OT: Vuxendop?

De flesta kyrkor och samfund är emot omdop och erkänner det dop som redan har gjorts.

plaino, det var inget omdop för mig, jag blev ju döpt i svenska kyrkan som barn, men sen gick jag alltså med i en frikyrka, så jag döpte mig där, jag gick ur svenska kyrkan.
I den kyrka jag är med är dopet det sätt varvid man blir medlem, och det tycker jag är vackert, man ingår ju förbund om att bli en kristen, som baby kan man ju inte fatta nåt beslut, jag vill ju vara delaktig i beslut om jag ska vara kristen eller inte :)

förlåt en petimeter.... :)

Juvelia
I och med att du blev döpt som barn så blir det andra dopet ett omdop.

Alla (i stort sett) kristna kyrkor erkänner varandras dop. Så länge det skett i vatten och faderns och sonens och den helige andes namn. (går allmänt under artistnamnet "treenigheten")
Det innebär att om jag vill konvertera från en kristen kyrka, typ Svenska Kyrkan, till en annan, typ Katolska kyrkan, behöver jag inte döpa om mig.

Dopet sker _en_ gång i livet och räcker livet ut!! (livstidsgaranti. :) )

Så när någon byter från Pingstkyrkan till Svenska kyrkan, så räknas deras dop. Och när någon går från Svenska Kyrkan till Pingstkyrkan, så behöver man inte döpa om sig, utan det dop man fick som liten "gäller"

jaså, ja men i den jag är med i så måste man döpas där, det är ett krav, men som sagt, jag tyckte det var mysigt :)

Ave Maria, nää om man vill bli pingstvän som vuxen (eller någorlunda vuxen ) så räknas inte barndopet utan man måste bli döpt igen, troendedöpt, på sin egen begäran. Det är det enda dop som räknas där, och utan det kan man inte bli medlem där.

De som växer upp inom pingströrelsen brukar döpas vid ganska ung ålder, typ nån gång mellan 7 och 12 år... det väsentliga är att man har så pass mycket insikt så att man kan begära dopet själv.

Personligen tycker jag att ett dop räcker Man måste ju ändå hela tiden påminna sig om sitt dop och vad det innebär. Så även om man döptes som spädbarn så måste man ta ställning som vuxen till att bejaka sitt dop och leva i det. Men själva ceremonin behöver inte göras om. Det är min syn på saken. Men det finns ju flera åsikter i frågan

Ave Maria

De flesta frikyrkor ser dopet som ett "bevis" på att man valt att följa Jesus och bli kristen. Det kan man inte välja som spädbarn, därför "räknas" inte det dopet mer än som en vacker ceremoni. Därför känns det också lite överflödigt att kalla det för "omdop" när man väljer att vuxendöpa sig.

Jag blev döpt när jag var 14, efter att jag beslutat det själv. Det var underbart!

Tack för mig

Hade visst fler frågor än jag trodde från början.

Ska en vuxen som döps ha en fadder eller vad nu den riktiga termen är, alltså någon som ska hjälpa en i tron? Ska den personen vara äldre än en själv, eller spelar det ingen roll så länge h*n är döpt? (Tänker mer på min mor här än på mig; är det inte lite underligt att säga åt en kvinna på 50+ att hon inte själv kan sköta sin andliga utveckling...?)

Och så har jag letat lite efter ordning för dopgudstjänst, men hittar bara barndop. Ska jag inte själv säga att jag vill döpas? På den sida jag hittade står det att föräldrarna säger ja till dopet av barnet, men... vid det här laget måste jag väl få säga det själv?

Dopordningen är nästan densamma, men man läser inte evangeliet om Jesus och barnen och du svarar själv på frågan om du vill bli döpt. Förbönen ser också något annorlunda ut (coh den kan man vara med och formulera dessutom).

EN fadder kan man ha om man vill. DÅ väljer man själv vem och på vilka grunder (döpt är ju krav för att vara dopfadder). VI alla behöver väl vägledning i tro och liv oavsett ålder, man blir ju aldrig klar. JAg ser det som en slags mentor och nånting härligt att ha

Ah, tänkte just precis på det som Jenny skrev... en sparringpartner i andliga frågor behöver nog alla människor hela livet, oavsett ålder, det är ju just att man får ta hjälp av varandra som är så härligt... Min man har en ganska ung, men mycket klok biktfader och det funkar jättebra. Åldern spelar ingen roll - där heller

Ejla och *bruden*

Jag är mycket väl medveten om att till exempel pingstkyrkan tillämpar den här ordningen som ni beskriver.

Grejen är att det då blir ett omdop, oavsett vad ni väljer att kalla det.

OBS: Jag lägger ingen värdering i detta. Jag kan ju inte tala om för er vad ni ska tycka, tänka och känna.

Men ni kan inte ändra på fakta. Döper man sig två gånger, oavsett när det första dopet skedde, oavsett av villken anledning man döper sig andra gången, så är_ det andra dopet ett omdop.

Personligen kände jag ett tag sorg över att jag _inte_ kunde döpa mig som vuxen. Var helt enkelt avundsjuk på mina kompisars häftiga dop. Men nu vilar jag i och känner en trygghet i att jag redan som barn fick dopets gåva.

Ave Maria, jag vet inte om du läste mitt inlägg men tydligen såg du inte att jag betonade att _jag_ tycker att ett dop räcker. Jag har då inte försökt "ändra fakta" och har aldrig hävdat att det inte skulle vara frågan om ett omdop, så jag förstår inte varför du påpekar detta för mig.
Det enda jag skrev var att Pingstkyrkan inte anser att barndopet är ett giltigt dop.
Jag är inte pingstvän och delar inte deras dopsyn.

Det är troligtvis olika mellan de olika pingstkyrkorna. Enligt BEM-dokumentet är erkänner vissa pingstkyrkor de dop man en gång gjort. Och de är dessutom emot omdop.

Ejla
Sorry. Ber om ursäkt. Förlåt. :(