Kärleksförklaringar.........

Vi bor ju inte ihop ännu, men träffas varannan helg, då får jag alltid rosor. Och någon gång har det legat en liten present eller kort på sängen när vi går och lägger oss. Han är bättre på att säga Jag älskar dig, jag är mycket dålig på det. SMS periodvis, med dikter sångtexter osv. Vi är rätt "tråkiga" på telefon. Skönt att bara sitta i soffan och hålla om varandra när man tittar på film.

Jag får ångest när jag läser inläggen i den här tråden. Fast det är förstås skönt att läsa att så många har det så kärleksfullt också... Så här har vi det inte. Visst kramas vi varje dag, men bara någon snabb omfamning. Vi pussar varann god natt, men riktiga kyssar blir det sällan... kanske någon gång varannan vecka i samband med s*x. Inga presenter heller direkt eller några stora kärleksbetygelser... hm. Säkert har ni läst mina tröttsamma inlägg förut om mig och sambon, vi hade bestämt oss att "ta nya tag" och se hur det känns om ett tag(efter påsk tycker jag) men man blir förstås ledsen när man känner att vi kanske har blivit mer som vänner/syskon än ett kärlekspar. Och änå utan den där riktiga, djupa samhörigheten och framtidstron.

Är det bara jag som sällan säger orden "jag älskar dig"? Det känns lixom överflödigt, vi vet ju att vi älskar varann.
Men däremot är vi väldigt kärleksfulla mot varann genom kramar och mys. Trots en usel ekonomi så köper vi varann små presenter flera gånger i månaden.. (jag fick godis idag ;) )

Min älskling säger "jag älskar dig" säkert 20-30 ggr om dagen. Och så får jag lite komplimanger då och då. Mycket kram, mys, kel och hångel blir det oxå :D Men inte mycket till presenter tyvärr... Fast jag är så nöjd, så nöjd ändå! Han gör mig lycklig!

håller med Lill Anna 8/7-04 o trådstartaren. Vi vet att vi älskar varandra o kramas gärna o gosar i soffan o så, men när min kille kommer med rosor eller verkligen, verkligen ser mig i ögonen o säger att han älskar mig så känns det så mycket större än om det hände varje dag..det beror förstås på hur man är som person, en del killar är inte så "snackiga" av sig, eller så bra på att visa känslor.

frulan...

*skrattar gott*

Så ni är också det "perfekta paret" i er umgängeskrets? Våra kompisar säger ofta att "om inte ER kärlek håller livet ut så håller ingen kärlek"

Vi tjafsar aldrig... Och vi är inne på 6 och ½ år nu...

Håller med om att det är fler än vi som har en godnatt-ceremoni. Utan den kan jag inte sova. Vi är så fåniga att om vi sover ifrån varann en natt så ringer vi varann innan läggdags och säger det över telefon istället. *moahahahhaa*....:D:D:D

Vi rör mycket vid varandra, håller handen då vi är ute. En puss då man passerar. Vi ger varandra små presenter då man behöver det som mest.
Det är ingen kväll som vi inte har haft vår egna "ritual" innan vi somnar.

Det där med godnattceremoni har vi också. Vi säger nästan aldrig "jag älskar dig", men däremot så säger vi "XX tycker om XX" ganska ofta. Men inte bara så där utan när det känns känslosamt. Är någon av oss bortrest rings det varje kväll. Vi gosar mycket i soffan. Pussar och kramar varje gång vi ses eller skiljs åt. Brukar få blommor ibland - framförallt om jag är lite ledsen eller lite sjuk. Jag brukar köpa annat till sambon.

För mig är inte ett "jag älskar dig" en ordentlig kärleksförklaring...det där är bara ord ändå...

Vi visar vår kärlek genom små gester, ett ögonkast på jobbet (jo vi jobbar på samma företag, dock ses vi väldigt sällan eftersom det är stooort) en liten överaskning som en godispåse eller något han vet jag gillar (dock kan han inte köpa "rätt" godis till mig än, och vi har varit tillsammans i 6 år...fast jag får skylla mig själv för jag har inte mage att säga att han köper äckligt godis ;)
En kärleksförklaring jag fick när jag var magsjuk...han kom hem med en flaska coca cola och en påse godis...;) Ville göra mig glad men tänkte inte att cola och godis kanske inte var det bästa när man är magsjuk ;) Det är tanken som räknas ;)

När vi träffades skickade han små gratis vykort till mig, det får jag än i dag, en del seriösa en del...oseriösa ;) Det allra första vykortet hittade jag igår när jag städade...ååååh ;) Då minns man den där känslan man hade i kroppen när man fick det kortet ;) Då var det 2 dagar kvar tills vi skulle ses igen ;))
Ja små saker...

För oss är humorn det allra viktigaste och när han kämpar för att få mig att garva eller när han helt spontant skrattar på något jag säger så vet jag att han hade inte kämpat för att få mig att skratta, han hade inte skrattat åt mina skämt om det inte var för en sak...han älskar mig.

Visst vi säger jag älskar dig, men små gesterna som gör att jag förstår att han älskar mig och vill leva med mig är det bästa...

Att Jonas är tillsammans med mig efter 6 år är en kärleksförklaring i sig för mig också...efter all skit med min familj stannar han kvar...(det vet jag inte om jag gjort om situationen var omvänd) han åkte och hämtade min lillasyster hos mamma för han ansåg inte hon skulle bo där (lååång historia) Han tog initiativet till att låta henne bo hos oss...det hade han inte gjort om han inte älskade mig...

För 2 år sedan efter en "grej" kastade jag förlovningsringen i fejset på honom och slängde ut honom...
Då hade han sin chans att sticka, då hade han sin chans att slippa mig...men sättet han reagerade på fick mig att förstå att han älskar mig...efter 2 år och mycket prat och förlåtande är vi betydligt starkare i vår kärlek till varandra och nu ska vi visa världen det.

Gripen, hehe

Självklart är vi det perfekta paret i vår krets!

Oh ja, vi kör den oxå över telefon eller sms om vi sover ifrån varann
Om min älskling råkar slumra till innan vi sagt det vi ska så måste jag väcka honom För jag kan inte sova annars...

Ha en bra dag i solen!

Uhhhhh... vilken ångest jag får när jag ser hur ni andra har det .

Blir ni aldrig "trötta" på att ständigt och jämt visa er uppskattning och vise versa. Jag tror jag skulle bli lite småtokig om han ständigt och jämt ville mysa och säga att han älskar mig.
Jag vet inte, men jag tror att för mig är det viktigare att spontant några gånger i månaden visa sin kärlek för varandra än att "tjata" ut orden och handlingarna. (jag menar alltså att man säger eller gör något mer av gammal vana, än att verkligen mena det)
Men alla är vi olika och vi har ju trots allt varit ett par i 17 år, så vi är väl kanske mer som ett "medelålderspar" än som nyförälskade tonåringar .

För mig är det jätteviktigt med de små kärleksförklaringarna i vardagen.

Vi pussas ofta, om vi går förbi varandra hemma, när jag ligger och läder så kommer han in och kramar mig och om han ligger och kollar på tv så går jag dit och lägger mig bredvid och kramas.
Vi båda uppskattar det jättemycket och vu skulle nog båda känna att något saknades om vi inte visade varann hur mycket vi tycker om varann.
Vi kan helt enkelt inte låta bli!
Har varit i tidigare relationer där vi inte alls visade kärlek och ömhet för varann och så vill jag INTE ha det igen.

Alla människor är olika och visar kärlek på olika sätt. Att man inte talar om att man älskar varann och pussas jämt betyder ju inte att man älskar varann mindre!

För mig är det jätteviktigt med de små kärleksförklaringarna i vardagen.

Vi pussas ofta, om vi går förbi varandra hemma, när jag ligger och läder så kommer han in och kramar mig och om han ligger och kollar på tv så går jag dit och lägger mig bredvid och kramas.
Vi båda uppskattar det jättemycket och vu skulle nog båda känna att något saknades om vi inte visade varann hur mycket vi tycker om varann.
Vi kan helt enkelt inte låta bli!
Har varit i tidigare relationer där vi inte alls visade kärlek och ömhet för varann och så vill jag INTE ha det igen.

Alla människor är olika och visar kärlek på olika sätt. Att man inte talar om att man älskar varann och pussas jämt betyder ju inte att man älskar varann mindre!