Har vi en framtid ihop? Vad betyder "jag älskar dig"?

Tack alla för att ni delar med er av era tankar och erfarenheter, det är verkligen till stor hjälp! :)

Jag har tänkt mycket på det ni skrivit. Jag ska försöka att inte tänka för mycket på "framtiden" en tid framöver och se vad som händer.

Petra, du har ju verkligen rätt när du säger att man måste göra uppoffringar i långdistansförhållanden - det har jag och min pojkvän pratat om en hel del. Den jobbiga frågan är bara vad min förväntan skall vara på hur snabbt det ska ske. Och hur snabbt jag får reda på om det kommer att ske. Så det kanske är en liten osäkerhet i mig som jag får jobba på. Sakta ner helt enkelt, och ta det lugnt.

Jag tror också att den där allt-eller-inget känslan är vanligare ju yngre man är. Han nämnde också att han kanske inte ens är benägen att känna så igen eftersom han har mycket mer bagage nu än då, och på något vis är mer realistisk. Så någonstans där bak, kanske han inser att det där är en nyförälskad ung killes starka känslor. Det kan ju jag hoppas i alla fall.

Åååå så mycket lättare det varit om vi bott i samma stad och kunnat träffas avslappnat och oplanerat -- då hade sånt här troligtvis löst sig av sig själv.

"Jag älskar dig" är ord som faktiskt blivit urholkade, tycker jag. Människor säger det till varandra samma kväll som de träffas, slänger det ur sig lite hur som helst utan att egentligen mena det.

Men när min sambo sa det till mig så visste jag att han menade det, för det är stora ord för honom som han inte säger till vem som helst. För mig fungerar det precis likadant, jag har aldrig varit frikostig med de orden annat än när jag mednat det.

Jag har då inte varit med om att nån slängt ur sig de orden vårdslöst.
Inte ens folk på fyllan.
På tv säger folk I love you till höger och vänster men det är ju en annan kultur.

Nej, jag syftar inte bara på folk i tv utan även i verkliga livet. Är det bara jag som tycker att det är så? :-O

julia*, det kanske är du som är extra älskvärd?

Utan att gå in väldigt djupt i problematiken vill jag ändå säga att det du beskriver ofta betyder att personen i fråga har problem med djupare relationer. Att vara så rädd att man påstår att "jag älskar dig" skulle betyda att man ger upp allt annat är ett tecken på en problematik äldre än åtta år. Säger inte stensäkert att det är så för din kille, men det brukar betyda att personen gärna vill ha men har svårare att ge. Att älska innebär ju att vi är beredda att ta ansvar för våra känslor, att finnas för den andre, att ge av oss själva. Det betyder dock inte att vi ger upp oss själva. Problemet han har nu i sin relation till dig är andra sidan av myntet av det han upplevde för åtta år sedan. Förstår du hur jag menar? Den gången ledde det till en känsla av att bli uppslukad. Nu tror han att lösningen är att inte lova något....... Men som sagt, problemet uppstod inte då utan finns i hans historia. Hoppas jag inte trasslade till det alldeles. Det jag skriver kanske låter väldigt patologiskt och det behöver det inte vara. Det är fråga om en skala, inte ett antingen eller.
Var rädd om dig!

CyberPet beskriver det oxå bra här ovan. Håller med henne.

Miss Ellie, det är intressant att du säger det du säger. Hur kunde du förstå det?

Han har nämligen själv sagt att han har det mycket svårare att visa mig vad han känner än vad jag har det att visa honom. Anledningen till detta säger han är att han växt upp med föräldrar som aldrig visade några känslor för varandr inför barnen. Första gången han såg sina föräldrar visa känslor för varandra var för lite drygt 4 år sedan. Dock är han kramig och fin mot mig, men inte lika bekväm att vara det, och inte lika spontan som han gärna skulle vilja vara.

Jag är inte heller sån att jag slänger ur mig "jag älskar dig" lättvindigt. Under ett års tid har jag bara sagt det vid två tillfällen och jag menar det verkligen. Jag har aldrig sagt det till någon tidigare. Så det kanske är därför det känns lite extra hårt.

Jag förstår inte riktigt vad du menade med "andra sidan myntet". Kan du förklara det lite mer? :) Taaaack!

Med andra sidan myntet menade jag att antingen leva ut känslorna på ett överdrivet "du-är-min-frälsare"-sätt eller att inte våga alls. Svårt med lagom helt enkelt. För mycket och för lite-problem kommer ur samma källa. Jämför med ätstörningar t.ex. Hoppas jag lyckats förklara lite bättre nu.
/Miss Ellie

Jag tycker man ska tala om för dem man älskar att man gör det. Slösa kärlek på dem du älskar!!!
Men var säker på att du menar det du säger! Jag talar om för min mamma och pappa och lillasyster att jag älskar dem allt mellan varannan månad till varje vecka beroende på situationer. Då behöver jag aldrig tänka att jag skulle ha sagt det mer om någon skulel gå bort tex.

I ett förhållande anser jag att man skall säga att man älskar någon när man känner det....för mig blir det ibland på morgonen ,ibland på kvällen, ibland mitt i en annan mening, ibland i svåra stunder, ibland i glada stunder helt enkelt precis när det känns rätt. Men inget slentrian utna med efter tanke varje gång!