Hur vet man om man verkligen vill ha barn?

Japp, kanner likadant ocksa, och det kanns fel, nastan tabu att erkanna att jag inte tycker att det ar det storsta, mest underbara som kan handa en i livet. Men det kommer kanske nar man val star dar med bebbe i famnen.

Det dar med rutiner och att behova mata var 3:e timme skrammer mig inte alls - det ar ju bara under en valdigt kort tid som man ar sa uppbunden (forsta 3-6 manaderna) och vad gor det i det stora hela? Daremot tanker jag mer pa att aven om bebisar ar sota, sa ar kanske inte 8-aringar lika gulliga och roliga... tonaringar... vill jag verkligen vara mamma till en san??

Men man vaxer kanske in i rollen och lar sig allt eftersom.

Det markliga ar, att jag var mycket mer barnvanlig nar jag var yngre - da var det sjalvklart att jag skulle ha barn 'en vacker dag'. Nu, vid 33 ars alder, nastan fast jobb och ordnade livsforhallanden, finns det ingen anledning att skjuta upp det - och da kommer tankarna: "kanske inte riktigt an", "kanske nasta ar"...