Jobbig svägerska

Det är som du skriver, jag måste ju komma överens med henne, jag kan ju inte välja bort henne. Skulle aldrig umgås med henne annars. Men nu måse jag och det är det som gör det jobbigt. Jag har pratat lite med min blivande om detta och han förstår hur jag känner, han känner likadant. Vi umgås knappt alls med dem just nu men hon ringer OFTA och det är jobbigt för vi har inget att prata om egentligen, känns som hon bara vill snoka och jag vill inte att hon ska veta allt om mig... Visst kan jag välja att inte svara men det känns inte bra det heller... Men det är väl bara att bita ihop och försöka att inte ta åt mig, vi har varit ihop i två år så nu börjar jag bli riktigt trött på detta.

Kanske ska köra samma utfrågningstaktik mot henne :)

isbrud : Skönt att höra att man inte är ensam! Behöver väl inte säga jag och min svägerksa är som natt och dag, har inte heller träffat någon som är så olika mig.

Secret: Det ligger lite i det du skriver, hon känner nog att jag inte berättar specillt mycket om mig själv. Men vi har ändå varit ihop i två år och hon är fortfarande lika nyfiken. Jag har inget emot att berätt saker om mig själv men det finns gränser, en del saker hon frågar om är väldigt privata och sådan man bara pratar med sina närmsta om.

Ska nog försöka säga till henne när hon blir mammig, får göra det på ett diplomatiskt sätt.

Jag tror nog att hon väldigt gärna vill ha en nära vänskap med mig. Men saken är den att vi är för olika för att bli nära vänner och umgås när släkten inte är med. Vi har verkligen ingenting gemensamt och jag har väldigt svårt för att förstå hennes resonemang och åsikter när det gäller det mesta. Hon borde väl känna likadant gentemot mig... Jag vet även att hon är väldigt skvallrig. Hade vi varit mer lika hade jag gärna blivit nära vän med henne. Men det känns som om vi är från två olika världar ;)

Det är verkligen skönt att höra att jag inte ensam om detta och att få skriva av sig lite!

Jag ska nog försöka att påpeka på ett "fint" sätt att jag tycker att hon är för frågvis. Känner att jag nog måste det för detta känns ohållbart. Det är ju jobbigt att känna att jag helst inte vill träffa henne.

Jag är också sådan att jag låter folk berätta vad de känner och frågor lite försynt om det är något privat. Märker jag att personen inte vill prata om det så fortsätter jag inte att fråga som min svägerska gör...