Suck, nu ger jag upp... (OT)

mermaid. Nu har jag inte läst alla inlägg här så jag vet inte om min fråga har kommit upp redan.

Vart träffar du dessa losers? Jag tänker på att krogen tex. är ett krångligt ställe att hitta någon att falla för på... Men det kanske inte är där du letar? Själv träffade jag min darling på en kurs på universitetet - ett perfekt ställe att hitta någon på då man oftast har sökt sig till en kurs pga ett gemensamt intresse! Och en sak till... 6 månader är väl inte så farligt länge att vänta på den rätte, om det är den rätte!! :) Det hela beror på vad du gör medan du väntar. Att sitta hemma och dagdrömma är ju inte nödvändigt. Själv fick jag lov att vänta i 10 månader på han som nuförtiden är min sambo :) Lite ont gör det nog ofta med kärlek... ;)

Lycka till!

Sydneybruden
Ska definitivt sätta mig ner och göra en lista som du föreslog. Har ju egentligen en hel hög med önskemål, men sen när jag träffar någon så "får han duga" trots att han egentligen inte är det jag vill ha...

lisa
De har en tendens att dyka upp lite varstans! :D
Plugga på universitetet funkar inte för mig. För att träffa någon alltså. Jag läser engelska nu på en kurs med löpande intagning men de flesta som vill fördjupa sina engelskakunskaper (utom jag) är medelålders kvinnor... Hittar nog inte drömmannen där... :)

Tack för alla tips tjejer! Ni är guld värda!

mermaid - hehe så en medelålders kvinna är inget för dig alltså ;)

Universitetskurser behöver det ju inte vara! Det kan ju vara en annan typ av kurs, så som en fotokurs, webbdesign, nyckelharpekurs eller vad som helst! :) Och hittar du ingen på en sån kurs så har du i alla fall utvecklat ett intresse och fått 6 månader att gå kanske lite snabbare ;) Det kanske kan vara kul att visa bagdad-grabben när han kommer hem att du har lärt dig spela munspel eller något! *S* :D

l i s a
Nja... tänder inte så överdrivet mycket på sådana nej... :D

Höll på att fnissa ihjäl mig när jag såg framför mig hur han kommer hem och jag drar upp munspelet för att visa honom mina nyvunna kunskaper... :)

Problemet med den grabben är bara att han är iväg sex månader denna gången, sen är han kanske hemma i ett par veckor innan han sticker igen... Så frågan är om det är värt det.

Jag kommer faktiskt att få våren att gå lite snabbare eftersom jag ska hålla i en kurs. Tyvärr så har jag nog inte chansen att träffa den rätte där heller. Tror inte att silverhantverk lockar så många killar i rätt ålder... :)

skilja på att ha dem som förebilder och att ha dem som partners... :D

Skippa Bagdad-grabben då! Vill han ha dig får han hålla sig hemma.

Silversmide låter jätteroligt! Vi kan gå en kurs tillsammans du och jag kanske och skita i om det finns någon till dig att spana på :)

Nej men skämt åsido. Jag har bara ett trix för hur man hittar någon och det är att låta bli att leta. Allra bäst brukar det fungera att absolut inte alls ha möjlighet att ha ett fast förhållande! Det har aldrig slagit fel nämligen för mina (f.d) singelvänner att när de slutat letat och/eller har planer på att göra något i sina liv som näst intill omöjliggör ett förhållande så har prinsen eller prinsessan poppat upp som gubben i lådan. Jag har min egna lilla teori om att detta beror på att man förflyttar fokus från att hitta någon till att göra något upplyftande för en själv! :) Så, börja planera en jordenruntresa eller något. Om inte det är möjligt så gör som jag gjorde när min "gubben i lådan" dök upp (jag var nämligen också långtidssingel med en massa ?losers? till män i min dejtinghistoria) - besluta dig in i själen för att du kanske kommer att leva ensam, försök känna att det är helt OK och Oj vilket givande och intressant liv det kommer att bli!! Jag gjorde så och peppade verkligen mig själv med ?ensam och stark? :) Efter år av fokus på olika "span" så riktade jag fokus på mig själv och vips så stod han där precis när jag skulle till att flytta till en annan stad för att bygga intressant liv åt mig själv _utan_ partner. :) Jag satte ändå mina planer i verket och flyttade vilket ledde till ett distansförhållande på knappt ett halvår. Jag flyttade tillbaka när den kurs jag läste i den andra staden var slut och sedan dess har vi bott tillsammans :)

Tja... jag vet inte om detta är något för dig men summa summarum - flytta fokus från att hitta någon till att bygga dig själv. Alltså, gör precis det du skriver i första inlägges rubrik "ge upp" :) (du får väl stämma mig om du följer rådet och hittar dig själv ensam och trist om 15 år *s*)

skilja på att ha dem som förebilder och att ha dem som partners... :D

Skippa Bagdad-grabben då! Vill han ha dig får han hålla sig hemma.

Silversmide låter jätteroligt! Vi kan gå en kurs tillsammans du och jag kanske och skita i om det finns någon till dig att spana på :)

Nej men skämt åsido. Jag har bara ett trix för hur man hittar någon och det är att låta bli att leta. Allra bäst brukar det fungera att absolut inte alls ha möjlighet att ha ett fast förhållande! Det har aldrig slagit fel nämligen för mina (f.d) singelvänner att när de slutat letat och/eller har planer på att göra något i sina liv som näst intill omöjliggör ett förhållande så har prinsen eller prinsessan poppat upp som gubben i lådan. Jag har min egna lilla teori om att detta beror på att man förflyttar fokus från att hitta någon till att göra något upplyftande för en själv! :) Så, börja planera en jordenruntresa eller något. Om inte det är möjligt så gör som jag gjorde när min "gubben i lådan" dök upp (jag var nämligen också långtidssingel med en massa ?losers? till män i min dejtinghistoria) - besluta dig in i själen för att du kanske kommer att leva ensam, försök känna att det är helt OK och Oj vilket givande och intressant liv det kommer att bli!! Jag gjorde så och peppade verkligen mig själv med ?ensam och stark? :) Efter år av fokus på olika "span" så riktade jag fokus på mig själv och vips så stod han där precis när jag skulle till att flytta till en annan stad för att bygga intressant liv åt mig själv _utan_ partner. :) Jag satte ändå mina planer i verket och flyttade vilket ledde till ett distansförhållande på knappt ett halvår. Jag flyttade tillbaka när den kurs jag läste i den andra staden var slut och sedan dess har vi bott tillsammans :)

Tja... jag vet inte om detta är något för dig men summa summarum - flytta fokus från att hitta någon till att bygga dig själv. Alltså, gör precis det du skriver i första inlägges rubrik "ge upp" :) (du får väl stämma mig om du följer rådet och hittar dig själv ensam och trist om 15 år *s*)

ops... det där blev långt och dessutom upprepat.

dessutom kom det med en mening längst upp som inte är fullständig. Låt bli att försöka förstå den alltså ;)

/l i s a som nog ska låta bli att skriva här idag då det bara blir snurrigt!

l i s a
Nej! Sluta inte skriv! Du har perfekta tips! =)

Fast egentligen känns det som att jag redan gjort det du föreslår... :)
(ja, jag är ett hopplöst fall) :D

Jag har ett liv där det är fullt upp eftersom jag förutom att jobba även läser på universitetet och går kurs i silversmide. Efter jul kommer jag att hålla i en kurs i silverhantverk och samtidigt förhoppningsvis gå i skolan (om jag hittar någon bra kurs).
Får bara se om skolan hinns med. Företaget som jag ska vara kursledare åt vill att jag håller åtminstone två kurser i veckan...

Bagdadkillen sa en gång när vi precis lärt känna varandra att han inte träffat någon som det var värt att sluta sitt jobb för (blev det rätt meningsbyggnad), men hur ska man kunna visa vem man är om man träffas en kväll varje halvår? Nej, jag får nog skippa honom som du sa...

(Japp, så vitt jag kan se var meningsbyggnaden riktigt *S*)

Fast egentligen kan du inte ha gjort som jag föreslår helt och hållet! Skulle du ha gjort det skulle du aldrig ha brytt dig om dessa "losers" och följaktligen inte skrivit det första inlägget... eller hur? ;) Du skrev också tidigare att du träffar killar som "får duga"... Inte bra! Trixet består ju liksom i att inte _spela_ "ensam och stark" för att man med _hjärnan begriper_ att det är så det bör vara för att man ska hitta någon (oj vad jag vill kunna kursivera nu!). Trixet består i att _verkligen vara_ stark i sig själv så att man inte har behovet av att "fylla ut" livet med någon annan. Förstår du vad jag menar?

Det låter verkligen som att du har ett intressant och givande liv! Fortsätt med det bara och var lycklig och stark i dig själv så kommer en dag en gubbe upphoppandes och inhoppandes i ditt liv. Och gör han det inte så är det väl bara så då men du kommer vara lycklig i alla fall! För övrigt tror jag att det här gäller till viss del även _i_ ett förhållande...

Vart bor du förresten om man får fråga!?! Är mycket sugen på att delta i en av dina kurser!!! :)

*asg* Skulle aldrig ha lyssnat på din önskan om att jag skulle fortsätta skriva!!! :o "Japp, så vitt jag kan se var meningsbyggnaden riktigt" *suck* Just den meningen var ironiskt nog INTE riktiG!

Nej jag har nog inte följt dina råd helt och hållet... Det har du rätt i... :)

Kanske är det så att jag ger de där looser-grabbarna tid eftersom jag ändå inte har tid med något vettigt förhållande.

Jag bor i Kristianstad och ska hålla kurs i Osby samt ev i Hässleholm. Det går via Medborgarskolan.

Om du går in på www. geocities. com/silverhantverk (skriv ihop adressen) och sedan klickar på vikingasmycken så kan du se vilken teknik det är jag ska lära ut på min kurs.
Går som sagt på kurs själv, men gör lite mer avancerade saker där. Har t.o.m. blivit bättre än min kursledare på att göra just dessa vikingasmyckena så nu är det jag som lär honom vissa länkar! :D