Skumma adresser i adressfältet...hjälp

Jag fattar precis. Och jag tycker inte att han är okänslig. Men jag önskar att det fanns mer tålamod till dig. Å andra sidan vet jag av erfarenhet att man tar allt man får och blir aldrig nöjd.

jag måste ändå säga att jag tycker du är tuff som pratar om det och har sån självinsikt. Du är nog starkare än du tror. Sen förstår jag dig faktiskt, om du har något emot att han går in på såna sidor så tycker jag att just tio olika adresser nog pekar på att han faktiskt skrivit in och gått och kollat. Måste säga att det låter lustigt att av misstag hamna på så många såna där. Och då har vi ju ett annat problem: att han ljuger eller känner sig tvingad att ljuga. Det är lika illa vilket som.
Fan, jag fattar - du sitter ju liksom låst i ett dödläge. Du akn inte konfrontera honom me dnågt som antagligen är sant för då tas du inte på allvar riktigt. Å andra sidan är det aknske inte så jättegigantiskt att man gör slut för det på en kvart. Å andra sidan igen är det så stort att du stör dig på det och då ligger det där och skaver. vad vill du sjävl göra? Något realistiskt.

Saken är den... att jag inte tror att han har suttit och skrivit in adressen till alla dessa sidor. Och har han inte knappat in adressen till alla, behöver han inte ha gjort det till någon. Därför finns det en del av mig som vill tro honom, som vill tro hans kompisar. Och, jag KAN på ett sätt INTE TRO att han skulle ljuga så här om det-han har erkänt betydligt värre saker i början av vårt förhållande som var mycket struligt och vi båda inte var helt seriösa. MEN. Samtidigt så verkar det ju inte finnas någon annan förklaring än att han verkligen måste ha varit inne på dessa sidor av eget initiativ-annars skulle de inte dyka upp i adressfältet...

Och då ljuger han alltså, och det skulle vara MYCKET värre än ALLT. För jag vill ha sanning och ärlighet och anstränger mig verkligen själv för att bli en ärlig och bra människa. Och det som är frustrerande är att om han inte är ärlig, även om något obehagligt, så får ju inte jag chansen att själv avgöra om han är "ok" för mig...

Suck. Och pratar jag det minsta mer om detta, är det slut mellan oss-det är verkligen så nära nu... Så det finns verkligen bara alternativen svälja och låta det ligga och mala eller göra slut och riskera att mista kanske den bästa killen som finns för mig. Om nu han trots allt varit ärlig och om nu hans sk. mycket datakunniga kompisar verkligen har rätt i och själva har varit med om att obesökta adresser syns i adressfältet...

men du, gumman... Kan du inte försöka att låta det här vara då? Jag menar, om det vore så att ahn skulle ha varit otrogen eller så skulle det ju varit mycket värre att behöva släppa, men fria hellre än fäll den här gången och så får du se om något dyker upp en annan gång. Eller hur känns det?

Om du vill dubbelkolla kan du väl gå in på History och se när han var inne, då vet du ju om det hänt en massa upprepade gånger eller så...

Kan du inte åka bort över en helg med en kpmis eller så, få lite distans till saker. Mitt det där askassa förhållandet där jag var som mest svartis var så himla intensivt att jag knappt kunde tänka till slut. Kanske skönt att få distans?
En del av mig undrar idag om jag inte egentligen VILLE hitta saker, såsom jag pajade det där. Å andra sidan hade han ett lustigt sätt och det gjorde mig nojig. Inte så med tjejer, men han hade ett skumt humör. jag försökte hitta anlendingar.

Nu ska jag gå och lägga mig... Jag pratar gärna mer i morgon. Jag hoppas du kan sova nu, tjejen. Allting ordnar sig, det lovar jag. Även om det inte känns så. Kolla tillbaka - det man inte trodde skulle lösa sig förut är ju bara ett avlägset minne idag. Man behöver aldrig oroa sig för att det ska komma nya problem..

Sov gott. Kram

Jag förstår vad du menar... Problemet är att vi har varsinn användare på datorn med lösenord till. Två gånger fick jag hans lösenord. Två gånger gick jag in och snokade och ställde till en scen. Nu har jag inte lösenordet längre... förbrukade väl min rätt till det kan man säga... så att kolla i någon historylista-nej, den lyxen har jag inte...

Jag förstår vad du menar med att hellre fria än fälla... Men det hade varit lättare att göra om inte ALLT pekade på att han verkligen måste ha varit inne på dessa sidor, och alltså ljuger.

Usch, det är så jobbigt det här. Allt blir så komprimerat när man skriver det så här i små inlägg. Det är ju ändå tre år av en miljon små ögonblick det handlar om...

Min pojkvän har verkligen varit otroligt stöttande och var mycket resonlig och förstående och "ältar-vänlig" i början av vårt förhållande. Han bekräftade och lugnade och svarade på frågor stup i kvarten det första året. Det var frågor i brev och det var muntliga "förhör" han lät mig kolla i hans mobil (där jag aldrig hittat något...) och han slutade träffa tjejkompisar som jag var svartsjuk på och han gick alltmer sällan ut på krogen för att det oroade mig. Han har levt i ett fängelse faktiskt.

Dessutom var han som sagt "självmant" ärlig mot mig i början (då jag själv betedde mig sviningt-genom sig själv känner man andra...) och hade dåligt samvete för att han bytt nummer och flirtat med en tjej på krogen fast vi hade börjat "dejta" utan att vara så seriösa. Den ärligheten har alltid varit mitt ankare i tillvaron med honom. Jag har alltid tänkt, när jag blivit misstänksam och svartsjuk, att-"men om han nu fick dåligt samvete av att göra något sådant, ändå ganska oskyldigt, då borde han väl inte kunna göra si eller så."

Och jag har verkligen aldrig trott att jag skulle kunna hitta "sånna" sidor som jag hittade på hans användare, och när jag gick in och snokade var jag nog mest ute efter den sköna känslan av att "skönt, det fanns verkligen inget där..." men istället ploppade det upp den ena grejen efter den andra och jag blev alldeles chockad och förkrossad.

Än en gång, tack för att dina svar. Det värmer att det finns någon där ute i världen som orkar lyssna på en...

Kram

Tack för att du tog dig tid! Jag ska försöka sova nu jag med.

Kram och Godnatt!

Som nummer ett tycker jag du ska ta och spola ner din psykoterapeut i toaletten och finna en som INTE sätter griller i huvudet, eller ta upp det med honom. Vet han om att han får dig att reagera och fundera som du gör?!

Datorn och internet är en fantastisk värld, enormt fylld med roligheter, mindre trevliga saker, Scanners, virus och annat man INTE vill få in i sin datorn men som MÅNGA har utan att veta. Ett enda litet program kan vara orsaken till det som hänt dig just nu. Det är enkelt att få en liten "scaner" som läser av vad ni tittar på, matchar vad för sidor ni skulle kunna tänkas skriva in (baserat på ungefär samma teknik som T9 i mobilen) och vips så kom det upp en drös med sidor som satte grillar i huvudet på dig.

Visst din kille skulle kunnat knappa in de där sidorna, men fortfarande relativit oskyldiga sidor med tanke på vad som finns och vad han SKULLE kunnat knappa in. Men är ett par sidor som kom fram när du gick igenom alfabetet på datorn verkligen värt att kanske gå miste om eran relation? Är din kille inte värd mer? Är DU inte värd mer?

Sätt dig ner med din kille, förklara för honom att du tär sönder sig själv sakta men säkert och det i sin tur tär sönder er. Vill du sen göra allt bättre (vilket jag tror och hoppas) så be om hans stöd, inte bara det vanliga stödet man vill ha utan verkligen ett sådant stöd som får dig att orka ta itu med din sjukdom (dvs din sjukliga svartsjuka). Våga lita på dig själv att du gjorde rätt val när du blev tillsammans med din kille och lita nu på dig själv att du kan göra det bättre för DIG.

Det finns bara en enda person som kan hjälpa dig och det är du själv, du måste våga TRO på dig själv, våga LITA på dig själv att du gör rätt val och att du vågar ta itu med det som trycker inom dig. Kanske något som hänt och som gör för ont för att du ska orka ta itu med det.. detta något kanske är just det som förstör dig själv och ditt(/dina) förhållanden. Våga ORKA..

Ledsen att det blev långt och inte på något sätt mening att göra dig ledsen eller att du ska ta något på fel sätt. Men snälla tjejen, tillåt dig själv att få uppleva hur mycket din kille kan ge. Men så länge du inte tror på honom eller vågar tro på dig själv så får du aldrig se allt det vackra som finns.

Skulle min kille tittat på dessa sidor hade jag bara ryckt på axlarna. För jag vet att det är mig han åtrår, min han tänker på, mig han saknar. Det är mig han kramar om, mig han går till sängs med, mig han nyper i rumpan och det är mig han älskar. Vad skulle någon annan kunna erbjuda min kille när han har allt han söker i mig?

Jag önskar dig all lycka till och finns här om du vill prata!

Våga nu tjejen!

Bra sagt! Håller med om allt. (Förutom att jag också skulle störa mig lite om min kille varit inne på såna sidor - inte av svartsjuka, men för att jag tycker det känns som taskig kvinnosyn etc - en helt anan diskussion.. )

Hur har natten varit? är du ok? Jag håller med om att du skulle kunna prata med honom, och på ett annat sätt än vanligt. Det är ju viktigt, om du vill fortsätta med honom, att du låter honom veta att du kämpar också. Då står han kaske ut lite bättre med att det kan vara tufft att bli förhörd..
Ni aknske kunde gå och prata båda två?

Jättebra inlägg Jessy! Jag håller med i allt!

Har vi inte alla en privat sfär, där man sysslar med sånt som man inte pratar med andra om? Att jag ibland läser sexnoveller på Internet är inget jag berättar för min man, men han har inte heller något med det att göra.

Ibland ser jag att han historiken blivit tömd på vår dator, så jag antar att han varit inne på sidor han inte vill visa för mig.

Det gör mig absolut ingenting. Jag gör själv likadant. Min man är världens goaste och jag ser inte detta som något att "utreda" och fråga om.

Dethär var bara min syn på det hela och jag förstår att andra kan lida av svartsjuka. Vi är ju alla olika.

men saken är väl att ni båda är överens om att ha det så. Men om hon som skriver inte vill att hennes kille gör saker i smyg så måste ju han acceptera det.

K.C:
Njae, det är ingen överenskommelse som jag och min man har. Jag har bara noterat att det verkar vara såhär.

"Men om hon som skriver inte vill att hennes kille gör saker i smyg så måste ju han acceptera det."
Jag kan inte riktigt hålla med om det. Det är knepigt att förbjuda partnern att göra något, som han av hänsyn till en själv håller privat. Det vore skillnad om han gjorde det öppet, lämnade porrtidningar på köksbordet etc.

Jag tycker att man har rätt till sina egna erotiska fantasier, rätt till att onan*ra osv. Det behöver inte alls handla om att den andra är otillräcklig på något sätt.

Åh, fast det handlar inte om att förbjuda. Jag tycker precis tvärtom - sker saker i hemlighet så vet man ju inte om det är nåt man skulle vilja slippa eller inte. Tycker det är bättre att det är öppet, däremot kan det ju ändå ske "privat" om man säger.

Det handlar ju om att få chans att ta ställning till vad den andra gör. Sen fins det självklart gränser för hur mycket "under huden" man kryper. jag menar - onani är ju en privatsak som man inte ska behöva redovisa, men om tjejen tycker det är jobbigt med porr etc och frågar honom så tycker jag han måste vara ärlig. Vi pratade om det i en annan tråd, att vissa saker är viktiga för en av princip och att man då måste få chans att at ställning till om ens partner tycker tvärtom. Det handlar inte om svartsjuka eller att kränka någon integritet, utan att få ha koll på sånt som sker i ens omedelbara närhet.

K.C:
Vettigt resonemang. Jag håller nog med dig om det. När det är något som är känsligt för en själv, så vill man nog veta var ens partner står i frågan.

Hej alla som skrivit!

Nu har jag precis kommit hem från jobbet. Natten var ok, värre var det med dagen. Tankarna har verkligen snurrat runt runt. Har ibland haft svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag känner PRECIS så som K.C skriver (och en del andra med)- jag vill inte förbjuda och jag har knappt ens något problem med sidor som slitz och kan nog t.o.m acceptera porr i viss mån. Om min partner är ÄRLIG i sin inställning till det, om det bara är ÖPPET att han tycker så. Sedan behöver han ju självklart inte redovisa något dagligen, men jag klarar bara INTE av lögner! Lögner är det absolut värsta jag vet. Jag tror att nästan allt och i princip vadsomhelst går att klara av och förstå och acceptera, sålänge det är öppet. Så att jag själv kan få ta ställning till var jag står. Ja, precis så som K.C skrev.

Jag kan inte skriva så mycket ikväll, måste jobba och äta middag med min pojkvän-boven i dramat... som inte förstår utan vill mysa i soffan med mat och tv som vanligt.

Tyvärr finns inte möjligheten att prata med honom på något sätt. Tro mig, jag har provat alla redan.

Och det är nog det-att jag inte längre kan nå honom eller få det stöd jag behöver och rädslan att han ljuger som gör mig så förtvivlat uppgiven och ledsen inombords. Han tycker att jag för en gång skull kan visa lite hänsyn till honom och låta bli att älta och anklaga och misstänka. Efter tre år av ständig "svartsjuketerror" och kontrollerande från min sida, kan man väl kanske förstå att hans gräns är nådd...

Jag är bara så ledsen att jag inte hann fram till honom och hans förståelse, innan dörren stängdes...

Tack för att ni har svarat allihop. Även om jag inte fick mina önskesvar... - att jag inte behöver oroa mig :) så har det hjälpt att skriva av sig.

Kram till er alla.

Tre år av ständig "svartsjuketerror" och att vara kvar i förhållandet tyder ju på att han värdesätter dig otroligt högt. Och därför tror jag inte din dina chanser att öppna den där dörren till honom är körd. Det gäller bara för dig att komma på HUR du ska öppna den.

Jag tror faktiskt inte du behöver oroa dig, om han nu skulle vara otrogen VARFÖR skulle han då stanna kvar med en tjej som är sjukligt svartsjuk?

Ge honom en chans, ge dig själv en chans och försök lirka upp den där dörren lite itaget. Använd alla små knep du kan komma på.

Hon bryr sig om dig, han tycker om dig och längst in vill han även hjälpa dig. Han vill nog hemskt gärna ha den där glada tjejen som finns inom dig utan en massa svartsjuka. Och hur skrämande och rädd det än kan kännas att ta upp det så gör det, om inte för er eller hans skull så för din egen skull!