Vem bytte efternamn?

Jag tog hans efternamn, mitt gamla är ett släktnamn men det är en ganska stor släkt och hans var helt enkelt ovanligare. Hade han hetat ett vanligt namn så skulle jag ha propsat på mitt istället.

Han tog mitt efternamn. Han hade ett vanligt -son namn och jag ett betydligt ovanligare.

Var han som tog upp att han ville byta och var helt ok med mig.

Jag behöll namnet när jag skilde mig. Det bytte jag bort när jag gifte om mig. Var inte intresserad av att fortsätta heta min ex-mans namn.

jag kommer att byta till hans. har idag ett -son-namn medan hans familj är det enda som heter så. dessutom är det väldigt vackert, och då jag forskar är det bra att ha ett unikt efternamn som folk lätt känner igen :)

Jag kommer inte byta men kan tänka mig ha dubbelnamn. Mitt efternamn är ett släktnamn och väldigt ovanligt. Det är inte Svenskt. Det finns många fördelar men att ha ett ovanligt namn, folk kommer lättare ihåg en. Men ibland får jag obekväma eller rentav dumma frågor typ: Hur länge har du bott i Sverige. Jag har lärt mig att se det mer som en komplimang än något annat. Men för att slippa dumma frågor kan dubbelnamn vara en variant, min fästman har ett svenskt namn som är ganska vanligt.. 

vi byter bägge två. ^^ jag kommer ta karlns nya efternamn som han tagit efter pappa sin

Jag bytte till min frus namn

Här är det han som kommer byta. Vi har diskuterat det väldigt mycket, och kom till slut fram till att det blir det bästa alternativet. Det var framförallt svårt för mig, för jag har en lite knepig relation till mitt namn. Det är, med min stavning iaf, rätt ovanligt och jag är starkt knuten till det identitetsmässigt. Men samtidigt kommer det från min pappa som jag inte har en bra relation till. Har alltid tänkt mig att när jag gifter mig så ska jag byta, både pga gesten som jag verkligen uppskattar, och för att byta bort pappas namn. Men nu när det väl blev dags så kändes det fel. Jag tycker om min sambos namn, det är också väldigt fint, men det kändes inte rätt. Vi hade helst satt ihop våra namn till ett, men alla alternativ vi kom på som kändes bra var redan tagna, så det gick tyvärr inte. Så jag bestämde mig till slut för att lägga bort mitt ideal om att byta till min mans namn, och de negativa känslor jag har för min pappa, och liksom ta namnet som mitt eget, inte som min pappas. Och min sambo gillar mitt namn och hade inget emot att byta sitt, så det blev så. Han hade nog gått med på vad jag än hade velat göra gällande namn. 

Det känns fortfarande lite märkligt att gifta mig utan att byta namn, de två grejerna har alltid varit väldigt tätt förknippade för mig, men jag tror nog att det kommer bli bra! Jag gillar ju som sagt mitt namn väldigt mycket ändå, och jag är glad att min snubbe är beredd att byta. Jag hade inte alls velat att vi har olika namn. Även om jag rationellt förstår att namn inte spelar någon roll så är just namnbytet för mig en stark och viktig symbolik, vilken vi igenom blir en enhet. 

Vi kommer behålla våra respektive namn och våra eventuella framtida barn kommer i första hand heta som mig. Jag har ett ovanligt namn - han inte. Och ingen av oss bryr oss egentligen, vi är väldigt mycket våra respektive namn så det känns som den bästa lösningen att behålla våra respekive namn. 

Vi bestämde vem som skulle byta redan när vi förlovade oss Sambon har ett namn som han har en mycket stark koppling till, medan jag har ett ovanligt namn. Han sa att han inte kunde tänka sig byta, så i utbyte får jag bestämma namn på våra barn (och fick fina diamanter i vigselringen!).

Det är ingen stor uppoffring för mig då jag egentligen inte känner någon stark koppling till pappas släkt (hade funderat på att ta mammas flicknamn innan jag träffade min sambo). Och så delar jag mitt ovanliga namn (kombinationen för- och efternamn är det bara jag som heter, men med mellannamn är vi fem) med en tjej som driver eget företag. Hennes kunder ringer mig stup i kvarten och jag har till och med fått hennes post. Så när jag byter blir det slut på förväxlingarna, äntligen