• Blyg brudgum

    Fre 23 okt 2015 08:29 Läst 2419 gånger Totalt 5 svar
    Fre 23 okt 2015 08:29

    Hej!


    Jag och min sambo har börjat prata giftemål, men vi stöter på ett stort problem. Han är väldigt blyg och obekväm i situationer där han står i fokus, han hatar att fylla år osv. Så här har vi ett STORT problem, han är inte så jätte sugen på att gifta sig just av den anledninge. 


    Har Ni några tips på hur vi kan göra för att hjälpa honom under denna dag. Vi kommer inte gifta oss i kyrkan, utan det blir nog en cermoni utomhus. Jag funderar på att köra på den amerikanska traditionen och låta min pappa överlämna mig vi cermonin, dels för att jag tycker det är en sån vacker tradition och dels för att dra bort lite fokus från min stackare. Men har Ni där ute några andra tips på hur jag kan hjälpa honom. Jag vill ju att detta ska bli en underbar dag för oss båda och att han inte ska känna sig tvingad in i någon situation där han lider.


    MVH


    Fanny

  • Fre 23 okt 2015 12:00 #1

    Det som jag spontant tänker på är att hålla hela bröllopet litet, bara närmsta familjen och vännerna.

    Att ha vigseln på ett ställe som inte är så offentligt, är stor skillnad på någons trädgård och stadens park/sjöns strand där det kan befinna sig många främlingar samtidigt som står och tittar på er vigsel.

    Kanske skippa det här med honnörsbord där alla kan se er och istället ha ett långbord där ni sitter i mitten på ena sidan. Blir lite mer familjärt.

    Sedan skall ni självklart kompromissa, du ska ju känna att du får ett bröllop som du vill ha också.

  • Fre 23 okt 2015 14:21 #2

    Vi har lite samma situation här också, fast inte till den grad att min fästman funderar på att ställa in bröllopet. Vi har istället tänkt fokusera på att middagen och festen blir kul, så att gästerna har fokus på att prata och lära känna varandra. Det innebär lite jobb innan och en skicklig toastmaster, men har de kul med varandra så tror jag det kommer kännas avslappnat och mindre pressat fokus på oss. Man kan ha lite olika grejer med i festhäftet som håller gästerna sysselsatta.

    Sedan håller jag med om att det är en bra idé att hålla bröllopet litet och familjärt, bara de närmsta som man känner sig bekväm med. Välj en avskild plats för vigsel och fest så att det inte är en massa andra där. Man kan också välja tex ett förmiddagsbröllop med lunch och att ni sedan åker iväg bara ni två. Om det är själva vigseln som känns jobbig för honom kan ni ju ha den väldigt liten och övriga gäster får komma efteråt. Är det fokus på er under middagen som är jobbig kan ni tex förbjuda tal, så blir det inte så mycket fokus på er. Kanske en mingelbuffé så blir det heller inte fokus på er vid något honnörsbord eller så. Men mitt bästa tips är ändå att sysselsätta gästerna och se till att de har kul med varandra!

    Tappa heller inte bort din egen vilja och dina önskemål i det här. Hitta en kompromiss som gör att ni möts halvvägs och försök hjälp honom att reda ut exakt vad det är som är jobbigt och försök hitta lösningar på det han upplever som "värst" så kan han säkert hantera de andra situationerna då han blir obekväm, för din skull.

  • Plätti­s
    Visa endast
    Fre 23 okt 2015 15:26 #3
    För oss var det jag som var obekväm med att stå i centrum, och min man som var övertygad om att vi skulle ha ett stort bröllop. När vi hade valt ut de allra närmaste som vi inte kunde tänka oss ett bröllop utan var vi 60 personer (vi har stora familjer), och så bjöd vi in fler till festen efteråt. Gästerna pratade och hade supertrevligt, så vi satt på sidan av vid honnörsbordet med våra föräldrar och skrattade åt alla de uppdrag vi gett gästerna under middagen (gör ett trolleritrick eller något annat häftigt, berätta en rolig historia, fråga vad din bordsgranne gör till vardags etc). 

    Det absolut bästa med bröllopsdagen var att min man inte släppte min hand alls. Jag hade i och för sig hotat med att rymma eftersom jag var så nervös, men jag blev lugn när han höll min hand och förklarade varje chans han fick att han älskade mig. 

    Vi sov tillsammans natten innan, och när jag var och fixade sminket blev han klippt och fick skägget fixat. Sedan gjorde vi oss i ordning hemma och några familjemedlemmar och vänner kom förbi och hjälpte till. Det var avslappnat, lugnt och kändes inte så läskigt eftersom vi var hemma hela tiden. Och när vi träffade fotografen så berättade vi roliga historier och fräckisar för att slappna av, så vi ser helt galna ut på vissa av bilderna. 

    Jag var inte alls lika nervös som jag trodde jag skulle vara, utan allt fokus låg bara på att jag skulle få gifta mig med den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Alla våra gäster var bara där i bakgrunden, jag såg bara mig, honom och vigselförrättaren. Först efter vigseln när vi kramades med alla gäster så märkte jag vilka som var där. 
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Aniara­4
    Visa endast
    Sön 25 okt 2015 01:34 #4 +1

    Om han inte tycker om uppmärksamhet är det väl desto större anledning att inte låta honom komma först och stå därframme ensam utan istället följa vår (enligt mig) väldigt mycket finare svenska tradition att brudparet går in tillsammans (som två fria vuxna människor som har valt varandra), på samma sätt som man tar sig an allt annat i livet, sida vid sida som stöd för varandra?

    Annars, om det bara är bröllopet han inte vill ha och han annars är helt med på att vilja vara gift med dig, så går det ju att göra det väldigt enkelt och med ett fåtal nära familjemedlemmar eller rentav bara ett par vittnen. Men jag anar att det inte är riktigt vad du drömmer om, så ni får väl helt enkelt fortsätta prata om det och vända och vrida på olika versioner och era känslor kring dem.

  • Anonym (TS)
    Visa endast
    Fre 4 dec 2015 18:11 #5

    Tack för Era tips. Ska försöka reda ut med honom exakt vad det är som är så jobbigt. Jag vill ju verkligen få mitt bröllop men jag vill ju att han ska få sitt också, jag vill att vi ska få njuta av det här tillsammans och få se tillbaka på det och minnas resten av livet. I mina tankar så har vi närmsta familjen och närmaste vännerna, kanske runt 40 personer. Och tipset med att aktivera gästerna tycker jag känns bra, då kanske han slipper känna sig så utstirrad.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll