fortfarande kär?
Ärligt..
Hur många av er känner fortfarande pirrande kärlekskänslor för sin pojkvän/sambo/man efter 7-8 år eller mer?
Vad är att vara kär?
Går man omkring i ett lyckligt rus hela tiden och småler åt varandra eller känner man bara ruset ibland?
Jag blir lite väl avundsjuk på dom som säger att de fortfarande är såååå kära efter många, många år tillsammans.
Är det SÅ det ska vara? Annars är det ingenting?
Eller kan man va fungerande par i det vardagliga som bestämt sig för att leva tillsammans och känna små glimtar av kärlek ibland?
*funderar*