Viitklädd gäst på bröllop

Vi hade gäster som kom i svart och i puderrosa, men jag uppfattade det inte som att de försökte stjäla/dämpa min stjärnglans på något vis. Det var väldigt uppenbart att jag var bruden, och jag brydde mig inte alls om vad någon hade på sig. Alla var såååå fina och uppklädda för vår skull. 

De som hade svart hade meddelat det i förväg, i och för sig genom att säga "bara så ni vet kommer jag i svart, annars blir det inget". Jag hade inget emot det heller, förutom tonläget det sas i. 

Jag hade som krav/önskemål/information till gästerna att inga av tjejerna/kvinnorna skulle ha rumpkort eller extremt urringat. Killarna fick gärna ha kostym, men i valfri färg. Vi hade manliga gäster som kom i bara skjorta och utan kavaj, någon hade jeans och det var några intressanta urringningar på bröllopet. En mycket kort klänning också, men den bar min lillasyster och jag hade godkänt den i förväg. Fast jag måste erkänna att den såg mycket längre ut i provrummet än på bröllopet  

Personligen hade jag aldrig haft vitt på ett bröllop, ljus klänning är en sak om det är mitt i sommaren och 30 grader varmt, men vitt är inte okej. Rött och svart spelar mindre roll för mig. Svarta klänningar kan vara festfina utan att dra ner stämningen eller vara ett statement, och en röd klänning kan vara fin och classy utan att säga något mer. 

Det är viktigare för mig att klänningen passar tillfället, inte har urringning till naveln och slutar i samma höjd som trosorna. Eller slits som räcker till midjan. De kan vara gröna, blå eller rosa, men ändå säga sååå mycket mer än vad en röd klänning skulle göra. 

Nej, jag är rädd att det faller under "sunt förnuft" 

Vi skrev självklart inte ut det i inbjudan! Klädkoden var kavaj, och där förtydligade vi att det innebär knälång klänning för kvinnliga gäster och hel kostym i valfri färg för de manliga gästerna. I våra kretsar är det väldigt ovanligt med klädkod på fester, det är väl i såna fall på bröllop, men det hör ju inte till vanligheterna med bröllop heller. Det var vissa som hörde av sig och frågade om klänningen skulle räcka exakt till knäna eller om man fick ha hellång (och andra som informerade om att de minsann tänkte ha vad som fanns i garderoben och så fick vi finna oss i det). 

Långklänning innebär en helt annan typ av fest än vad vi hade tänkt oss, och fri klädsel var inte ett alternativ. Det är bara ett stressmoment för gästerna då de inte har något att förhålla sig till. 

Mina systrar var de som bröt mot klädkoden mest, men lillasysters klänning hade jag ju faktiskt godkänt i förväg. Den andra systern hade en jätteurringad klänning med djup rygg också. Men när det väl gällde så spelade det ingen roll vad de hade på sig, jag var bara glad över att alla var där för vår skull. Och att alla hade ansträngt sig.