Vi (jag) kan inte heller bestämma oss hur vi ska ha vår förlovningsdag, det känns som att man bygger upp så stora förväntningar för just den dagen och så kanske det inte ser ut att bli som man tänkt sig och så blir det panik för det.
Jag har därför börjat fundera på om vi inte skulle köpa ringarna ograverade och sedan ha dom med oss och låta ödet eller stundens ingivelse avgöra när det känns rätt att byta dom. Friat har min älskade redan gjort, så egentligen är vi ju förlovade, men utan ringar...
Det måste varit lättare förr, när mannen friade och hade en ring som han överlämnade när flickan sagt ja. Idag ska man som tjej vara med på allt och bestämma hur ringen ska se ut och hur man ska göra det och när man ska göra det, jag kan själv tycka att min medverkan oftast bara krånglar till det (ändå har jag så svårt att låta bli att blanda mig i). Jag misstänker att min älskade nog inte skulle våga ta ansvaret att köpa just ringen utan mig - han vet att jag brukar ha åsikter om hur jag vill ha det och att jag vill att det ska vara så väl genomtänkt och så bra som möjligt.
Denna strävan att allt ska vara perfekt kan faktiskt vara urjobbig och ta död på det mesta av spontaniteten, ändå är det svårt att inte låta sig dras med av alla reportage, insändare, väninnor och annonser som deklamerar det perfekta bröllopet, den perfekta bröllopsresan etc. Jag blir jättestressad av att inte kunna bestämma mig för vilken ring, för vilken miljö, vilket datum som vi ska byta ringar, jag ser fram emot att läsa vilka fler förslag som kommer på Åsas fråga...