Samboekonomi

Vi gör också ungefär sådär som Magnus flikka tycker är vrickat, fast vi tycker det är helt okej Eller vi har kanske ännu mer vrickat, eftersom vi har helt gemensamma pengar. Vi får båda in pengar, och sen är det nån av oss som betalar hyran, och den andra kanske betalar nån annan räkning. Sen är det lite olika vem som betalar när vi handlar, det beror på vem som har mest pengar på kontot. Men vi har inget att det är mitt och det är hans, utan alla pengar är våra gemensamma. För oss är det inga problem, att vi inte får ha våra "egna" pengar som vi får köpa vad vi vill för. Man måste ju va generösa mot varandra och låta den andra köpa vad den vill (ibland åtminstone, beroende på ekonomin). Sen är det kanske mest jag som handlar..
Men jag ska kanske tillägga att vi båda lever på studiemedel, så det är ju inte så att den ena drar in mycket mer än den andra. Jag tror iofs att vi skulle gjort likadant ändå, men det är ju en viss skillnad.

Jag har alltid undrat varför många verkar bråka om pengar. Jag och min sambo har aldrig gjort det, och vi förstår inte hur man kan bråka om sådant.

När jag läser många av ovanstående inlägg förstår jag att man kan bli osams.
Men fungerar det för er att den som tjänar mest är den som får mest pengar över så är det ju okej (alla bestämmer själva)...

Men jag har tänkt lite på att kvinnor i regel tjänar mindre än män (naturligtvis inte alltid, men ofta). Skall kvinnor automatiskt alltid ha mindre pengar att röra sig med?!
I vårt förhållande är det viktigt att vi jämnar ut sådana missförhållanden - även om samhället inte har kommit så långt ännu...

EmmaPemma,
jag förstår inte heller hur så många kan bråka om pengar, fast jag och min sambo har löst det precis tvärtemot er....

Vi bråkar inte eftersom han har sina pengar och jag har mina, jag bestämmer själv vad jag vill göra med mina pengar, det finns alltså inget att bråka om. Självklart har vi viss del av ekonomin gemensam, det skulle ju inte gå att bo ihop annars (vi har inte varsitt kylskåp tex... ) , men efter att vi delat på räkningar och gemensamt sparande så är min lön min och vice versa.

Kanske hade vi valt att göra annorlunda om vi tjänade väldigt olika, nu tjänar min sambo ca 5000 kr mer än mig och i detta läge tycker jag att det är rättvist att han har mer pengar att leka med än jag har. Skillnaden är ju dock tillräckligt liten för att vi båda ska ha råd med samma standard. Och jag slipper tycka att han slösar med mina pengar när han vill köpa ny dator eller ny digitalkamera eler nåt!

la fille:

jag bestämmer också själv vad jag skall göra med mina pengar (bara att jag och min sambo har exakt lika mkt pengar kvar efter betalda räkningar).
Vi ser det inte som min lön och hans lön, men de pengar som man sedan får kvar är ju ens egna pengar. Och då bryr ju inte jag mig om vad min sambo gör med sina och han bryr sig inte om vad jag gör med mina.
Han köper prylar och lite kläder, och jag köper lite prylar men mkt kläder.

EmmaPemma
hihi, ja men då ser det ju rätt lika ut ändå, jag hade nog läst ditt inläggen lite snabbt, o blandat ihop dem kanske

Vi kanske som sagt hade delat annorlunda om en av oss tjänat 17000 och en 45000, men nu tycker vi att det här är mest rättvist.

la fille:

ja, bara man är överens om hur man skall göra så är det ju helt okej!
För jag tror att det tillsammans med att man har ungefär (i mitt fall exakt) lika mkt pengar kvar är en förutsättning för att det inte skall bli tjafs.

Pengar ska inte vara nåt man bråkar om, levnadsstandarden ska vara densamma för bägge parter i förhållandet. Hur man sen gör man för att uppnå detta spelar ingen roll, bara man har nåt som funkar för båda.

I början av vårt förhållande hade vi delad ekonomi, det var grymt jobbigt. Det funkade inte för oss, det blev för bökigt, ledde till tjafs och passade helt enkelt inte oss.
Vi gick över till gemensam ekonomi (för flera år sen nu) och efter det har det aldrig varit problem. Ekonomi och pengar är inget vi bråkar om.

Han har inkomst, jag har studiebidrag (bara bidrag). Vi har olika, egna personliga konton men kontokort i bådas namn finns kopplade till båda kontona. Jag har alltså fri tillgång till "hans" lönekonto.
Vissa tror vi måste fråga "om lov" av varann när vi köper grejer från den andras pengar. Men det är just det som är poängen och tjusningen med gemensam ekonomi, vi tänker inte i banor som dina och mina pengar, utan som våra pengar och då uppstår aldrig såna problem som "har du köpt för mina pengar".

Det är så självklart att det är våra pengar, på samma sätt som det är vårt köksbord (fastän det kommer från hans familj från början), vår dvd (fastän jag fick den i present av mina föräldrar) osv.

Men ser man pengarna/inkomsterna mer som ditt och mitt eller att man redovisar om man använder från den andras pengahög, eller i övrigt håller strikt på ditt och mitt när det gäller saker, då funkar inte vårt sätt.

Eja och Brud i sommar

Det verkar som om ni har missförstått mig lite, medvetet eller omedvetet. Det jag tycker är vrickat är när man _inte har_ några egna pengar när räkningarna är betalda, så att alla fritidssaker betalas gemensamt oavsett vem som spenderar mest.

Magnus flikka:

Men det är ju så vi har det! :) I princip, för överenskommelsen kom sig av att det skulle kännas dumt att köpa presenter till den andre för gemenssamma pengar. Vi använder gemensamma pengar till allt, ingen av oss skulle få för sig att köpa någonting annat än stora "dumma" saker som vi verkligen vill ha (typ som hans dator - har jag absolut ingen nytta av) för egna pengar.

Jag tror inte jag missförstod dig - vi tycker bara olika. Jag förstår inte hur folk orkar sitta och dela räkningar och ha flera konton för vardagsbruk t ex. Verkar jättejobbigt. :)

Lite offtopic, men ändå...
Som student blir jag mer motiverad att bli färdig och börja jobba när jag ser vissa inlägg här om att det skiljer 5000-6000 i månadslön mellan ett par och dom tycker sig ha samma levnadsstandard.
6000 är ju min månadsbudget!