Om han ger mig en örfil?

Har han gjort det en gång och ber om ursäkt och aldrig gör det igen, varför lämna förhållandet då?
Händer det igen och igen är det bara dra så fort som möjligt, men händer det en gång och aldrig mer så, nej, då tycker jag att man ska stanna.

Min älskade är inte våldsam, men en gång gav han faktiskt mig en örfil (och jag förtjänade den då jag var skitelak och tänkte slå sönder hans dator.. Så var jag innan jag fick hjälp mot min PMS).
Efter han givit mig örfilen, satt han sig ner och grät i en halvtimme och så pratade vi ut om det som hänt och han lovade att aldrig göra något sådant igen och det har han inte gjort..

Ok, det var just det jag menade. Ska man då alltså vänta o se om det blir fler ggr? Det kan ju gå flera år emellan. Säg att det t.ex gått tre år sen o han slår igen o är ångerfull.

Drar man då?

Det är svårt att ge generella råd sådär. Men oavsett kön och oavsett omständigheter så är det oftast så att om man en gång inte kunnat hantera sin ilska utan att slå så är risken överhängande att det kommer att inträffa fler gånger.... Å ena sidan känns det vettigt att därför ta det säkra före det osäkra och lämna förhållandet, å andra sidan känns det överilat och drastiskt att lämna så snabbt. Om man inte även har andra stora problem i förhållandet. Rådgivning kanske är ett vettigare steg.... men det är som sagt svårt att råda generellt.

Kruxet är kanske att om man "tillåter" ett slag ena gången... så gör man det nästa gång också.. och nästa... och nästa... och så är man fast i en negativ cirkel. Den som slår för inte anledning och hjälp att gå till grunden med sitt beteende och att ändra det, och den som blir slagen får svårare occh svårare att ta sig ur situationen.

Jag håller med Jennie, det går inte säga sådär generellt.

Jag känner min sambo, jag vet att han inte skulle slå mig. Då vi bråkat har han knappast höjt rösten. Men det var ju den där gången.. Då jag stog med hammaren i högsta hugg och skulle slå sönder hans 18 000 kronors dator.. Jag tror att de flesta skulle reagera på samma sätt som han gjorde och inte bara stått och sett på..

Men är då örfilen obefogad, kanske i samband med något bråk eller liknade så är det väl skillnad? Då kanske man bör fundera på vad ens partner sysslar med egentligen..

"Jag känner min sambo, jag vet att han inte skulle slå mig"
Det "visste" jag om min f.d sambo också..... men så blev det inte. Tyvärr kan man aldrig vara helt säker, men man kan vara mer eller mindre säker så att säga..

Det är sant, men har aldrig ens sett tendenser till fysiskt våld.

Så pass bra personkännedom har man nog att man kan avgöra om det är en engångsföreteelse eller om han har tendenser att göra om det.
Destruktivt beteende brukar färga av sej i hela personligheten, dvs lynnighet, dåligt tålamod, dåligt självförtroende, onormal svartsjuka, egoism, samarbetssvårigheter, osv osv.
Vad jag menar är att man får leta efter tecknen inte bara i aggressiva situationer utan överlag.
Det är där jag tror dom notoriska kvinnomisshandlarna utkristalliserar sej.

Helt nyligen råkade jag och min m2b ut för det här; vi sopade helt enkelt till varandra. *s* (jag skriver *S* för att vi skrattade åt det kvällen efter)

Det var efter hans svennis när jag körde hem honom, hans två bröder och två kompisar; han gnällde på musiken under kvällen och blev (fylle-) arg på att han inte fick spela så högt som han ville i bilen. Så vi började att fajtas lite om det där och jag är lycklig över att vi ens kom hem vid liv..! Så där nånstans (i all oenighet mellan fram-och baksäte) fick jag nog och örfilade honom. Sekunden efter fick jag världens råsop som sved till dan efter..! En ren reflex, trodde han dan efter...

Jag sov på soffan i tron om hans irritation efter händelsen berodde på mig, när han i själva verket blev skitsur på sig själv för att han slog mig. (jag ångrar faktiskt inte det jag gjorde för det var liksom sista utvägen för att han skulle fatta) Men så kom han och hämtade in mig till sovrummet tidigt på morgonen. Sen var det Sweet Love.

Vi redde ut det hur som helst, och började skratta åt vad sällskapet i bilen tänkte.

Samma tråd med flera svar:
www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m648628.html

Min man och jag bråkar ibland ganska hetsigt (om småsaker). han har aldrig slagit mig, men nångång har han brottat ner mig på sängen eller golvet när jag blivit för hysterisk, och för nån vecka sen när vi bråkade i bilen nöp han mig riktigt ordentligt i benet. Jag har fortfarande ett stort blåmärke.

Men jag skulle aldrig lämna honom för det. För jag vet ju att längre än så går det aldrig. Han mår dåligt bara han ser blåmärket han gav mej, och jag vet att det var i stundens hetta och att han skulle göra allt för att göra det ogjort.

Att säga att man ska gå efter första slaget är väl att verkligen se allt i svart eller vitt.... Som så många andra tycker jag att man ska se till sin övriga relation, till omständigheter och till situationen då och efter, innan man drar igång en stor komplicerad process och säljer hus, delar möbler, diskuterar vårdnad om ev barn etc. För alla är det ju inte så enkelt som att bara "gå"....

Jag älskar min man över allt annat, och om vi bråkar och jag skulle få en örfil så är det inte hela världen... Jag skulle inte lämna honom för det. Och jag skulle inte gå och tänka på när nästa slag kommer och om han kommer att döda mej någongång heller. Gör man det så är man ju bara själdestruktiv. Det kan ju iofs bero på en tidigare relation, men då tycker jag att bör prata med någon om det för att komma till ro.

*Miranda*:

Oj, en svår fråga - har nog inget enkelt svar.
Jag blev dock väldigt skeptisk när jag först läste din fråga. Det är väl självklart att man inte skall acceptera en örfil eller ngt typ av slag.

Men när jag tänkte efter lite så insåg jag att det kanske kan finnas män (och kvinnor) som nöjer sig med en örfil - och faktiskt aldrig gör om det.
Detta strider ju iofs mot vad jag har lärt mig i skolan dvs. att slår han en gång så kommer han att göra det igen och igen och igen.

Dock måste jag nog säga att jag tycker att man skall vara väldigt vaksam med ngn som delar ut en örfil. Är han verkligen okej för övrigt?
Om vi ponerar att han gör det en gång - men aldrig mer och för övrigt är helt underbar så är det kanske okej. Men hur skall man kunna avgöra det efter första slaget??

Om min sambo skulle göra detta mot mig skulle jag se det som ett bevis på att vår relation har stora brister. Man ger inte ngn en örfil bara för att man har bråkat om fjärkontrollen, eller för att den ena kommit hem försent etc. Det måste nästan finnas mer bakom.
Vi löser alla problem verbalt - och jag tycker följdaktligen att detta är det enda rätta sättet.

Så min slutsats får nog ändå bli att en örfil inte är okej (om man måste välja att stå för eller emot).