Suck, nu ger jag upp... (OT)

Innerst inne så vet jag att han som åker iväg nu inte kommer att vara redo att satsa på ett förhållande just nu, så att vänta på honom kommer bara att göra mer ont...

Vem vet, kanske snubblar jag på den rätte när jag minst anar det...

Tack för alla råd!

Jag har nog haft större otur än de flesta när det gäller killar. Jag blev av min oskuld till en kille jag var ihop med av att han våldtog mig. Har fått mycket spö och blivit mordhotad av densamme. Jag var ihop med honom och hade gett upp när jag träffade min blivande man och efter den dagen har jag bara haft tur... Det är två år sedan och har fått så mycket hjälp du kan tänka dig med att ta hand om mig själv!

Mermaid hur låter detta amatörpsykologutlåtandet: Att Du egentligen inte VILL träffa någon just nu. Samtidigt lever vi i en värld där vi förvänrtas vilja vara tillsammans med någon hellre ännågonting annat??

Denna beskrivning har stämt på mig själv tidigare och jag tvivlar på att jag är unik. Blev aldrig förtjust i någon som var förtjust i mig och detta trots att de var allt annat än nördar - däremot om det var någon som verkade lagom otillgänglig, aldrig gift det är inte min grej - men fö då minsann...Så en dag var jag helt enkelt redo att träffa någon och då dök en lämplig kandidat upp. Tror Du inte att Du kan vara i liknande sits?
kram

Frk Svenson,

mitt tillägg till ditt inlägg är ett ytterligare förslag... att du (ja alltså trådstartaren, inte Frk Svensson) inte tycker att de som förälskar sig i dig är intressanta eftersom de är intresserade av dig (underförstått: du känner inte att du duger)... bara de som är ointresserade eller otillgängliga är tillräckligt attraktiva för att du ska bli intresserad...

Jag är helt inne på din linje, Ejnie. Jag hade en särskild förkärlek för lite halvkända, eller "inne"killar när jag hade min "period". Om jag lyckades "få" någon av dem skulle det vara som en bekräftelse på min duglighet. Inser tack & lov idag att jag är jättebra och att jag absolut inte skulle vilja gifta mig med den "sorten".

Man måste bara hitta sig själv först(såå uttjatad men ack så sann fras) och jag tror stt det där är en utvekling som är väldigt individuell. Vissa vet vad de vill när de är 15, för andra (som jag) tar det 15 år till... Jag tror jag hade "växt ifrån" vem jag än hade träffat när jag var yngre, så det handlar ju endel om tajming också.

:D Jag vet att jag duger! Är nöjd med både mitt utseende och min levnadssituation.
Kanske helt enkelt inte träffar någon eftersom jag trivs med att vara singel. Inte behöver samråda med någon annan innan man gör något utan man har bara sig själv att tänka på. fast jag kan ju ärligt säga att jag saknar närheten av en annan människa, saknar värmen, saknar någon som bryr sig om mig och någon som jag kan bry mig om. Fast ändå inte...

Ja, jag har slutat leta, men man hoppas väl ändå att den rätte ska dyka upp! :D

Det är nog som ni säger tjejer, att när jag väl är redo så faller att på plats. Har inte tid för något förhållande just nu och med den inställningen kommer det aldrig att funka! ;)

Får bara hoppas att mina kompisar ger upp sina försök att para ihop mig med singelkillar i tid och otid. Det är INTE synd om mig för att jag är singel. Både singellivet och tvåsamheten har sina för- och nackdelar!

Väl talat mermaid! Verkar som du har rätt inställning ändå. Var sak har sin tid!!

En ovning jag minns att jag gjorde pa ett seminarium en gang som var otroligt enkel men bra var denna:

premissen ar att man inte far det man vill ha forran man vet vad det ar man vill ha. Later knappt men alltsa: om man fragar tjejer vilken typ av kille de vill ha, sager de ofta "bara han ar snall, det ar det viktigaste". Men det finns tusentals snalla killar dar ute, men det racker ju inte for att man ska falla for dem! Arligt talat vill man ha bra mycket mer an sa.

Sa ovningen var helt enkelt att skriva ner *precis allt* som man onskade sig i en kille. Var utseendet viktigt, sa skriv det: ner till minsta detalj om man sa vill. Ar det viktigt att han ar ekonomiskt stabil? Har humor och kan skratta at sig sjalv? Kommer att bli en bra pappa? Eller ar det viktigare att han alltid hittar pa nya saker? Att han gillar att resa?

du fattar. Var arlig mot dig sjalv, noj dig inte med att bara skriva "snygg och snall", vad innebar snygg for dig?

Grejen ar att nar man val har specificerat sig, sa borjar hjarnan salla bort de kandidater som inte uppfyller alla kraven och man borjar leta efter dem som egentligen ar mer ratt. Tex om du egentligen vill ha nagon som alltid ar pa resande fot och har ett spannande jobb, ja da duger inte Bosse pa ICA... trist men sant.

Jag gjorde den listan for ett antal ar sen och det var en aha-upplevelse: min davarande pojkvan uppfyllde typ 2 av 20 punkter... det fick mig att se klarare pa vart forhallande.

Hittade igen listan precis fore mitt brollop med min nuvarande man; han uppfyller 20 av 20...! :)

(oops, sa langt det har blev!)

Det stammer som Sydney sager! Och som alla andra sager ovan!

Vi manniksor ar extremt duktiga pa att fokusera pa vad vi INTE vill ha och sager det i tid och otid. Problemet ar att hjarnan inte kan ordet 'inte' och staller in sin malsokningsmekanism pa just det man inte vill ha. i.e. "jag vill (inte) ha loosers". Om man daremot staller in hjarnans malsokningsmekanism pa vad man vill ha genom att uttrycka det tydligt och klart (som tex Sydneys lista) sa borjar man ga i ratt riktning. Men man maste alltsa specificera och uttala tydligt vad man vill ha- INTE vad man INTE vill ha.

I mitt fall funkade detta ratt bisart da jag under period da jag varit extremt lycklig singel i 1,5 ar och hogt min egen sjalvkansla rejalt genom en del livsstilsforandringar. Jag fick fragan en gang i en bar av ett gang vanner till min kompis pojkvan vad jag hade for krav. Jag svarade (ironiskt)
"I want a man who can fly airplanes, walk with lions and drive a landrover". Ok, det var inte nagra specikt romantiska svar, men de angav vad jag tyckte var viktigt, med stor betoning pa Afrika och aventyr.
3 veckor senare traffade jag HONOM i en bar helt appropa, blev foralskade bada tva och gifte oss 1,5 ar senare!
Sa kan det ocksa ga!!
Lycka till!
Cat

Hehehe!
Jag skrev en kravlista och en inte-lista:
*Inte nån lång typ!
*Inte nån som inte flyttat hemirån
*Inte nån sportnörd

Och han är 1,87, sportar och hade inte flyttat hemifrån. Kanske är det så, att jag fokuserade på det jag inte ville ha.

Annars så får man analysera vad jag menade.

* Jag ville känna kroppslig samhörighet, att man passar ihop och kan ta i varann på ett naturligt sätt, och det funkar fast han är lång. (Kanske det kommer naturligt när man är kär på riktigt).

* Jag ville ha nån vuxen. Det var han fast han inte flyttat.

* Jag ville känna mental samhörighet. Begripliga intressen och liknande livsstil.
Och ni fattar vartåt det lutar, visst är han sportig men vi har ändå en speciell gemenskap.

Så jag tror att det är en MYCKET bra övning att skriva listan, och analysera punkterna på listan. Och undvika inte-punkter.

Sen tror jag inte att man ska ha den med i handväskan och pricka av under första dejten direkt, den bör nog helst vara mer en ledstjärna än absoluta krav.