• ellab
    Äldre 30 jan 10:28
    11657 visningar
    12 svar
    12
    11657

    Han tog tillbaka sitt löfte om förlovning.. hur ska jag göra nu?

    Hej, nu är det så att jag behöver er hjälp. Det kan bli ett långt inlägg men jag hoppas att någon tar sig tid till att läsa och ge mig råd för hur jag ska göra eller tänka för att orka. 

    För mig har förlovning alltid varit väldigt viktigt, och redan långt innan jag träffade min sambo hade jag på klart att den dagen jag träffar mannen i mitt liv så vill jag förlova mig med honom efter ett år. Jag har haft relationer och långa förhållanden tidigare, men det var alltid något som gjorde att jag inte ens drömde om en förlovning med mina ex. Men sedan när jag träffade min sambo så var det den där kärleken jag alltid drömt om att få uppleva, och från hans sida var det kärlek vid första ögonkastet bokstavligen! När vi hade varit ihop i ca 9 mån och sambos ett halv år tog jag upp det här med förlovning första gången, förklarade hur jag såg på saken och att jag drömde om en förlovning till sommaren men att jag ännu inte var redo. Han var rätt öppen med tanken, sa att ännu är han inte redo för något så stort men att man vet ju aldrig hur han känner om ett halvår (dvs till sommaren). Jag ville nämligen ha en sommarförlovning, för att jag tidigare varit väldigt deppad under hösten och inte ville förknippa förlovning med depression. Detta gjorde ju så klart att jag började fantisera och drömma vidare, och blev väldigt på att vi skulle förlova oss till sommaren. Men så blev det ju inte. Saken var den att han aldrig sa rakt ut att det inte blir ännu i sommar, så jag gick runt och väntade och blev besviken. Sedan skulle vi på tu man hand till turkiet i slutet av sommaren, och klart att jag blev besviken när han sa att det absolut inte skulle bli något och erkände att en förlovning var rätt långt borta för honom faktiskt..

    Hösten 2014 började det väl bli lite tjatigt från min sida, och så här i efterhand ångrar jag att jag tagit upp det så många gånger. Det hela blev till något dåligt helt enkelt. Till sist frågade jag om han inte kunde ge mig något, så där på ungefär när det kommer att ske. Jag orkade inte leva i hoppet och besvikelsen längre. Då var jag säker på att han skulle säga typ om fem år.. men till min glädje sa han att han kan lova att vi förlovar oss inom ett års tid. Då var det väl lugnt i någon månad tills jag började prata om det igen, antar att jag blev för ivrig helt enkelt. Nå, i julas pratade vi om det igen efter att ett par vi brukar umgås med förlovat sig. Då sa han att vi kommer att förlova oss och att han älskar mig osv, men att det var något väldigt stort för honom och att han vill känna att han själv vill det till 100 först. Jag sa att jag vill att han ska vilja det lika mycket som jag när det väl blir dags, men att jag vet inte hur jag ska klara av att vänta då jag vill så mycket! Så då blev det så att han i princip lovade att det sker till sommaren 15 någon gång. Han sa att han inte kan säga när han kommer att vilja eller känna sig redo (vilket jag först nu inser att är sant), och att det kan lika bra ske redan på våren eller till sensommaren. Dumt nog av mig så kunde jag inte hålla käft även om jag vet att för mycket prat är tjatigt och det stressar och att han redan kände en enorm press över det hela. Jag började ju planera, lite väl mycket och någonstans där tappade han smaken för det hela helt. En kväll sa han att hela förlovningen bara känns som en deadline för honom. Han känner sig pressad. Och så kan han inte lova att han kommer att vara redo när sommaren väl är här, och det är rätt självklart nu i efterhand. Han sa att han inte kan säga när han vill, han måste ju få känna efter själv och att han inte kan lova när den där känslan uppenbarar sig för honom. Alltså blir det förmodligen ingen sommarförlovning för oss.. 

    Det var förstås fel av honom att lova något som han sedan tog tillbaka, gav mig falska förhoppningar helt enkelt. men även fel av mig att gå händelserna i förväg och stressa honom. Prata om frierier hit och dit och kolla ringar. Varför betedde jag mig så idiotiskt!? Så nu, hur ska jag göra? Hur länge ska jag orka vänta på en förlovning? För mina åsikter är väl minst lika viktiga som hans? Jag har nu alltså väntat och längtat exakt ett år. Ska jag ge med mig och vänta ytterligare 1 ½ år? För en höst eller vinter förlovning är otänkbar för mig pga diverse orsaker och det vet han. Han tror också att jag direkt efter förlovningen kommer att börja planera bröllop, även om jag sagt att jag vill njuta av våran förlovning så länge som möjligt och att det är ekonomiskt omöjligt för oss att gifta oss inom 3-5 års tid! Han vet att jag har dyr smak och drömmer om ett stort bröllop, vilket han också gör. Han vill dessutom bjuda sina kompisar vilket jag också vill, så det lär ta sin tid innan vi har råd med någon sådan fest. Borde inte den tanken lugna honom? Jag har tänkt att jag nu håller tyst om allt med förlovning i ett halvt år. Men sedan, vad gör jag sedan. Jag älskar den här mannen av hela mitt hjärta men det gör ju ont att han aldrig tycks vilja. Ska jag tro att han kommer att fria ännu i år eller ska jag bara ge upp tanken. Det här är ju så himla viktigt för mig, min högsta dröm för tillfället. Ska jag bara gå med på att han aldrig vet när/om han vill ha mig? Och hur gör ni andra som väntar? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-30 10:56
    Vill tillägga att jag inte vill ha några negativa kommentarer, jag vet redan att jag har förstört en hel del med allt mitt tjat och jag har dåligt samvete över det. Någon som varit i samma sits och vill peppa lite? Känner mig väldigt nere pga detta faktiskt.

  • Svar på tråden Han tog tillbaka sitt löfte om förlovning.. hur ska jag göra nu?
  • Äldre 30 jan 10:37
    #1

    Varför måste han fråga? Du gör förlovningen till en större grej än vad det är, i mitt tycke i alla fall. Om du känner redo, kan du inte bara fråga om det?

    Kan ni inte istället bara njuta av att vara sambos, resor, allt annat? Och förlova er ca 1 år innan ett framtida bröllop? Vad är meningen med att vara förlovad i 3-5 år? Jag ser personligen inte det speciella i det. En förlovning kan trots allt brytas, likaså ett äktenskap liksom.

  • ellab
    Äldre 30 jan 10:43
    #2

    Jag skulle fråga, men jag gör inte det för att jag vet att han inte är redo. Kan hända att jag har förstorat upp allt.. Men det är ju så himla svårt att orka vänta tålmodigt när man längtar så mycket. 

    Det kanske blir så ändå att vi förlovar oss 1 år innan bröllopet, men för mig känns det rätt hopplöst just nu att vänta så länge innan jag får en ring på fingret. 

  • Plätti­s
    Äldre 30 jan 12:02
    #3

    För mig var förlovning också det största och viktigaste jag kunde tänka mig, men under de första åren av vårt förhållande turades vi om att känna oss redo. På fyraårsdagen av första dejten förlovade vi oss, och det var inget frieri, ingen överraskning utan vi bytte ringar bara vi två. Att gå och fnissa i några veckor medan ringarna låg hemma i en byrålåda, ta fram dem och känna och titta på dem ibland var fantastiskt roligt. Och jag kommer alltid minnas den tiden  

    Efter förlovningen började vi prata om bröllop, för vi var båda helt överens om att vi ville gifta oss. Jag helst på en gång, men min sambo ville vänta, njuta och spara pengar. Det tog ett tag, kanske ett halvår eller ett år, innan vi bestämde oss för att vi ville gifta oss sommaren 2014, så vi satte datum, bokade lokal och började fundera lite smått. Men det hände mycket under den perioden, bland annat blev vi arbetslösa båda två. Så efter mycket tårar och så mycket grubblande fram och tillbaka bestämde vi oss för att skjuta på det. (Mina tårar alltså, jag är känslomänniska och sambon är praktiker.)

    Jag kunde inte hålla mig, utan när vi hade fått jobb båda två igen pratade jag om bröllop, datum och fick ett "ta det lugnt" tillbaka. Jag var helt inställd på att min sambo inte ville gifta sig eftersom han inte hade lika bråttom som jag. Han förklarade till slut att han inget hellre ville, men att det är en dag han inte vill kompromissa om. Och även om det allra viktigaste för mig är att vi gifter oss så är det klart att jag inte misstycker till att få en underbar dag som vi kommer minnas för alltid. 

    I sommar gifter vi oss äntligen. Efter 6,5 år tillsammans och efter 2,5 år som förlovade Och det känns faktiskt inte alls hemskt att vi tagit tid på oss. Nu vet jag till 110 % att jag känner den man jag vill dela livet med, och vi har upplevt massor under de här åren. Vi vet att vår kärlek överlever både i nöd och lust, och även tråkig vardag. 

    Eftersom jag själv varit i din situation och tjatat om både förlovning och bröllop så vet jag vad som funkade för mig. Det var att be om ursäkt, förklara att det inte är en deadline, något som måste göras nu på en gång. Men att det är lite som att se julklapparna ligga under granen redan i juni. Hur ska man kunna hålla sig från att inte vilja öppna dem på en gång?! Jag älskar ju min sambo så jag blir tokig, och då vill jag att han ska bli min och att jag ska bli hans. Helst i förrgår, men jag får vänta snällt till i juli  

    Och förlovning känns som en stor sak ända till den är överstökad. Då är siktet inställt på bröllop, och så blir man ännu mer galen i bröllopsplanering än vad man trodde var möjligt att bli av att titta på förlovningsringar


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (katte­n)
    Äldre 30 jan 13:41
    #4

    Jag tycker du ska låta honom få den tiden han behöver. Jag kände ungefär likadant som dig och tjatade och tjatade och för mig blev det nästan allt jag tänkte på. Jag fick tjata i 3 år innan jag fick en ring, och då var det mer eller mindre jag som tvingade honom att köpa en ring. Han har svårt att binda sig och behövde ta sin tid. nu gifter vi oss 1,5 år efter förlovning, men även när vi förlovade oss ville han inte höra talas om bröllop. 

    För vår del var förlovningen inget stort utan mest jag som ville ha en ring på fingret  hölls ingen fest eller så och vi vet knappt vilket datum det var. Vi hade redan lovat sedan länge att vi skulle gifta oss med varandra och var trygga med det

    Kom ihåg att det blir inte alltid som man tänkt sig och om du ändå tänker att det är 3-5 år för att spara till ett bröllop behöver man inte ha bråttom med en förlovning.

  • Anonym (Friad­)
    Äldre 30 jan 23:02
    #5
    +1

    Det låter som att förlovning för dig är det viktigaste i livet, som att detta ögonblick är avgörande i ditt liv. Som att inget någonsin kommer att leva upp till just denna stund som frieriet sker. Att du aldrig kommer vara lyckligare än då, eller hur?!

    Men tänk istället att shit du har ju allt detta framför dig, och så fort de har skett ja då har det skett! Njut av att få ha detta framför dig i livet istället för bakom dig!

    Men Om du inte man känna det på det viset så tycker jag att du själv ska fria. Om du älskar den här människan så otroligt mycket att du utsätter den personen för så mycket press som du verkar göra. Befria honom istället från det och fråga själv! Tvivlar på att någon av er två mår speciellt bra av det, stort lycka till!

  • ellab
    Äldre 31 jan 10:03
    #6

    Tack för alla era synpunkter, de fick mig att se på saken ur andra perspektiv och inse att det inte är hela världen. Han vill trots allt förlova sig med mig, när vi är närmare bröllopet och jag borde vara tacksam över att ha en så mogen pojkvän ;) inte är det hela världen att vänta någotår till! Som du sa anonym så har jag det framför mig och sedan när det händer är det på sätt och vis "över".

    Förstår inte ännu hur man kan snöa in sig på en enda sak som gör allt annat oviktigt! Men jag ska verkligen försöka ta mig ur denna bubbla och låta killen själv känna efter. Tjat har trots allt motsatt effekt. Och plättis, tack för att du delade med dig av din historia! Den gav mig hopp :)

  • Äldre 11 feb 20:35
    #7
    +1

    Jag är inte riktigt säker på vad han tror ska hända? Att det plötsligt står ett förklarat skimmer kring dig och han inser att det är du för alltid? Eller att du/han inte hunnit visa upp tillräckligt av era trista vardagssidor än? Måste du ligga på intensiven några dagar så han inser vad du betyder för honom? Vad händer om han fortsätter "älska" dig men aldrig känner sig tillräckligt "redo".

    Själv skulle jag nog ha svårt för någon som efter ett års sammanboende fortfarande inte kan bestämma sig, men å andra sidan gifte vi oss (två gamla vänner) efter sju månaders sammanboende, lite för snabbt för de flesta kanske. Flört

  • Äldre 19 aug 20:41
    #8

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år i september. VI har pratat om att vi har velat gifta oss med varandra redan efter 1 år. Men ingen av oss har haft fast jobb. Han hade timmar i början och pluggade sen under några månader/ ett år nästan tror jag med att ta C körkort och sen CE jag gick andra året på gymnasiet när vi blev tillsammans. Strax innan min student så gick allt ner för honom och vi hade ingen direkt inkomst under flera månader efter min student. Fick som tur va städa hos min bror några gånger i månaden så vi fick ihop till lite mat annars låna pengar... men för 1,5 år sen fick han vikariat och på fredag har han möte med sina chefer vi hoppas på fast anställning nu. Men vi pratar om att gifta oss om 2 år nästan. Då han inte vill köpa ring innan han har fast och jag har arbetsträning nu inget jobb än. Men söker och har kanske ett vik jobb på gå. Timmar men får se hur det blir. Hoppas vi kan köpa hus innan vi gifter oss iallafall :) har väntat i 2-3 år på förlovning samt gjort minst 20 olika bröllops budgetar...

  • Anonym (pragm­atiker­)
    Äldre 19 aug 20:50
    #9

    det bästa sättet för dig nu är faktiskt att göra slut med honom och se om han försöker ta dig tillbaka, om han gör det senare så är det värt att vänta på förlovning. Om han inte försöker få dig tillbaka så kommer du få vänta i all evighet på en förlovning och då är det lika bra att göra slut och sluta waste time.

  • mst.mr­sj82
    Äldre 19 aug 21:37
    #10

    Vi hade varit tillsammans i 2,5 år innan vi förlovade oss. Efter 5 års förlovning sa han att han aldrig ville gifta sig. Vilket gjorde mig sjukt besviken och lessen. Men nu i julas när vi hade varit tillsammans i 14,5 år så friade han!:) trots att jag hade tjatat och gett upp min dröm. Så ge inte upp

  • Äldre 21 aug 19:58
    #11
    +1
    Anonym (pragmatiker) skrev 2015-08-19 20:50:19 följande:

    det bästa sättet för dig nu är faktiskt att göra slut med honom och se om han försöker ta dig tillbaka, om han gör det senare så är det värt att vänta på förlovning. Om han inte försöker få dig tillbaka så kommer du få vänta i all evighet på en förlovning och då är det lika bra att göra slut och sluta waste time.


    Risken är att han tror att du verkligen inte älskar honom. Inte värt det.
  • Anonym (helen­a)
    Äldre 1 sep 01:09
    #12

    Jag förstår dig verkligen, jag väntade sjutton år på den där frågan som aldrig kom...

    Vår vändning kom när jag berättade att för mig var det viktigt att gifta mig någon gång i livet och att jag gärna höll i hop med honom tills dess att jag hittade rätt men kanske inte så mycket längre. För mig var det en erfarenhet jag kände att jag ville ha, jag ville prova på livet som gift kvinna.

    Först skrattade han bara, men när han insåg att jag faktiskt menade allvar (och det gjorde jag) vände det på en tioöring, då friade han faktiskt. Vi är inte gifta ännu, men det är inte långt kvar nu och hela hans inställning har vänt totalt - han insåg att jag värderade fler saker än bara hans kärlek.


    Lycka till, oavsett om du väljer att vänta eller att provocera fram en reaktion (som kan vara både positiv eller negativ, det vet man inte innan) Skrattande

Svar på tråden Han tog tillbaka sitt löfte om förlovning.. hur ska jag göra nu?
Logga in
Bli medlem