Eftersom vi var vänner i cirka tre år innan vi blev tillsammans så kan man inte tala om kärlek vid första ögonkastet. Han hade däremot spanat på mig långt tidigare och kunde t o m redogöra för kläder jag haft på mig vid vissa tillfällen (vilket är mycket olikt honom att notera).
Vänner säger att vi är som ler och långhalm, att vi passar så otroligt bra ihop att de inte skulle kunna tänka sig någon av oss med någon annan. Vi brukar också få höra att när vi talar med varann är det nästan som att vi har ett eget språk, att vi förstår varann medan andra kan ha svårt att hänga med.
Och det är nog så det är. Vi är nog varandras tvillingsjälar. Visst träter vi på varann ibland, men det är aldrig över något annat är struntsaker, missförstånd. Han är den ende jag träffat som jag kan diskutera allt med, utan att bli trött på (vare sig vi är ense om en sak eller ej) och som aldrig kan få mig att känna "låt mig slippa".
Jag kan avslutningsvis säga att jag bara har längre förhållanden bakom mig, men vårt har varat i ca 8½ år.
/F :)
