Finns det jobb inom vård/omsorg där man tjänar bra?

Glömde...

Jag har inga lån, vilket är tur, annars skulle jag ju vara ännu mer bitter på lönen.....

He... jag är sjuksköterska med distriktsköterskespecialistutbildning (vilken jag iofs inte använder mig av just nu.) Jag har varit färdig i 13 år och tjänar 22100 kr/månaden. Jag betalar också ca 1100 kr/månaden av min nettoinkomst till CSN.

Jag kan känna att mitt yrke delvis ÄR ett kall - inte sjutton hade jag fortsatt med detta stressiga, krävande yrke med ansvar att ta hand om döende människor och deras sörjande anhöriga om det bara var för att tjäna pengar... för det gör jag ju knappt...

Hm... finns det någon som vill anställa en ursmart, flexibel, social, idérik och allmänt trevlig kvinna i 40-årsåldern förresten? Jag är beredd att byta...

Trådstartaren här!

Pajo: Jag är medveten om att man tjänar dåligt inom vården, det viktigaste för mig är inte att tjäna mycket pengar. Däremot vill jag inte vara underbetald och behöva oroa mig för ekonomin varje månad. Jag kommer att jobba inom vården oavsett lön, men min fråga handlade om var inom vården man har möjlighet att tjäna lite bättre.

...och för att svara på din fråga, kaprifol, och inte bara gnälla...

Jag hade valt Hälso och sjukvårdsadministration om jag var du. Man kan göra MYCKET för pateienter och personal i en sådan position också - och du kommer att tjäna mer och ha drägligare arbetstider. Det är mitt råd.

Jag kom på det självklara svaret på denna fråga:

LÄKARE.

Kan tillägga att jag har 4 års studielån att betala av på. När jag började betala hade jag 220 000 i skulder. Det äter upp en hel del av lönen.

Håller fortfarande fast vid att om pengar betyder väldigt mkt så tror jag inte att vården är rätt forum. Jag TROR att besvikelse och bitterhet kommer alltför snabbt då. Jobbar som sjuksköterka, har även haft arbetsledande positioner men fortfarande så är lönen så mkt sämre än samma position inom andra yrkesområden. Jag förstår att du inte vill känna dig underbetald hela livet - men vad är viktigast. Det är ju också en fråga som man måste våga ställa till sig själv och därmed vara ärlig mot sig själv. Om jag inte missförstår helt så har du redan börjat reflektera över detta innan du utbildat dig... Personligen så är jag så less på vårdfolk och gnäll om lön precis hela tiden.... det går så mkt energi åt det.Väljer man vården så önskar jag att man även valde att lägga detta åt sidan. Därmed ska man absolut inte skita i detta helt, lön är jätteviktigt, men om det är det primära i livet så ska man nog inte satsa på vården. Jag skulle gärna ha högre lön än vad jag har nu och gör så gott jag kan när jag förhandlar om detta, men mer energi än så lägger jag inte ner. Jag ääääälskar mitt jobb, älskar stressen, pressen och den avgörande roll som jag har när det krisar sig.... Lönen är den del som jag tycker mindre om och därför så tänker jag inte så värst mkt på det!

Pajo! Jag förstår ditt resonemang, men måste ändå säga att man har lite rätt att gnälla om man som vuxen högutbildad ensamstående kvinna knappt kan klara sig från månad till månad på sin lön.

Jag vet inte hur du har det, men jag har ingen att dela mina levnadskostnader med, så det är faktiskt tufft. Jag fattar inte hur ensamstående kvinnor med barn klarar sig... jag är djupt imponerad av dem som klarar sig själv och sina barn på en sjuksköterskelön.

Jag har alltid älskat mitt jobb, älskar interaktionen med människor, älskar känslan av att kunna stötta, trösta och finnas till för en annan person, men jag kan inte säga att jag älskar den känsla av att inte räcka till som jag får när tidspress och resursbrist visar sitt fula tryne... jag är en jävligt bra sjuksköterska, och jag gör ett jävligt bra jobb när jag har utrymme till det. Som tur är har jag det just nu på det Hospice jag jobbar på - men jag har aldrig kännt att jag haft utrymme att göra mitt allra bästa på någon annan arbetsplats inom vården. Jag älskar mitt Hospice-jobb, men realisten inom mig vet att min tid på Hospice är begränsad - jag kommer inte att mentalt kunna klara att arbeta med människor som dör under resten av mitt arbetsliv - en dag kommer jag inte längre klara att göra ett bra jobb. Då är det dags att byta - problemet är att jag inte vet vart jag skall söka mig då... Jag tror att den här sjuksköterskan har ett bäst före datum - och det datumet är inte allt för långt borta - oberoende på hur bra eller dåligt betald jag är.

Jaja... nu blev det tungt... och dessutom helt OT, jag ber om ursäkt till trådstartaren för att jag stal hennes tråd...

Brudkronan:
Jo, visst är det skit om man inte kan leva på sin lön, men man är ju själv den ende som kan göra något åt det i såfall. Vad hjälper det att gnälla? Dessutom får jag ibland känsla av att man gnäller å gnäller till medarbetare och fack, men när det väl kommer till kritan så vågar men inte stå upp för detta.Har lite svårt för denna bara. Kanske dumt av mig att låta detta gå ut över trådstartaren som bara ville ha ett råd men å andra sidan är vårdjobb kanske ngt man bör tänka över både en och två ggr innan. Tror inte heller på ledningsjobb utan erfarenheter från patientnära arbete.

Ps. E lite små avis på dig som jobbar på hospice. Har jobbat ett kort tag med palliativ vård i hemmet tidigare. Loved it!

Pajo!

Jovisst, det ligger i mina egna händer... sant... men erfarenhet är att det ENDA sättet att egentligen förbättra min lön mer än med några hundralappar om året är att byta tjänst ofta ... jag gjorde det under ett par år. Bytte från sjukhem -> distriktssköterska -> medicinsk forskningssjuksköterska -> högskoleadjunkt (lärare på sjuksköterskeutb) -> hospice syrra under åren 1998 - 2002... var dessutom sjukskriven pga posttraumatisk stressreaktion under nästan ett år från och till under tiden... men min lön höjdes med 6000 under de åren... så det är det enda sätt jag vet att kunna höja min lön som sjuksköterska mer än marginellt. Men nackdelen är ju att man aldrig riktigt kommer till ro innan det är dags att flytta sig igen... så nu stannar jag på Hospice ett tag, så länge det går... och du har rätt, palliativ vård är fantastiskt givande och spännande! Jag rekommenderar det! :)

Kanske trådstartaren tycker det här är en intressant diskussion hon också, vi är ju två förträffliga och erfarna systrar som diskuterar, eller hur!?! ;)

Intressant diskussion.

Själv är jag logoped och det blir man inte rik på, men tjänar kanske något mer än genomsnittet i vården? Jag tror att ingångslönerna här i Skåne (som väl får räknas som snålt pga tillgången på arbetskraft) ligger på 20 000 inom landstinget (högre inom kommunen där jobben också börjar komma).

Brudkronan: Absolut!

Måste bara få säga att jag verkligen tycker att landstingets lönesystem är helt galet. Jag har inte jobbat inom vården lika länge som du Brudkronan, men tycker att jag skaffat mig en hel del erfarenhet ändå. Jobbat som undersköterska och sedan som samordare/chef/projekledare inom privat omsorg samt hemsjukvård. Bestämde mig för att sluta med detta och plugga till sjuksyrra istället och blev klar för inte allt för länge sedan. Ville gärna jobba inom slutenvård/sjukhus eftersom jag då inte gjort det tidigare. Ingångslön 17 500!!! MÅNGA tusenlappar mindre än tidigare, helt galet!!! Hade jag jobbat som usk:a i 10 år eller mer (vilket jag inte hade) kunde jag erbjudas 500kr extra/mån. Somsagt, tur att jag inte är alltför fixerad vid lönen......;-9

Jösses, då kan jag glädas åt min "ingångslön" som läkarsekreterare...

Hoppsan. Jag tycker faktiskt ni verkar tjäna rätt bra. Jag har efter sju års studier på universitet (med två parallella studielån att betala av) 17 000 i månaden. Inget ovanligt för mitt yrke. Universitetsutbildning och studieskulder betalar inte automatiskt av sig, sjuksköterskor kommer åtminstone alltid att efterfrågas till skillnad från exempelvis kulturvetare, bibliotekarier och andra inom "kultursvängen".

loisa: Vad jobbar du som? Och är alla dina år på universitetet relevanta för just det jobbet du har nu? De 170 poäng jag har samlat på mig är ju helt relevanta för det jag gör varje dag. Först grundutbildningen till sjuksköterska, sen en specialistutbildning för att bli barnsjuksköterska och sen en kurs för att få större kunskap om nyföddhetsvården.

Sen är det ju väldigt olika vad man tycker är bra/dålig lön. Allt är ju relativt. För det slit och ansvar som det innebär att jobba inom vården så tycker jag att det är en alldeles för låg lön. I mitt fall är det ju bebisars liv det handlar om. Gör jag ett misstag så kan det i värsta fall betyda att ett barn inte överlever. Och även om vi gör precis allt som man kan göra, så dör ju ändå en del av barnen som kommer till oss. Att vårda döende barn och deras föräldrar är inget lätt jobb, utan väldigt psykiskt påfrestande.

Men det största felet med min lön är löneutvecklingen. Det händer inte mycket på den fronten. En nyutexad ssk hos oss har en ingångslön på 17500-18000 kr nu ungefär. Våra mest vana barnsjuksköterskor som har jobbat 40 år har en lön på 23000-25000. Över det går det just nu inte att komma hos oss, oavsett hur länge du har jobbat, hur mycket utbildning du har och hur många olika ställen du har jobbat på.

Jag började som sekreterare för 3 månader sedan med en ingångslön på 17.000 kr (och det är mycket jämfört med andra jobb som jag har haft restaurang/butik/turismbranschen)...

jag har precis fått löneförhöjning till 20.000kr och dessutom ska den "årliga löneökningen från landstinget börja betalas ut snart...

så jag tycker att jag tjänar bra för att vara nyutexaminerad... vi har förmånen att få massage 1 ggr varannan vecka samt friskvård betalt på max 2500 kr/år, varje dag är det förmiddags- samt eftermiddagsfika + fredagar morgonfrukost. "Konferensresor" 1 ggr/kvartal (förra gången var det till Italien, innan dess Turkiet, nu till hösten Estland)...

...jag tror att jag får skatta mig lycklig...

kan påpekas att vi har en urgullig kvinnlig chef... :)

Oj, Mizz...jag har visst valt fel yrke. *ler* Vi ligger ju in princip lika i lön, och jag har jobbat fyra år som ssk. Vi får 600kr/år för friskvård, inget fika, och inga andra förmåner. För att jobba i landstinget verkar du ha det ganska bra.

jag är jättenöjd ;)