Flytta ihop först eller gifta sig först?

Jag tror detta mest är en fråga om inställning. De som väntar tills de gifter sig lever ju oftast inte i totalcelibat även om de inte har saml*g precis som de troligen inte är främmande för att dela vardagen trots att de väljer att inte bo ihop. Min poäng är att det knappast är en okänd person som man gifter sig med utan kanske ännu mer undersökt/analyserad än om man blir sambo först eftersom många förefaller tänka att vi kan ju kolla om det funkar. Ingen gris i säcken alltså...

*sambo innan jag gifte mig och nöjd med det, men förstår hur de som inte gör så resonerar*

Det är nog lätt att glömma att bara för att man väljer att gifta sig som oskuld och utan att vara sambo så måste det inte vara den första man är tillsammans med och man behöver inte vara oerfaren för det.

Jag tror att man är avsevärt mycket noggrannare i sitt val om man VET att man inte kan välja om hur som helst (framförallt inte om det finns ett religiöst skäl i botten).

Flera skriver om att inte våga - vad är det som gör att man vågar bli sambo men inte gifta sig? För det är ju inte ovanligt med sambos som skaffar barn eller köper hus utan att gifta sig. HUR kan det vara mindre läskigt och bindande att skaffa barn??? Eller hur vågar man försätta sig i en ekonomisk risk tillsammans med en sambo som faktiskt inte har några egentliga skyldigheter mot varandra genom att köpa bostad? Det är fasen så mycket lättare att skilja sej än att lösa upp lån och sånt...

Det här med sex då? Det är troligen olika, men är VERKLIGEN s*x det som äktenskapet står och faller med? Jag tror att om man är överens kring värderingar och sånt så är samlivet något som oftast går att lösa.

Måste säja att jag nog kunnat gifta mig snabbare, men föll för konventionen att man SKA bo ihop först... Mitt livstidsåtagande i vår relation började betydligt tidigare än vårt äktenskap - vad är det som är konstigt om man väljer att göra detta samtidigt?

Johan,

jag syftade mer på oerfaren i relationer, men jag tror också att man väl väljer att "pilla" lite på varandra... det behöver ju inte vara händerna på täcket

Jag har aldrig träffat någon som jag verkligen gillar och som s*xet inte fungerat med, man väljer väl inte livspartner utifrån det??? Och även om man inte utövar kan man ju prata om det, eller hur?

Givetvis är inte detta oviktigt, det är inte det jag menar, utan mer att om man väljer att gifta sig utan att ha varit med någon annan så är det ett annat synsätt som vi andra troligen inte kan förstå helt ut. Där finns på nåt sätt ett ytterligare värde i att aldrig "varit med" nån annan. Men som sagt, jag var inte oskuld heller

Egentligen förstår jag inte vad det är som är skillnaden i att gifta sig om man redan är sambo... det är liksom bara att man får legalt papper på ett åtagande. För ingenting man gör blir ju annorlunda före och efter (bortsett från att man kan kalla varandra för makar). Jag menar inte att negligera att man ska gifta sig för livet, men hur kommer det sig att man kan flytta samman med någon på prov - att inte det också är jätteallvarligt och på livstid? Och OM det nu är så att det är på livstid - kan man inte lika gärna gifta sig innan då??

emy,

ehhh, känna äckel inför någon man är förälskad i??? Det är ju inte en människa man inte känner alls eller inte tagit i alls... eller?

mimsan skriver att hon förlovade sig efter en månad... då kan man väl lika gärna gifta sig också efter en månad? Eller är det _bara_ äktenskapet som anses vara "heligt"? Jag har dock full förståelse för att man behöver samla pengar till sitt bröllop.

Jag vill inte propagera för giftemål före samboskap i alla lägen, men se er omkring - jag vet många som har kraschade samboskap och allra värst de som har sammanblandade ekonomier utan att vara gifta där han tar alla prylar (de var ju köpa för hans pengar) och drar och hon står där utan nånting efteråt. Vad var det då som var så himla bra med att vara sambosar men inte gifta?

Jag ser äktenskapet som ett skydd delvis - att man gör ett åtagande att ta hand om varandra. Som sambo är man till stor del sin egen även om man förleds att tro att det är detsamma genom t.ex. sambolagen.

Att vara sambo utan att ha avsikt att leva tillsammans förstår jag inte riktigt, och har man bestämt sig för varandra kan man lika gärna vara gifta och dra fördel av det.

Hittills har jag inte sett några fördelar av att inte gifta sig utan förbli sambos. En del anför skiljsmässa som skäl, men det ärväl lika många som bryter upp från samboförhållanden i så fall - formen är ju inte en garanti för att relationen håller.

*PS. givetvis får folk göra vad de vill, men detta är ju en debatt, eller hur? *

Dea,

om man tillämpar det du som du beskriver det - som älskande rumskömpisar - så är det förstås en annan sak, då hamnar man förhoppningsvis inte i de ekonomiska diskussionerna när (om) det tar slut.

Men det är många som väljer att dela allt som sambosar... då är det inte lika lätt när det går åt pipan... vem som faktiskt står på TV-kvittot spelar roll...

EL, förstår faktiskt inte hur det skulle gå till, men låt gå för att vi har olika definition av förälkad/att älska någon.

emy, det var ganska skojigt faktiskt,.... kan lova att jag faktiskt har och annan erfarenhet i bagaget och definitivt fler än jag önskar... och självanalys.. ännu roligare... hur gammal & erfaren är du själv som lägger en sån värdering på mina åsikter?? kanske är det du som är "ung och oerfaren" som inte kan se att det finns andra sätt att leva som inte behöver vara sämre bara för att du inte valt dem????

Givetvis kan man utveckla ett äckel över tiden (men ligger troligen inte nödvändigtvis i vem ens partner är, minst lika mycket i vem man själv är och ens egen utveckling), men om man inte avser att vara sambo en längre tid (flertal år) innan man gifter sig kommer det väl sannolikt inte utveckla sig "i tid" ändå.

Och vad är skillnaden i så fall att bryta upp från ett långverigt samboskap och från ett äktenskap?? Du kan inte på fullt allvar mena att det är ok att vara sambo i 5-6 år och sen bryta upp, men orimligt att vara gift i 5-6 år och sen bryta upp????

Det EL refererar till är ju förälskelser och jag kanske var otydlig eftersom jag mer avsåg någon man älskar, vilket iallfall för mig, beskriver en djupare känsla där man också använder ögonen, inte den blinda förälskelsen. Ingen är väl så naiv att ni tror att människor som väljer att gifta sig innan de lever tillsammans (och jag tillhörde INTE dem) inte låtit sin relation utvecklas så mycket att de faktiskt känner varandra rätt bra???

Inse att det vi diskuterar är normer och det inte alls nödvändigtvis är så att den modell vi tycker är normal är bäst i alla lägen.!

Jag tolkar din fråga om att jag är ung alt oerfaren som att jag inte vet jag jag pratar om mao att min åsikt är oväsentlig.
Klart jag blir irriterad, det är en känd sk härskarteknik att förklena nåns åsikt genom att t.ex. peka på ungdom eller bristande erfarenhet.

Jag säjer inte att man SKA gifta sig innan man lever tillsammans, jag säjer att man inte ska fördöma den åsikten och kanske också fundera över VAD är det som man tycker och varför. Är det månne så att en del av våra åsikter grundar sig i normen att man ska vara sambo först?

Som ett led i det undrar jag varför det är värre att bryta upp från ett seriöst samboskap än från ett äktenskap. Massor av saker kan hända i en relation, men det är inte relaterat till om man är gift eller inte. Min poäng med äcklet var inte en exakt tidsaspekt utan att det väl knappast gör skillnad om man lever i ett längre samboskap eller ett äktenskap.

f.ö. emy, jag levde tillsammans med min man i flera år innan jag gifte mig, jag propagerar inte för mitt eget val - jag söker alternativen och har en rätt stor förståelse för dem som väljer att gifta sig innan sammanboende.

Och bara för att man är gift vill man inte nödvändigtvis ha barn hela tiden => dagen-efter-piller och aborter finns iallafall.