• Gråter

    Tis 20 jan 2015 12:50 Läst 2660 gånger Totalt 8 svar
    Anonym (Jag vet)
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 12:50

    Jag vet att detta verkar fånigt. Men jag sitter och gråter. Innan någon dömmer mig. Jag har brutit med mina föräldrar. Jag är 32 år o är ledsen för att jag inte har föräldrar som vill finnas i mitt liv. Jag vill inte berätta vad som har hänt. Men jag kommer aldrig att ha kontakt med dom igen. Det är regler min mamma har. Pappa lyder hennes minsta vink. Även om jag är glad att slippa dom samtidigt så saknar jag dom eller jag saknar att ha föräldrar som älskar mig. Innan någon kommenterar ni vet ingenting om mig. Bara ett exempel får ni min sk mamma sa inte på skoj utan på allvar att den bästa dagen i hennes liv var när jag flyttade hemifrån. Jag lider på allvar. Dom vill inte veta av min son heller:'(

  • Plätti­s
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 13:00 #2 +1

    Det är helt normalt och fullständigt förståeligt att du gråter. Självklart vill man att de människor som satt en till världen och uppfostrat en ska fortsätta finnas där. Att de ska älska en och vilja vara en del i ens liv. 

    Har du någon att prata med om det? Någon som stöttar dig och finns där?


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (Jag vet) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 14:22 #4

    Ja min sambo och min bästa kompis.Jag önskar att dom hade varit med när vi ska gifta oss. Men så blir det inte


    Plättis skrev 2015-01-20 13:00:27 följande:

    Det är helt normalt och fullständigt förståeligt att du gråter. Självklart vill man att de människor som satt en till världen och uppfostrat en ska fortsätta finnas där. Att de ska älska en och vilja vara en del i ens liv. 

    Har du någon att prata med om det? Någon som stöttar dig och finns där?


  • Tis 20 jan 2015 14:38 #5

    Jag har förståelse för att du är ledsen, men du måste fokusera energin på något annat just nu. Tänk på att du kommer att bli starkare av hela den här situationen och att du faktiskt har ett bröllop att planera (antar jag), lägg energin på det samt på att vara en fantastisk mamma till din son!

  • Anonym (Jag vet) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 14:50 #6

    Sthlm 2015 tack ska försöka. Allt är så pass nytt än med mina föräldrar. Det tar tid att vänja sig. Även som vuxen brukar man ju ändå ha med sina föräldrar på ens bröllop. Japp planerar för fullt

  • Anonym (Wellp­app)
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 19:23 #6

    blod är inte alltid tjockare än vatten.  

    Jag har brutit med mina föräldrar ofrivilligt då jag hoppade av en sluten sekt.  Dom får inte längre ha någon kontakt med mig eller mina barn.  Vi är som döda för dom. 

    Det var ett hårt slag men det var min högsta önskan att ta mig levande ifrån en sekt .  Det som hjälper mig vidare i livet är att tänka att det är inte mina föräldrar som lever i sekten, mina riktiga föräldrar älskar mig oavsett vad jag gör. Men sekten har hjärntvättat dom till att följa blint deras lagar och regler.  Det är dom det är synd om - inte mig! 

    min svärmor är idag min nya mamma och jag kallar henne mamma också och hon får vara den mamma jag idag i mitt liv behöver.  Min svåger är min bror och övrig släkt på min mans sida är också min släkt. 

    jag har nära vänner som jag ser som mina systrar. 

    Jag har helt enkelt skapat en ny familj utifrån det liv jag har idag.  och det fungerar. 

    kram på dig och hoppas du kan se framåt i livet trots att det just nu gör ont! 

  • Anonym (Jag vet) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 20 jan 2015 19:43 #7 +1

    Tack Wellpapp. Ja klarar du detta så gör jag det med. Tack för att du berättade. Du ger mig styrka. Du är modig som tog det beslutet <3

  • Ons 21 jan 2015 22:46 #7
    Anonym (Wellpapp) skrev 2015-01-20 19:23:43 följande:

    blod är inte alltid tjockare än vatten.  

    Jag har brutit med mina föräldrar ofrivilligt då jag hoppade av en sluten sekt.  Dom får inte längre ha någon kontakt med mig eller mina barn.  Vi är som döda för dom. 

    Det var ett hårt slag men det var min högsta önskan att ta mig levande ifrån en sekt .  Det som hjälper mig vidare i livet är att tänka att det är inte mina föräldrar som lever i sekten, mina riktiga föräldrar älskar mig oavsett vad jag gör. Men sekten har hjärntvättat dom till att följa blint deras lagar och regler.  Det är dom det är synd om - inte mig! 

    min svärmor är idag min nya mamma och jag kallar henne mamma också och hon får vara den mamma jag idag i mitt liv behöver.  Min svåger är min bror och övrig släkt på min mans sida är också min släkt. 

    jag har nära vänner som jag ser som mina systrar. 

    Jag har helt enkelt skapat en ny familj utifrån det liv jag har idag.  och det fungerar. 

    kram på dig och hoppas du kan se framåt i livet trots att det just nu gör ont! 


    Såna människor som du fascinerar mig! Tycker det du gjort är väldigt strongt, jag vet inte vad det är för sekt eller hur ni levde men att du valde att gå ifrån något du inte trodde på, i och med det du fick ge upp, så tycker jag att det var modigt gjort. Många hade valt att stanna pga rädsla att släppa sin familj. Förstår att det måste vart väldigt jobbigt för dig!
    Anonym (Jag vet) skrev 2015-01-20 19:43:43 följande:

    Tack Wellpapp. Ja klarar du detta så gör jag det med. Tack för att du berättade. Du ger mig styrka. Du är modig som tog det beslutet <3


    Tycker du resonerar helt rätt där. Ingen av oss här inne vet vad du gått igenom så ingen har rätt att döma. Men att du skriver här måste faktiskt vara tillåtet! Tråkigt att vissa människor inte kan respektera andras känslor.
    Hoppas det är lättare för dig för varje dag som går! Lycka till!
  • Anonym (Jag vet) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 22 jan 2015 10:49 #8

    Tack Aline83

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll