• kan inte fatta!

    Ons 10 dec 2014 18:20 Läst 2009 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (Lyckl­ig nu?)
    Visa endast
    Ons 10 dec 2014 18:20

    Jag och sambon har i många år haft problem till o från i vårat förhållande. Jag har varit nära att göra slut många gånger. Vi har haft det väldigt tufft många gånger. I små korta perioder har vi haft det bra men sen vänt som en käftsmäll. Men nu på sista tiden har vi haft det underbart bra. Vågar jag tillåta mig att vara lycklig? Varje gång jag har försökt så har det hänt något som gjort mig förkrossad

  • Tor 11 dec 2014 00:17 #1

    Jag förstår hur du känner. Inte för att jag och maken haft det dåligt i vår relation, men annat i livet. Så jag förstår den där känslan av att inte våga njuta och tillåta sig själv att känna lycka och glädje, för det bara känns som att nästa bakslag väntar runt hörnet. När man upplevt det flertalet gånger, så är det inte konstigt att man känner och tänker så.

    Men

    Självklart ska du försöka njuta av stunden och ta vara på er relation nu när den känns bra. Försök också tänka på vad det är som gör att den känns och är så bra nu, jämfört med tidigare, så kanske det kan hjälpa att hålla fast vid det. Men ja, känner du dig lycklig, så ska du tillåta dig själv att känna så såklart :)

  • Anonym (Lyckl­ig nu?) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 11 dec 2014 19:46 #2

    Tack för rådet:)Vi har varit tillsammans i 14,5 år. Vi blev tillsammans 2 månader innan jag fyllde 18 år och 3 månader innan sambon fyllde 18 år. Vi är 32 år i dag. Så då kan man inte räkna med att det ska vara problem fritt. Jag har stannat när dom flesta hade gått, sambon har haft cancer. Det värsta har varit hans humör och beteende när vi bråkar. Just det senaste året så har problemen handlat för mig om hur illa han har behandlat mig vid bråk. Nej ingen fysisk misshandel"bara" psykiskt. Men nu dom senaste månaderna har bara varit lite små gnabb som löst sig direkt

  • Anonym (Lyckl­ig nu?) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 11 dec 2014 19:46 #3

    Tack för rådet:)Vi har varit tillsammans i 14,5 år. Vi blev tillsammans 2 månader innan jag fyllde 18 år och 3 månader innan sambon fyllde 18 år. Vi är 32 år i dag. Så då kan man inte räkna med att det ska vara problem fritt. Jag har stannat när dom flesta hade gått, sambon har haft cancer. Det värsta har varit hans humör och beteende när vi bråkar. Just det senaste året så har problemen handlat för mig om hur illa han har behandlat mig vid bråk. Nej ingen fysisk misshandel"bara" psykiskt. Men nu dom senaste månaderna har bara varit lite små gnabb som löst sig direkt

  • Anonym (Erfar­enhet)
    Visa endast
    Fre 12 dec 2014 08:49 #4 +1

    Mitt ex hade ett förfärligt beteende när vi grälade i perioder. Han behandlade mig mycket illa psykiskt och hade ett tråkigt humör. Hans beteende blev alltid bra typ ett halvår i taget.. Då trodde jag att vi var lyckliga och började hoppas på en bra och trygg framtid. Varje gång blev jag besviken.. Efter varje " bra " halvår så kom det några riktigt dåliga månader.

    Jag förstod först efter många år att det inte kunde vara äkta kärlek. Man behandlar inte den som man älskar illa, oavsett hur sur man är eller hur svårt man har det. Jag visste också att jag aldrig någonsin skulle kunna lita på att förhållandet skulle bli bättre utan alltid vänta på nästa kassa period.

    Idag är jag gift med en man som ALLTID behandlar mig superbra! Oavsett hur dålig dag han har eller vilka motgångar vi möter så behandlar han mig kärleksfullt och med respekt. Vi höjer aldrig rösten åt varandra och jag behöver aldrig vara orolig eller känna mig oälskad i hans närhet.

    Idag så förstå jag även att det bra perioderna inte alls var bra. Jag intalade mig att vi var sååå lyckliga i de lugna perioderna. Jag intalade mig att vår kärlek var starkare än alla andras eftersom att jag stannade kvar. Egentligen så lurade jag mig själv. De bra perioderna verkade bara bra i jämnförelse med de dåliga perioderna. Nu när jag har en stabil och frisk relation att jämföra med så ser jag allt med klara ögon. En bra period med exet hade räknats som en kass period i detta förhållandet. Mycket på grund av osäkerheten och tankarna " när blir det dåligt igen?"

    Ingen ska känna sig otrygg eller bli sårad. Kom ihåg att det ALDRIG är kärlek att psykiskt såra den man älskar. Oavsett hur dålig man mår så har man aldrig någonsin en ursäkt att såra den man älskar. Kärlek är inte mer äkta för att man står ut och stannar kvar. Äkta kärlek är att alltid se till varandras bästa och alltid känna sig trygg i relationen

  • Anonym (Lyckl­ig nu?) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 12 dec 2014 22:30 #5

    Erfarenhet tack tänkvärt det du skriver

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll