Hur många vänner/kompisar har du?

Hur många nära vänner har du?
Beror på vad man ser som nära. Jag kan i princip tala om allt med dom flesta, för jag har inga problem med att tala om saker. Men det är nog 2 stycken som jag kallar mina "bästa" vänner.

Hur många "ytliga" vänner har du?
Hur många som helst. Jag har flyttat en hel del, så jag träffar tyvärr inte alla så ofta som jag vill, men vi har kontakt via telefon och internet. I huvudsak så bor dom i Malmö, Lund och Helsingborg. Sammanlagt så är det nog uppemot 100 st (om man räknar allt från dom jag träffar veckovis till dom jag träffar en gång i halvåret).

Umgås du i stora kompisgäng?
Jepp.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Jag har som sagt flyttat en hel del, så min absolut äldsta kompis har jag haft sen jag gick i sexan. Sen har jag fått kontakt med några som jag gick i samma klass som i trean (gick i Frankrike innan dess), men vi har inte haft någon oavbruten kontakt.

Hur många nära vänner har du?
Svar: Jag har 2 nära vänner.

Hur många "ytliga" vänner har du?
Svar: Ojdå, det var lite svårare att svara på, men där är kanske på sin höjd ca 5 stycken.

Umgås du i stora kompisgäng?
Svar: Nej (som tur som är).

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Svar: Både Ja och Nej.

Jag är nöjd med att ha en liten umgängeskrets
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag orkat med att ha en massa vänner som ringer varje dag, vill träffas när som helst osv.
Självklart då man var yngre = barn hade man ju en hel hög med kompisar som man var med varje dag och även i tonåren var där ju en hel del
Men nu trivs jag med min lilla kompiskrets och tycker att det är jätteskönt att vi är på samma nivå.
Sedan ungås ju jag med våra gemensamma vänner (par) som jag fått genom min sambo, så att säga.

Jema

Jag har svårt att definiera vilka vänner som är nära och inte. Men det är väl ett gäng på 4-10 pers som jag har rätt tät kontakt med. Vissa av dem varje vecka, andra lite mer sällan men ändå. Och dem känner jag också väl och vet hur det ser ut i deras liv med kärlek och familj och allt sånt.

Ytliga bekanta finns det ju jättemånga, det är nog över 100 stycken. Går ut mycket i hårdrockskretsar i Stockholm och då börjar man ju känna de flesta efter ett tag.

Numera, efter bröllopet, känner nästan allas mina vänner varandra. Tidigare har det väl varit ungefär 3 gäng som knappt ens visste om varandra. Nu känner de varadra.

Jag har inga vänner kvar sen barndomen. Ingen av de jag umgås med, förutom min man, har jag känt i mer än 2 år. Har en kompis från gymnasiet som jag träffat nån gång efter det, men henne räknar jag knappt för det är så sällan.

Har ibland känt mig ensam och ibland känt att jag har haft för många kompisar, så att jag inte haft tid.

Är nöjd just nu.

Jag har 7 riktigt nära vänner varav två är mina bröder, en min fästman och en kusin. De tre övriga är en barndomsvän jag återupptagit kontakten med, en tjej jag lärt känna det senaste året här i det nya landet och min brors fru.

Ytliga vänner har jag rätt många, vi umgås i stora gäng men jag har även sådana mer ytliga vänner i alla andra länder jag bott i. Vi hörs av då och då via email eller samtal men jag räknar dem inte som mina riktiga vänner eftersom vi inte har så bra koll på vad som sker i den andres liv. Jag har även kvar vänner från gamla jobb som jag kan prata med om allt men tyvärr träffas vi väldigt sällan.

En av mina bästa vänner känner jag sedan lekis även om vi inte hade någon större kontakt under högstadie och gymnasietiden.

Jag träffar också ett gäng tjejer varje vecka på fika (6-10 st) men känner dem inte speciellt väl än. Sedan finns det kvar människor hemma i Sverige som jag kan ringa till när jag är hemma så går vi ut och käkar eller festar men det är inga jag håller kontakten med i vanliga fall.

Jag har alltid känt mig väldigt ensam men nu när jag läst vad jag skrivit så inser jag att jag har väldigt många vänner och bekanta!

Hur många nära vänner har du?
Hur många "ytliga" vänner har du?
Umgås du i stora kompisgäng?
Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?

De vänner som jag räknar som riktigt nära (förutom min älskade make som är min allra bästa vän som jag delar allt med) är ca. 3 stycken, 2 av dem har jag känt i snart 10-12 år när jag gick med i kyrkans ungdom. Den 3:e lärde jag faktist lära känna här på BT, vi lärde känna varandra i höstas(Puss&kram till fru K W! ),jag och maken fick äran att bli inbjudna till deras bröllop.

Oj, "ytliga" är det fler, kanske 15 stycken, flera av dem är makens kompisars respektive, vi är kompisar men inte jättenära.Mina två närmaste kursare trivs jag ochså mycket bra ihop med ,även om vi inte umgås jätteofta på fritiden.Makens kusiner och deras respektive är ochså vänner.2 av mina kusiner är det likadanr med,även om jag skulle vilja umgås med dem mycket mer än vad jag gör i nuläge.
Sedan är det några fler jag lärt känna på BT som jag gärna vill lära känna ännu mer,för att de är så goa´ & snälla och jag trivs med dem.

Med de jag lärt känna på BT så umgås vi i ett "större"gäng ,annars är väl med makens gamla killkompisar och deras respektive som vi umgås i ett större gäng.

När det gäller barndomsvänner så har jag (både tyvärr och skönt)ingen kontakt med.
Jag vill istället vårda de vänskaper jag fått genom åren.

Fru Kirta,

Det är nog så som du säger att man inte öppnar sig lika mycket för alla. Man är helt enkelt inte på samma våglängd. Jag har samma "problem" som du med att inte stå alla i kompisgänget lika nära, men so what? Det är bara att tugga i sig att man inte kan va bästis med alla.
Däremot håller jag inte med om det där med respons. Jag ger verkligen respons även till de ytliga vännerna och har försökt att bli närmare vän med dem.
Misstolka nu inte detta, jag är supernöjd med de 5 nära vännerna jag har.
Vad jag menar är att man inte behöver älta varför man går bättre ihop med en del. Så är det ju för alla?!

Jag har en bästa kompis, som jag har varit kompis med i 1 ½ år. Sen har jag en kompis som jag är nära vän med men inte är bästa kompis med..

Ytliga kompisar har jag 4 stycken av...

Är kompis med en som jag gick i samma klass på högstadiet..

Browneyed girl, i mitt fall handlar det om lite mer, om man nu kan säga så, allvarlig sak, jag blev nämligen nästan utesluten från en möhippa pga. diverse slitningar i det gänget. Att jag skulle lämnas bort var inte brudens önskemål eller beslut för den delen utan det beslutet fattades av andra människor. Möhippan kom mig till känna av ren slump och jag var ju med, men det kändes ju lite i hjärtat ändå.

Hur många nära vänner har du?
- Två

Hur många "ytliga" vänner har du?
- 5-10 stycken - alltså sådana man umgås med men kanske inte berättar ALLT för.

Umgås du i stora kompisgäng?
- Nej inte nu längre.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
-Ja, några stycken (Numera ytlig vänskap). Fast vi ses sällan eftersom alla bor på olika ställen runtom i landet.

Fru Kirta,
Sorry, missförstod dig lite!
När du skrev att du inte orkar med den sortens förhållanden, trodde jag du menade att du BARA vill ha nära vänner och inga ytliga. Och då tyckte jag att det är oundvikligt att man inte står alla lika nära i ett kompisgäng.
Men nu fattar jag din situation. Sånt är ju jättetaskigt!
Det är ju inte upp till vissa i gänget att avgöra vilka som ska vara med på möhippan och inte, utan det är ju den blivande brudens vänner det gäller...
Tråkigt när det blir så!
Nåja, huvudsaken att du var bra vän med bruden iallafall!

Hur många nära vänner har du?
Två som står mig lika nära som vi varit systrar (alla tre), ytterligare fyra vänner som står mig nära men inte lika nära. Sedan min sambo, syster och mamma.

Hur många "ytliga" vänner har du?
Beror på hur man räknar, men inga som jag ringer och tar en fika med. Men ca 20 som jag umgås regelbundet med.

Umgås du i stora kompisgäng?
Nja.. Både jag och nej. jag umgås med folk för att jag spelar ihop med dem, sedan är vi naturligtvis kompisar också, men inte vad man menar med ett vanligt kompisgäng. Vi träffas inte bara för att träffas utan för att spela ihop.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen? Vad räknas som barndom? jag har vänner som jag känt sedan jag var 14, räknas det?

Oj, det var mer än vad jag trodde. Dock kan jag vara lite avis på de som umgås i kopisgäng, verkar mysigt på något sätt. min vänner känner inte varandra.

Hur många nära vänner har du?
Det handlar i princip om två "gäng". Dels mitt gäng bestående av sju tjejer (inkl. mig) som jag umgåtts med sen högstadiet. Där ingår även min syster. Sen är det sambons vänner som jag lärt känna de senaste åren som jag anser mig vara riktigt nära. Det är ett par, och ett f.d. par. Totalt= 10.

Hur många "ytliga" vänner har du?
Jättemånga. När vi skulle ha fest i påskas och bjöd "våra kompisar" så blev det över 50 stycken. Och då kunde inte alla komma. Jag tror det blir så när man bor i en liten stad. Man umgås med kompisars kompisar och lär på så sätt känna väldigt många.

Umgås du i stora kompisgäng?
Beror på vad som menas med stora. Men jo, det händer.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Jo, en som jag har umgåtts med sedan förskolan, och sen mitt gäng från högstadiet.

Hur många nära vänner har du?
*** 2 + bror + sambo. En av de två bor 50 mil bort och en bor 500 meter bort. Brorsan har jag alltid varit nära, vi pratar om ALLT! Och min sambo är ju förstås en kär vän.

Hur många "ytliga" vänner har du?
*** Sambons killkompisar, fast de är väl lite mer än ytliga, men jag kan inte prata alltför intima/personliga saker med dem.

Sen är det kompisars kompisar och de man träffar på olika fester. En eller två här kan utvecklas till mer närmare vänner. *hoppas på det*

Umgås du i stora kompisgäng?
*** Vi VAR ett stort gäng för 5-6 år sen men det splittrades p.g.a. osämja och intriger.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
*** Nej, inga. Min barndomsvän bröt kontakten med mig för ca 8-9 år sen.

Men men.. Beter man sig som man vill att en god vän ska bete sig mot en själv - så får man vänner!

Jag hoppas och tror att min vänskapskrets ska utökas med några fler väninnor, det längtar jag efter.

Det finns ju olika slags vänner. Vän att träna med, vän att festa med, vän att shoppa med, vän att prata i telefon med, vän att fika med, vän att semestra med, vän att ligga på badstranden med etc etc.

Hur många nära vänner har du?
3st som jag kan prata om allt med, men på senare tid har saker ändrats...pojkvänner, barn o liknande. Man har väl inte tid för varandra på samma sätt längre

Hur många "ytliga" vänner har du?
Massor, men inga som jag umgås med ensam utan isf genom andra vänner.

Umgås du i stora kompisgäng?
Nej, men i stora "släktgäng". Vi är en hel del folk som träffas väldigt ofta på somrarna och olika fester. Främst 2 olika släkter och alla våra vänner

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Ja, några barndomskompisar som ingår i "släktgänget", och en tjej jag vart bästis med i ungefär 15 år.

Jag är helnöjd med min bekantskapskrets. En alldeles lagom mängd människor. I slutändan är det ändå familjen som räknas (för mig) och vi har en underbar sammanhållning. Det är bara min man som saknas

Hur många nära vänner har du?
Riktigt nära vänner som jag kan berätta allt för är ca 11 stycken.

Hur många "ytliga" vänner har du?
Vet ej. Hur räknar man dessa?

Umgås du i stora kompisgäng?
För det mesta inte. Men jag har vänner från universitetet och när jag umgås med dem är det alltid i stora gäng.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Ja, 2 riktigt nära kompisar och 2 lite mindre nära kompisar. Vi umgås inte ofta, men det är den sortens vänner man kanske inte pratar med på länge men sen då man pratar är allt som om man träffades igår.

En av mina allra närmaste tjejkompisar träffade jag på en fest/utevkväll. Det var kul, eftersom man sällan träffar nya tjejkompisar då man är ute på krogen en kväll.

För mig finns det inget som heter "lagom antal" kompisar. Jag älskar att träffa nya vänner och alla är alltid välkomna att vara med. Om det är något jag kan irritera mig på är det "selektiv" vänskap, där man inte vill blanda sina kompisgäng. Speciellt tjejer är rätt bra på det, eftersom många är rädda att kompisarna ska börja umgås.. Vilket jag bara tycker är BRA! :) Att blanda folk är himlans skoj och det blir oftast lyckat. Win-Win situation!

Jag har 6 riktigt nära vänner som jag kan prata om allt med, men några av dem träffar jag inte så ofta. Jag har känt dem i 15-20 år. Vi gör allt möjligt tillsammans. Sedan så har jag 4-5 vänner som jag kan prata om nästan allt med, men som jag inte känt lika länge som de andra och som jag inte umgås med lika mycket, speciellt inte på tu man hand, ofta är det flera med, män eller andra kompisar. Ofta blir det fika eller festa som gäller då.

Ytliga vänner får jag väl se min mans kompisar med flickvänner och andra kompisars kompisar som jag bara träffar genom andra. De är väl en 20st.

Några specifika kompisgäng blir det inte, men vi är några olika par-grupper som ofta ses tillsammans. När jag var yngre hade jag massor med kompisar och vi umgicks i olika stora gäng, men med åren har vi glidit ifrån varandra.

De flesta av mina närmaste vänner har jag känt sedan barndomen.

Hur många nära vänner har du?
- Har en, eller kanske två, men ingen riktig bästis-bästis... Saknar det ibland...

Hur många "ytliga" vänner har du?
Ett par stycken. Typ mannens kompisars flickvänner.

Umgås du i stora kompisgäng?
Ibland. Men det är gubbens kompisar.

Har du kvar vänner/kompisar sedan barndomen?
Ja, en. Hon är numera min svägerska.

Jag har inget intresse av att ha vänner som inte betyder så mkt...
Eller hur man nu ska säga...
Jag har en bästa väninna, en kompis jag vet finns där ALLTID för mig, en sån som jag vet skulle avbryta semestern i spanien om jag ringde och behövde henne...Hon och jag har varit kompisar sedan vi var 10 år (alltså 15 år)
vi klickade första dan och var bästisar sedan dess...vid gymnasiet gick hon åt ena hållet och jag åt andra och vi gled isär...
1 år efter studenten flyttade jag till stockholm och hon hade en pojkvän som bodde där så jag ringde henne och sa att vi kunde träffas om hon var uppe på besök...hon hade flyttat tid 4 dagar efter mig...Vi träffades och vägarna möttes igen...
Att flytta hem från stockholm var ett svårt beslut att ta för mig, hade inget där egentligen men min bästa vän bor där...

Sedan har jag min lillasyster. Hon vet ALLT om mig, precis allt...
Hon växte upp med samma skit som jag, jag var äldre än henne och tog snabbt på mig rollen som hennes mamma när vår mamma inte skötte det jobbet...Nu är jag 25 och hon 20 år och det går inte att leka mamma längre ;) Vi är nu bästa vänner, och hon bor hemma hos oss.

Utöver dessa 2 nära vänner har jag en kompis som jag blev kompis med på gymnasiet, hon och jag träffas och fikar ibland.
Via jobbet träffade jag en annan underbar tjej, Sarah. Om inte hon varit gravid och slutat på jobbet hade vi haft chansen att bli bästa vänner...Vi båda känner det där, men jag jobbar, har 2 barn och precis köpt hus och planerar bröllop. Hon försöker leva livet som 2 barnsmorsa och vi träffas sällan, mejlas och ringer oftare dock och hon är bjuden på mitt bröllop för hon har verkligen DET där...
En annan tjej på jobbet känns också rätt...bjöd även henne på bröllopet för jag hoppas vi kan bli närmare vänner, nu är vi bara arbetskamrater som tjatar varje dag om att vi måste träffas...men hon med graviditetströtthet, 2½ årig son och jobb och jag med mitt hittar lixom inte tiden ;)

En del vänner har man ju fått genom sambon också men det är inte dom jag ringer om det är något...då är det syrran eller Nettan i STHLM...