Attraktion...

MajaD! Har ett litet råd till dig:
- Fundera ut VAD det är som fallit för hos den andre, om det är nåt du saknar annars som du får av honom.
- Du kanske kan få det på nåt annat sätt, som vänner, eller med din partner, eller genom att ändra nåt i din tillvaro.

Lycka till.

Ta med "attraktionen" som du kännt för någon annan med till Din man i Er sängkammare.

Det tycker jag är ett bra tips och som får gnistan att finnas kvar mellan dig och din man samtidigt som ni är varandra trogna.

Trohet är ej lika med tristess.
Otrohet är lika med ångest och plåga.

(Det sista var bara tillägg, en fortsättning på mina tankar, jag tror inte att det finns någon risk för att du skulle vara otrogen, Catty. Absolut inte! Du verkar vara en mkt klok tjej.)

Tack for kloka rad!
Absolut Dea! Jag ar overtygad om vad jag vill och inte vill och ju mer jag tanker pa det hela (for nog finns sjalva situationen och aven dykinstruktoren i mina tankar fortfarande) sa blir jag mer och mer overtygad om att det har hant just nu for att jag har varitt extremt stressad och kanner mig ensam utan min man (har massa kompisar omkring mig men det ar ju inte samma sak ju! ). Dessutom sa kanns det som om det hela ar en tonars-crush av typen man har nar man ar 14 och tror att varlden ska ga under om man inte far se Robbie Williams eller sa ..
Med undantaget att jag tror inte att varlden ska ga under alltsa...

MajaD: Skont att hora att fler ar liknande situation! Kanner igen en del av det du berattar om- fast jag ar fortfarande jattekar i min man och har starkare kanslor for honom an mitt hjarnspoke, dykinstruktoren...
Jag kan tyvarr inte ge dig nagra andra rad an vad jag fatt ovan just nu, men om nagra veckor kanske...Aven om jag ar ratt sa forvirrad sa kanner jag starkt att jag vet i alla fall vad som ar ratt for mig och vad som ar fel. Det later som du ocksa vet det nagonstans...Lycka till och skriv garna och beratta hur det gar for dig eller om du behover "prata av dig". *kram*

Kanske ar det sa att vissa manniskor kommer i var vag for att vi ska kunna "ova pa dem" och lara oss att forsta vad vi vill?
Vad jag menar ar att innan jag traffade dykinstruktoren hade jag ju som sagt inte konfronterats med det faktum att JAG skulle kunna bli attraherad av nagon annan, fastan jag alskar min man. Trodde liksom inte att det var mojligt, men jag har nu lart mig av er tjejer att det KAN handa och det viktiga ar HUR man hanterar det. Jag tror att det faktiskt ar en mkt viktig insikt som kommer att ytterligare starka mitt forhallande med min man nu nar jag har forstatt det.
Om detta inte hant nu och jag inte fatt dessa kloka rad har pa BT, sa kanske hade jag tankt precis som du gor nu Nejlika: dvs att ingen av oss far ens tanka tanken och att det ar tillracklig anledning att gora slut. Men nu inser jag att om man tanker sa blir relationen extremt sarbar och man maste tillbringa valdigt mkt tid med att kontrollera och vara smatt paranoid. Det anser jag inte vara en bra bas for forhallandet, sa det funkar inte for mig helt enkelt. Jag har lart mig hur jag ska hantera sant har nu och kan bara hoppas att min alskade make tanker pa samma vis om han skulle konfronteras med en liknande situation. Tillit ar en valdigt viktig del i en relation tycker jag.

Miniangeln: I allt mitt analyserande sa har jag kommit fram till att det ar "the wild side" av dykinstruktoren som jag attraheras av, samt att han till viss del ar den typ av kille jag normalt sett varit attraherad av innan jag blev tillsammans med min man. Tjaa...hur tar man med sig det in i sin egen relation?
Det vet jag inte, men jag vet att jag alskar min man och tanker inte riskera nagon av mina relationer; varken den med min man eller dykinstruktoren. Jag later det helt enkelt fortsatta vara en tanke, tills den flyttar ut...
Tack annu en gang for alla kloka rad tjejer!
Kram
Catty

Hmmm...Far man skriva av sig har nar man tycker att ens tankar trots allt uptas for mycket av sin "crush"?

Alltsa! Detta ar lojligt! I dag tanker jag ena sekunden pa hur absurt det ar och andra sekunden pa hur snygg han ar! Jooo, jag haller pa att bli knapp!
Egentligen har jag nagot helt annat som jag borde oroa mig for och tanka pa , tror ni att det ar mitt undermedvetna som skicakt fram dykinstruktoren som avledning for alla de andra orostankarna? Eller borde jag lagga ner all min kvasipsykologi??
Arrghh, blir inte sa lite trott pa mig sjalv samtidigt som jag blir full i skratt av absurditeten i det hela!
Nej, nu ska jag jobba istallet!

Fattar du att du låter allt det här hända!!!???

Jag säger att man kan få attraktioner till vem som helst nästan om man bara vill.

Ta dig samman Kvinna!
Kan din man inte lämna dig i 3v hemma utan att du får släng i huvudet.
Vill du sitta och förklara för honom att du varit otrogen!!!????

Sluta upp med dumheterna om du är kvinnan i din mans liv!

Ehh, excuse me! What's with the aggression mrs.?
Om du laser traden ovan sa marker du att jag ar ganska overrumplad av mina kanslor for nagon annan och att jag faktiskt "tagit mig samman Kvinna" (Good one btw ). Behovde bara skriva av mig, snarare an att GORA nagot annat ovan, men det var visst inte ok...Ooops! *tassar forsiktigt bort och staller mig i skamvran* .
Maste bara fraga varfor DU blir sa upprord mrs? Jag har inga som helst planer pa att vara otrogen som star skrivet valdigt tydligt ovan. Men jag ar heller inte av den asikten att man sjalv kan skapa attraktion som du verkar tycka, utan ar foljdaktligen overrumplad over mina kanslor och nagot forvanad.

Din kommentar om "Kan din man inte lämna dig i 3v hemma utan att du får släng i huvudet?" Det ar ju precis det jag undrar over, sa den var ju knappast hjalpsam. Men tack anda....

Instämmer med många andra; man kan inte hjälpa att man någon gång känner attraktion till någon annan/fantiserar om andra! Sånt händer både kvinnor och män i såväl olyckliga som lyckliga förhållanden. Och det måste få hända, det är inget att skämmas över så länge man inte lever ut sina fantasier, tycker inte jag iaf!

Tror snarare att det är sunt om det inte händer speciellt ofta. Jag skulle inte dö om jag fick veta att min man fantiserade/var lite attraherad av en annan kvinna så länge han var helt på det klara med att det endast är fantasier och att han aldrig skulle förverkliga dem.

Fantiserar ni aldrig om andra? Jag fantiserar nästan alltid om min sambo men det händer att jag tänker på någon annan, nån jag känner eller en främling, kille eller tjej. Det varierar men i vilket fall så är jag helt heterosexuell och grymt kär i min sambo! Fantasier är just fantasier för mig och sådana ska man ha.

Hoppas det löser sig Catty, det är säkert inget allvarligt. Tillåt dig själv att fantisera lite, risken om du håller emot är att det hela till slut bara blir ännu mer spännande. Men låt det stanna vid fantasier, snart kommer din man hem och då är det förhoppningsvis bara han som gäller igen! Lycka till tjejen!

Förresten; mrs, ta dig samman du med! Tror inte riktigt att det var den sortens åsikter Catty var ute efter? Naturligtvis får alla tycka vad de vill men är det inte bättre att hjälpa istället för att stjälpa? Du borde öva dig på att uttrycka dig lite snyggare om du inte kan hålla käft när dina åsikter är av det mindre relevanta slaget...

Catty: Jag tror att det finns vissa har som ofta skriver saker bara for att provocera. Ta inte at dig.
Jag tycker att du ska tillata dig att fantisera lite. Det verkar ju som att du har bestamt dig for att inget kommer att handa i verkligheten. Jag tror att alla nagon gang blir attraherade av nagon annan an den man ar tillsammans med. Och om man da far uppleva den dar pirrande kanslan ar det val inget negativt. Sa lange man inte forvaxlar det med den djupare karlek man kanner for sin man.
Det har hant mig med nar jag har bott atskild fran min sambo for langre tider. Men det betyder ju inte att jag skulle byta bort honom for allt i varlden.
Och kanner du dig for frusterad far du val ge dig ut och jogga

Så ni har inga mer åsikter än att hålla med, och tycka åhh....

Jo visst kan jag förstå henne, men tar hon inte och skyndar sig ifrån denna sitts så drar det ut och hon blir snurrig i huvud och till slut blir hennes känsloliv rubbat och det kan faktiskt sluta med otrogenhet.

Otrogenhets gränsen går vid pussanden, för mig (beror på varför man pussar någon men...). kanske inte att hon tar första steget men kanske mannen ifrågan.

jag menar inte att vara elak, FÖRLÅT om ni uppfattat det så.
Men jag tycker man borde ta sig ur innan det ens har kunnat börja. Varför göra livet svårare än det är.

Jag har erfarenhet inte personligen men nära vänner och det där oskyldiga blev mer än flirt. Och sen efteråt har dom sagt jag ångra mig..... och då tycker jag en Jätte klocka ska slå hårt innan det finns en möjlighet.

Jag vill inte att någons förhållande ska krascha, jag vill att alla är lyckliga, och visst får man flirta om man så vill, men då är det på den nivån man ska ha det.
Så länge man inte gör något som man skulle ha emot att sin motpartner skulle göra mot en själv.

Jag kanske överreagerar, men... grundtanken är bra.