Fler som har flygskräck?

Hej!

Har kollegor och vänner med olika grader av flygrädsla. En del löser det med alkohol, andra med något milt lugnade, en del biter ihop och lider och en vägrar att flyga.

Har du flugit förrut och hur hanterar du det då?

/Kjell

Jo, jag har flugit massor av gånger, men det är samma visa varje gång, men efter den 11e Sept har jag inte flugit och nu är jag räddare än vanligt. Jag brukar komma över det på några dagar annars. Jag har t o m gjort research till en universitetsuppsats en gång för att ta reda på varför ett flygplan flyger, bara för att stilla min rädsla, men det har inte hjälpt.

Fifi!

Jag har samma problem som du, avskyr att flyga. Fast jag vet att det inte är farligare än att köra bilen till jobbet kan jag inte låta bli att lyssna till flygplanets alla ljud och bli mer eller mindre hysterisk. Jag brukar bita ihop och flyga ändå, med pulsen på max och känslan av att nu dör jag. Vidrigt! På bröllopsresan ska jag försöka fixa något lugnande så att jag kan sova bort tiden, eller gå i terapi innan (det finns visst kurser!).

Några små tips som hjälpt mig på vissa flygningar (men inte alla): öronproppar, att prata med någon, läsa en spännande bok, intala sig att det är underbart med utsikten och en härlig känsla att flyga, måttligt med alkohol kan också hjälpa lite. Att prata med en flygvärdinna om rädslan hjälpte mig senast. Hon förklarade att det handlar om tillit till pilot och styrman. Hon litar fullständigt på dem i sitt jobb varje dag, och vet att de kan sin sak där framme. Den flygningen gick jättebra.

Hoppas att du vågar åka!

Fifi, jag flyger fast jag inte vill. Jag måste regelbundet åka ner till Göteborg från Luleå för att opereras och det är lite väl långt att åka tåg när man har lite andningsproblem så jag måste flyga.

Jag fick tipset av min läkare, vars fru är hysteriskt flygrädd, att ta en eller två 5 mg Stesolid. Det gör att man blir av med panikkänslorna och kan slappna av mer.

Jag var också extra nervös när jag skulle flyga i november efter flygkrascherna i USA den 11 september. Då kändes det extra mycket i magen så jag tog den dubbla dosen av Stesolid och då gick det bra. Dessutom hade jag ju mannen jag älskar brevid mig så jag kände mig extra trygg.

Att flyga till Kanada är underbart! Vi åkte till Toronto i somras på semester och hälsade på dfamilj. Nu vet jag inte vart i Kanada ni åker, men jag rekommenderar att flyga med Air Canada, kanonbra service och det var faktiskt jättetrevligt att flyga i de där stora 747:orna. Kändes knappt att man flög (mindre buller osv). Sen kan man ju tala om för personalen att man är rädd och då anstränger de sig extra mycket för att just du ska må bra, även om man inte flyger lyxklass!

Behöver du stöd eller bara vill skriva av dig lite av omotiverad rädsla så får du gärna maila mig: petrah@mac.com

Petra - som flyger (men ogärna)

Hej
Jeg er heller ikke stolt ved at flyve, men jeg gør det. Min angst skal bare ikke hindrer mig i at se verden. I starten af marts var vi en tur i Amsterdam, og det var første gang, jeg fløj efter 11.september. Jeg var forfærdeligt bange da vi skulle flyve hjemmefra, men på vej tilbage var der ikke de store problemer.
Normalt er jeg ret bange, men løser det ved at holde min forlovede i hånden, lukke øjnene og trække vejret MEGET dybt.

Min kusine har elevatorangst, og hun har gået i terapi for problemet. Det var noget med, at hun langsomt blev vænnet til at være i en elevator, så kører i en glaselevator og så en almindelig. Det hjalp hende. Måske er der mulighed for at du kan få en lignende terapi for flyangst? Prøv at undersøge det.

Under alle omstændigheder må du have held og lykke med flyrejsen.

Fifi, om ni åker till Toronto och ska ner mot New York osv från till exempel Niagarafallen (urvackert och romantiskt!) så finns det tåg och bussar också och man kan hyra bil så du behöver inte flyga då (ungefär 6-8 timmar med bil beroende på trafiken).

Flyger ni till Vancouver kan ni också åka bil, buss eller tåg ner till Seattle. Däremot kan det vara lite *väl* långt att fortsätta ner mot Los Angeles osv, men det går om man har god tid på sig!

Det föll också bort i inlägget ovan att vi hälsade på min blivandes familj (vet inte vad som hände).

Jag har flygit tre gånger sedan 11 september och för varje gång känns det bättre och bättre. Den första oron efter händelsen går ner när man flygit och allt gått bra. Så du kanske får ta dig en inrikestur för att känna av att det går fint.

Petra

Jo, jag brukar också bita ihop och flyga ändå. Innan så brukar det gå så långt att jag accepterar att jag ska dö. Det är värst i starten och tills man kommit upp. Tack för alla tips förresten, men 5 mg Stesolid ger mig rysningar i kroppen bara av att höra det. Doktorn gav det till min mamma innan hon dog och den effekten var det värsta jag har sett, så det kommer jag aldrig att ta. Däremot är det nog bra att prata med flygvärdinnan & personalen om att man är flygrädd. Med tanke på oroligheterna i världen just nu och om Staterna börjar släppa bomber på fler i Asien, så är man ju lite rädd för olika typer av vedergällningar nu också. Om vi åker, kommer vi i så fall åka ner mot södra Staterna från Canada, så det blir svårt att ta bil därifrån.

Jag är också flygrädd men jag har hört att man inte ska ta lugnande medel för då blir man så stillasittande på flyget och då ökar risken fö blodpropp. Den risken är stor i min familj så jag vill inte spä på den mer.
Fifi jag hoppas att du inte tar illa upp men jag har aldrig tagit lugnande medel så jag vet inte vad som händer när man tar det.

Ellinor; jag tar inte illa upp, men jag tror du kanske missförstod mig lite, jag skulle aldrig ta lugnande medel heller. Det jag skrev var en kommentar till ett inlägg ovan. Jag har också hört det där om blodpropp & att man helst ska ta små korta promenader ibland i flygplanet, så att man får röra på sig.

Jag är inte så värst flygrädd själv, men jag har en morbror som varit paniskt rädd för att flyga. Eftersom hans jobb kräver att han flyger relativt regelbundet så gick han på terapi - "jag kan flyga - jag är inte rädd" typ. Dom var en liten grupp som fick prata om sin flygrädsla etc. Bla fick dom åka till flygplatsen o gå in i ett plan o titta.
Han är fortfarande inte överförtjust i att flyga , men nu kan han iallafall hantera det.
Håller med om att det inte känns riktigt rätt att äta lugnande, tror att det är bättre att det är bättre att gå till botten med problemet och försöka bli av med räsdlan "på riktigt".

Lycka till med flygningen!! Kram Mimmi