Jobbig svägerska

Neeej, tyvärr... Men att det är din svägerska är ju bara jobbigt eftersom du på nåt sätt måste komma överens med henne, annars är ju alla människor som är sådär skitjobbiga! Hon låter ju jätteintensiv... Vet inte hur man ska reda ut sånt där.. Kanske om du pratra med din man och han får hjälpa dig att säga till henne när han märker att hon drar iväg. Tror att det är lättast om en man/kille har brorsor och tvärtom för killarna med systrar till resp. Det blir lite lustigt tjejer emellan ibland..

Jag har aldrig någonsin stött på en människa som är så olik mig som min svägerska är. Det blir väldigt ytligt när vi ses, vilket vi bara gör vid släktkalas. Känner också att hon kan tycka att hon har rätt att fråga eller tycka vad som helst. De flesta av mina kompisar har samma stela förhållande till sina svägerskor, vet inte riktigt vad det kan bero på!

Angående henne nyfikenhet : problemet kanske ligger hos dig, eftersom du säger att du har svårt att lita på nyfikna personer. Det är inte konstigt att din svägerska vill veta saker om dig. Ni är ju släkt och detta är legitimt (till en viss gräns, såklart)

Angående hennes mammighet: säg ifrån. Säg att du är en vuxen individ och uppskattar att hon bryr sig om dig men du är tillräckligt mogen att fatta egna beslut.
Hoppas det löser sig

Det är som du skriver, jag måste ju komma överens med henne, jag kan ju inte välja bort henne. Skulle aldrig umgås med henne annars. Men nu måse jag och det är det som gör det jobbigt. Jag har pratat lite med min blivande om detta och han förstår hur jag känner, han känner likadant. Vi umgås knappt alls med dem just nu men hon ringer OFTA och det är jobbigt för vi har inget att prata om egentligen, känns som hon bara vill snoka och jag vill inte att hon ska veta allt om mig... Visst kan jag välja att inte svara men det känns inte bra det heller... Men det är väl bara att bita ihop och försöka att inte ta åt mig, vi har varit ihop i två år så nu börjar jag bli riktigt trött på detta.

Kanske ska köra samma utfrågningstaktik mot henne :)

isbrud : Skönt att höra att man inte är ensam! Behöver väl inte säga jag och min svägerksa är som natt och dag, har inte heller träffat någon som är så olika mig.

Secret: Det ligger lite i det du skriver, hon känner nog att jag inte berättar specillt mycket om mig själv. Men vi har ändå varit ihop i två år och hon är fortfarande lika nyfiken. Jag har inget emot att berätt saker om mig själv men det finns gränser, en del saker hon frågar om är väldigt privata och sådan man bara pratar med sina närmsta om.

Ska nog försöka säga till henne när hon blir mammig, får göra det på ett diplomatiskt sätt.

Jag har ett lite ansträngt förhållande till blivande svärmor. Men det är ok. Hon har en särbo som jag har mycket svårt för. Han är i 65-70 års åldern och har ett riktigt konstigt sätt. Bland annar frågade han mej i vilken ställning jag tänkte föda barn? Jag blev totalt paff och slingrade mej undan denna väldigt privata fråga. Inte ens min mamma som jag delar det mesta med skulle drömma om att fråga något sådant. Nu i efterhand vet jag att jag borde bitit ifrån och svarat "Hurså, hade du planerat att vara med??" Men de bra svaren/komentarerna kommer man oftast på långt senare.

Nä, överdrivet nyfikna människor som inte vet något om vett och ettikett är otrevligt. Bry dej inte om det. Svara enkelt och sakligt utan att lämna utt dej själv. Man kommer långt med "ja" och "nej"

Dallandra!

Jag känner verkligen med dig. Jag har inget bra förhållande till en av mina svägerskor vi kallar henne L. Från början så gick det bra, men sen förändrades hon. Till slut ville jag inte träffa henne alls. Precis som din svägerska så är hon en sån person som frågar om allting- och jag känner ett obehag inför det. För jag vet att hon talar bakom ryggen på en. Hennes man är rätt så skvallrig och berättar kanske lite för mycket om vissa saker. Så genom honom har jag fått veta hur hon pratar när hon är ensam med honom. Hon är väldigt kritisk och verkar hänga upp sig på småsaker. Jag aktar mig för att berätta nåt för henne för jag vet att det första hon gör är att gå och säga det till nästa hon träffar. När jag och min andra svägerska (Z) samtalade så berättade hon att hon varit likadan mot henne. Jag sa bara att jag inte tyckte om henne och det var inte mycket mer med det. Då levde vi i ett annat land, och jag flyttade en kort tid efter det till Sverige. Z slutade höra av sig och när jag åkte för att hälsa på dem året efter så var det en mycket märkvärdig stämning. Nästan alla betedde sig som om jag gjort värsta grejen. Min man förklarade för mig hur det låg till. På nåt sätt hade det kommit fram, förmodligen från Z, att jag inte tyckte om L. Så då pratade L med Z och berättade att jag talat illa om Z inför henne! Vilket var total lögn men ett smart drag av L. Det går hon dessutom och berättar för resten av familjen också. Nu har jag och min man bara varit tillsammans i två år och jag har inte lärt känna hans familj bra så det var inte direkt det bästa som kunde hända. När vi nu träffades igen så talade jag inte om det som hänt jag tyckte inte det var idé att röra till det mer. Hon var iaf likadan frågade ut mig om minsta detalj och sa saker som: "De verkar ju ha tyckt om din mat det finns mycket rester". Hursomhelst, jag är verkligen glad att jag inte bor nära henne. Nu vet jag ju inte precis hur din svägerska är men jag förstår verkligen vad du menar när du säger att du inte tycker om så nyfikna personer. Fortsätt att vara försiktig. Om det ligger något bakom alla hennes frågor så kommer intentionerna fram förr eller senare.

Det låter som att din svägerska är rätt lik min... fast MIN inställning är en helt annan :D Jag VILL gärna att min brorsas tjej ska vara en vän till mig och VILL umgås med henne på det sätt jag gör med mina vänner. :) Jag önskar att det kunde vara likadant med mina andra svägerskor (dvs. makens systrar)

Jag förstår att det är jobbigt för dig om du har en annan inställning men det kanske kan förklara hennes sätt iallafall. Hon vill kanske helt enkelt ha en nära relation med sin "nya syster" ;)

Du kanske ska prata med henne och tala om läget... Antingen att du inte vill ha henne som nära vän utan är nöjd med att hon är "brorsans tjej" helt enkelt, eller att du känner att ni ÄNNU inte har den relationen att det känns bekvämt med alla hennes frågor.

Lycka till!

Jag tror nog att hon väldigt gärna vill ha en nära vänskap med mig. Men saken är den att vi är för olika för att bli nära vänner och umgås när släkten inte är med. Vi har verkligen ingenting gemensamt och jag har väldigt svårt för att förstå hennes resonemang och åsikter när det gäller det mesta. Hon borde väl känna likadant gentemot mig... Jag vet även att hon är väldigt skvallrig. Hade vi varit mer lika hade jag gärna blivit nära vän med henne. Men det känns som om vi är från två olika världar ;)

Det är verkligen skönt att höra att jag inte ensam om detta och att få skriva av sig lite!

Här är en till... Men här är det mer att jag har ett obehag inför att umgås med min svägerska, just för att hon betett sig illa tidigare.

Även om hon är hur gullig som helst nu så släpper inte obehagskänslan. Jag är på min vakt när hon är med, och passar mig noga för att vara för personlig.

Dallandra:
Jag har erfarenhet av att skvallriga personer är väldigt osäkra och utnyttjar sin utfrågning för att få kontroll i relationer. Jag säger inte att det är fallet här, men du kan ju tänka efter. Kanske har hon lika svårt som du att förstå sig på dig och försöker placera in dig i vissa fack genom att fråga ut dig? Jag har en före detta kollega som agerade på ett sånt sätt och jag håller henne på armlängds avstånd eftersom jag vet att hon är som ett såll med det man säger. Jag medger att det inte går att ha det så ifall man är svägerska med någon. Kanske du kan göra dig upptagen när hon ringer och få henne att förstå piken på det sättet?

mvh
Majlo

Dallandra, kan det vara så att din man är lillebror och att det är därför hans syster blir mammig även mot dig?

Jag har också en svägerska, men det är ett ganska obefintligt förhållande oss emellan. Vi är också olika och dessutom är jag ganska mycket äldre än henne. På sätt och vis skulle jag önska att vi var bättre vänner, men samtidigt känns inte det helt nödvändigt. Det funkar rätt bra som det är nu.

Jobbigt att det inte känns bra för dig! Jag har också svårt att hantera riktigt nyfikna människor, kanske för att jag själv brukar låta folk berätta det de vill berätta och bara försiktigt fråga om privata saker. Det kanske skulle gå att skämta bort det lite? Ge henne "nyfiken i en strut"-svar så att hon fattar att hon kanske inte har med det att göra... Eller helt enkelt säga till henne som det är: "Jag har svårt med att du alltid är så nyfiken..." Det kanske blir lite jobbigt för stunden, men det kan ju också innebära en mycket öppnare och rakare relation er emellan. Jag menar, hon kommer ju att finnas där hela ert liv, så det kan vara värt att ta den eventuella konflikten.

Lycka till!

Jag ska nog försöka att påpeka på ett "fint" sätt att jag tycker att hon är för frågvis. Känner att jag nog måste det för detta känns ohållbart. Det är ju jobbigt att känna att jag helst inte vill träffa henne.

Jag är också sådan att jag låter folk berätta vad de känner och frågor lite försynt om det är något privat. Märker jag att personen inte vill prata om det så fortsätter jag inte att fråga som min svägerska gör...

Nä, alla är inte så taktfulla som de borde. Men jag tror att det kan vara värt att ta itu med problemet innan det blir för stort eller innan det får andra konsekvenser, som att ni inte alls ses, t.ex.

Din man var medveten om problemet, eller hur... Prata ihop er sinsemellan så att inte hans syster börjar pressa honom att stå på hennes sida, om det blir besvärligt i diskussionen. Och så ska man inte vara orolig för att det kanske blir bråk, ett tag. Jag tog upp en sån här grej (för tio år sen) med en bekant som jag behövde jobba ihop med och vi hade ett riktigt praktgräl, men efter det har vi varit bästa vänner, så det kan komma något väldigt bra ut av att man säger ifrån och säger vad man tycker.

Lycka till!