvandlas till något som jag en gång svor dyrt och hederligt att jag inte skulle bli. Har nästan hela mitt liv varit smal, förutom en period i senare tonåren då jag lade på mig några extra kilon. Min längd har alltid gjort att jag kunnat väga rätt mycket, utan att ens se mullig ut.

    Men nu sitter jag där..med en mage som väller över byxlinningen, lår och rumpa som börjar få celluliter och fläsk som dallrar över hela kroppen. Jag är ca 1,80 lång och väger 75 kilo. Så här mycket har jag aldrig tidigare vägt och jag känner mig som ett monster. Jag vet vad det är som krävs för att jag ska börja gå ner i vikt, men jag kommer bara inte igång.

    Jag borde sluta äta godsaker här och där och istället äta nyttiga saker. Fram med grönsaker och frukt.. bort med choklad, chips, bakelser, vitt bröd, cola. Men det är tufft! Varje dag dricker jag ca 1 liter cola och äter minst 1 bakelse och några chokladbitar.

    Och att motionera.. jag har helt enkelt inte någon motivation att traska klockan 5 på morgonen innan jag går till skolan. Och när jag väl kommer från skolan är jag så trött att jag inte orkar annat än att lägga mig på soffan. Där ligger jag sedan och läser läxor och tittar på tv.

    Jag skulle kunna börja imorgon med att äta havregrynsgröt och dricka flera liter vatten... men jag blir så lätt extrem med sådana här grejer. När det kommer till att gå ner i vikt, kan jag tappa väldigt mycket på väldigt kort tid. Och efter bara ett par veckor med ny livsstil tappar jag suget för mat helt. Jag vågar ju inte äta något för att inte förvandlas till denna hemska monster igen. Och när man bor tillsammans med en man som verkligen inte tänker på sin vikt eller hälsa, utan stoppar i sig allt utan att ens blinka, blir det svårt.

    Jag vill ju kunna njuta av mitt liv. Vet inte hur länge till jag orkar hålla på och jojo-banta. Förra året gick jag upp först 6 kilo. Sen bantade jag bort 10 kilo..och nu har jag gått upp 13 kilo sedan förra året. Blir så deprimerad varje gång jag försöker få på mig kläder och inget i min garderob passar längre. Jag ser andra som är smala och kan ha på sig vad som helst. Min garderob består mesta dels ut av en ändlös massa toppar och tröjor som slutar precis vid naveln.. ja, sånt kan jag ju inte ha på mig nu när jag fått en valk där - det är inte estetiskt.

  • Svar på tråden När man låtit sig förfalla..
  • bride no1

    Men hallå...e du 1.80 å väger 75 kilo? Det e ju ingen vikt alls för nån som e så lång!

    Jag e 1,65 å mådde som bäst när jag väger 70 kilo, då känner jag mig asfin!! Så så farlig kan du ju inte se ut?? Men hoppas ändå du får ändan ur vagnen å får bort dina oönskade kilon!!

  • ProudWoman

    Pixelina: Jag tänker precis som du, är 168 och väger 75 och känner mig enorm... men har varken ork eller tid till träning, och är såå tråkigt att laga mat åt bara mig så då äter man onyttigt...

  • f.d. Svart brud

    Cyberpet

    Reductil är en medicin som från början var tänkt som antidepressiv medicin. Men testpersonerna gick ner över 10 kg i snitt, så man gjorde om den till viktminskningsmedicin istället.
    Reductil påverkar hjärnan (exakt hur kan man läsa på x antal platser på internet så det går jag inte in på här) så man blir ointresserad av mat, ökad mättnadskänsla och förbränningen hålls på konstant nivå. Tyvärr funkar medicinen som bäst när biverkningarna är som störst. De flesta biverkningarna har man i början av behandlingen. Den enda biverkningen jag har idag är trög mage, men det har jag löst.
    Jag ser medicinen som en hjälp på vägen. Jag vet att tillvänjning kan göra att den så småningom tappar effekten. Det är jag som gör det mesta jobbet.

    Som sagt. Min dietist fick mig att sluta med socker, honung och vita mjölprodukter. Det allra svåraste var att sluta ha honung i teet. Det saknade jag i flera månader!

    Jag har hittills inte vägt min mat, men däremot håller jag koll på klockan. Det får inte gå mer än 3-4 timmar utan mat. Måste hålla blodsockret i balans! Då är det lättare att hålla sig ifrån onyttigheter.
    Speciellt eftermiddags-mellanmål är viktigt för mig, så jag inte svullar på kvällen. Efterrätter som bitar av exotisk frukt på fat är suveränt. Frysta vindruvor smakar piggelin...

    Bjuder någon på kaka eller mat som jag normalt inte äter, tar jag mindre portion och äter långsamt och i små tuggor så det håller länge. Då slipper jag dumma frågor. Men jag köper inte hem en massa onyttigheter.

    Visst har jag recept, kan maila några, men egentligen är det bara att byta ut allt vitt mot fullkorn (förutom fibrer får man i sig en massa vitaminer och mineraler som försvinner i vitt mjöl), mer frukt och grönt - helst till varje måltid ("sex om dan" som danskarna säger), magert kött/fisk/bönor/kyckling, mindre fett och gärna nyttigt som t ex avocado/olivolja/rapsolja. Minska på kolhydraterna en aning och öka proteinmängden en aning. (Ta t ex ett ägg eller en tallrik lättyoughurt, 1 fullkornsmacka med magert pålägg + lite grönsaker ovanpå och 1 frukt istället för två fullkornsmackor och en frukt till frukost.)

    Börja smygmotionera varje dag. Gå mer i trappor, jobba i trädgården, cykla till jobbet osv...

    Det gäller att stå ut de första veckorna. Sedan går det faktiskt på rutin. Det som varit viktigast för mig ändå har varit att få balans på blodsockret genom att äta regelbundet och långsamma kolhydrater! Nu äter jag 5-6 gånger om dagen...

    Vill du veta mer får du gärna maila!

    Kram

  • f.d. Svart brud

    PS!

    Och det ÄR OK att "synda" IBLAND. Det måste man tillåta sig. Jag tar ett eller två glas vin till helgen t ex.

  • maniko

    Pixelina
    Jag visste att det skulle vara många som skulle påpeka att du inte väger för mycket, så är det för mig heeela tiden!
    Jag är 166cm och har precis börjat försöka gå ner mina förbaskade extrakilon!
    Jag började denna gång på 64 kg men har nu lyckats gå ner 4 av dem genom att gå med i viktklubb.se, har tidigare gått till viktväktarna men detta är så mycket smidigare.
    Saken är ju den att andra inte ser hur man ser ut när man är naken, de ser inte den hemska "simringen" man fått runt midjan, eller armarna som ser ut som korvar och som fått små celluliter om man låter dem hänga utmed sidorna! De ser heller inte ränderna som blir på låren för att rumpan är för tung, de ser en bara med kläder på och tycker man är löjlig som vill gå ner i vikt, men man vill ju gå ner för att känna igen sig själv!!!

    Sen håller jag faktiskt med om att man bör hålla sig lite i form för sin partner. Jag och svägerskan disskuterade detta här om dagen faktiskt, hon sa till sin sambo på skarpen för något år sedan att hon faktiskt inte hade blivit tillsammans med en tjockis och att hon inte tyckte han var särskillt attraktiv i hennes ögon när han blivit så stor!
    En annan kille i "gänget" blev tillsammans med en 48 kg tjej som nu blivit till en 85 kg tant på några få år och jag tycker inte man gör så inte mot sig själv och inte mot sin man!
    Ok jag inser att många kommer att tycka att jag är helt ute och cyklar nu men det är min åsikt!

  • maniko

    Åh jag glömde; kämpa på f.d svart brud jag tycker du är jätteduktig och lite vin till helgen måste man ju få kosta på sig!

  • f.d. Svart brud

    Pixelina
    Alla har sina svaga punkter vad gäller mat/dryck. Du vet precis ju vad du behöver ändra på för att gå ner i vikt och må bättre! Men allt som du beskriver i din trådstart klarar du inte av på en gång.
    Mitt tips till dig är att du börjar med en sak i taget. Du är helt klart beroende av fett och socker, och det är så lätt att fastna i den skiten.

    Ska du börja med EN sak, sluta med coca cola! Det är ungefär 25 bitar socker i en liter!
    Du gör dig själv en stor tjänst bara där. Är det supersvårt, tvinga i sig cola light istället och försök sedan sluta med light-drickat så småningom... Se till att dricka mer vatten och helst bara vatten som måltidsdryck, förutom te/kaffe ev med mjölk till frukost och fika.
    Efter någon vecka utan coca cola, sluta med bakelserna...
    Efter ytterligare någon vecka: börja göra 30 situps innan du går och lägger dig...
    och så vidare.

    Man måste planera sin viktminskning.
    Skaffa en fin anteckningsbok, skriv ner det du kommer på som gör att du kan nå ditt mål. Skriv ner datum, det du gör och dina framgångar. Slås inte ner av platåer och motgångar - det leder inte till något positivt. Bara spotta i näven och börja om.
    Man kan egentligen bara döma utifrån sina egna mått och erfarenheter, och som jag sa: MED MINA MÅTT MÄTT, är du smal. Om du tycker att du är för tjock, så är det nog så... Men tänk på en sak: Man kommer tyvärr ingen vart om man inte gör något
    åt det själv!

    maniko
    Tack, tack! :)

  • maniko

    Det är precis som du säger f.d svart brud man måste ta ett steg i taget. Jag är dock dålig på detta och lägger av med allt på en gång vilket gör att jag snabbt brukar tröttna!
    Försöker dock ta det lite lugnare denna gång och tillåter mig att äta godis på lördagarna med barnen och dricka vin till maten någon gång i veckan men ändå hålla mig innanför ramarna för vad jag ska äta enligt viktklubben (dvs 1750 cal).
    Jag har själv varit helt beroende av coca cola och GODIS, dricker numera cola light men godisberoendet var hundra gånger svårare att stå emot än rökberoendet, för mig ivarje fall!
    Jag kunde springa till affären tio minuter innan de stängde för att jag inte stod ut utan godis!!!
    Men det är bara att bita ihop

  • maniko

    Vad jag ville få fram var att sluta röka kunde jag göra tvärt men godiset det är en annan femma!

  • linslusen

    Pixelina:

    Hejsan!
    Jag känner igen mig i det du skriver, jag är 159 och väger 58, jag vägde 52 när jag träffade min sambo, o det känns fruktansvärt o veta att man har gått upp dom där kilona.
    Jag tränar regelbundet nu, har dragit ner på godis o andra onyttgheter, dra ner på vissa grejjer, om du blir sugen på ngt sött ät frukt eller morötter, det hjälper för mig iallafall.

    Lycka till :)

Svar på tråden När man låtit sig förfalla..