HJÄLP MIG MED BRÖLLOPSKLÄNNINGEN!

För mig var det viktigaste att den passade min kroppsform. Jag är kort och extremt kurvig, så nästan alla modeller var för långa i livet och för trånga över höfterna. Hade jag haft en "perfekt" standardfigur och kunnat välja fritt hade jag kanske valt något helt annat, men eftersom jag ser ut som jag gör funderar jag inte ens i de banorna. (Inte när det gäller vanliga kläder heller.) Jag vet knappt vad jag har för smak själv längre, jag får ta de kläder jag hittar som sitter någorlunda rimligt.

Jag hittade iaf en fin klänning med hög midja och draperad kjol som framhävde det jag ville framhäva och dolde det jag ville dölja. Bekvämlighet var inte prioriterat, mer än att jag tänkte på att kolla så att jag kunde sitta ner i den! Tyvärr funkade inte det heller klockrent eftersom jag direkt när jag satte mig i bilen tryckte till en av sidskenorna så att livet sen inte höll sig helt rakt utan åkte upp och korvade sig en aning. Inget som man tänkte så mycket på dock.

Jag ville ha en "once-in-a-lifetime-klänning" eftersom det är ett av få tillfällen i livet dp det är ok att vara ohämmat fåfäng. Samtidigt ville jag inte att den skulle vara FÖR överdriven. Jag ville t.ex. varken ha slöja eller släp, det skulle kännas som att klä ut sig. Däremot tyllunderkjol med fem lager, avancerad håruppsättning och proffssminkning. Att vitt=oskuld tror jag inte så många tänker särskilt mycket på, dessutom har det väl egentligen aldrig varit det det har symboliserat, utan från början mer att man hade råd med en klänning i en riktigt opraktisk färg som inte kunde återanvändas på samma sätt som den svarta klänningen, om jag har förstått min klänningshistoria rätt? Möjligen kan man se det som "rent", ett oskrivet blad, snarare än att man inte begått sin sexdebut?

Jag funderade ett kort tag på klänningar i annan färg, eller med detaljer i annan färg, men det kändes mer som en tillfällig trend som skulle bli en sån där tidsmarkering man ler lite åt när man tittar på gamla bröllopsfoton 30 år senare. Jag ville hellre låta klänningen i sig vara relativt neutral i färg (om än inte i form) och sedan lägga till blommor och smycken i lagom mängd. Tänkte på vad min mamma brukar säga om brudklänningar som är så utstyrda att man inte ser bruden.