HJÄLP MIG MED BRÖLLOPSKLÄNNINGEN!

Efter att ha varit rätt beslutsam kring val av klänning så bytte jag helt tvärt och det slutade med att jag anlitade en sömmerska och designade klänningen själv. Det var bra för jag kunde skapa en bekväm klänning som fungerade på min kropp och som var snygg.

Jag valde att göra en tvådelad klänning i form av kjol och body och avtagbart släp. Det blev en klassisk a-linje och bodyn var i ett stretchtyg och kjol och släp i duchesse.

Jag valde detta för att min kropp funkade inte i de där klänningarna som redan hade en egen form. Det satt illa och jag kunde aldrig se hur det skulle bli...

Jag är mycket nöjd nu i efterhand och fick en unik klänning som jag tänkte skulle gå i arv. Kan inte tänka mig att använda den till något annat - detta var en så stor sak för mig och jag ska vårda den ömt till kommande generationer.

Viktigast var nog att klänningen passar min kroppsform. Jag är nog inställd på att bröllopsklänningen ska vara lite obekväm då det är hårda sömmar och den bli väldigt varm.
För mig är det en stort no-no att en klänning som har detaljer i en annan färg - typ gröna band och blommor broderade.
jag hade nog kunnat tänka mig att återanvända den men har svårt att se hur det skulle bli bra.
färgen är inte så viktig och jag hade länge tänkt komma i en lila klänning just för att det är ingen ide att hymla om att jag inte är oskuld. men insåg att barndomsdrömmen har ju alltid varit vit så det blev en vit.

För mig var det viktigaste att den passade min kroppsform. Jag är kort och extremt kurvig, så nästan alla modeller var för långa i livet och för trånga över höfterna. Hade jag haft en "perfekt" standardfigur och kunnat välja fritt hade jag kanske valt något helt annat, men eftersom jag ser ut som jag gör funderar jag inte ens i de banorna. (Inte när det gäller vanliga kläder heller.) Jag vet knappt vad jag har för smak själv längre, jag får ta de kläder jag hittar som sitter någorlunda rimligt.

Jag hittade iaf en fin klänning med hög midja och draperad kjol som framhävde det jag ville framhäva och dolde det jag ville dölja. Bekvämlighet var inte prioriterat, mer än att jag tänkte på att kolla så att jag kunde sitta ner i den! Tyvärr funkade inte det heller klockrent eftersom jag direkt när jag satte mig i bilen tryckte till en av sidskenorna så att livet sen inte höll sig helt rakt utan åkte upp och korvade sig en aning. Inget som man tänkte så mycket på dock.

Jag ville ha en "once-in-a-lifetime-klänning" eftersom det är ett av få tillfällen i livet dp det är ok att vara ohämmat fåfäng. Samtidigt ville jag inte att den skulle vara FÖR överdriven. Jag ville t.ex. varken ha slöja eller släp, det skulle kännas som att klä ut sig. Däremot tyllunderkjol med fem lager, avancerad håruppsättning och proffssminkning. Att vitt=oskuld tror jag inte så många tänker särskilt mycket på, dessutom har det väl egentligen aldrig varit det det har symboliserat, utan från början mer att man hade råd med en klänning i en riktigt opraktisk färg som inte kunde återanvändas på samma sätt som den svarta klänningen, om jag har förstått min klänningshistoria rätt? Möjligen kan man se det som "rent", ett oskrivet blad, snarare än att man inte begått sin sexdebut?

Jag funderade ett kort tag på klänningar i annan färg, eller med detaljer i annan färg, men det kändes mer som en tillfällig trend som skulle bli en sån där tidsmarkering man ler lite åt när man tittar på gamla bröllopsfoton 30 år senare. Jag ville hellre låta klänningen i sig vara relativt neutral i färg (om än inte i form) och sedan lägga till blommor och smycken i lagom mängd. Tänkte på vad min mamma brukar säga om brudklänningar som är så utstyrda att man inte ser bruden.

Det viktigaste för mig när det gällde brudklänningen, som för så många andra, var utseendet. Jag gillar egentligen långa kjolar, pärlor och stilrena broderier, men klär mig till vardags ganska praktiskt. I det här fallet ville jag ta ut svängarna ordentligt och kände mig inte det minsta utklädd med tre meter sidensläp och pärlbroderier på kjolen. Eftersom jag inte kan de rätta termerna för att beskriva klänningen får du nog titta i mitt galleri och se själv.

Jag har alltid älskat mjuka och skimrande tyger som siden och tog nu chansen att leva ut det. Eftersom det skulle blivit förskräckligt dyrt i Sverige så lät jag sy upp klänningen i Thailand när jag ändå var där.

En annan anledning till att jag lät sy upp den är -  trots att jag inte har någon särskilt utstickande smak -  att modeskaparna aldrig brukar vara på min sida och kombinera de skärningar jag tycker om. Jag tog två bilder från olika brudklänningar för vissa delar av klänningen och skissade resten för sömmerskan.

Sedan måste jag säga att jag tog det för självklart att det inte fanns något som stack eller skavde i klänningen. Skenorna i underkjolen var tillräckligt böjliga för att sitta med utan problem. Det mest obekväma var väl att hantera mitt tre meters släp. Detta häktade jag dock upp till festen. Då blev det tillräckligt hanterbart för att dansa vals och jitterbugg resten av kvällen.

Jag är ganska tveksam till att min dotter kommer att ha precis samma smak och kroppsform som jag och därmed vilja ha min brudklänning i framtiden. Egentligen skulle det vara trevligt om jag kunde haft den i andra sammanhang, men eftersom den är såpass pampig så är det svårt att göra något utan att förstöra hela klänningen. Som det är nu ligger den ordentligt nedpackad på obestämd tid. Min mormors och mors klänningar är också sparade så någon av dem kanske kommer till nytta.

Vitt är i en brudklänning en symbol för RIKEDOM. Man har så mycket pengar att man kan lägga dem på en klänning som är hopplös att använda i andra sammanhang. En brudkrona är den riktiga oskuldssymbolen, men jag tvivlar på att någon kommer på tanken att höra sig för hur det är med den saken innan man får låna en.

Kan inte tänka mig? Det är väldigt, väldigt mycket jag personligen aldrig skulle vilja bära. På andra tycker jag att djupa urringningar och kjolar som knappt täcker rumpan bara är pinsamma på brudar.

1.viktigaste är att jag känner mig fin och klänningen är av god kvalite. Både tyg och sömnad. Den ska sitta snyggt. Lätt att ta på ochav utan att kleta ner med smink och sabba frisyren.

2. Bekvämlighet är en viktig faktor. Jag ska kunna andas, sitta, och röra mig ganska fritt. Jag räknar med att det inte är hundra procent bekvämt till förmån av utseende. Tex skulle det vara bekvämt med en dragkedja i sidan på korsettsnörade klänningar. Så att man kan snöra i förväg och sedan bara behöva dra upp en dragkedja på dagen D.

3. Broderier, framförallt i andra färger. Siluetter som är intetsägande typ A-linje som för mig är den tråkigaste formen framför allt om klänningen är helt i ett tyg. Blomdetaljer går bort, för gullegulligt. Tyger som skrynklar och prasslar.

4.ja. Tex ha en överdel som en body som man. Sen kan använd till andra kjolar eller byxor. Tex en sweetheart siden body och dra över ett par svarta tunna "finbyxor" eller en lång organza kjol i valfri färg. Och brudkjolen kanske man kan använda med annan top om man gör den utan släp eller med avtagbart släp.

5. Som någon skrev handlar det vita om rikedom, öven om det idag fortfarande tolkas som en oskuldsfråga. Kritvitt har jag hört är för oskulder på " say yes to the dress" haha men ivory ska gå bra, om man nu ändå ska gå på vitt= oskuld linjen

6. Glitteroch bling går bra som dekoration, men inget som ser plastigt ut. vackra spetsar, gärna tunna spetsar, funkar utmärkt. Inbyggt bälte, avtagbara axelband. Avtagbar top så man kan dölja axlarna i kyrkan och ta av den och partaja sen.